Resultatet visar på att samtliga informanter har begränsade kunskaper om undantagsbestämmelsen och att de är osäkra på hur bestämmelsen ska tolkas. Informanterna uttrycker kunskap om att undantagsbestämmelsen enbart kan användas vid betygssättning. En av lärarna utgår även från att undantagsbestämmelsen kan användas vid betygssättning av nationella prov. Enligt de förskrifter som finns kan undantagsbestämmelsen inte användas vid bedömning av nationella prov, utan istället är det genomförandet av provet som kan anpassas för elever med funktionsnedsättning (Skolverket, u.å.). Vår tolkning är att okunskap och förväxling med de anpassningar som kan göras för elever med funktionsnedsättning i samband med nationella proven är orsaken till denna missuppfattning. De flesta av informanterna vet att undantagbestämmelsen kan användas på alla betygsnivåer. Två av lärarna skiljer sig från övriga deltagare genom att antingen ha uppfattningen att undantagsbestämmelsen endast gäller på E-nivån eller genom att helt enkelt inte veta vilka betygsnivåer bestämmelsen kan användas på. Betygsskalan består av fem godkända betyg, A- E. A är högsta godkända betyg och E innebär godkända kunskaper. Det finns specificerade kunskapskrav för betygen A, C och E (Skolverket, 2012a). Undantagsbestämmelsen kan tillämpas på samtliga av dessa betygsnivåer, vilket innebär att den del av kunskapskravet som kan tas bort från E-nivå även kan tas från C- och A-nivå (SPSM & Skolverket, 2015).
Kunskapen om vem det är som beslutar att undantagsbestämmelsen ska tillämpas är låg. Det råder olika uppfattningar både inom och mellan de olika yrkeskategorierna. Det är enbart två av lärarna och en av speciallärarna som vet att beslutet ligger hos den betygssättande läraren. Övriga informanter uppfattar att rektorn fattar beslutet. Enligt Skolverket (2016) är det läraren som fattar beslut om undantagsbestämmelsen ska användas. Det är däremot bra om läraren diskuterar med andra berörda lärare och rektor om undantagsbestämmelsen ska användas men det är läraren som fattar det avgörande beslutet. Vi gör återigen tolkningen att okunskap är källan till felaktig kunskap. Det finns föreskrifter både skriftligt och på film som beskriver korrekt tillämpning av undantagsbestämmelsen. Skolinspektionens kvalitetsgranskning (2009) visar att lärarnas kunskap om undantagsbestämmelsen varierar och att kunskapen om undantagsbestämmelsen vid bedömning och betygssättning måste höjas. Brist på kunskap om de yttre ramarna som styr betygssättningen begränsar här informanternas
33
möjlighet att följa regelverket och därmed bidra till en mer likvärdig bedömning och betygssättning.
Informanterna får i intervjuerna tolka fem olika begrepp som alla ingår i undantagsbestämmelsens formulering. En del av begreppen upplevs mer svårtolkade och intervjupersonerna uttrycker tveksamhet och osäkerhet. Tolkningarna skiljer sig åt ibland och är samstämmiga ibland.
“Enstaka delar av kunskapskraven” uppfattas som en liten del av kunskapskraven av i stort sett alla informanterna. En avvikande uppfattning uttrycks av en rektor som menar att det även kan handla om större delar av kunskapskraven. En lärare säger dessutom att “enstaka delar” kan vara väldigt mycket då de “enstaka delarna” kan finnas i alla ämnen. Vi ser att samtliga informanter tolkar begreppet utifrån mängd och inte utifrån innebörd. Antalet delar som kan bortses från är inget som lyfts i de föreskrifter som finns kring undantagsbestämmelsen. Det Skolverket (2016) skriver angående enstaka delar och det som beskrivs av SPSM och Skolverket (2015) handlar om att det inte går att göra exakta definitioner av vad enstaka delar av kunskapskraven betyder eftersom funktionsnedsättningar ser olika ut. Därför måste kunskapskraven tolkas lokalt och jämföras med texten i paragrafen. “Funktionsnedsättning” tolkas överlag som något beständigt och definieras som fysiska, psykiska och neuropsykiatriska nedsättningar. Informanternas tolkning stämmer överens med Socialstyrelsens (2007) definition som lyder: “Nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga”. I anmärkningen som följer definitionen anges att funktionsnedsättningen kan “uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur”. Informanterna nämner inte att en funktionsnedsättning kan vara av övergående natur och vi tror att det beror på att de i första hand tänker på medfödda sjukdomar och skador. I detta sammanhang bör tilläggas att det inte någonstans framgår vad begreppet funktionsnedsättning innebär, varken i skollagen, läroplanen, skrifter och informationsfilmer där undantagsbestämmelsen förklaras och förtydligas eller i telefonsamtal med Skolverket. En av speciallärarna menar att svag begåvning inte är en funktionsnedsättning där undantagsbestämmelsen kan användas vilket även en av lärarna funderar på men uttrycker osäkerhet kring. Vår uppfattning är att båda informanterna syftar på de elever som går i grundskolan och intellektuellt befinner sig mellan särskolenivå och normalbegåvning. Dessa elever har ofta svårigheter med stora delar av kunskapskraven och därmed kan det vara svårt att tillämpa undantagsbestämmelsen.
34
“Andra liknande personliga förhållanden” är mer svårtolkat och osäkerheten är störst bland lärarna och speciallärarna. Fyra av lärarna säger uttryckligen att de inte vet hur de ska tolka begreppet. De funderingar och gissningar som lärarna och speciallärarna sammantaget uttrycker handlar om hemförhållanden, sociala svårigheter, rädsla för vatten inom ämnet idrott och hälsa och religiösa skäl. Rektorerna säger att andra liknande personliga förhållanden skulle kunna vara neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och anorexi. Det är enbart en informant, en speciallärare, som vet att det någonstans står att det inte rör sig om sociala förhållanden och familjeförhållanden och kan tänka sig att andra liknande personliga förhållanden handlar om psykiska problem. I de föreskrifter som finns kring undantagsbestämmelsen förklaras inte vad begreppet “andra liknande personliga förhållanden” innebär. Inte heller genom telefonsamtal med Skolverket framkommer någon definition, utan det är något som ska tolkas lokalt. Det som däremot definieras med några exempel är vad andra liknande personliga förhållanden inte är: sociala omständigheter, familjeförhållanden, religionsutövning eller att eleven kommer från ett annat land (Skolverket, 2016). Det blir här synligt att merparten av informanterna inte har tagit del av den information som finns att tillgå vilket medför att betygssättningsprocessen då begränsas mer än vad de yttre ramarna anger.
“Inte tillfällig natur” och “direkt hinder” är begrepp som deltagarna har en samstämmig uppfattning om. De formulerar sig på olika sätt men ger uttryck för samma sak. Skolverket (2016) skriver att undantagsbestämmelsen inte får tillämpas om elevens svårigheter kan undanröjas med särskilt stöd och informanternas uppfattningar om begreppet “direkt hinder” stämmer överens med detta.
Vi kan av ovanstående se att tolkningen av begreppen i paragrafens lagtext har störst samstämmighet både inom och mellan yrkeskategorierna gällande begreppen “inte av tillfällig natur”, “direkt hinder” och “funktionsnedsättning”. Vi gör tolkningen att de två första begreppen lämnar ytterst litet tolkningsutrymme och att det tredje begreppet har en vedertagen definition som är känd och tillämpas i skolans värld. När det gäller begreppet “enstaka delar av kunskapskrav” är det en rektor som skiljer sig från övriga informanter genom en avvikande tolkning av mängden delar. Oenigheten, eller kanske snarare osäkerheten, i informanternas uppfattningar skiljer sig mest åt gällande begreppet “andra liknande personliga förhållanden”. Det är också detta begrepp som samtliga informanter uttrycker störst osäkerhet kring även om rektorerna upplevs lite säkrare i sina tolkningar.
En framträdande bild när det gäller på vilket sätt informanterna har inhämtat sina kunskaper om undantagsbestämmelsen är att det saknas utbildning i ämnet. Den utbildning en
35
speciallärare, en rektor och två lärare har fått, antingen som yrkesutbildning eller som en kurs om betyg eller betygssättning, är enligt informanterna inte tillräcklig. Att själv läsa sig till kunskapen, vilket tre lärare, en speciallärare och en rektor har gjort, är ett av de sätt på vilka flest deltagare har erhållit sina kunskaper. Det andra sättet, som flera av deltagarna har uppgett, är att lära sig genom egen erfarenhet. Detta gäller en speciallärare och båda rektorerna som alla tre menar att det är deras erfarenhet från arbetet som lärare som har gett dem kunskapen. Övervägande del av deltagarna, sju stycken, anser att de inte har tillräcklig kunskap och dessa finns representerade bland lärarna och speciallärarna. De uttrycker att de saknar kunskap om hur och när paragrafen kan användas.
Tidigare forskning pekar på att olika faktorer påverkar betygssättningen och lärarnas förståelse för uppdraget som helhet är en av dem (Sundman Marknäs, 2015). Vi menar att samtliga yrkeskategorier, inte minst lärarna i egenskap av beslutsfattare, har skyldighet att sätta sig in i undantagsbestämmelsen oavsett vilken utbildning de fått. Det borde vara ett rimligt krav på legitimerade lärare. En av speciallärarna säger också att det saknas kunskap om hur undantagsbestämmelsen kan användas vid nationella prov. Vår tolkning är precis som tidigare när det gäller undantagsbestämmelsen och nationella prov att uppfattningen beror på okunskap och förväxling med de anpassningar som kan göras vid nationella prov. En rektor anser sig ha den kunskap som behövs och en rektor och en lärare menar att den allmänna kunskap de har om paragrafen är tillräcklig, men att de tar fram mer information om behov uppstår.
En rektor har diskuterat tolkningen av undantagsbestämmelsen i sin rektorsgrupp och i samtal med Skolverket. En lärare har diskuterat undantagsbestämmelsen i samband med de nationella proven. Övriga åtta informanter har inte deltagit i någon typ av samarbete kring att tolka undantagsbestämmelsen. Här görs för tredje gången en koppling mellan undantagsbestämmelsen och de nationella proven och än en gång konstaterar vi att okunskap och förväxling leder till denna felaktiga uppfattning. Speciallärarna och rektorerna har forum för att kunna samarbeta och gör det vid behov. Lärarna, som ingår i arbetslag, uppger inte dessa som ett forum för att diskutera undantagsbestämmelsen. Vår tolkning är att arbetslaget inte ses som ett forum för denna typ av diskussion. Merparten av lärarna uttrycker ett behov av samarbete medan två av dem menar att man inte kan känna till allt och därför inte ser något behov av att diskutera bestämmelsen. Enligt Skolverket (2013) behöver det finnas en samstämmighet i tolkningen av styrdokument för att det inte ska skapas osäkerhet i lärarnas bedömning och betygssättning och för att bedömningen och betygssättningen ska vara
36
likvärdig. När skolor resonerar olika och det reglerade systemet inte följs fullt ut medför det brister i likvärdigheten i betygssättningen och rättssäkerheten ifrågasätts (Mickwitz, 2011).