När en studie inleds är det lätt att ta på sig för mycket arbete, för att man vill göra en bra och ordentlig undersökning tänker jag. Jag valde att fokusera min studie på kvalitativa metoder,
~
48~
med intervjuer och observationer. Genom dessa metoder får jag höra olika personers åsikter och tankar, jag kan observera och se vad som händer i rummet och hur de agerar med varandra. Jag får en bred bild av undervisningen från dramapedagogen, eleverna, rektorn och läraren genom intervjuer och observationer. Det som jag kan känna mig kritisk till är hur jag väljer ut de delar som jag känner tillför studien något när jag har många sidor med transkriberingar av så många olika personer, dessutom alla loggboksanteckningar med observationer. Hur hittar jag det jag söker och tolkar jag sedan det rätt? Gustavsson red. (2007) menar att det hermeneutiska tillvägagångssättet innebär att tolka det som sägs, men att det finns en risk att man vantolkar eller övertolkar. Med denna vetskapen har jag försökt vara noga med att bara framföra det som sägs och inte övertolka.
När Repstad beskriver intervju som en kvalitativ metod, ser han vissa risker. Till exempel att bli för individualiserad, att fokus blir i för hög grad på personers enskilda åsikter, att sociala mönster och materiella former kan bli förbisedda anser Repstad. Det gäller också att ställa de rätta frågorna, så att viktig information inte misstolkas eller förbises (Repstad 2007, s. 83). Det jag kan känna mig kritisk till är; har jag ställt de rätta frågorna? Jag försökte ställa öppna och inte ledande frågor; men hur uppfattades dem av mottagaren?
Repstad (2007) hävdar att en observation kan skapa en konstlad situation, genom att man så att säga ”köper ett beteende” (s. 33). Repstad menar att man även ska ställa frågor efter en observation, men att det finns en risk att människor förenklar det som hände. Det jag kan känna mig kritisk till är om en deltagande observatör ska delta och ställa frågor eller inte? Om observatören inte ställer frågor när frågor uppkommer blir då studien bristande? Eller stör observatören stämningen och den trygga sfären i rummet med frågor?
7.5 Slutord
På skolan där studien utförts integreras pedagogiskt drama i tematisk undervisning genom ämnesövergripande projekt. Eleverna börjar med ämnesövergripande projekt redan i årskurs ett, då pedagogiskt drama många gånger är med som ett av ämnena. Med de ämnesövergripande projekten kan eleverna använda sin kreativitet, då ett estetiskt ämne vanligtvis ingår. När eleverna vänjer sig vid att använda kreativitet i estetiska ämnen och i de ämnesövergripande projekten får de lättare att tänka kreativt i andra ämnen också. Något annat som eleverna får vänja sig vid med pedagogiskt drama är bland annat muntliga
~
49~
framställningar, som eleverna även har nytta av i andra ämnen då de har muntliga redovisningar. Eleverna får även redskap att lära sig att samarbeta och kompromissa under dramapassen, något som dramapedagogen menar att de behöver träna på. Några elever behöver även träna på att göra gestaltningar inför varandra för det är något som de känner stort obehag av. Samtidigt som det finns elever som vill spela teater och stå på scenen varje dag för att de tycker mycket om det. Men de flesta eleverna är överrens och menar att dramaövningar är roliga och givande. Enligt dramapedagogen är målen med att integrera dramapedagogiken i de övriga ämnena att eleverna ska lära sig att få större förståelse för varandra, kunna umgås och samarbeta men också att de ska känna att de vågar mer när det gäller muntliga framställningar.
Gunilla Granath (1997) återvände som vuxen till skolbänken och kände tillsammans med sina klasskamrater att skolan var tråkig, oinspirerande och rutinmässig. Själv gick jag i grundskolan på 90-talet och kan känna igen min skola i det hon uttrycker. Idag känner jag, mycket tack vare skolan jag gjort studien på, att skolgången inte är tråkig, oinspirerande och rutinmässig på samma sätt. Elever idag kan självklart känna att somliga lektioner är roligare än andra. Jag började denna studie med en fältanteckning där en elev klagade och tyckte att samling och upprop i klassrummet var tråkigt, nu när jag tänker efter så försökte dramapedagogen att få eleverna mer uppmärksamma genom att ha upprop på rövarspråket (rövarspråket kom till i Astrid Lindgrens romaner om Kalle Blomkvist). Många av eleverna i denna klass behärskar rövarspråket mycket bra, och det blev en rolig knorr på en annars ganska tråkig händelse som bara ska göras. Eleverna satt tysta, lyssnade och koncentrerade sig på vem som blev uppropad. Hur eleverna blir inspirerade är upp till läraren och lärarens kreativa sinne.
Det jag tar med mig i framtiden är att jag är positivt inställd till tematisk undervisning eller ämnesövergripande projekt men är medveten om att det stundvis är krävande, för såväl elever som lärare. Men jag känner att elevernas kreativitet är viktig för deras utveckling då elevernas kreativitet kan komma fram i ämnesövergripande projekt. Jag kommer även att ha Learning by doing och Art as experience i åtanke då jag formar dramapass, på mina pass ska eleverna få prova sig fram.
~
50~
Litteraturlista
Adelmann, Kent (2007). Konsten att lyssna. Didaktiskt lyssnande i skola och utbildning. Studentlitteratur, Lund.
Ahrne, Göran & Svensson, Peter; red. (2013). Handbok i kvalitativa metoder. Liber AB, Stockholm.
Bolton, Gavin (1988). Drama as education. An argument for placing drama at the center of
the curriculum. Longman Group UK Limited, Essex.
Dewey, John (1980). Art as experience. Perigee Books/The Berkley Publishing Group, New York
Dewey, John (2008). Individ, skola och samhälle. Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm. Dahlin, Bo, Ingelman, Rutger & Dahlin, Christina (2006). Besjälat lärande. Skisser till en
fördjupad pedagogik. Studentlitteratur, Lund.
Granath, Gunilla (1997). Gäst hos overkligheten. Ordfront Förlag, Stockholm.
Gustavsson, Bengt (red. 2007). Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen. Studentlitteratur, Lund.
Hartman, Sven, Roth, Klas & Rönnström, Niclas (2003). John Dewey – Om reflektivt lärande
i skola och samhälle. HLS Förlag, Stockholm.
Järleby, Anders (2005). Spela roll. Kreativt lärande med teater och drama. Pegasus förlag & teaterproduktion, Skara.
Kullberg, Birgitta (2009). Etnografi i klassrummet. Studentlitteratur, Lund.
Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red. 2009). Estetiska lärprocesser. Studentlitteratur, Lund.
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011). Skolverket,
Stockholm.
~
51~
Owens, Allan & Barber, Keith (2006). Drama kompassen. Planering, innehåll och strukturer,
utvärdering och reflektion av processdrama. Draamatyö, Helsinki.
Rasmusson, Viveka & Erberth, Bodil (2013). Undervisa i pedagogiskt drama. Studentlitteratur AB, Lund.
Repstad, Pål (2007). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Studentlitteratur, Lund.
Robinson, Ken (2011). Out of our minds. Learning to be creative. Capstone Publishing Ltd, West Sussex.
Stensmo, Christer (2007). Pedagogisk filosofi. Studentlitteratur, Lund.
Sternudd, Mia Marie F. (2000). Dramapedagogik som demokratisk fostran? Fyra
dramapedagogiska perspektiv – dramapedagogik i fyra läroplaner. Uppsala University
Library, Uppsala.
Zackari, Gunilla & Modigh, Fredrik (2000). Värdegrundsboken om samtal för demokrati i
skolan. Regeringskansliet, Stockholm.