4.1 Analys av nivån text .1 Selma Lagerlöf-samlingen
4.1.2 Astrid Lindgrens arkiv
Den textnära undersökningen av arkivbeskrivningen och Lena Törnqvists text om arkivet uppvisar både likheter och olikheter sinsemellan. Modaliteten är tydlig i de både arkivbeskrivningen och i Törnqvists text då kunskapen som presenteras framstår som bestämd och omstridd. Texternas semantiska roller utgörs av Kung-liga biblioteket och Handskriftsavdelningen som avsändare och den tilltänkta an-vändaren som mottagare, i arkivbeskrivningen inte tilltalad direkt men i Tör-nqvists text benämnd och tilltalad som ”forskaren/ forskarna”. Klassificeringssy-stem som förekommer är användningen av storlek och mängd för att visa på arki-vets betydelse och exempelvis omskrivs det som ett av ”de mest omfattande” per-sonarkiven.185
Språket i arkivbeskrivningen är överlag passivt då subjektet, arkivet, är det som utsätts för handlingarna.
Det finns även en framåtdrivande aktivitet i språket som synliggörs genom hänvisningen till sökhjälpmedel, vilket för användaren framåt och vidare. Det finns även anvisningar om vad som kommer att hända med arkivet i framtiden, till exempel att ”Allt material i Astrid Lindgrens arkiv (med undantag av Samfundet De nios dossié) blir enligt donationsvillkoren tillgängligt den 10 oktober 2032” och att Samfundet De nios dossié därefter ”är helt spärrat till den 10 oktober 2057”.186
Formellt språkbruk är genomgående i arkivbeskrivningen men ett exempel är användningen av ”sorgfälligt”. En diskrepans uppstår dock genom användningen av både ”efter hennes bortgång” och ”efter hennes död”, den förstnämnda formu-leringen mer formellt än den sistnämnda.187
Biografiska anmärkningar som används är bland annat ”Skönlitterär författare av barn- och ungdomsböcker”, ”Född Ericsson” och att hon ” Översatte några
183 Knochenhauer (2008), s.29.
184 Knochenhauer (2008), s.32.
185Arken> Arkiv L230> Astrid Lindgrens arkiv.
186 Arken> Arkiv L230> Astrid Lindgrens arkiv.
Nicke Nyfikenböcker under den med Marianne Eriksson g mensamma pseudo-nymen Marianne Lindgren”.188
Värdeord som förekommer i beskrivningen är exempelvis meningen ”enskild svensk”, ”det första svenska arkivet” och ”UNESCO” vilka alla visar på och kon-noterar arkivets betydelse och värde. Under Relaterade ämnesord står ämnesorden angivna i bokstavsordning vilka är ”Barnböcker”, ”Barn- och ungdomslitteratur”, ”Författare och Kvinnliga författare”.189 Användningen av det mindre formella ordet ”Barnböcker” istället för exempelvis ”Barnlitteratur” kan upplevas som en splittring i det annars genomgående akademiska språkbruket. Samtidigt är ämnes-orden förbestämda och behöver inte vara ett bevis på ett aktivt språkval med till-hörande värderingar. I arkivhistoriken anger texten att material tillförts löpande till KB, ”först av arkivbildaren själv” och ”efter hennes död av arvingarna genom bolaget Saltkråkan AB”.190
Astrid Lindgren som arkivbildare tillskrivs här agens, vilken efter hennes död övergått till hennes arvingar och parallellt visar det skiftet på den fortgående över-enskommelsen mellan Astrid Lindgren, och hennes familj. Det i sin tur visar på förtroendet för och överenskommelsen med KB samt den status som institutionens besitter. KB har med andra ord det varaktiga förtroende att förvalta Astrid Lind-grens arv. Textens större kontextuella struktur kan ses som en del av ett klassiskt sätt att redogöra för arkiv, även om det skiljer sig något från arkivbeskrivningen över Selma Lagerlöf-samlingen.
I Törnqvists text om arkivet används också mängd och omfattning som klassi-ficeringssystem för att beskriva status och betydelse, till exempel ”mest omfat-tande”, ”rikt material” och ”det till omfånget största”.191 Det exemplifieras med att arkivet ”med en försiktig uppskattning” innehåller cirka 75 000 brev och antalet pressklipp uppskattas till cirka 100 000.192
Texten visar också på arkivets betydelse genom att dels nämna Strindberg och dels knyta an till Selma Lagerlöf-samlingen genom att nämna att arkivet är KB:s ”mest omfattande” enskilda arkiv och att det närmast är jämförbart med Selma Lagerlöf-samlingen.193 Även om Selma Lagerlöfs samling är mindre, så är den efter en av de främsta personerna i den svenska litteraturhistorien och är därmed ett adekvat exempel. Att arkivet är utsett till världsminne av UNESCO lyfts också fram, samt att det är det första i Sverige.194
188 Arken> Arkiv L230> Astrid Lindgrens arkiv.
189 Arken> Arkiv L230> Astrid Lindgrens arkiv.
190 Arken> Arkiv L230> Astrid Lindgrens arkiv.
191 Törnqvist (2012), s.64.
192 Törnqvist (2012), s.67.
193 Törnqvist (2012), s.59–60.
Språket växlar mellan formella och informella utryck och fraser vilket ut-trycks genom meningar som ”förfärdigades de medelst” eller ”Ord och inga visor och inget utrymme för feltolkning!”.195
I förhållande till Knochenhauers text om Selma Lagerlöf-samlingen så skiljer sig här textens ordning. Törnqvist följer en kronologisk och tematisk ordning men den ordning handlingstyperna som arkivet innehåller presenteras i, följer inte den klassiska hierarkiska strukturen där brev redovisas först. Törnqvist har istället valt att presentera arkivet i följande ordning: om Astrid Lindgrens dubbla yrkesroller, manuskript, stenografblock, pressklipp, dossieer, illustrationer, blandat arkiv-material, om Astrid Lindgrens privata bibliotek och sist, brev till och från Astrid Lindgren.
Språket är främst passivt vilket går att utläsa genom att parallellt undersöka textens semantiska roller. Avsändaren besitter dubbla roller, dels som forskare men även som representant för KB och samlingen genom dennes arbete med upp-ordning av arkivet. Samtidigt är mottagaren forskaren och då i rollen som den tilltänka användaren. Detta genom att användaren genomgående benämns som ”forskaren” i texten.
Språket leder här mottagaren framåt genom fraser som ”Det blir forskningens och forskarnas framtida uppdrag”, ”stort intresse för forskningen i framtiden” och ”den dagen forskarna vill”.196 Användaren omskrivs även som ”den som är insatt” vilket skapar en diskrepans mellan potentiella läsare i vi och dem.
En skillnad i texten, jämfört med de texter som tidigare har undersökts, är att Törnqvist uttrycker sig i första person med formuleringen ”insåg jag”.197 Samtidigt använder hon sig av tredje person i meningen ”Artikelförfattaren har, med ett vik-tigt undantag, varit ensam om arbetet.”198 Det som åsyftas här är stenogramblock-en med vilka hon fick hjälp med av riksdagsststenogramblock-enografstenogramblock-en Britt Almström. Redogö-relsen över stenografblocken används även för att visa på arkivets komplexitet och omfång. En ”riksdagsstenograf” har knäckt koderna i de annars 660 oläsliga blocken, på sin ”fritid” och under ”flera år” vilket har resulterat i att varje block fått ett unikt nummer och en kort notering om innehållet. Att undersöka och tolka dem i sin helhet beräknas ”kräva mer än fem års heltidsarbete”.199 De ämnesinde-lade specialsamlingarna, dossiéerna, bygger på Astrid Lindgrens egen indelning av materialet och genom att lyfta det i texten så tillskrivs hon här, precis som i arkivbeskrivningen, agens.200
195 Törnqvist (2012), s.59, Törnqvist (2012) s.70.
196 Törnqvist (2012), s.60, Törnqvist (2012), s.62 & Törnqvist (2012), s.70.
197 Törnqvist (2012), s.70.
198 Törnqvist (2012), s.59.
199 Törnqvist (2012), s.62.
Texten innehåller även flera värdeord, både positiva och negativa. Bilden av Astrid Lindgren som målas upp visar på hur mångfacetterad och betydande hon var som person och ord som ”opinionsbildare” lyfts flera gånger fram tätt följt av ”ledamot”, ”ordförande” och att ”hon deltog i debatten” för att konkretisera.201
Även ordet ”skicklig” förekommer flera gånger för att beskriva Astrid Lindgrens karaktär samt att hon besatt ”integritet” och ”omdöme”.202
Samtidigt poängterar texten flera gånger att det är bilden av Astrid Lindgren som yrkeskvinna och offentlig person som arkivet ska spegla och att det fanns en slitning mellan det privata och offentliga.203 Det lyfts bland annat fram i att detta ”skedde på privatlivets bekostnad” och att trots den arbetsbelastning alla de brev hon mottog innebar, tappade Astrid Lindgren nästan aldrig tålamodet utan be-mötte beundrarna ”vänligt” och ”generöst”.204 Negativa ord som förekommer är termen ”tiggarbrev” vilken används för de brev som är från brevskrivare som krä-ver pengar till alla tänkbara och otänkbara saker.205 Ett annat exempel på starka negativa beskrivningar går att se i meningen ”då syndarna var företag och organi-sationer som borde veta bättre” vilken beskriver Astrid Lindgrens reaktion gente-mot upphovsrättsliga övertramp.206
Arkivet benämns vidare som ”unikt” och Astrid Lindgren som den ”världsbe-römda författarinnan” och hennes ”unika livsgärning” betonas. För att ytterligare visa på arkivets betydelse, även internationellt nämns alla de språk som finns re-presenterade i arkivet och hur arkivet har presenterats på föreläsningar i Norge, Finland, Litauen, Lettland, Ryssland och Australien.
Den större kontextuella strukturen är svår att urskilja men skulle kunna vara en del av den klassiska uppbyggnaden och strukturen för en akademisk artikel. Slutligen framhåller Törnqvist att arkivet inte på̊ långa vägar är ”färdigt” men att ”grunden är lagd”.207