Analys av diskursiv praktik

I denna del lägger vi ihop mikrokomponterna från textanalysen (avsnitt 4.2 till och med 4.4) för att få en helhetsbild av hur respondetngrupperna använder språket för att uttrycka sig om organisatorisk kontroll och övervakning. För att skapa struktur och få en klar bild av detta valde vi att sammanfatta textanalysen i en tabell, vilket bidrar visuellt. Denna helhetsbild hjälper oss att identifiera och analysera interdiskursivitet och intertextualitet och därmed respondenternas diskursiva praktiker.

Metaforer Transivitet Modalitet Hedge

S port Ambivale ns Nödlösni nga r Vä lm åe nde Övr igt Nominalis ering P assi viser ing Överordnad 7 1 1 3 6 2 4 5(-) 10(+) 3 Underordnad 2 2 1 2 6 5 6 11(-) 6(+) 11

Tabell över sammanställning av textanalysen.

I textanalysen kan vi utläsa lingvistiska skillnader i hur över- och underordnade talar om organisatorisk kontroll och övervakning. Generellt sett uttrycker underordnade mer skepticism och överordnade har en mer positiv framtoning. Detta är extra tydligt i analys av modalitet, där andelen uttryck av låg affinitet är betydligt mer omfattande hos underordnade och vise versa överordnade med hög affinitet. Modalitet vittnar om ett generellt sett att artikulera organisatorisk kontroll och övervakning, dock kan det inom huvudfenomenet (organisatorisk kontroll och övervakning) finnas

gränsöverskridande narrativ. Ordvalsanalysen är strukturerad efter de olika aktiviteter av organisatorisk kontroll och övervakning som kunde identifieras i denna studies data. Detta ger oss möjlighet att kontextualisera och utläsa eventuella skillnader i uttryck i relation till varje given aktivitet. Tidsstämpling, ett av de fyra huvudaktiviteterna som identifierades, talas om, grupperna mellan, i liknande termer. Både över- och underordnade understryker att det är kollegialt att sköta sina arbetstider då det i annat fall drabbar övriga kollegor. Inom denna kontext finns dock en skillnad, generellt sett tycker de underordnade att tidsstämpling av luncher är överdrivet, medan de överordnade, generellt, menar att det behövs för att skapa struktur. Budgetering är en ytterligare aktivitet där under- och överordnade uttrycker liknande narrativ, budgeteringen beskrivs i breda termer som nödvändig för vägledning samt motiverande. Även aktiviteten muntlig uppföljning speglar en relativt gemensam syn, där både under- och överordnade talar om detta med en positiv underton. Däremot uttrycker respondentgrupperna avvikande narrativ om aktiviteten prestationsmätning. De underordnade beskriver prestationsmätning, som förvisso nödvändig, men också påfrestande. Vidare uttrycker de underordnade respondenterna att prestationsmätning är positivt försäljningsmässigt men att det finns en gräns där prestationsmätningar har negativa effekter på personalen som utför det dagliga arbetet. Överordnade å andra sidan uttrycker att prestationsmätning är övergripande positivt och ett bra hjälpmedel till att kunna se hur underordnade presterar på jobbet.

Denna studie har som ambition att undersöka hur under- och överordnade talar om organisatorisk kontroll och övervakning, med andra ord studera de diskursiva praktikerna. Diskursordningen som studeras är i detta fall just organisatorisk kontroll och övervakning. Vår textanalys vittnar om, vilket understryks i stycket ovan, en artikulering av olika diskurser inom diskursordningen. Det framkommer att de olika grupperna (över- och underordnade) har olika sätt att tala om organisatorisk kontroll och övervakning beroende på vilken process eller aktivitet i form av organisatorisk kontroll och övervakning som studeras. Detta framkommer speciellt tydligt i utsagor från respondentgruppen underordnade. På detta vis skiftar artikuleringar om organisatorisk kontroll och övervakningen inom diskursordningen. De underordnades artikuleringar om budgetering skiljer sig avsevärt från de om prestationsmätning, där den förra understryker en form av motivationsbaserad diskurs och den senare (delvis) en diskurs om psykologisk press. Att diskursiva praktiker blandas på ett komplext och nytt vis är ett tecken på diskursiv förändring,

vilket framkommer i de underordnades diskursiva praktik. I kontrast till detta är de överordnade mer konsekventa. Som utläses från meningsuppbyggnadsanalysen har de överordnade generellt hög grad av instämmande till organisatorisk kontroll och övervakning. Detta är framträdande även i ordvalsanalysens samtliga analysområden. Aktiviteter och processer inom organisatorisk kontroll och övervakning beskrivs ofta som motiverande, viktiga för att ta reducera opportunistiskt beteende, och effektiva (ekonomiskt). Denna konsekventa artikulering, vittnar om en låg grad av interdiskursivitet bland de överordnade. Vilket går att tolka som en strävan att genom språket reproducera de rådande sociala strukturerna.

Intertextualitet framkommer i respondenternas utsagor, det handlar om hur respondenterna förhåller sig till organisatorisk kontroll och övervakning utifrån tidigare händelser. I de allra flesta fallen är detta vaga tecken på intertextualitet. Däremot identifierar vi tre fall av manifest intertextualitet, vilka uttrycks av två överordnade respondenter, respondent sju och nio. Respondent sju använder intertextualitet för att understryka effekten av organisatorisk kontroll och övervakning i form av lunch-tidsstämpling: “...vi ser är i alla fall att tiderna respekteras i mycket större utsträckning nu än vad det gjorde förut. Förut va det ju 40–45 minuter som generellt alla va borta, nu stämplar man ju ändå in efter en halvtimme i allra högsta grad, de allra flesta gör det och det blir ju faktiskt mer kollegialt och tiderna hålls bättre för nästa person som skall iväg också. Där ser vi en enorm förbättring av det.” (Respondent 7). I likhet med föregående citat använder respondent nio intertextualitet för att legitimera organisatorisk kontroll och övervakning i form av lunch-tidsstämpling: “Där jag kommer ifrån har jag inte haft sådant här, för då har jag drivit butiker med 4, 5 stycken och då har jag haft koll. Däremot förstår jag nu, bara min avdelning, jag kan inte ha koll på vad alla gör där, när kommer de, när går de, när går de på lunch. Det skulle ta hela dagarna för mig. Jag tycker att stämplingen gör det lättare för säljaren att hålla koll på tiden men också lättare för oss.” (Respondent 9). Nästa och även sista citatet, är det tydligaste exemplet av manifest intertextualitet. Här är respondenten explicit i sin referering till ett regelverk satt av företaget centralt, vilket artikuleras på sådant sätt att organisatorisk kontroll och övervakning i detta fall baserar sig på en tidigare formell bestämmelse: “För min del är det ju för att det är företaget som satt den regeln och det är inget jag kan påverka. Så jag har bara sett den som att är det så det är så är det.” (Respondent 9). Likt analys av de överordnades interdiskursivitet, utläser vi att de citat som innefattar manifest intertextualitet är artikuleringar som reproducerar den

rådande diskursordningen. Detta i kombination förstärker bilden av de överordnade som en respondentgrupp vars språk ämnar reproducera den rådande diskursordningen. Vilket möjligen kan förklaras som ett sätt att bevara maktfördelningen och de rådande sociala strukturerna.