I läroplanen för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11) står det ”Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet” (s. 10). Det kan tyckas konstigt att det står att flera estetiska former ska vara inslag i skolan, när inte alla de estetiska formerna sedan är godkända som ämnen. Det både bäddar för att skolor ska kunna ”slippa” engagera sig i de
~
43~
estetiska formerna (till exempel drama) just för att de inte är godkända som ämnen i grundskolan, men det bäddar också för att skolor ska kunna lägga den tid de känner att de kan på mer estetik, för att det står i Lgr11 att det ska vara inslag i undervisningen. I skolan där studien är förlagd har de valt att ha tematisk undervisning och kan då på ett smidigt sätt få in de estetiska uttrycksformerna för att nå ett uppfyllande mål. Rektorn anser att ha drama som metod handlar om att eleverna får använda sig av kreativitet, rörelse, tankar och känslor. Elever tar till sig kunskaper på olika sätt och drama är ett annat sätt enligt rektorn. Dewey (1980) anser att kunskap och erfarenheter genom konst och estetik är något helt annat, än kunskap erhållen genom att lyssna på någon annan om deras erfarenheter (s. 38). Egna upplevelser av något befästs djupare och förståelsen för något blir större om man får vara med och uppleva det enligt Dewey. Dramapedagogen tar ett, till synes, enkelt exempel att eleverna kan lära sig Europas länder och dess huvudstäder genom drama. Hon menar att det handlar om att forma övningar som handlar om länderna och hur de gestaltar dessa länder, vilka symboler finns, och hur kopplas de till rätt huvudstad. Jag kan tänka att den elev som gestaltar Eifeltornet med händerna uppsträckta över huvudet och i hopsatta med benen brett isär, aldrig glömmer att Paris med Eifeltornet hör ihop med Frankrike, när kamraten också gestaltar Eifeltornet på samma vis. Liknande upplevelser för de andra eleverna som gestaltar Big Ben, Colosseum, Globen och så vidare. Dewey menar att med Art as experience skapar eleverna gestaltningar som är estetiska och konstnärliga i sitt sätt, och med det en upplevelse som kommer att vara mer befäst i minnet. Det kan inspirera ämneslärare om vilka möjligheter som finns för att levandegöra sin undervisning, med ämnesövergripande projekt finns chansen att de kan det. Det är nyttigt och lärorikt för lärarna att få mer insikt i vad de andra lärarna och ämnena har att erbjuda, så att de inte blir så kallat hemmablinda i sitt ämne. Jag hoppas att efter varje projekt så har involverade ämneslärare lärt sig något nytt om de andra ämnena, för det finns mycket att lära av varandra. Jag känner att det är viktigt att lärare håller sig kritisk till sin undervisning så att de hela tiden utvecklas som lärare och som människor.
Jag kan känna att det är en elevs rättighet att få använda sig av de olika estetiska uttrycksformerna. Inte bara för att unga människor behöver få utlopp för sin kreativitet utan som Ken Robinson uttryckte sig att barn har mer kreativitet och fantasi när de är yngre, att skolan undervisar bort kreativiteten för att göra plats för kunskap. Men att kunskap erhålls bäst i samspel med kreativitet menar Robinson (2010b), och med det instämmer jag. När eleverna blir något äldre är det nästan som om kreativitet räknas som lek och inte som ett sätt att erhålla kunskap, eleverna förväntas då sitta tysta och läsa. Robinson (2010b) anser att en
~
44~
av anledningarna till att elever tappar intresse och kreativitet i skolan är för att eleverna inte få uppleva passion. Robinson anser att de estetiska ämnena har hamnat i skymundan. Men att vara med om en estetisk händelse såsom drama är något man upplever med hjärta och sinne. Robinson menar att skolan bedövar eleverna i skolbänkarna, istället för att skolan väcker dem med upplevelser som ger dem passion. Själv kan jag känna en likhet med att det är lättare att lära sig en text i en bra låt på radion, än att lära sig en text i en bok, för att musik är levande och då blir det roligt och det är lättare att lära sig något som är roligt. Nyttan med att gå i skolan är ju att eleverna ska lära sig något och på dramalektionerna har de roligt samtidigt som de lär sig saker och utvecklas.
Det gäller för dramapedagogen och de andra lärarna att välja ett lärorikt tema. Dramapedagogen menar att många dramaövningar är viktiga för utveckling av empati och moral. När eleverna efter en dramalektion får frågan om vad de har lärt sig, är det några elever som anser att de lärt sig att ta hänsyn till varandra och att de lärt sig att vänta på sin tur. Dramapedagogen säger ”Målen med pedagogiskt drama är att kunna umgås på ett bra sätt, jobba i grupp och samarbeta, ha förståelse för varandra, känna att man vågar mer, kunna ta och ge” (Dramapedagog 2013-04-10). Jag kan känna att dramapedagogens mål och Sternudds mål med holistiskt lärande perspektiv har mycket gemensamt. Sternudd (2000) menar att målet med holistiskt lärande perspektiv är att ge eleverna insikt och kunskap, genom att man kombinerar känslomässiga och intellektuella funktioner och aspekter i lärandeprocessen, så att elevernas värderingar kan förändras.