Synen på studie och yrkesorienteringen på skolan

5.1.1.

Studie- och yrkesvägledarna

Studie- och yrkesvägledarna tycker att den studie- och yrkesorientering som de har hand om oftast handlar om det primära, dvs. prao- och gymnasievalet i åk 8 och åk 9. I samband med det får eleverna ha enskilda samtal hos studie- och yrkesvägledarna, men i ett fall hinns inte alla

elever med trots att det är målet. I just det fallet arbetar studie- och yrkesvägledaren 80% fördelat på tre skolor.

Det skiljer sig i hur studie- och yrkesvägledarna går in i klasserna. Syv C arbetar olika på olika skolor. På den ena skolan måste hon prioritera samtalen och kommer in i klasserna enstaka gånger, för tiden räcker inte till annars, vilket hon också menar beror på organisationen. Trots mindre tid på den andra skolan, arbetar hon mer i klassrummen för att samarbetet fungerar bättre där. Hon föredrar det senare sättet att arbeta på:

Självklart föredrar man det senare förstås. Dels tror jag att det ger eleverna betydligt mer när man kommer in i ett sammanhang än när man dyker upp som gubben i lådan.

Syv B går in i klasserna om tid finns och om det på en av skolorna finns färre nior (bara en klass) kan hon få mer tid för åttor ibland även sjuor. Hon har infört internprao på en skola för åk 7, vilket är ett exempel på när hon har lyckats påverka studie- och yrkesorienteringen på skolan. Syv A går bara in i klasserna för att lära känna eleverna och vice versa, s.k. marknadsföring utan att ha studie- och yrkesorientering i klassen.

Studie- och yrkesvägledarna skulle önska mer gemensam planering, ha insyn i studie- och yrkesorienteringsarbetet i hela grundskolan – ha överblicken, men behöver inte vara med i allt. De vill ha ett brett samarbete med lärarna, även kring elevers självkännedom. De har gett förslag på arbetsgrupp, som lyfter upp studie- och yrkesorienteringen som en viktig del av skolan, och även på att administrationen tas om hand av administrativ personal, så att studie- och yrkesvägledarens kompetens kan användas till det som är tänkt, och även på att betona praons betydelse. Som det är nu ger inte systemet eller strukturen på skolan eleverna tillräcklig känsla av att det handlar om deras personliga utveckling.

Man har inte pratat om en kvalitetshöjning av studie- och yrkesorienteringen allmänt på skolorna. Syv B har pratat individuellt om det med några lärare och Syv C har presenterat ”Allmänna råd och kommentarer kring studie- och yrkesorienteringen” för kommunpolitiker:

…det roliga när dom här allmänna råden kom, det är ju att det läggs ju på oss, då all information skickas till studie- och yrkesvägledaren, fast det egentligen är någon annan som ska läsa det. Vi vet ju redan. Men då blev jag ändå kallad till att berätta för förvaltning och politiker i nämnden om dom allmänna råden och det gjorde jag och då pratades det en del om kvalitén, folk blir väldigt glada och tycker det är jätteintressant och blir väldigt positiva, men sen händer det liksom inte mer.

Studie- och yrkesvägledarna gör egna utvärderingar eller kvalitetsredovisningar, där de uttrycker sin önskan om förbättringar, bl.a. kring egna utvecklingsmöjligheter, samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare och att vara en naturlig del i arbetet kring studie- och yrkesorienteringen på skolan. Studie- och yrkesvägledarna tycker dock att det är dåligt med responsen från rektorerna och anser att rektorer och lärare har bristfällig kunskap kring studie- och yrkesorienteringen, så som Syv A uttrycker sig:

…dom har en ganska så föråldrad bild av vad detta ska göra, och med eleverna, och vad det ska leda till och vad det i bästa fall kan resultera i och jag tror inte att dom tänker i något långsiktigt perspektiv, att det liksom rent samhällsekonomiskt kan löna sig.

För rektorn kan det, enligt Syv A, räcka att studie- och yrkesorienteringen finns med i kvalitets- redovisningen. Studie- och yrkesvägledarna vill ha en kvalitetshöjning av studie- och yrkesorienteringen och vill gärna själva arbeta med studie- och yrkesorientering längre ner i årskurserna. Problemet kan vara att skolan i övrigt kan vara nöjd med det som är och ser inte studie- och yrkesvägledarens mål som skolans mål.

Studie- och yrkesvägledarna uppfattar att det är de som är studie- och yrkesvägledningen på skolan. Den studie- och yrkesorientering som finns inom undervisningen och som lärarna har hand om är inte kartlagd. Enligt studie- och yrkesvägledarna behöver studie- och yrkesorienteringen formaliseras, man behöver se på den på ett annat sätt.

5.1.2.

Lärarna

Lärarna tycker studie- och yrkesvägledarna har bättre koll på studie- och yrkesorienteringen på skolan och betonar information som eleverna får vid rätt tillfälle, t.ex. inför prao och gymnasievalet. Lärare D uttrycker att tillgången till studie- och yrkesvägledare för eleverna och lärarna (i genomsnitt en dag/vecka) är för liten, men att studie- och yrkesvägledaren försöker så gott det går med klassbesök och information.

Lärarna tar upp studie- och yrkesorientering i sitt ämne där det kommer in naturligt, framförallt vid prao och gymnasievalet, för att eleverna ska se ett sammanhang, men även inom sitt ämne t.ex. arbetslivskunskap i samhällsorienteringen, olika yrken i språkundervisningen eller

olika vägar för att nå ett specifikt yrke inom naturorienterande ämnen. Lärare E betonar att det finns andra mål än studie- och yrkesorienteringen:

…förstå att det är bara en del i det vi gör. Sen kan man ju se på den delen på olika sätt, man kan se det som att det ska finnas med hela tiden, men vi har liksom alla andra mål också som vi ska uppfylla.

Lärare D säger sig vilja påverka studie- och yrkesorienteringen som arbetslagsledare i möten med rektor och samtal med andra lärare, för att de ska bli mer intresserade av studie- och yrkesorienteringen på skolan. Lärare F ser sin påverkan på studie- och yrkesorienteringen mer i smådetaljer i kommunikation med studie- och yrkesvägledaren.

Vad gäller kvalitetshöjningen säger lärarna att de inte har hört att det talats om det på skolorna och vill i ett fall hänskjuta frågan om det till studie- och yrkesvägledaren. Dock har även lärarna idéer om förbättringar, t.ex. att studie- och yrkesorienteringen kan ses som en längre process med mer självkännedom samt mer tid för studie- och yrkesvägledaren på skolan, förutom Lärare F som uppger att hon inte har tänkt så mycket på det för hon är nöjd med det som är. Lärare E, som har idéer kring förbättringar, verkar ändå värja sig för att få mer att göra. Lärare D vill att studie- och yrkesvägledningen ska vara en naturlig del i undervisningen, att studie- och yrkesorienteringen ses som en del av en helhet och att man arbetar med det mot ett mål.

5.1.3.

Sammanfattning

Studie- och yrkesvägledningen och studie- och yrkesorienteringen är oorganiserad – det är inte självklart att planera tillsammans. Studie- och yrkesvägledarnas roll är otydlig och de kommer inte naturligt in i skolarbetet. Kunskapen om vad en kvalitetshöjning skulle innebära, även för samhället, är dålig på skolorna. Studie- och yrkesvägledarna vill ha mer samarbete och mer arbete med självkännedom och personlig utveckling. Studie- och yrkesvägledningen och - orienteringen är inte skolans gemensamma mål.