De deltagare som framkommer genom den diskursiva analysen är, precis som i textanalysen, genomgående KB som avsändare och den tilltänkta användaren, överlag benämnd som forskaren, i rollen som mottagare av texten. Samtidigt
vari-201 Törnqvist (2012), s.69. 202 Törnqvist (2012), s.60. 203 Törnqvist (2012), s.60. 204 Törnqvist (2012), s.69–70. 205 Törnqvist (2012), s.67. 206 Törnqvist (2012), s.70. 207 Törnqvist, s.60.
erar rollerna något i de olika texterna vilket kommer att undersökas genomgående nedan.
Arkivbeskrivningen bygger på en traditionell arkivteoretisk praktik och arkiv-diskurs vilken har en redovisande karaktär och syfte. Ämnet här är tydligt och uppgiften att förse arkivet med en utförlig beskrivning är klar och tydlig. Textens avsändare är Handskriftssamlingen och Kungliga biblioteket och mottagaren den tilltänkta användaren, dock inte specifikt benämnd som forskaren här.
Trots den traditionella strukturen som beskrivningen följer uppvisar språket både en formell och samtidigt expressiv karaktär och den tilltänkta användaren erbjuds hjälp vid eventuella frågor samt för att hitta ytterligare material. Det finns även en inbjudande ton i språket i arkivbeskrivningen och som bjuder in använda-ren till att delta och nyttja arkivet. Att delar av beskrivningen är på engelska kan ses som ett försök att knyta an till en internationell kontext och potentiella inter-nationella deltagare/ användare.
Arkivpresentationen knyter an till en finkulturell diskurs genom valet av be-skrivande termer under de biografiska anmärkningarna såsom ”nobelpristagare” ”första” och ”Svenska Akademien”. De relaterade ämnesorden förstärker diskur-sen genom att upprepa ”Nobelpriset i litteratur” för att därefter ange ”Fredsfrå-gan”, ”Kvinnor och fred”, ”Kvinnlig rösträtt”, ”Författare” och sist ”Kvinnorörel-sen” vilka indikerar andra diskurser. 208
Prestigen som nobelpriset i litteratur innebär är ytterst förståeligt att det lyfts fram först, det intressanta är hur det därefter anges och vävs ett narrativ som indi-kerar att det rör sig om något större och mer komplext än endast en författare, exempelvis att kvinnor och fred lyfts fram i flera konstellationer.
Ett annat exempel på hur ord har använts och lyfts fram för att kontextualisera och väva ett narrativ är premieringen och utbrytningen av vissa namn under Rela-terade personer och organisationer. Efter Selma Lagerlöf och Selma Lagerlöf-sällskapet följer namn i bokstavsordning men här har man valt att bryta ut tre namn, Valborg Olander, Sophie Elkan och Elin Wägner. Genom att göra detta skiftar maktbalansen och dessa kvinnors betydelse förhöjs och samtidigt förses den tilltänkta användaren med en redan färdig ingång till samlingen genom en subjektivt konstruerad kunskapsram.
I jubileumskatalogens förord av dåvarande riksbibliotekarie Gunnar Sahlin är textens avsändare KB och då i egenskap av rollen som forskningsbibliotek och nationalbibliotek. Även utgångspunkten för texten är KB:s betydelse för forsk-ningen, dess roll som forskningsbibliotek och nationalbibliotek samt som förval-tare av kulturarv.
I rollen som mottagaren finns forskaren och framförallt den humanistiske forskaren. Även författare räknas in som tilltänkta användare även om texten
kret gör distinktionen ”den invigde” vs. ”den oinvigde”.209 Uttrycket kan även ses knyta an till en bildningsdiskurs genom att hänvisa till att samlingen är efter en nationalikon. Att det skulle vara ironiskt utryckt har jag svårt att föreställa mig då texten är undertecknad av den dåvarande riksbibliotekarien. Samtidigt lyfts sam-lingen fram som en guldgruva till för alla och texten bygger på en gemensam kul-turarvsdiskurs genom att betona att samlingen är en del av det svenska kulturarvet och därmed ska bevaras för kommande generationer.
Vidare anknyter texten till KB:s uppdrag i form av myndighet genom att be-tona uppgifterna samla, bevara, beskriva och organisera. Därmed knyter texten an till en institutionell diskurs och förmedlar vilka värden och uppdrag institution-en tillika myndighetinstitution-en har. Textinstitution-en lyfter också fram att bibliotekets uppgift är att ”aktivt erbjuda sina samlingar och specialistkunskaper för forskaren” vilket följer den akademiska diskursen.210 Textens syfte är alltså att lyfta och visa på KB:s roll och betydelse inom den akademiska världen samtidigt som statusen av kulturarvs-förvaltare fastslås. Mottagaren/ användaren presenteras för KB och bjuds in att ta del av den expertis de besitter. Även projektet med utgivningen av Selma Lager-löfs samlade verk nämns samt de storslagna planer som finns och vilka ska följa ”den moderna teknikens möjligheter”, samt att det planeras att ges ut både tryckta och digitala utgåvor av texter, manuskript, kommentarer och brev.211
I Anna Nordlunds text är det forskaren själv som är avsändaren samtidigt som hon utgör en del av KB:s praktik genom att texten har KB som övergripande av-sändare. Det är även samtidigt den tilltänkta forskaren som utgör textens motta-gare. Detta särskiljer Nordlund från många andra forskare då hon genom den be-tydelse KB utgör och innehar tilldelas en maktposition.
Texten är huvudsakligen ett personporträtt över Selma Lagerlöf, med nedslag i arkivet, och då kopplat till biografiska händelser i hennes liv. Texten följer en klassisk berättande diskurs och den väver samman en bild och ett narrativ av en kultförklarad författare. Texten är även väldig öppen och välkomnande och trots att mottagaren primärt utgörs av forskaren så avslutas texten med förhoppningar över att utställningskatalogen ska locka såväl gamla som nya läsare. För att koppla till Sahlins text, även de ”oinvigda” får vara med på ett hörn och texten redogör på ett sådant sätt för vem Selma Lagerlöf var, att användaren inte behöver besitta några specifika förkunskaper för att känna sig inkluderad och förstå sam-manhanget.
Textens syfte är att locka användare till att använda sig av arkivet och knyter an till en forskningsdiskurs genom att redogöra för hur forskningen har utvecklats, hur den pågående forskningen frodas samt uttryckliga förhoppningar om framtida
209 Sahlin (2008), s.8.
210 Sahlin (2008), s.8.
forskning. Rörande den aktuella forskningen hänvisas det till Selma Lagerlöf-sällskapets hemsida (med tillhörande webbadress).212
I Ann-Charlotte Knochenhauers text om Selma Lagerlöfs samling är avsända-ren tydligt Kungliga biblioteket som institution och specifikt Handskriftsavdel-ningen där Knochenhauer är verksam. Mottagaren är även här den tilltänkta an-vändaren vilken benämns som forskaren. Texten lyfter genomgående hur aktiv forskningen är, och har varit, samtidigt som den knyter an till en internationell forskningsdiskurs genom att hänvisa till att forskning har skett i Sverige såväl som internationellt. Texten följer också en akademisk och institutionell diskurs där tonen är formell samt kan ses följa utformningen av en klassisk presentationstext. Knochenhauer går även in på detaljnivå och förser användaren med konkret och praktisk kunskap för att kunna nyttja arkivet.
Till skillnad från de andra texterna knyter texten här an till en klassisk arkiv-teoretisk diskurs genom att redogöra för hur handlingstyper har strukturerats och hur samlingen är ordnad. Nils Afzelius lyfts löpande fram i texten och tillskrivs en nästan hjältelik status genom sitt betydande arbete med samlingen.
Texten knyter även an till samma finkulturella diskurs som i arkivbeskriv-ningen då KB och Svenska akademien nämns i samma mening. Texten visar också på samlingens betydelse genom att använda sig av benämningarna ”kleno-der och dyrgripar”, uttryck som går i linje med ett institutionellt språkbruk.213 I kontrast kan man se till Nordlunds text och dennes användning av målande adjek-tiv såsom ”enastående” och ”svindlande”.214
Texten avslutas med att rikta användarens blick framåt med löften om kom-mande forskningsprojekt som inte bara kommer att gagna forskaren (än en gång premierad) utan även den så kallade intresserade allmänheten.
4.2.2 Astrid Lindgrens arkiv
Rollerna som förekommer i arkivbeskrivningen och i Törnqvists text liknar de som har framkommit i texterna om Selma Lagerlöf som har undersökts. Avsända-ren i arkivbeskrivningen är KB och Handskriftsavdelningen och mottagaAvsända-ren är den potentiella användaren, vilken man med största sannolikhet kan föreställa sig är forskaren, även om just den benämningen inte konkret används.
Arkivbeskrivningen är omfattande och har ett traditionellt, redogörande och formellt språk. Arkivhistoriken är mycket mer saklig och konkret redogörande än den för Selma Lagerlöf-samlingen, vilken hade en mer skönlitterär karaktär. Om-fattning och innehåll ger utförlig och detaljerad information om vad arkivet inne-håller och även här skiljer sig arkivbeskrivningen från Selma Lagerlöf-samlingen.
212 Nordlund (2008), s.16.
213 Knochenhauer (2008), s.26 & Knochenhauer (2008), s.32.
I Selma Lagerlöf-samlingens arkivbeskrivning listas det under Omfattning och innehåll endast kort de handlingstyper som samlingen innehåller. Den detaljerade versionen i Astrid Lindgrens arkivbeskrivning kan dock ses som nödvändig om man tittar till arkivets omfattning men oavsett så förser den användaren med kon-kret och praktisk kunskap.
De beskrivningar som lyfts fram under biografiska anmärkningar är spar-samma och talar om att det rör sig om en skönlitterär författare för barn och ung-domsböcker samt att Astrid Lindgren var född Ericsson. Beskrivningarna under Relaterade ämnesord fortsätter i samma anda och anger i följande ordning ”Barn-böcker”, ”Barn- och ungdomslitteratur”, ”Författare och Kvinnliga författare”.215
Det är med andra ord väldigt tydligt att man har valt att endast lyfta fram Astrid Lindgrens roll som barn- och ungdomsförfattare, vilket visserligen var hennes primära yrkesidentitet, men som sker på bekostnad av andra viktiga roller. Under varken sökingångar eller relaterade ämnesord lyfts det fram att hon hade påverkan på den samtida debatten och engagerade sig i politiska frågor såsom som fred, kärnkraft och ekonomi. Dessa ämnen finns i själva arkivförteckningen, visserligen något dolt på sina ställen, men det är en stor skillnad på vad man har valt att lyfta fram i Astrid Lindgrens arkivbeskrivning jämfört med Selma Lagerlöf-samlingen.
Textens syfte är dock främst att redogöra för arkivets historia och dess bak-grund samt vägleda och hjälpa den potentiella användaren. Texten uppmuntrar alltså användaren att nyttja arkivet. Ett bra exempel på detta är det uppladdade sökhjälpmedel som finns tillgängligt för användaren och vilket innehåller ett de-taljerat register över arkivets olika brevsamlingar, stenogram, teckningar och fo-ton.216 Texten följer en klassisk arkivdiskurs och upplyser användaren om upp-hovsrättsliga regler samt när tillstånd för tillgång till och användning av arkivet krävs. Trots det formella språket finns en inbjudande ton vilket kan ses i de olika hänvisningar till ytterligare kunskap och hjälp som ges.
I Törnqvists text är forskaren både avsändaren och mottagaren vilket påmin-ner om rollerna avsändare/ mottagare i Nordlunds text. Törnqvists text är visserli-gen utgiven i Biblis, Kungliga bibliotekets vänförenings kvartalstidsskift men den har inte konkret KB som avsändare vilket Nordlunds text har, då den ingår i den jubileumskatalog som är utgiven av KB.217
Samtidigt innehar Törnqvist en väldig auktoritet då det är hon som i huvudsak har ordnat och förtecknat arkivet, något Nordlund inte har gjort med Lagerlöfs samling. Samtidigt är mottagaren genomgående i texten benämnd som forskaren. Här sker alltså precis som i Nordlunds text en särskiljning mellan forskare och forskare och det är tydligt att Törnqvist innehar en överordnad position.
215 Arken> Arkiv L230> Astrid Lindgrens arkiv.
216 Arkiv L230> Astrid Lindgrens arkiv> Sökhjälpmedel Astrid Lindgrens arkiv.
Textens syfte är klart och tydligt att ge den tilltänkta användaren en översikt av arkivets innehåll och få en förståelse för dess komplexitet och omfång.
Språket är personligt och oformellt och det är tydligt att texten inte följer en klassisk institutionell diskurs likt Knochenhauers text. Törnqvists text har en te-matisk struktur och den tilltänkta användaren leds genom texten och dess redogö-relse över arkivet. Texten lyfter även vilka händelser och avseenden från Astrid Lindgrens liv som det går att koppla samman handlingarna i arkivet med. Samti-digt är Törnqvist noga med att betona att arkivet speglar Astrid Lindgren som offentlig och yrkesverksam person. Det till trots så lyfter texten flera personliga drag, egenskaper och händelser hos Astrid Lindgren vilket gör att beskrivningen antar en mer privat karaktär. Texten nämner dessutom att arkivet innehåller brev från familj och nära vänner vilket ytterligare luckrar upp gränserna mellan den privata och den offentliga Astrid Lindgren och visar på hur svårt det var och är att särskilja dessa roller.
Texten nämner även tidigt både Strindberg och Selma Lagerlöfs- samling och knyter därmed an till en finkulturell diskurs för att belysa arkivets betydelse. Tex-ten belyser även hur unikt arkivet är genom att lyfta att det som första svenska arkiv blivit utsett till världsminne av UNESCO. Som ett led i detta knyts det där-med an till en internationell diskurs genom att lyfta arkivets position som världs-berömt. Texten poängterar också att breven visar vilket inflytande Astrid Lind-grens författarskap har haft internationellt.218
Avslutningsvis är tilltalet till forskarna är inte lika direkt och uppmanande här som texterna kring Selma Lagerlöf men de genomsyras ändå av en forskningsdis-kurs. Törnqvist påpekar vilket mödosamt arbete forskning kring arkivet och främst stenogramblocken kommer att innebära. Samtidigt finns det en positiv och drivande ton i språket och texten fastslår att forskarna har ett rikt material att ta från i framtida forskningsprojekt. Forskarna har med Törnqvists ord ”något att bita i”.219