De två första frågeställningarna har jag som nämnt försökt få svar på genom en undersökning bestående av intervjuer med deltagande lärare. De har också fått svara på frågor utifrån sista frågeställningen. Upplägget av analys och resultat kommer att redovisas utifrån dessa frågeställningar i turordning.
Bokslukaren och läsmiljön
I denna del av undersökningen har jag utgått från Chambers kriterier för bra läsmiljö utifrån de tre komponenterna Att välja, Att läsa och Reaktion/respons från Läsandets cirkel. Frågan jag ställde mig var hur väl uppfyller Bokslukarens utförande Chambers kriterier på god läsmiljö?
Min undersökning visade att mest överensstämmande har utförandet av första steget, Att välja, visat sig att vara. Komponenter som högläsning och boksamtal sker regelbundet, klasserna har tillgång till ett rikt bokbestånd och vuxenstöd i valet av böcker. Detta att eleven själv får möjlighet att botanisera
bland böcker och själva välja sin läsning är en viktig aspekt, och rekommenderas både av Chambers och andra forskare.72 Mina resultat visar att detta är det tillvägagångssätt man också har hos de klasser som är med min undersökning.
I steget Att läsa finns vissa avvikelser mot Chambers rekommendationer. Till exempel platsen för läsning har visat sig huvudsakligen bestå av skolbänken, medan Chambers påtalar vikten av speciella läsplatser. Det finns däremot andra forskare som menar att skolbänken kan ses som en bra läsplats, då klassrummet är en gemensam trygg plats där vi på olika sätt tar till oss kunskap.73
Klassernas lästid följer inte heller helt Chambers rekommendationer, endast i Beatas klass sitter eleverna upp till en halvtimme. Chambers menar ändå att viktigaste är att barnen läser så länge de kan hålla koncentration och intresse uppe, så denna tidsram kan ändå ses som relativ.74
I steget Reaktion/respons sker inte så mycket responsaktivitet som man önskat. Responsaktivitet blir extra viktig i ett projekt som Bokslukaren, där antalet lästa sidor är en viktig del, så att risken blir att eleven plöjer bok efter bok utan möjlighet att få smälta och reagera på vad de har läst. Men i endast två av klasserna sker en mer organiserad form av boksamtal. Görel är den som har mest responsaktivitet utöver boksamtal och sidräkning. Detta kan däremot ha sin förklaring i att det är första året hon är med i Bokslukaren, något som skiljer sig från de andra deltagarna. Till exempel Frida berättade att hon har haft mer responsaktivitet tidigare år, men varit tvungen att sluta på grund av tidsbrist. Den responsaktivitet hon har nu är att hon sätter upp vissa delmål för antalet lästa sidor, och så får klassen fira med godis när målet har uppnåtts. Detta är däremot en metod som bestämt avråds både av Chambers och andra forskare.75
Undersökningen har också visat att alla fyra klasser har någon form av läsdagbok, vilket ju ses som positivt av Chambers. Han menar dock att en sådan journal inte får användas för att ställa ett barn mot ett annat som ett slags pedagogisk jämförelse, vilket till viss del sker i Bokslukaren, då journalen sedan används som underlag för sidräknandet i tävlingen, något som jag återkommer till senare.
72 Limberg (2003), s. 54. 73 Norberg (2003), s. 20. 74 Chambers (1995), s. 47. 75 Chambers (1995), s. 21, Limberg (2003), s. 54.
I resultatet av undersökningen kan man ändå se att projektet Bokslukaren till stor del följer Chambers rekommendationer för god läsmiljö. Det som avviker mest är som nämnt valet av läsplatser och bristen på responsaktiviteter. Viktigt att komma i håg är att detta till stor del beror på ekonomiska skäl, vilka resulterar ibland annat tidsbrist, platsbrist och dylikt, och ej bör belastas på lärarna.
Det är ändå mest övervägande komponenter som uppfyller kriterierna för god läsmiljö.
Bokslukaren som arbetsredskap
Det mest negativa med Bokslukaren som läsfrämjande arbetsredskap anses var själva sidräknandet, både för lärarna och för en del elever, och undersökningen har visat att en del elever känner stress inför sidräknandet. Chambers avråder också sådan typ av lästräning där läsningen får fungera som en uppvisningsgren, eller att man jämför barns läshistorik med varandra.76 En positiv aspekt är ändå att majoriteten av lärarna själva har uppmärksammat stressmomentet i denna del av projektet, och har på olika sätt försökt åtgärda detta. Även då Bokslukaren är en tävling av kvantitativt slag har undersökningen visat att den haft en stor positiv påverkan på elevernas läsförmåga och bokintresse.
En uppmärksammad risk i denna tävling är just att läsningen är av mer kvantitativt slag, där eleverna inte får möjlighet att smälta och reagera på det de läser. Det är ett av skälen till att responsaktivitet är sådan viktig del i Bokslukaren, vilket undersökningen har visat brister i utförandet av.
En övervägande del av barnen har ändå haft mest positiv respons på Bokslukaren enligt lärarna, och även de elever som inte är så läsintresserade verkar tycka att det är ett roligt projekt.
Alla fyra informanter tycker sig också ha sett förbättringar i barnens läsförmåga efter att de har gått med i Bokslukaren. Tre av dem använder sig av LUS läsutvecklingsschema och H4-provet för att mäta läsförmågan hos barnen, och har delvis på grund av detta uppmärksammat förbättringarna.
Även positiva skillnader i bokintresse hos eleverna har observerats av alla informanterna. Detta har visat sig på olika sätt, som att eleverna nu mer självmant tar fram böcker och läser, även när de inte måste. Målsättningen med Bokslukaren är just att få alla barn att tycka om att läsa, att göra dem till bokslukare, och på så sätt utveckla deras läsförmåga. Denna del av
76
undersökningen visar att Bokslukarens målsättning till stor del har uppnåtts enligt informanterna.
Alla informanter uppger att de tycker att Bokslukaren mestadels har fungerat positivt som arbetsredskap, och att nästan alla eleverna tycker Bokslukaren är ett roligt projekt.