Elevinflytande och traditionella instrument

Skillnaden mellan l¨ararnas och elevernas olika perspektiv ¨ar intressant. L¨ararna f¨orsvarar i h¨ogre utstr¨ackning de moderna idealen medan eleverna tycks ha anam- mat de relativa och flytande id´eerna som g¨or sig g¨allande inom postmodern teori (Baudrillard, 1986; Featherstone, 1994; Jameson, 1986; Pakulski & Waters, 1996). I ett postmodernt perspektiv har n˚agot redan f¨or¨andrats i f¨orh˚allandet mellan elit- och popul¨arkultur, de sj¨alvklara och f¨orutbest¨amda v¨ardena har ¨overgivits. De ¨ar n¨ast intill uppl¨osta till f¨orm˚an f¨or de relativa och mer personliga valen. F¨altet grupperar sig ist¨allet i nya grupper, sammanh˚allna av andra mer flexibla faktorer (Pakulski & Waters, 1996). Den klassiska kulturen har i detta perspektiv f˚att l¨amna sin ¨overordnade position och inordna sig som en subkultur bland andra. F¨or kulturskolans l¨arare framst˚ar situationen som komplicerad eftersom de i sin undervisning mer eller mindre ¨ar tvingade till att l¨ara sig hantera denna situation. D˚a kan det vara fruktbart att n¨armare studera hur dessa fr˚agor har hanter- ats i studiens resultat. Det som framkommer i Frustrationen kan s¨agas ringa in en konflikt medan F¨or¨andringen mer belyser en kollektiv uppfattning kring en

f¨or¨andring som har ¨agt rum. I Frustrationen blottl¨aggs en p˚ag˚aende konflikt mel- lan traditionen och popul¨arkulturen. H¨ar ¨ar l¨ararna inte ¨overens. I F¨or¨andringen ˚aterfinns en mer genomtr¨angande gemensam inst¨allning bland l¨ararna d¨ar tra- ditionella uppfattningar om undervisning och ¨amne f¨orskjuts till f¨orfluten tid, och popul¨arkultur och elevinflytande f˚ar beskriva l¨ararnas nuvarande undervis- ningsf¨orh˚allanden. En trend blir synlig h¨ar, d¨ar l¨arare tycks ha l¨attare att f¨orsvara en elevcentrerad undervisning ¨an en traditionellt l¨ararstyrd. Detta skulle kunna kopplas samman med en mer allm¨an tendens inom skola, samh¨alle och vetenskap d¨ar barns och ungas id´eer och intressen anses allt viktigare att ta h¨ansyn till (Erics- son, 2002; 2006; Ericsson & Lindgren, 2010; Green, 2006; Holmberg, 2004; Kruger, 1998; Rostvall & West, 2001; Sandberg et al., 2005; St˚alhammar, 1995; 2006). F¨or att ta resonemanget ett steg vidare kan detta kanske ligga till grund f¨or den reaktion som varit framtr¨adande i den politiska retoriken under senare ˚ar, d¨ar bland annat ”flumskolan” ska ers¨attas av en ”kunskapsskola”. Detta skulle betyda att anpassningen till eleverna nu n˚att en punkt d¨ar den ˚ater ¨ar m¨ojlig att b¨orja ifr˚agas¨atta. Ocks˚a p˚a andra h˚all kan s˚adana tendenser iakttas. Den nya l¨ararutbildningens inneh˚all ger exempelvis mindre valm¨ojligheter f¨or studenterna och en r¨orelse i riktning mot ¨okad statlig styrning g¨or sig g¨allande. I linje med detta ligger som jag ser det ¨aven ett arbete f¨or uppr¨attelse av en l¨ararauktoritet som i den nuvarande fasen av samh¨allsutveckling hotas av urvattning. ¨Okad styrning inneb¨ar starkare dokument som f¨or en l¨arare skulle kunna bidra till just det extra st¨od som kan beh¨ovas.

F¨or att ˚aterg˚a till F¨or¨andringen och Frustrationen g˚ar det inte att komma ifr˚an att det b˚ade finns en sp¨annande skillnad mellan resultaten och likheter. Hur skulle de kunna f¨orklaras? De beskriver ju diskurser i samma diskursiva praktik, s˚a en tanke ¨ar att de hanterar samma diskurser men att F¨or¨andringen lyfter fram skillnader som det r˚ader samst¨ammighet kring, medan Frustrationen s¨atter fingret p˚a de omr˚aden som ¨ar problematiska och som det fortfarande f¨orhandlas kring.

Det kritiska som framtr¨ader i Frustrationen, vid en j¨amf¨orelse mellan den tra- ditionella diskursen och popul¨armusikdiskursen, ¨ar repertoaren. Vad som ska spelas framst˚ar p˚a s˚a s¨att som k¨arnan i den frustration som l¨ararna beskriver. En distinktion betr¨affande repertoaren g¨ors ¨aven i F¨or¨andringen med den skill- naden att h¨ar framst¨aller l¨ararna det som om det redan har gjorts ett val – f¨or popul¨arkulturdiskursen och elevinflytandet. Detta f¨or med sig att konflikten un- dertrycks av l¨ararnas ambition att framst˚a som pedagoger som ¨ar ”med sin tid”. Men n¨ar l¨ararna diskuterar repertoaren i f¨orh˚allande till de instrument de under- visar i, kommer kampen och frustrationen i dagen. I traditionsdiskursen ¨ar reper- toaren ist¨allet underordnad instrumentet vilket leder till att l¨ararna om de v¨aljer

denna position ocks˚a v¨aljer bort elevinflytandet. Ett s˚adant st¨allningstagande blir i de flesta fall problematiskt f¨or l¨ararna eftersom en undervisning utan elevin- flytande uppfattas som f¨orlegad och som tillh¨orande det f¨orflutna. Med andra ord ¨ar resultaten i F¨or¨andringen och Frustrationen olika sidor av samma mynt. F¨or¨andringen beskriver ingen konflikt, h¨ar har ett st¨allningstagande f¨or en posi- tion redan gjorts, medan Frustrationen behandlar en p˚ag˚aende f¨orhandling.

I F¨or¨andringen hegemoniseras undervisning av popul¨arkulturdiskursen. Nod- alpunkten i denna diskurs ¨ar elevinflytande, vilket betyder att de tecken som ar- tikuleras h¨ar ocks˚a f˚ar sin betydelse h¨arifr˚an. Repertoaren och de genrer som ¨ar m¨ojliga ekvivaleras i f¨orh˚allande till elevinflytande och popul¨arkultur. Eleven ar- tikuleras som sj¨alvst¨andig, inflytelserik, aktiv och popul¨arkulturintresserad. L¨arare f˚ar betydelse genom att ekvivaleras med lyssnande och st¨ottande coach. Den un- dervisningsaktivitet som artikuleras i f¨orh˚allande till elevinflytande ¨ar att ha kul, v¨acka intresse och musikalisk upplevelse. I poupul¨arkulturdiskursen artikuleras inte tecknet kunskap eller l¨ararstyrning. Diskursen undertrycker en diskurs d¨ar l¨ararinflytande och kunskapsf¨ormedling tar en mer framskjuten position. Efter- som denna diskurs artikulerar eleven som uth˚allig, sn¨all och foglig f¨orsvinner den som alternativ och kan d¨armed hegemoniseras av popul¨arkulturdiskursen. H¨ar r˚ader ingen konflikt eftersom spr˚aket har lyckats definiera skillnaderna. Det r˚ader samf¨orst˚and kring att artikulationen av eleven ska vara olika i de b˚ada diskurserna. N¨ar de specifika instrumenten diskuteras i Frustrationen omformas emellertid diskursernas f¨orh˚allande till varandra. Popul¨arkulturdiskursen artikulerar inte de traditionella instrumenten medan de ¨ar centrala i traditionsdiskursen. Nodalpunk- ten i traditionsdiskursen ¨ar det traditionella instrumentet, vilket betyder att de tecken som artikuleras h¨ar ocks˚a f˚ar sin betydelse h¨arifr˚an. Repertoaren och de genrer som ¨ar m¨ojliga ekvivaleras i f¨orh˚allande till instrumenten som i sin tur ¨ar knutna till en traditionell repertoar. Eleven ekvivaleras som uth˚allig, sn¨all och foglig medan l¨araren ekvivaleras som f¨ormedlare av en tradition knuten till in- strumentet. Den undervisningsaktivitet som artikuleras i f¨orh˚allande till det tradi- tionella instrumentet ¨ar hantverkskunnande och skicklighet. I traditionsdiskursen artikuleras inte tecknen ha kul, v¨acka intresse eller elevinflytande. N¨ar det g¨aller artikulationen av de traditionella instrumenten har inte de b˚ada diskurserna ly- ckats definiera en skillnad varf¨or det ist¨allet r˚ader konflikt. Traditionsdiskursen artikulerar tecknet traditionella instrument, medan popul¨arkulturdiskursen miss- lyckas med detta.

Den h¨ar problematiken kan ocks˚a diskuteras med hj¨alp av identitetsbegreppet (Berger & Luckmann, 1966; Burr, 1995; Gergen, 1994; 1999; Laclau & Mouffe, 1985; Potter, 1996; Potter & Wetherell, 1987; Wetherell & Potter, 1992), som i ett

socialkonstruktionistiskt och poststrukturalistiskt perspektiv uppfattas som n˚agot kontextuellt. Utifr˚an diskursteorin (Laclau & Mouffe, 1985) kan l¨araridentiteten s¨agas vara ¨overdeterminerad av de b˚ada diskurserna popul¨arkulturen och traditio- nen. De b˚ada diskurserna erbjuder olika identiteter som l¨ararna har att v¨alja mel- lan. N¨ar l¨ararna intar en position d¨ar de s˚a att s¨aga har ambitionen att ”vara med sin tid” l˚ater de popul¨arkulturdiskursen hegemonisera identiteten med f¨oljden att traditionsdiskursen undertrycks. H¨ar anv¨ands de f¨or¨andrade eleverna uteslutande som argument f¨or en oundviklig identitet i popul¨arkulturdiskursen. Sj¨alvst¨andiga, inflytelserika, aktiva och popul¨arkulturintresserade elever knyts till nodalpunk- ten elevinflytande i popul¨arkulturdiskursen och ocks˚a l¨ararnas identitet kommer att artikuleras utifr˚an denna nodalpunkt. N¨ar l¨ararna ist¨allet uttrycker frustration st˚ar de b˚ada diskurserna i ett antagonistiskt f¨orh˚allande till varande och l¨ararna kan d¨arf¨or inte lika l¨att g¨ora ett val. De k¨anner st¨orre ambivalens inf¨or vilken identitetsposition som skulle kunna vara mest f¨ordelaktig att inta. Subjektet ¨ar h¨ar ¨overdeterminerat av popul¨arkulturdiskursen och traditionsdiskursen. Ambi- tionen att ”vara med sin tid” utmanas h¨ar av de instrument som l¨ararna under- visar i. Dessa traditionella instrument artikuleras inte i popul¨arkulturdiskursen, eftersom denna utesluter ett h¨ansynstagande till instrumentens m¨ojligheter och f¨oruts¨attningar. L¨ararna positionerar sig i f¨orh˚allande till sina instrument, men popul¨arkulturdiskursen erbjuder ingen identitet som kan artikuleras tillsammans med instrumentet. Antagonismen mellan popul¨arkulturdiskursen och traditions- diskursen f˚ar en begr¨ansande konsekvens f¨or l¨ararna eftersom en social position som innesluter b˚ade elevinflytande och de traditionella instrumenten inte erbjuds. L¨ararnas identitet ¨ar ¨overdeterminerad. Vilken identitet som ¨an v¨aljs ¨ar det n˚agot som kommer att uteslutas.

L¨ararna tycks i stor utstr¨ackning vara ¨overens om att eleverna b¨or ha infly- tande ¨over undervisningen. Men n¨ar det g¨aller ¨amnesinneh˚allet, de genrer som ska f˚a f¨orekomma tillsammans med instrument f˚ar l¨ararna problem med sin po- sition. Endast om de traditionella instrumenten skulle artikuleras som g˚angbara i popul¨arkulturdiskursen skulle en ¨oppning kunna vara m¨ojlig utifr˚an detta per- spektiv.