Analys av diskurser makroniv˚a

Laclau och Mouffe (1985) har inom omr˚adet politisk teori utvecklat en anv¨andbar diskursteori som tar avstamp i post-strukturalistisk och post-marxistisk teoribild- ning. Att den ses som post-strukturalistisk beror p˚a att det h¨ar finns en uppfat- tning om att diskurserna st¨andigt omformas och d¨armed inte kan l˚asas fast. P˚a s˚a s¨att blir diskursteorin ocks˚a ett verktyg att ifr˚agas¨atta det som tas f¨or givet, det fastl˚asta, det som kan tros finnas d¨ar bara som n˚agot naturligt. Eftersom diskurs- erna st¨andigt omformas f˚ar detta ¨aven betydelse f¨or spr˚aket som fortl¨opande anses skapas och omskapas i olika f¨orhandlingar i det sociala rummet. Inom diskurste- orin uppfattas dessutom allt som diskurs och diskurser ses som fullst¨andigt kon- stituerande. Detta kan till exempel j¨amf¨oras med den kritiska diskursanalysen (Chouliaraki & Fairclough, 1999; Fairclough, 1995; Fairclough, 2003) som b¨ar sp˚ar av traditionell marxism och d¨armed framst˚ar som mindre post-strukturalistisk. H¨ar finns exempelvis uppfattningen om ekonomin som determinerande och diskur- ser ses som b˚ade konstituerande och konstituerade. Laclau och Mouffe (1985) tar ist¨allet avstamp i post-marxistiska teorier bland annat genom att de utvecklar Gramscis hegemonibegrepp d¨ar det finns en ¨overtygelse om att ekonomin i viss m˚an determinerar samh¨allet och m¨anniskorna. Men det ¨ar inte bara ekonomin som ut¨ovar inflytande, utan ¨aven processer i ¨overbyggnaden. Dessa hegemoniska processer ¨ar ett slags oreflekterat samf¨orst˚and av ˚asikter som f˚ar betydelse b˚ade f¨or m¨anniskors medvetande och f¨or ekonomin i basen. Med hegemonibegrep-

pet ¨oppnar Gramsci upp den deterministiska historiematerialismen och ger ¨over- byggnaden en viss autonomi som delvis uppfattas som frikopplad fr˚an ekonomin. Men det finns fortfarande ett visst m˚att av determinism i f¨orh˚allande till ekonomi och klass vilket g¨or att objektiviteten forts¨atter att vara ett begrepp. I Laclau och Mouffes diskursteori f˚ar objektivitet delvis en annan betydelse, som h¨anvisar till det som kan uppfattas som s˚a naturligt att det kontingenta har gl¨omts bort. Inom diskursteorin ¨ar allt politik vilket betyder att hela det sociala f¨altet st¨andigt ¨ar un- der f¨orhandling i diskursiva processer. ¨Aven det icke-lingvistiska uppfattas av diskursteorin som diskursivt. D¨arf¨or kan exempelvis ¨aven b¨ankar, klassrum och mobiltelefoner ses som en del av en skoldiskurs i detta perspektiv.

N¨ar det g¨aller subjektsuppfattningen h¨anvisar diskursteorin till ett handlande subjekt (Torfing, 1999). Det l¨aggs ingen vikt vid om subjektet har en medveten eller omedveten intuition, om subjektet ¨ar f¨ornuftigt eller huruvida subjektet har kontroll ¨over sina handlingar. Det som ¨ar intressant ¨ar ist¨allet hur subjektet hand- lar och vad hon eller han vill ˚astadkomma eller undvika. Aktiviteten uppfat- tas inte heller som l˚ast av f¨ardiga strukturer. Strukturerna uppfattas ist¨allet som ofullst¨andiga och sluts aldrig helt, vilket ocks˚a hindrar dem fr˚an att helt deter- minera det sociala handlandet eller subjektspositionen. Att det alltid finns n˚agon form av oreda eller ¨oppning i strukturerna beskrivs i diskursteoretiska termer med dislokation (Torfing, 1999). Det ¨ar dislokationen som ¨oppnar f¨or ett hand- lande subjekt. Men subjektet kan inte handla helt fritt utan identiteten skapas i f¨orh˚allande till strukturerna. Detta betyder att subjektet har ett visst handling- sutrymme som ˚astadkommes genom att strukturerna aldrig ¨ar helt slutna, och strukturerna blir aldrig helt slutna eftersom subjektet just har ett visst handling- sutrymme och d¨armed ocks˚a kan p˚averka strukturen.

Enligt Althusser (Torfing, 1999; Winther Jørgensen & Phillips, 2000) f¨ors¨atter diskurserna subjekten i best¨amda positioner, subjekten interpelleras. Det kan exempelvis vara som dotter, v¨aninna, l¨arare, eller n˚agot annat. Interpellerin- gen uppfattas av Althusser som ideologisk vilket inte Laclau och Mouffe (1985) kan acceptera eftersom de inte har uppfattningen att n˚agra sociala relationer kan vara mer sanna ¨an andra. D¨aremot uppfattar de subjekten som interpellerade av diskurserna och att ”subjekt ¨ar det samma som subjektspositioner i en diskursiv struktur (s. 115)”. Laclau och Mouffe uppfattar subjektet som fragmentariserat, vilket betyder att subjektet kan interpelleras av flera diskurser samtidigt. Att g˚a in och ut ur olika subjektspositioner blir p˚a s˚a s¨att inte problematiskt f¨orr¨an det sker en interpellation av olika diskurser p˚a samma plats, som exempelvis i val- lokalen. Ska vi l˚ata oss ”interpelleras som kristen eller som feminist eller som ar- betare? (s. 49)”. N¨ar vi samtidigt interpelleras av flera diskurser ¨ar subjektet enligt

diskursteorin ¨overdeterminerat. Egentligen uppfattas subjektet inom diskursteorin i n˚agon mening alltid som ¨overdeterminerat eftersom diskurserna ¨ar kontingenta och det alltid finns andra m¨ojligheter att positionera sig.

I senare texter har Laclau och Mouffe vidareutvecklat subjektsbegreppet (Win- ther Jørgensen & Phillips, 2000). De inspirerades av Zizeks kritik av Hegemony and Socialist Strategy d¨ar det framh¨olls att Laclau och Mouffe saknade teorier kring subjektet (Torfing, 1999). Man kan d¨armed s¨aga att det var tack vare Zizeks kritik som Lacans psykoanalytiska teori kom att importeras till diskursteorin. Denna teori om subjektet har stora likheter med diskursteorin i ¨ovrigt eftersom subjektet uppfattas som aldrig helt f¨ardigt utan det str¨avar ist¨allet hela tiden efter att bli helt. Genom att inf¨orliva Lacans teori om subjektet ger Laclau och Mouffe subjektet ett sj¨alv. Detta sj¨alv skapas genom att subjektet identifierar sig med det som ¨ar utanf¨or och f¨ors¨oker p˚a s˚a s¨att att bli helt, n˚agot som aldrig lyckas. Men subjektet f˚ar genom Lacans subjektsuppfattning framf¨or allt en motor, eftersom subjektet d˚a str¨avar efter att bli en helhet. Lacans teori medf¨or att subjektet kan anses finnas innan subjektifieringen, i och med att sj¨alvet kan uppfattas som en enhet som st˚ar utanf¨or det diskursiva. Detta uppfattar jag delvis som problema- tiskt i f¨orh˚allande till att allt uppfattas som diskursivt inom diskursteorin och att diskurser ses som fullst¨andigt konstituerande.