Här nedan tar jag upp vad många elever upplever av pedagogiskt drama och vad som kan hända i dramaövningar. Elever har åsikter och tycker många olika saker, det gäller bara att locka ut det ur dem och att sedan få dem att gå från funderingar till reflektivt tänkande. Med reflektivt tänkande kan de bland annat tänka framåt och se konsekvenser av ett handlande. Ledaren stöttar och uppmuntrar till reflektion, där i kan eleverna lära sig av vad de gjort och varför, såsom med Deweys begrepp Learning by doing.
6.2.1 Elevers funderingar blir reflektioner
Dewey menar att verkligheten hela tiden förändras och försätter ständigt människan i nya problemsituationer, diffusa situationer utan givna lösningar. Dewey anser att dessa situationer kan människan klara av och samla kunskap ut med reflektivt tänkande. Med reflektivt
~
37~
tänkande avser Dewey: ”aktiva, varaktiga och omsorgsfulla överväganden över varje föreställning (belief) eller antagen kunskap, i ljuset av det stöd som ligger till grund för det och de slutsatser mot vilka det pekar” (Stensmo 2007, s. 205). Det reflektiva tänkandet går från ett tillstånd av tvivel och tveksamhet med utmanande problem, till en plats av sökande och undersökande där besvären kan uppklaras menar Dewey. Vidare uttrycker Dewey att det reflektiva tänkandet är målinriktat, det förbereder för framtida konsekvenser och ger ting mening (i Stensmo 2007). Som vid ett tillfälle då eleverna hade en övning som kallas Följa
John. Övningen går ut på att eleverna ska följa och härma den förste elevens rörelser och att
alla ska få prova på att vara ledare. Det var förvånande att denna till synes enkla övning kan bli så rörig. Det blev mycket springande runt i cirkel, trams, hög ljudnivå och relativt lite rörelser. Det är intressant att se hur eleverna reagerar när en övning delvis eller totalt spårar ur. Det är att vissa elever känner olust att fortsätta och sätter sig på en stol vid sidan om, medan andra elever spinner vidare på kaoset som utbryter och skrattar hejdlöst. När en övning går bra är det färre elever som uttrycker sig under reflektionstillfället än när en övning går snett och urartar. Då kan de elever som vanligtvis är tystlåtna och inte uttrycker sig komma på saker att påtala och reflektera över. Troligtvis för att det var så uppenbart att övningen inte blev bra, att även de elever som inte brukar uttrycka sig kände sig manade att uttrycka det uppenbara. Jag kunde då lägga märke till att, dessa vanligtvis tysta elever, fick följdfrågor av dramapedagogen för att utveckla sina funderingar, inte bara över vad som hände men också hur det kan bli annorlunda och bättre nästa gång. Klara säger ”Vi är för många i ledet” (Elev årskurs tre, 2013-04-17). Dramapedagogen ställer en följdfråga och undrar varför hon tycker att vi är det. ”Jag blev stressad när hon före mig sprang, så då gjorde jag det med” (Elev årskurs tre, 2013-04-17). Klara berättar att när hon sprang längre bak i ledet så tänkte eleven på rörelser som hon skulle kunna göra när hon kom längst fram, men att de tankarna försvann när hon kom först för att det tog så lång tid att komma först. Klara avslutar med att hon vet hur hon ska göra nästa gång vi leker denna lek, vilket är att ta det lugn och använda armarna mer. Eleven kände sig stressad samtidigt som eleven säger att det tog lång tid att komma först, vilket jag kan känna motsäger sig själv. Men Klara kan ju ha känt prestationsångest att komma på en bra rörelse eftersom hon var långt bak i ledet, vilket kan leda till att det så kallat svartnar i huvudet så att eleven inte kommer på något alls, varvid hon springer när personen framför henne springer.
Jussi säger ”Det är viktigt att ha rolig också samtidigt som man ska lära sig saker, men när man har roligt känns det inte som om man lär sig något. Men det gör man” (Elev årskurs tre,
~
38~
2013-04-17). Varpå Alex plötsligt börjar vifta frenetiskt för att få ordet, Alex säger ”Det känns också som om tiden går fortare när man har drama än om man har till exempel matte” (Elev årskurs tre, 2013-04-17). Alex får chans att utveckla varför det känns så, och med det anser Alex att när de gör något roligt, såsom har rast eller har bild, så känns det som om tiden går fort. Vidare menar Alex att tiden ibland tycks stå stilla när man har matte och man stirrar ner i boken med alla dessa siffror. Dewey anser att när vi gör något vi är roade av befästs handlandet i det vi gör med kunskap (i Stensmo, 2007). Vilket kan uttryckas med att vi lär oss mer när vi har roligt, vilket jag känner att Jussi och Alex kände och uttryckte.
Deweys begrepp och teorier handlar om att elever lär och samlar kunskap genom praktiska handlanden och reflektioner. Enligt Dewey är förmågan att reflektera en känsla av frihet och befrielse, men att det är något som måste tränas (i Hartman, Roth och Rönnström, 2003). Vidare menar Dewey att elevernas reflektioner är det som sammanfogar deras kunskaper för att de ska se det egna lärandet (i Hartman, Roth och Rönnström, 2003). Jag kan se att eleverna är olika, och inte bara till utseendet utan, i hur de tycker och tänker. Det finns de elever som tycker det är roligt med ett ämne som andra elever inte finner roligt alls, då gäller det för läraren att hitta uppgifter som hjälper alla elever att finna något som de tycker om för att kunskapsintaget ska öka. Då är reflektion en bra metod för lärare (oavsett ämne) att ta reda på vad de olika eleverna tycker om och använda sig av det, tänker jag.