Synen på hur samarbetet fungerar

5.2.1.

Studie- och yrkesvägledarna

Studie- och yrkesvägledarna tycker i regel att det är samarbete med lärarna i väldigt liten utsträckning. Ytligt kan det verka som om orsaken är tidsbrist, menar Syv C, medan det på djupet handlar om så som hon uttryckte sig ”praktisk skolkultur”. Det finns inget organiserat samarbete - det samarbete som finns beror på lärarens intresse i studie- och yrkesorientering, oavsett ämne de undervisar i. Syv B tycker att lärarna söker kontakt med studie- och yrkesvägledaren mest i kompensatoriska sammanhang och känner att det annars är endast hon som tar initiativ till kontakt. När man arbetade med entreprenörskap i en klass visste studie- och yrkesvägledaren inte ens om det. Just därför ska hon träffa arbetslag på varje skola för att ta upp frågan om att stärka samarbetet. Syv A tycker att det finns en ganska öppen dialog med lärarna där man tar upp saker när de uppstår. Studie- och yrkesvägledarna säger att lärarna kommer med frågor till dem, som elever vill ha svar på.

Det samarbete som sker är enligt studie- och yrkesvägledarna framförallt med lärare i åk 8 och 9, kring prao och gymnasievalet. Då går studie- och yrkesvägledarna i regel in i klassen och ger information. I något fall kan läraren också vara med för att få samma information, för att kunna hjälpa eleverna att komma ihåg.

Att få igång ett större och mer övergripande samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare kan, som en av studie- och yrkesvägledarna uttryckte det, kännas tungrott för att allt hänger på studie- och yrkesvägledarna och för att andra inte tar sitt ansvar kring studie- och yrkesorienteringen:

Ja, och det blir ju ganska tungrott om jag är den enda som är intresserad av detta, eh, eller att alla tänker att nu kan jag luta mig tillbaka, detta är [SYV:s] projekt.

Inte heller tror studie- och yrkesvägledarna på att rektorerna skulle ta tag i detta att studie- och yrkesvägledare och lärare skulle samarbeta mer.

Studie- och yrkesvägledarna ser hinder för samarbete i organisationen, den knappa tiden och att lärarna inte tar kontakt med studie- och yrkesvägledarna i bl.a. arbetsmarknads- och utbildningsrelaterade frågor i undervisningen. Syv A menar att det skulle underlätta om man har

mer gemensam planering ”alltså ett gemensamt forum alltså fysiskt eller en befintlig diskussion som gör att det hela blir mer naturligt”, då intresset hos lärarna förmodligen finns, de vet bara inte hur. Studie-och yrkesvägledarna anser att det inte är självklart för lärarna vad det innebär att studie- och yrkesvägledaren ska vara stöd för läraren så som det står i läroplanen. Lärarna söker därför inte stöd i sitt arbete med studie- och yrkesorienteringen. Studie- och yrkesvägledarens roll är inte tydlig, inte heller vad studie- och yrkesorienteringen innebär. Det finns inga riktlinjer inom organisationen och studie- och yrkesvägledaren kommer inte naturligt in i arbetet. Enligt studie- och yrkesvägledarna är det en organisatorisk fråga och en ledarfråga:

Det finns hela tiden något annat mål som ska uppfyllas, som går före. Dom tittar mycket på kvalitetsredovisningar, skolinspektionsrapporter osv. Det är det man går på.

Enligt studie- och yrkesvägledarna skulle det alltså underlätta att ha med sig rektorn – nu lägger rektorn över ansvaret på studie- och yrkesvägledarna, som samtidigt inte känner sig ha ”mandatet”. Rektorn borde sätta upp riktlinjen, målet, tillsätta en arbetsgrupp, som ger stöd, så att alla förstår att det är viktigt med studie- och yrkesorienteringen, menar studie- och yrkesvägledarna. De menar även att mer arbetstid för studie- och yrkesvägledare på respektive skola skulle underlätta samarbetet, att lärarna engagerar sig mer i studie- och yrkesorienteringen och ser på den på ett annat sätt samt att det blir tydligare vad studie- och yrkesvägledare kan erbjuda. Om lärarna blev insatta i studie- och yrkesorienteringen i lärarutbildningen skulle det också underlätta.

Det enda studie- och yrkesvägledarna har haft i sin utbildning för att komma i kontakt med lärare och läraryrket är en eller två praktikveckor hos lärare, berättar de. Det har inte räckt för att se hur verkligheten ser ut i samarbetet studie- och yrkesvägledare och lärare emellan. Det är oklart vad stödet till lärarna innebär och vad man har för roll, om man ska vara ledare eller kollega:

Om jag ska inspirera någon hur den ska göra sitt jobb, det tycker jag är ganska tufft liksom eh och då får vi en annan relation också. Det blir inte den här kollegarelationen, utan det blir att jag sätter mig över där och det vet jag faktiskt inte om jag vill, så jag vet inte riktigt vad tanken är med den här vägledande rollen, känner jag. Är det så att vi ska vägleda och sätta oss över kollegorna? Då hade jag önskat mer från högskolan.

Ett förslag som kom upp var att man skulle ha ledarskap i utbildningen för att kunna leda och samordna studie- och yrkesorienteringen på skolan.

5.2.2.

Lärarna

Lärarna ser sig samarbeta inom studie- och yrkesorienteringen, bl.a. med studie- och yrkesvägledare, när eleverna ska på prao och inför gymnasievalet. Innan Lärare E tar upp arbetsliv med klasserna, ser hon till så inte någon annan lärare tar upp samma sak. Lärarna tar del av material hos studie- och yrkesvägledaren, och tillsammans går man igenom materialet, vilket hon tycker kan ses som någon form av gemensam planering.

Lärare D säger att hon samarbetar med studie- och yrkesvägledaren även på så sätt att de låter klassen spela spel för ökad självkännedom. Lärarna menar att de samarbetar även med studie- och yrkesvägledarna i det kompensatoriska arbetet med elever som har svårt att uppfylla målen. Omkring praktiska detaljer kring t.ex. studiebesök diskuterar lärare och studie- och yrkesvägledare också med varandra.

Lärarna ser hinder i samarbetet bl.a. i avsaknad av tid, främst i fallet då studie- och yrkesvägledaren bara finns i skolan i genomsnitt en dag i veckan. Farhågor finns också att ett sjunkande elevantal kan ge mindre tid till samarbete, med ett konstaterande att ekonomin och ledningen styr. Bortsett från det tycker lärarna att samarbetet fungerar bra.

Lärarna vi pratade med tyckte lite olika när vi pratade om vad som skulle kunna underlätta samarbetet med studie- och yrkesvägledare. Lärare F tyckte att det inte fanns mer att önska i samarbetet, medan Lärare E tyckte att samarbetet skulle kunna underlättas av meningsfulla möten, som sker mer kontinuerligt och organiserat, samtidigt som hon inte tycker tiden finns och värjer sig, liksom tidigare, för att studie- och yrkesorienteringen ska ta mer plats. Lärare D tyckte att det skulle underlätta om studie- och yrkesvägledaren är med och diskuterar när man pratar om hur man ska jobba på skolan samt hur man ska dra nytta av studie- och yrkesvägledaren i det övriga skolarbetet:

det är nog bara att tänka om för många lärare, att öppna upp, att kunna tänka om och jobba på ett annat sätt

Ingen av lärarna anser sig ha fått någonting om studie- och yrkesorientering i sin utbildning, men Lärare F går fortbildning nu där entreprenöriellt lärande ingår, som hon ser som en del av studie- och yrkesorienteringen.

5.2.3.

Sammanfattning

Studie- och yrkesvägledarna tycker att det är för lite samarbete med lärarna och att de har dålig koll på vad som sker i samband med studie- och yrkesorienteringen i klasserna, vilket framförallt beror på organisationen eller den s.k. ”skolkulturen”, så som en av studie- och yrkesvägledarna uttryckte det. Det samarbete som finns sker främst inför prao och gymnasieval och beror på lärarnas intresse. Enligt studie- och yrkesvägledarna tar andra inte sitt ansvar för studie- och yrkesorienteringen och det är svårt för studie- och yrkesvägledarna att påverka dem, t.ex. lägger rektorn över ansvaret för studie- och yrkesorienteringen på studie- och yrkesvägledarna och engagemanget från lärarnas sida är för litet. Kanske borde lärarna ha studie- och yrkesorientering i lärarutbildningen. Samtidigt som studie- och yrkesvägledarna anser sig ha för lite i sin utbildning om sin egen roll på en skola – om samarbetet, att vara stöd, ev. ledarskap. Studie- och yrkesvägledarna tycker sig också ha för lite tid att ägna sig åt det de vill åstadkomma.

Även lärarna betonar samarbetet med studie- och yrkesvägledarna inför prao och gymnasievalet. I samband med detta tar lärarna upp studie- och yrkesorientering i klasserna, dock ganska oorganiserat – de kollar upp med andra lärare för att undvika upprepningar. Lärarna tycker att samarbetet fungerar bra, men att studie- och yrkesvägledarna kan vara på skolan för lite. Lärarna har olika syn på om och i vilken grad mer samarbete behövs.