Diskurspsykologi mikroniv˚a

Mikroorienterad diskursanalys har vuxit fram inom socialpsykologin och utm¨arker sig framf¨or allt genom ett avst˚andstagande fr˚an den kognitivism som tidigare hegemoniserat f¨altet (Potter & Wetherell, 1987; Potter, 1996). Den icke-kognitiva inst¨allningen f¨or med sig en fokusering p˚a spr˚aket samt en socialkonstruktionis- tisk ontologi. Om det skulle vara den spr˚akliga v¨andningen som p˚a allm¨an front breder ut sig i samh¨allet som medf¨or ett avst˚andstagande eller om ifr˚agas¨attandet av kognitionsteorierna leder till en f¨orskjutning till spr˚aket kan diskuteras. Men utan det spr˚akliga alternativet som ¨oppnar upp f¨or nya perspektiv vore kanske heller inte en f¨or¨andring m¨ojlig.

Som spr˚akliga influenser framtr¨ader Wittgensteins (1953/1992) och Austins (1962) teorier som betydelsefulla genom den aktivitetsorienterade spr˚akuppfatt- ning som de f¨oretr¨ader. Wittgenstein (1953/1992; Fann, 1969/1993) presenterar en pragmatisk uppfattning om spr˚aket d¨ar ord liknas vid verktyg som f˚ar sin bety- delse genom hur de anv¨ands. Att se spr˚aket som en maskin som utr¨attar saker och best¨ammer ordens inneb¨ord beroende p˚a det sammanhang eller den kontext som det ing˚a i f˚ar anses vara signifikant f¨or hans senare arbete. Begreppet spr˚akspel

beskriver det samspel som ger ett ord dess betydelse och h¨ar po¨angteras att spr˚aket ¨aven har en social natur. Detta kan f¨orst˚as som att spr˚aket inte ses som n˚agot fast avgr¨ansat och f¨orutbest¨amt utan n˚agot som st¨andigt utvecklas och f¨or¨andras genom att det anv¨ands. Wittgenstein belyser f¨orh˚allandet mellan spr˚ak och verk- lighet, samt lyfter fram spr˚aket som en form av verklighet. P˚a s˚a vis underl¨attas f¨orm˚agan att se psykologiska processer som spr˚akliga handlingar (Parker, 2002) och spr˚aket uppfattas som n˚agot aktivt och socialt. ¨Aven Austin (1962) under- stryker spr˚akets praktiska natur och att spr˚aket anv¨ands, inte bara f¨or att p˚ast˚a saker, utan ¨aven f¨or att g¨ora saker. Ett annat intressant omr˚ade som Austin tar sig an ¨ar analyser av urs¨akter, som handlar om hur m¨anniskor f¨orklarar udda eller ovanligt agerande. Utifr˚an detta perspektiv ¨ar det m¨ojligt att komma ˚at det som uppfattas som normalt i en situation genom att se urs¨akterna som ett f¨ors¨ok att reparera en krackelerad normalitet. Det Austin framf¨or allt bidrar med ¨ar att sep- arera spr˚akets form och funktion, vilket visar att spr˚aket ocks˚a kan anv¨andas f¨or att g¨ora saker.

Ett annat k¨annetecken f¨or diskurspsykologin ¨ar inriktningen mot vardagliga samtal. H¨ar framskymtar inspirationen fr˚an etnometodologin och samtalsanalysen som uppfattar det sociala som n˚agot som kontinuerligt skapas av m¨anniskor i in- teraktion (Potter & Wetherell, 1987; Potter, 1996; Wooffitt, 2005). F¨orutbest¨amda sociala scheman och ordningar ifr˚agas¨atts tillsammans med uppfattningen om att spr˚aket skulle f¨ormedla f¨ardiga tankar och id´eer. Sociala strukturer framst˚ar h¨ar ist¨allet som n˚agot det arbetas p˚a och som n˚agot som endast kan fullg¨oras i den so- ciala och vardagliga interaktionen (Bryman, 2004). D¨aremot uppfattas talorgan- iseringen inom samtalsanalysen som n˚agot systematiskt d¨ar vissa h¨andelser kan f¨orv¨antas (Wooffitt, 2005). De som samtalar skapar gemensamt en kontext d¨ar det finns normer f¨or n¨ar olika aktiviteter ska ske. Talinteraktion har en struktur eller en arkitektur som skulle kunna beskrivas som ett talets handlingsorientering. Det finns exempelvis m˚anga uttalanden som f¨orekommer i par, som n¨ar vi h¨alsar p˚a varandra ”hej – hej” eller n¨ar det st¨alls en fr˚aga – kommer det ett svar. Detta ¨ar en- ligt samtalsanalysen s˚a starkt f¨orankrat att om en fr˚aga st¨alls utan att det kommer n˚agot svar undergr¨avs interaktionen mellan de som talar och n˚agon av de talande kommer att f¨ors¨oka reparera skadan. F¨or en st¨alld fr˚aga ¨ar en form av handling som i sin tur inbjuder till n¨asta best¨amda handling. I f¨orh˚allande till samtals- analysen kan diskurspsykologin anses ha ett bredare socialt perspektiv eftersom analysen inte stannar i sj¨alva talorganiseringen. H¨ar anses v¨arlden och kunskapen som producerad i vardagligt tal (Potter, 1996).

Diskurspsykologin uttrycker ¨aven en id´e vad g¨aller indexikalitet och reflex- ivitet (Potter & Wetherell, 1987; Winther Jørgensen och Phillips, 2000) menar att

den kunskapssyn som finns inom diskurspsykologin, d¨ar kunskap uppfattas som produktiv och d¨ar det inte finns en m¨ojlig version av v¨arlden utan flera, g¨or att re- flexiviteten blir viktigt. Det kan handla om reflexivitet kring sig sj¨alv som forskare och kring de egna forskningsresultaten. N¨ar det g¨aller den egna forskarrollen kan reflexiviteten hj¨alpa till att uppm¨arksamma maktrelationen mellan forskare och informanter. Reflexivitet ¨ar ocks˚a angel¨aget inom diskurspsykologin eftersom det h¨ar finns en ¨overtygelse om att resultaten har en dubbel roll som b˚ade talar om agerandet p˚a f¨altet och samtidigt ¨ar en del av kunskapen i v¨arlden. ”It is possi- ble to acknowledge that ones own language is constructing a version of the world, while proceeding with analysing texts and their implications for peoples social and political lives” (Potter & Wetherell, 1987, s. 182). Alla texter, inklusive denna, kan s¨agas vara en konstruktion av verkligheten. Detta har manat vissa forskare inom diskurspsykologin att samtidigt som de unders¨oker sitt ¨amne, unders¨oka sin egen unders¨okning av det ¨amnet. Genom en analys av den egna analysen anv¨ands reflexivitet som ett hj¨alpmedel som synligg¨or den retoriska konstruktionen. Re- flexivitet g¨ors p˚a s˚a s¨att till b˚ade ett huvud¨amne och en strategi samtidigt som det blir ett s¨att att hantera att den diskursanalytiska ber¨attelsen kring m¨anniskors konstruerade spr˚akbruk samtidigt i sig ¨ar en konstruktion.

Inom diskurspsykologin ¨ar debatten stundtals livlig, likas˚a argumentation kring vad som kan accepteras eller inte inom de olika falangerna (Billig, 1999; Edwards, 1999; Edwards & Potter, 2005; Parker, 1998; 2002; Potter, 2003a; 2003b; 2006; Potter & Edwards, 2003; Schegloff, 1997; Wooffitt, 2005). Konflikten r¨or sig om huruvida verkligheten kan anses vara helt igenom socialt konstruerad eller om det f˚ar anses finnas en verklighet som f¨orkommer b˚ade spr˚aket och v˚ar erfaren- het. F¨oretr¨adarna f¨or realismen framh˚aller att en uppdelning ¨ar b˚ade m¨ojlig och n¨odv¨andig att g¨ora. De ansluter sig ocks˚a genom detta till ett mer kritiskt perspek- tiv d¨ar ett kunskapsanspr˚ak ¨ar m¨ojligt (Parker, 1998; Wetherell & Potter, 1992). Socialkonstruktionisterna eller relativisterna ifr˚agas¨atter om det ¨ar m¨ojligt att tala om en social verklighet bortom spr˚aket eftersom verkligheten blir diskursiv s˚a fort vi b¨orjar tala om den (Potter, 1998). Samtidigt inneb¨ar relativismen ett f¨ors¨ok att inta en neutral position d¨ar ingen kunskap kan tilldelas en privilegierad posi- tion. Detta kritiseras bland annat av Willig (1998) som h¨avdar att forskaren ¨aven inom relativismen g¨or moraliska och politiska st¨allningstaganden genom de val av forskningsomr˚aden som g¨ors. Inom realismen finns ingen str¨avan efter en neutral position utan ist¨allet accepteras samh¨allets ideologier och moral som kunskaper vilka kan anv¨andas som utg˚angspunkt f¨or att genomf¨ora kritisk forskning (Potter & Wetherell, 1992).