Jag t¨anker l˚ata fr˚agan h¨anga i luften och b¨orja med att f¨ors¨oka beskriva vilken inverkan senmoderniteten haft p˚a kulturens funktion i samh¨allet. M˚anga h¨avdar att kulturens roll har f¨or¨andrats v¨asentligt, att den f˚att st¨orre bredd och p˚averkar
samh¨allet p˚a flera olika niv˚aer samtidigt som f¨orbindelserna med b˚ade vardagsliv och marknadskrafterna ¨okar (Aulin-Gr˚ahamn, Persson & Thavenius, 2004; Feath- erstone, 1994). Marknadsestetiken blir ett begrepp och estetiska produkter pro- duceras, f¨orpackas och s¨aljs med i huvudsak den globala marknaden f¨or ¨ogonen. Det g˚ar att sk¨onja framf¨orallt tv˚a tendenser vad g¨aller f¨or¨andrade uppfattningar om konsten och estetiken och b˚ada f˚ar anses bidra till kulturens ¨okade demokratiser- ing. Ett f¨orsta k¨annetecken ¨ar att gr¨anserna mellan h¨ogt och l˚agt b¨orjar suddas ut och att det sker en omstuvning av f¨orh˚allandet mellan elitkultur och popul¨arkultur (Featherstone, 1994; Forn¨as, 1994; Ziehe, 1986a; 1986b; 1989; 2000). Det an- dra k¨annetecknet kan beskrivas som en mer allm¨an tendens till estetisering av vardagslivet (Featherstone, 1994).
I senmoderniteten l¨attar bundenheten till de moderna v¨arderingarna, liksom trycket fr˚an smakdomarna. Att den ”goda smaken” i form av traditionella och elitistiska v¨arderingar f˚ar ge vika f˚ar anses vara en del av den uppl¨osning av normer som p˚a bred bas karakt¨ariserar urholkningen av de moderna id´eerna (Bell, 1986). Detta blir starten p˚a en f¨or¨andringsv˚ag d¨ar estetiska v¨arderingar i st¨orre utstr¨ackning b¨orjar knytas till det relativa och personliga (Featherstone, 1994). Det b¨orjar skapas ett alternativ d¨ar gemene mans intryck, upplevelser och k¨ansla tillm¨ats betydelse och v¨arderingen h¨ogt och l˚agt inom konsten ifr˚agas¨atts allt mer. Det andra k¨annetecknet som ber¨or konstens utbredning kan beskrivas med begreppet vardagslivets estetisering (Featherstone, 1994). Den fria konstn¨aren och den objektiva estetiken ifr˚agas¨atts och vad man skulle kunna ben¨amna som den konstn¨arliga sf¨aren f¨orlorar sitt monopol p˚a konst och estetik. Industrin och mediebranschen b¨orjar producera konst f¨or vardagen och konsten blir en del av m¨anniskors vardagsliv i en helt annan utstr¨ackning ¨an tidigare. Med hj¨alp av den omfattande produktionsapparaten produceras masskultur f¨or massan. Jame- son (1986) beskriver det som h¨ander som en kulturexpansion som drabbar hela samh¨allet, d¨ar kulturen kan s¨agas f˚a en ny social funktion genom utbredningen till andra samh¨allsomr˚aden. Kultur och konsumtion blandas samman i estetiserin- gen av m¨anniskors vardagsliv. De elektroniska medierna f˚ar stor betydelse f¨or spridningen och h¨ar skapas ocks˚a bilden av en varas v¨arde (Baudrillard, 1986). Konsumtion f¨or¨andras till att i mindre utstr¨ackning handla om tillfredsst¨allelse av materiella behov, och ist¨allet inrikta sig p˚a symboliska behov. B˚ade symbol- iska behov och v¨arden f¨or¨andras i detta perspektiv st¨andigt och individer kan s¨agas konsumera tecken i Saussures (2006) mening. Samtidigt f¨ormedlas en positiv inst¨allning till konsumtion, ungdom och sk¨onhet (Jameson, 1986), vilket f¨ormodligen ger estetiseringen av vardagslivet en ordentlig medvind.
som en konsumtionsprodukt. Olika musikkulturer skapas som i sin tur ¨ar knutna till prylar, kl¨ader, symboler och aktiviteter. Individer v¨aljer inte bara musiken utan hela stilar d¨ar musiken endast ¨ar en del (Lannvik Dureg˚ard & Dzedina, 2008). Det handlar ocks˚a om olika subkulturer, d¨ar inte l¨angre social klass eller andra de- terminerande strukturer blir det prim¨art styrande f¨or deltagandet i gruppen, utan snarast bilden av en identitet som ¨ar m¨ojlig att v¨alja. Att vara emo, gothare, ske- jtare, streetdansare eller hip-hopare blir d˚a en identitetskonstruktion som ungdo- mar v¨aljer f¨or att det h¨ar bland annat finns estetiska uttryck som f¨ormedlar en bild om vem individerna vill vara. ¨Aven om m¨ojligheten att v¨alja ¨okar g¨or fortfarande faktorer som klass, genus och etnicitet sig g¨allande i det senmoderna samh¨allet.
Identiteten, produktionsindustrin, massmedia och konst v¨avs samman i sen- moderniteten i en utstr¨ackning som saknar motstycke i historien. Detta f˚ar natur- ligtvis ¨aven f¨oljder f¨or undervisningen i musik och andra estetiska ¨amnen. N¨ar industrin, konsten och identiteten uppfattas som ˚atskilda sf¨arer kan varje del f¨or¨an- dras utan att det i n¨amnv¨ard utstr¨ackning p˚averkar de andra. Men i senmoder- niteten n¨ar sammanblandningen och ber¨oringspunkterna tenderar att bli s˚a omfat- tande f˚ar en f¨or¨andring i en sf¨ar f¨oljder ¨aven i de andra. Detta g¨or som jag ser det undervisningen i musik och andra estetiska ¨amnen s¨arskilt k¨ansliga eftersom det f¨orutom konsten ¨aven handlar om elevens identitet och val av stil.
F¨or¨andringar inom teknik och ekonomi f˚ar ocks˚a f¨oljder f¨or estetiseringen av vardagslivet. I olika sammanhang tillskrivs ¨aven den tekniska utvecklingen stor betydelse eftersom den i en p˚ataglig omfattning revolutionerat musiklivet un- der de senaste 100 ˚aren (Lundberg, Malm & Ronstr¨om, 2000; Sundin, 2003). Kulturlivet finner inte sj¨alvklart sin k¨arna i de klassiska konsterna utan en allt- mer pluralistisk bild breder ut sig. Som Lundberg et al. (2000) uttrycker det, kan man s¨aga att musiken f¨orflyttat sig fr˚an ett s¨ondagsn¨oje till en vardagsak- tivitet. Mycket tack vare den teknik som utvecklats och som inneb¨ar att musik kan ”f¨orvaras”. Det kr¨avs inga liveframtr¨adanden f¨or att kunna lyssna till musik vilket var fallet f¨or 100 ˚ar sedan, f¨ore inspelningarnas tid. Ocks˚a ekonomiomr˚adets landvinningar p˚averkar estetiseringen genom inf¨orandet av krediter och avbetal- ningssystem. P˚a s˚a vis f˚ar gemene man i h¨ogre utstr¨ackning m¨ojlighet att ta del av konsumtionskulturen (Bell, 1986) utan att f¨orst spara i l˚anga perioder. Konsum- tion f¨orvandlas genom kapitalismen till en syssels¨attning, som genom krediterna dessutom blir m¨ojlig f¨or fler m¨anniskor. Detta f˚ar i sin tur fart p˚a produktionen och samh¨allet b¨orjar s˚a sm˚aningom f¨orvandlas mer och mer till ett masskonsumtions och massproduktions samh¨alle.
En intressant beskrivning av samh¨allet g¨ors av Bell (1986) d¨ar han delar in det i den tekniska sf¨aren, kultursf¨aren och kapitalismen som enligt detta syns¨att
fungerar under olika principer. Samtidigt ¨overlappar de varandra och st˚ar i ett beroendef¨orh˚allande till varandra. Sf¨arernas olika principer kan exempelvis belysa den debatt som f¨ors kring teknikens m¨ojligheter kontra den begr¨ansning som up- phovsm¨an vill inf¨ora med hj¨alp av betalningssystem f¨or delning av filer. Tekniken erbjuder ett enkelt s¨att att sprida kultur och tror p˚a ett ¨okat nyttjande av tekniska landvinningar, medan kapitalismen med sina kommersiella intressen vill f¨orhindra en alltf¨or okontrollerad spridning om den inte genererar vinster. Kapitalismen l¨agger i detta perspektiv b˚ade kulturen och tekniken under sina f¨otter, genom am- bitionen att begr¨ansa anv¨andandet av fildelningstekniken och d¨armed kontrollera utbudet. Att detta leder till inskr¨ankningar av Internetfriheten tas inte i beaktande. Anv¨andarna eller fildelarna ˚a sin sida framst¨aller det som att de vill v¨arna om m¨anniskors integritet och st¨aller sig emot tendenser av ¨overvakningssamh¨alle och ¨overstatlighet. Ist¨allet h¨arskar uppfattningen om Internet som en sj¨alvreglerande fristad d¨ar gr¨anser ska s¨attas av m¨anniskors moral och etik. Samtidigt tycks de ignorera kulturskaparnas rop p˚a ers¨attning. Det intressanta i detta perspektiv ¨ar att kulturut¨ovarna knyts samman med kapitalismen. Ut¨ovarna kr¨aver ers¨attning vilket g¨or anspr˚ak p˚a en reglering av teknikanv¨andningen och kontroll av anv¨andare. I andra l¨agret finns tekniken och fildelarna som talar om delad kultur och om In- ternet i termer av demokrati, frihet att uttrycka sig samt ett fritt fl¨ode av kun- skap. Med detta vill jag ¨aven mena att en analys av de olika samh¨allssf¨arerna kan bidra till ¨okad f¨orst˚aelse f¨or olika samh¨allstendenser, ¨aven aktuella s˚adana. Jag ¨ar ben¨agen att h˚alla med Bell om att en analys av konflikterna mellan dessa bidrar till en ¨okad f¨orst˚aelse f¨or tendenserna i det moderna. ¨Ar det s˚a att den konflikt som ¨ar synlig mellan konsten som fri och popul¨arkulturen som styrd av kommersiella krafter kan berikas med en analys av sf¨arernas olika principer? Popul¨arkultur styrd av media, tillg˚ang och efterfr˚agan, medan konsten inte f˚ar vara styrd utan ska f¨odas fram av den fria konstn¨aren och den spirande kreativiteten.
F¨or att nu ˚aterg˚a till fr˚agan om de moderna idealen helt har ¨overgivits i det senmoderna samh¨allet, skulle det vara l¨att att uppfatta den exploderande konsum- tionskulturen som helt dominerande i f¨orh˚allande till de elitistiska v¨arderingarna eftersom marknaden har ¨overtagit produktionen och d¨armed ¨aven styr utbudet i m˚anga avseenden. Men elitkulturen och de moderna v¨ardena har h˚allit sig vid liv. I och f¨or sig har de f¨orlorat sitt herrav¨alde och ˚aterfinns nu degraderade som en variant bland flera alternativ, allts˚a i en mer marginaliserad position ¨an tidi- gare under moderniteten (Featherstone, 1994). Dock skulle det kunna ligga en fara i att inte f¨orsvara elitkulturen eller kulturarvet, vilket l¨att kan bli en trend n¨ar traditioner inte l¨angre ¨overf¨ors automatiskt (Persson, 2004). Om inte massan kan f¨orsvara elitkulturen blir dessutom demokratin oanv¨andbar och problematiken
f¨ordjupas ytterligare. I detta sammanhang framst˚ar uppfattningen att elitkulturen ¨ar en mer medveten kultur som inte alla kan eller b¨or bli delaktiga i intressant (Eliot, 1962). Positioneringen f¨orklaras genom att f¨oruts¨attningarna f¨or begreppen elitkultur och massans kultur diskuteras. Resonemanget g˚ar ut p˚a att en elitkultur endast kan forts¨atta att vara en s˚adan s˚a l¨ange det inte ¨ar en kultur f¨or massan. I den stund n¨ar massan tar ¨over f¨orvandlas ocks˚a elitkulturen till n˚agot simpelt och allm¨angiltigt. D¨arf¨or f¨oruts¨atter den medvetna elitkulturen ocks˚a en omed- veten masskultur. De postmoderna idealen tycks avl¨agsna i detta resonemang och ist¨allet bygger hela argumentationen p˚a v¨arderingar av konsten, vilket endast kan g¨oras av de inkluderade elitt¨ankarna. De exkluderades r¨ost tillskrivs inget v¨arde, i varje fall inte i detta perspektiv.
Det kanske ¨ar s˚a att trycket fr˚an modernitetens smakdomare l¨attat i senmoder- niteten och att den ”seri¨osa” kulturen inte f˚ar det sj¨alvklara st¨od den f˚att tidigare. S˚a l¨ange finkulturen ans˚ags ”fin” av gemene man ifr˚agasattes inte heller dess h¨oga status eller de satsningar som gjordes p˚a omr˚adet och som h¨amtades fr˚an de allm¨anna medlen. F¨orst n¨ar mer relativistiska uppfattningar kring konst och kultur b¨orjar hegemonisera samh¨allet f˚ar finkulturen problem med legitimiteten. I det senmoderna samh¨allet ¨ar en stor del av kulturen f¨orskjuten till marknaden vilket st¨aller finkulturen i en marginaliserad position. Kanske har det g˚att s˚a l˚angt att finkulturen nu beh¨over mer st¨od ¨an tidigare f¨or att kunna ¨overleva. Att det ges ekonomiskt st¨od syns till viss del i de statliga kulturbidragen och st¨oden samt i olika satsningar p˚a kultur och skola (Statens Kulturr˚ad, 2009). Men ocks˚a de kommunala satsningarna p˚a musik- och kulturskolorna ¨ar en gest i samma rik- tning (Thorn Wollnert, 2003). I Kulturdepartementets broschyr (2009) om ska- pande skola framst˚ar ocks˚a kultursatsning som n˚agot som ska gynna det kreativa skapandet och arbetet med kulturarvet.
Fr˚agan ¨ar vilken position den traditionella musiken och konsten, den klas- siska musiken, folkmusiken, jazzen och kvalitetskonsten kan ta i en tid d¨ar kon- sten inte markerar social h¨arkomst utan ett kulturellt val. L¨amnar senmoder- niteten n˚agon d¨orr ¨oppen f¨or individer att v¨alja finkultur som identitetsmark¨or eller f¨orblir finkulturen det omv¨anda, en social mark¨or? Sitter elitkulturen tryggt p˚a sin piedestal och betraktar massans f¨ors¨ok att mobilisera in sig i kulturella kat- egorier? En elitkultur som finner st¨od bland bildningsambiti¨osa och inflytelserika politiker. Eller ¨ar finkultur i senmoderniteten en k¨ampande ande fr˚an det f¨orflutna, en del av en utd¨oende bildningskultur som ¨ar p˚a v¨ag att slukas av marknadens krafter, d¨ar de enda krafter som bjuder n˚agot motst˚and ¨ar de aktiva kulturarbe- tarna, kulturpolitikerna och skolan.