Empirin visar att lärarnas erfarenhet av att tillämpa undantagsbestämmelsen i betygssättningen av elever i läs- och skrivsvårigheter är begränsad då enbart en av sex lärare har tillämpat paragrafen. En lärare menar att bestämmelsen har använts vid betygssättning av nationella prov men eftersom vi vet att det inte går att använda bestämmelsen i det sammanhanget menar vi att den läraren inte har tillämpat undantagsbestämmelsen någon gång. Vad speciallärarna och rektorerna känner till har undantagsbestämmelsen inte använts på någon av skolorna i betygssättningen av elever i läs- och skrivsvårigheter. Undantagsbestämmelsen har dock tillämpats på en av skolorna och anledningen till att specialläraren och rektorn inte känner till det är att bestämmelsen tillämpades innan de började arbeta på den aktuella skolan. Av undersökningen framgår att det för två av lärarna har funnits tillfällen då de har funderat på att använda undantagsbestämmelsen i betygssättningen av elever i läs- och skrivsvårigheter men inte gjort det. Osäkerhet är en av faktorerna som påverkade besluten. Detta överensstämmer med Skolinspektionens kvalitetsgranskning (2009) som visar att osäkerheten är stor när det gäller hur bestämmelsen ska tillämpas. Skolverket (2011b) betonar vikten av att skolan utvecklar en gemensam hållning när det gäller tillämpningen av bestämmelsen och att man tar stöd av varandras erfarenheter. Vår uppfattning är att samarbete kring undantagsbestämmelsen, både inom skolår 4-6 och mellan skolår 4-6 och skolår 7-9 skulle vara till hjälp för lärarna. Ytterligare en av lärarna säger att det har funnits tillfällen då undantagsbestämmelsen eventuellt var aktuell att tillämpa men att beslutet lämnades över till specialteamet på skolan. Detta överensstämmer inte med att det är läraren som fattar det avgörande beslutet (Skolverket, 2016). En speciallärare och en rektor har funderingar kring hur man kan resonera kring tillämpningen av undantagsbestämmelsen och deras uppfattningar går isär. Specialläraren menar att skolan vill
44
sätta högre betyg och hellre använder paragrafen när det finns en öppning för det, men att lärarens flexibilitet i tolkning ändå har betydelse. Rektorn menar å andra sidan att det är regelverket som styr och inte någons önskan att vilja använda den. Dessa informanter ger två olika bilder av tillämpningen där en handlar om önskan att ge bra betyg och den andra om att premisserna för paragrafen styr användningen.
Brist på kunskap är den faktor som flest informanter, fyra lärare, en speciallärare och båda rektorerna, pratar om som ett hinder i tillämpningen av undantagsbestämmelsen. Vi uppfattar att en del av denna kunskapsbrist kan åtgärdas genom att läsa de föreskrifter som finns om bestämmelsen. Tolkningsutrymmet upplevs negativt av tre lärare och speciallärarna medan en rektor upplever tolkningsutrymmet som positivt eftersom funktionsnedsättningar ser olika ut. Denna uppfattning är i linje med Skolverket (2016) som skriver att det kan inte göras exakta definitioner av när undantagsbestämmelsen kan tillämpas på grund av funktionsnedsättningars varierande uttryck. Samarbete och sambedömning är ytterligare en faktor som enligt tre lärare och en speciallärare påverkar tillämpningen. Det som lyfts är att bristen på samarbete och sambedömning påverkar tillämpningen i en negativ riktning. Skolverket (2016) menar att läraren bör samråda med rektor och andra berörda lärare och det är viktigt att man tar stöd av varandras erfarenheter. Skolinspektionen (2009) betonar vikten av att huvudman och skola ser till att berörda lärare diskuterar när och hur bestämmelsen tillämpas. Med andra ord ligger ansvaret för att samarbete och sambedömning kommer till stånd på både lärare och rektor. Två av lärarna funderar i detta sammanhang på vad det skulle innebära för tillämpningen om man undantar ett helt ämne istället för bara enstaka delar. Vi gör tolkningen att det här sker en förväxling med anpassad studiegång som också är reglerat i skollagen (SFS 2010:800).
45
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med vår studie är att undersöka några lärares, speciallärares och rektorers kunskap om och tillämpning av undantagsbestämmelsen i relation till läs- och skrivsvårigheter. Avsikten är även att synliggöra eventuella skillnader i kunskapen om och tolkningen av lagtexten, då det kan påverka möjligheten till likvärdig bedömning och betygssättning för elever i läs- och skrivsvårigheter. Resultatet visar på att den kunskap som de flesta informanterna har om undantagsbestämmelsen handlar om att den enbart gäller vid betygssättningen, att delar av kunskapskraven kan bortses ifrån och att den kan tillämpas på alla betygsnivåer. Därefter är kunskaperna om undantagsbestämmelsen begränsade och de är osäkra på hur bestämmelsen ska tolkas. Detta överensstämmer med Skolinspektionens kvalitetsgranskning (2009) som visar att lärarnas kunskap om undantagsbestämmelsen varierar och att osäkerheten är stor när det gäller hur den ska tillämpas. Vi anser att delar av den okunskap som finns kring undantagsbestämmelsen kan åtgärdas då informanterna kan läsa de föreskrifter som finns och titta på informationsfilmer från Skolverket. Där framkommer tydligt en del av den fakta som informanterna inte har kunskap om, exempelvis vem som är beslutsfattare och att undantagsbestämmelsen inte kan användas vid betygssättning av nationella prov. Vi anser att rektor som ytterst ansvarig för skolverksamheten, speciallärare vars fokus är elever i svårigheter samt lärarna i egenskap av beslutsfattare för undantagbestämmelsens tillämpning alla har skyldighet att sätta sin in i de fakta som finns kring undantagsbestämmelsen.
Den kunskap, eller snarare definitioner, som inte är så lätt för informanterna att hitta fakta om är begreppen i undantagsbestämmelsen. I tolkningen kring lagtexten visar resultatet att begreppet “andra liknande personliga förhållanden” är mest svårtolkat och osäkerheten kring vad det innebär är stor. Då Skolverket (2016) enbart anger exempel på vad begreppet inte innebär finns det inte några förutsättningar för lärarna att läsa sig till det. Utifrån den oklarhet som finns kring begreppen ser vi ett behov av att riktlinjerna måste tydliggöras och det bör framgå exempel på vad “andra liknande personliga förhållanden” kan innebära. Även om det säkert finns en tanke med att inte klargöra ett begrepp faller det ändå inte väl ut då lärarna inte vet vad det innebär, vilket i ett vidare led begränsar tillämpningen av paragrafen. Det skulle vara intressant att veta hur lagstiftarna resonerade när de valde att använda svårtolkade begrepp och frågan är om de själva kan definiera det? Ramfaktorteorin visar på hur yttre förhållande, som till exempel institutionella krav, påverkar utbildningen och undervisningen
46
vilket i sin tur påverkar resultaten (Lindblad, Linde & Naeslund, 1999). Vi ser att det stora tolkningsutrymme som överlag finns gällande undantagsbestämmelsen snarare begränsar än vad det ger möjligheter. Vi ställer oss därför frågan om paragrafen verkligen tjänar sitt syfte och bidrar till ökad likvärdighet i bedömningen och betygssättningen av elever med i läs- och skrivsvårigheter. Det är en myndighetsutövning att sätta betyg och lärarnas bedömning har avgörande betydelse för den enskilde eleven och det är viktigt att betygen sätts på ett likvärdigt sätt (Riksrevisionen, 2011).
Då informanterna till större del själva inhämtat de kunskaper de har och att sju av tio informanter upplever att de inte har tillräckliga kunskaper om undantagsbestämmelsen är det förvånande att det inte förekommer något samarbete bland lärarna kring bestämmelsen. Det är även intressant att lärarna inte använder arbetslaget som ett forum för diskussion. Skolinspektionens (2009; 2014) granskning visar att rektorerna behöver ta ett större ansvar för skolans gemensamma arbete gällande bedömning och betygssättning då dialoger mellan lärare främjar kvalitet och likvärdighet. Skolledare tror överlag att lärare samverkar mer än vad de gör (Skolinspektionen, 2014). Här ser vi ett ansvar hos rektorn att möjliggöra tillfällen för lärarna att kunna diskutera bestämmelsen.Samtal och diskussioner kring de yttre ramar i form av lagar och regler som styr skolan kan leda till en större förståelse och ökad kunskap vilket i sin tur kan öka möjligheterna till likvärdig bedömning och betygssättning för elever i läs- och skrivsvårigheter.
I tolkningen kring undantagsbestämmelsen i relation till läs- och skrivsvårigheter visar det sig att samtliga lärare har erfarenhet av att bedöma och betygssätta elever i läs- och skrivsvårigheter men att det är svårt och att många av lärarna känner att de inte har tillräckliga kunskaper om läs- och skrivsvårigheter. Enligt Skolverket (2011c) är läs- och skrivsvårigheter de enskilt vanligaste svårigheterna när det gäller lärande i skolan och Fridolfsson (2015) skriver att var fjärde eller femte elev kommer hamna i läs- och skrivsvårigheter i någon form. Vi anser att lärarnas kunskaper är väldigt viktiga och påverkar elevernas möjlighet till likvärdig bedömning och betygssättning. Läsning och skrivning ingår i samtliga ämnen vilket kan leda till att elever i läs- och skrivsvårigheter ofta hamnar i svårigheter. Om lärare inte har tillräcklig kunskap om läs- och skrivsvårigheter kan det inverka på de anpassningar och stöd elever i läs- och skrivsvårigheter enligt skollagen har rätt till och eleverna får då inte utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Det kan också leda till att undantagsbestämmelsen inte tillämpas vid betygssättningen även om de har rätt till det. Vi anser att grundläggande läs- och skrivinlärning och hur svårigheter i dessa processer kan yttra sig borde ingå i lärarutbildningen oavsett ålders- och ämnesinriktning. Även om man kan få stöd och hjälp av
47
speciallärare kan man som lärare inte enbart luta sig mot speciallärarens kunskap eftersom det är lärarna som dagligen träffar eleverna. Informanterna i studien är överens om att elevernas funktionsnedsättningar inte behöver vara diagnostiserade för att undantagsbestämmelsen ska kunna tillämpas. Det framkommer dock att två av dem menar att det i praktiken kanske ser annorlunda ut. Vi tror att så kan vara fallet eftersom en diagnos kan undanröja tveksamhet och osäkerhet kring om elevens svårigheter beror på funktionsnedsättning eller inte vilket i sin tur kan påverka tillämpningen av undantagsbestämmelsen. Bestämmelsens syfte att skapa lika förutsättningar för elever att nå ett visst betyg kan vara svårt att förverkliga när det saknas kunskap om läs- och skrivsvårigheter. Risken finns att likvärdighet vid bedömning och betygssättning av elever i läs- och skrivsvårigheter inte uppnås och att rättssäkerheten blir oviss.
Erfarenheten av att tillämpa undantagsbestämmelsen gällande elever i läs- och skrivsvårigheter är liten då enbart en av sex lärare har tillämpat paragrafen. Två av lärarna har funderat på att tillämpa undantagsbestämmelsen men inte gjort det på grund av osäkerhet och på grund av rädsla för att det slår undan benen på eleven som kanske inte får chans att visa sina kunskaper på högstadiet. Ytterligare en lärare uttrycker att elever kanske inte får stöd när de börjar högstadiet om paragrafen används för tidigt. Vi menar att denna osäkerhet kring hur lärarna på högstadiet resonerar kring undantagsbestämmelsen kan undanröjas dels genom samarbete mellan stadierna och dels genom överlämning där elevernas behov av stöd framgår. Elever har enligt skollagen rätt till anpassningar och stöd oavsett om bestämmelsen tillämpas eller inte (SFS 2010:800).
Samtliga informanter ser både möjligheter, dilemma och hinder med undantagsbestämmelsen och över hälften av dem ser tolkningsutrymmet i undantagsbestämmelsen som negativt. Inom ramfaktorteorin ses styrning av utbildning och undervisning antingen som begränsning eller möjligheter inom givna ramar (Lundgren, 1999). När styrdokument tolkas olika skapas osäkerhet i lärarnas bedömning och betygssättning (Skolverket, 2013). Vi funderar på om tolkningsutrymmet överlag är så stort i de lagar, läroplaner och kunskapskrav som styr betygssättningen och att det kanske leder till att lärarna inte mäktar med att sätta sig in styrdokumenten. Frågan är vad det skulle innebära om styrdokumenten istället var reglerade utan tolkningsutrymme och om det skulle bidra till ökad likvärdighet i bedömning och betygssättning av elever i läs- och skrivsvårigheterna? Tydligheten skulle förmodligen öka men vi ser samtidigt en risk att elever blir kategoriserade efter diagnoser och att elever utan diagnostiserade funktionsnedsättningar hamnar utanför undantagsbestämmelsens ramar.
48
Vi vill slutligen lyfta att det relationella perspektivet, som utgör ett signifikant perspektiv inom specialpedagogik, inte lyfts som en betydande del i bedömningen och betygssättningen av elever i läs- och skrivsvårigheter. Vi finner det intressant att enbart en av tio informanter nämner engagemanget kring eleven som en faktor som påverkar tillämpningen av undantagsbestämmelsen. Centralt för lärarkompetensen är bland annat att ha god kunskap om eleverna och att ha bra och nära relationer till dem (Hattie, 2009; Myrberg, 2007; Skolverket 2011c). Flera studier lyfter specifikt upp relationer med interaktion som en förutsättning för utveckling och en avgörande faktor för att lyckas i skolan. Förväntningar, attityder och agerande har stor betydelse i samspelet mellan elev och lärare (Hornstra, Denessen, Bakker, van den Bergh & Voeten, 2010; Ingestad, 2006; Kormos, Csizer & Sarkadi, 2009; Nielsen 2011). Vi gör tolkningen att studiens fokus på att tolka delar av de styrdokument som styr betygssättningen präglar resultatet och att det är detta som utmärker informanternas uppfattningar. Om fokus hade legat på hur relationer och interaktion mellan lärare och elev påverkar möjligheterna till likvärdig bedömning och betygssättning av elever i läs- och skrivsvårigheter hade utfallet blivit ett annat.