Syftet med detta arbete är att ta reda på om studie- och yrkesvägledare och lärare, i och med att den nya skollagen och läroplanen (Lgr 11) har införts, arbetar utifrån att studie- och yrkesorienteringen är hela skolans ansvar. Detta vill vi undersöka, eftersom det gemensamma ansvaret är något som i formuleringsarenan länge har framförts som viktigt, men som inte har haft det genomslag på realiseringsarenan som det var tänkt från början. Analysen delar vi upp teman utifrån våra frågeställningar (se 1.4) så som vi gör i resultatkapitlet. De olika teman blir då studie- och yrkesvägledares och lärares upplevelse av hur kvaliteten i studie- och yrkesorienteringen ser ut på skolan, studie- och yrkesvägledares och lärares uppfattning om hur kommunikationen och samarbetet mellan dem fungerar vad gäller studie- och yrkesorienteringen på grundskolan samt studie- och yrkesvägledares och lärares uppfattning om hur de nya styrdokumenten påverkar studie- och yrkesorienteringen på skolan. Kvaliteten tar vi upp först här i analysen då det är här vi analyserar studie- och yrkesorienteringen på de skolor vi undersökte mot de krav som finns i formuleringsarenan. Med kvalitet i studie- och yrkesorienteringen menas då hur väl verksamheten uppfyller nationella mål, svarar mot nationella krav och riktlinjer, uppfyller andra uppsatta mål, krav och riktlinjer förenliga med nationella samt kännetecknas av en strävan till förnyelse och ständiga förbättringar utifrån rådande förutsättningar (Myndigheten för Skolutveckling, 2008). I analysen kopplar vi resultatet till tidigare forskning och teorier.
6.1. Kvaliteten i studie- och yrkesorienteringen på skolan
I resultatet framgår att studie- och yrkesvägledningen och -orienteringen är oorganiserad på så sätt att det inte är självklart att planera tillsammans. I ett demokratiskt lärande där man utgår från
eleven i ett holistiskt perspektiv är det viktigt med samarbete i ett ämnesövergripande arbete (Egidius, 2009, Fransson & Kriegholm, 1997, McGinley & Grieve, 2011), vilket här inte uppfylls mellan studie- och yrkesvägledare och lärare. Det finns ett behov av att främst genom insatser inom undervisningens ram stärka vägledningens roll i den grundläggande utbildningen, för att utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv anpassa studie- och yrkesorienteringen till det föränderliga samhället (Peavy i Lovén, 2000, Collin & Watts i Lovén, 2000). Studie- och yrkesvägledarnas roll är otydlig och de kommer inte naturligt in i skolarbetet – en miljö och en kultur som stödjer delaktighet är en förutsättning för att studie- och yrkesorienteringen ska utvecklas och befästas som allas angelägenhet och ansvar (Fransson & Kriegholm, 1997).
I vårt resultat kommer det fram att arbetet kring elevernas självkännedom och betoningen på deras personliga utveckling är bristfällig. Detta kan vara en följd av att studie- och yrkesvägledningen och -orienteringen inte är skolans gemensamma mål, vilket beror på den skolkultur som råder på skolorna, som i sin tur påverkar syo-kulturen (Henrysson, 1994). Det finns en uppfattning hos studie- och yrkesvägledarna och lärarna, som vi intervjuade, att den struktur eller det arbetssätt som finns idag inte tillräckligt inger eleverna en förståelse av att skolan handlar om deras personliga utveckling trots att Skollagen klart och tydligt uttrycker att utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval (1.3.1). Studie- och yrkesvägledarna vill ha mer samarbete och mer arbete med självkännedom och personlig utveckling och de studie- och yrkesvägledare och lärare, som vi intervjuade, har givit förslag på förbättringar där studie- och yrkesorienteringen mer borde ses som en process och att eleverna borde få arbeta mer med sin självkännedom. Teorin, att vägledningen bör vara en längre process, som utgår från individens självkännedom och som beaktar andra aspekter i individens liv ur ett holistiskt perspektiv tycks alltså inte efterlevas i praktiken (Tang, 2003, Lovén, 2000, Lovén & Dresch, 2003, Egidius, 2009). Skolverket tycker att det är viktigt att grundskolan arbetar med elevernas självkännedom, men eftersom det liksom studie- och yrkesorienteringen i allmänhet saknar kursplan och utrymme i timplanen, är organiserade samarbetet, dialogen och förankringen så mycket viktigare (Fransson & Kriegholm, 1997). Självkännedomen är viktig inte minst för att eleverna ska kunna göra väl övervägda val till gymnasieskolan. Ett samhälleligt problem är att för många elever byter gymnasieprogram, vilket bl.a. är kostsamt för samhället (Mellberg, 2011). Kunskapen om vad en kvalitetshöjning inom studie- och yrkesorienteringen skulle innebära, även för samhället, är bristfällig på
skolorna. En av studie- och yrkesvägledarna vi intervjuade anser att rektorer och lärare inte tänker kring studie- och yrkesorienteringen ur ett långsiktigt perspektiv, dvs. att det samhällsekonomiskt skulle löna sig att arbeta med studie- och yrkesorientering på ett bättre sätt.
6.2. Samarbete
Studie- och yrkesvägledarna vi intervjuade vill ha ett brett samarbete med lärarna kring arbetet med elevernas självkännedom, men anser att studie- och yrkesorienteringen då måste lyftas upp som en viktig del av skolan, dvs. skolkulturen måste förändras (Berg & Wallin i Henrysson, 1994, Berg i Henrysson, 1994). Studie- och yrkesvägledarna önskar gemensam planering med lärarna samt mer insyn och överblick över den studie- och yrkesorientering som eventuellt finns i klassrummen. Enligt organisationsteorin förlorar de anställda överblicken och borrar ner sig i sina specialiseringar när organisationen i den hierarkiska organisationsmodellen har blivit dysfunktionell. En tydlig arbetsdelning har då fått gå före samarbete (Svedberg, 2007), vilket respondenterna också har gett uttryck för - att det finns en tydlig arbetsdelning inom skolan. Samarbete sker enligt resultatet i liten utsträckning och i de fall det sker beror det, enligt både studie- och yrkesvägledare och lärare bland respondenterna, på lärarnas intresse i studie- och yrkesorientering, vilket även Fransson och Kriegholm (1997) har kommit fram till i sin studie.
Skolan skulle kunna beskrivas som en hybridorganisation (Svedberg, 2007) - en kombination av den hierarkiska organisationen, dvs. den grundorganisation som i trängda lägen lyser igenom, och teamorganisation. I skolan innebär teamorganisation arbete i arbetslag. Dock hamnar studie- och yrkesvägledare utanför ”teamen” i skolan, snarare fastnar de i ”staben” så som den ser ut i en linje-stabsmodell än i ”staben” så som den ser ut i en teamorganisation (se figur 1, under rubriken 3.2 Organisationsteori).
Figur 2: Organisation med stab utanför arbetslagen (modifierad efter Svedberg, 2007, s. 260)
Detta innebär, vilket vi tycker oss ha fått bekräftat genom intervjuerna, att studie- och yrkesvägledarna hamnar i ett ofruktbart läge mellan ledningen (”chef”) och lärarna, varav de sistnämnda inte alltid tar till sig studie- och yrkesvägledarnas specialistkunskaper och kanske tycker att studie- och yrkesvägledaren inte förstår att det finns så mycket andra mål att uppfylla vid sidan av studie- och yrkesorienteringen, som därför får begränsat utrymme (Svedberg, 2007)
.
Dels uppfattar studie- och yrkesvägledarna att lärarna inte tar sitt ansvar kring studie- och yrkesorienteringen, vilket kan bero på att lärarens roll i studie- och yrkesorienteringen är oklar. Detta kan i sin tur bero på att lärarna inte har någonting om studie- och yrkesorientering i sin utbildning och att Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering i praktiken inte ”ägs” av lärarna utan enbart av studie- och yrkesvägledarna (Mellberg, 2009), trots att rekommendationerna riktar sig till hela skolan. Enligt studie- och yrkesvägledarna i studien vet inte heller lärarna hur de kan använda studie- och yrkesvägledarna som stöd i sitt arbete, trots att läroplanen menar att studie- och yrkesvägledarna ska utgöra ett stöd för lärarna. Studie- och yrkesvägledarna upplever sig själva i sin tur inte ha ”mandatet” att påverka lärarna i deras arbete. För ett integrerande professionellt förhållningssätt, där de olika aktörernas kunskaper ochfärdigheter tas tillvara och ger meningsfulla möjligheter till ärlig dialog, krävs god
kommunikation och samarbete i en demokratisk miljö (McGinley & Grieve, 2011). För en god kommunikation och samarbete mellan vägledare och lärare samt ämnesövergripande arbete borde vägledarna komma mer tydligt med i arbetslagen (Myndigheten för skolutveckling, 2008, Fransson och Kriegholm 1997, Ekholm och Fransson, 1998), vilket våra respondenter också uttrycker. Vägledaren har sin speciella kompetens inom vägledning och läraren har sin kompetens inom pedagogik, vilket är viktigt att ta till vara på i samarbetet i arbetslagen. På så sätt kan man utifrån konstruktivistisk teori slå ihop det pedagogiska och vägledningsperspektivet för att stärka studie- och yrkesorienteringens roll i undervisningen samt förbereda eleverna för aktiva livsval (Egidius, 2009, Amundson m.fl., 2009). De otydliga rollerna kring studie- och yrkesorienteringen beror enligt vårt resultat på otydliga mål och riktlinjer, som enligt studie- och yrkesvägledarna vi talat med, borde sättas upp av rektorn. Att rektorns roll är viktig för att studie- och yrkesvägledningen fungerar utifrån formuleringsarenans krav bekräftas i förberedelsearbetet kring Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering (Skolverket, 2009).
6.3. Styrdokumentens påverkan
Respondenterna tycker inte att de nya styrdokumenten har inneburit någon förändring för studie- och yrkesorienteringen i praktiken. Man har inte heller pratat om en kvalitetshöjning av studie- och yrkesorienteringen på skolorna som helhet. På kommunnivå har man i samband med införandet av de nya styrdokumenten varit nöjd med att studie- och yrkesorienteringen uppfyller de minimala kraven på förberedelse inför prao och gymnasieval, trots att tiden inte alltid räcker till för vägledningssamtal med alla elever. Det har framkommit i studien att det fortfarande är så att skolans ledning ger studie- och yrkesvägledaren ensamt ansvar för området och glömmer att involvera hela skolan (Mellberg, 2009). Det har funnits en diskrepans mellan formuleringsarenan och realiseringsarenan vad gäller studie- och yrkesorienteringen i ca 30 år (Lovén, 2000) och kraven på att studie- och yrkesorienteringen ska förbättras i skolan har under de senaste åren varit tydliga från Skolverkets håll. Enligt regeringen skulle den nya skollagen och den nya läroplanen (Lgr 11) skärpa kravet på väl fungerande studie- och yrkesorientering. Studie- och yrkesvägledarna tycker att rekommendationerna Allmänna råd och kommentarer om studie- och yrkesorientering är bra och kompletterar styrdokumenten, men tas inte på allvar av ledningen, trots att meningen med de allmänna råden är att de ska var ett stöd för rektorerna (Skolverket, 2009). För att styrdokument och rekommendationer ska tas på allvar borde de, enligt våra respondenter, vara mer tvingande. Dessutom har en av studie- och yrkesvägledarna uttryckt att det vore lämpligt att ha en lokal pedagogisk plan (LPP) för studie- och yrkesorienteringen, med mål och riktlinjer, så som för andra ämnen.