Som jag redan nämnt är det viktigt att barnen får prata med varandra och berätta om vad de läst. Inte bara för att tipsa varandra om böcker, utan för att man som läsare har ett behov av att få ett tag att smälta och fundera på det de
57
Norberg, Inger (2003) Läslust och Lättläst: Att förebygga och reparera lässvårigheter och bevara
har läst, och att få delge sin läsupplevelse och tolkning till andra. Detta slutsteg i läsandets cirkel leder alltså tillbaka till steg ett, då man genom ”kamratpåverkan” hjälper sina vänner att välja en ny bok. 58 Enligt Chambers finns det också en viktig pedagogisk poäng i att föra någon slags läsdagbok över vad man läser, vilket också blir ett bra tillvägagångssätt för läraren att följa barnets läshistorik.59
Det finns även andra vägar genom vilka elevernas respons på vad de har läst kan få komma till uttryck, som att måla eller göra dramatiseringar över vad de har läst.60 Även Amborn och Hansson påtalar vikten av att barnen inte bara jobbar med själva läsningen, utan även stimuleras genom konstnärlig verksamhet.61
Respons
Som jag redan har gått igenom har eleverna i min undersökning olika former av boksamtal och vardagsprat om vad de läser.
Eftersom eleverna deltar i en lästävling, har responsen här inte bara kommit att handla om vad man läst, utan också hur mycket.
Genomgående har alla deltagande elever en läsdagbok där de skriver författarnamn, titel, sidantal och ett kortare betyg till boken.62
Sofia har inte använt sig av något mer lässtimulerande eller responsaktiviteter än att barnen får berätta för varandra vad de läst och marknadsföra sin senaste bok i läsgruppen på biblioteket. Detta beror till stor del på att Sofia tar avstånd från att kalla Bokslukaren för en tävling. Hon låter eleverna själva räkna ihop det de läser på sina miniräknare, som en form av matematisk uppgift. Och den som vinner klassens individuella pris brukar Sofia välja den som har läst minst, eller fått kämpa mest. ”Det behöver inte vara den som har läst tre och ett halvt tusen sidor. För den har ju fått den där gåvan ändå”. Sofias elever har däremot läsdag för sexåringarna, då de läser högt för dem eller berättar en historia som de själv har skrivit.
Beatas klass har förutom sin läsdagbok gjort en slags ”bokhylla” på väggen i klassrummet. Där har de lappar i olika färger som ser ut som bokryggar. Här skriver de författare och titel, precis som på en riktig bokrygg, och klistrar upp 58 Chambers (1995) s. 104. 59 Chambers (1995) s. 52f. 60 Chambers (1995) s. 105ff. 61 Amborn, Hansson, s. 54. 62
Hos tre av klasserna består denna läsdagbok av Läsdagbok utgiven av förlaget En bok för alla, vilken har ett förord av just Aidan Chambers. För mer information, se:
på ”hyllan”. Bokryggarna har olika färger efter vilket betyg dom fått, så grön rygg för en bra bok, gul för en halvbra och röd rygg för en dålig bok.
Görels elever har en liknande betygsmetod, där de lägger kulor i en stor glasburk. Kulorna har olika färger efter vilket betyg boken får, så en kula per bok lägger de i glasburken. För att hålla reda på läsningen har Görel en förstorad klasslista på väggen i klassrummet, där alla elever står uppskrivna. Här skriver hon upp varje vecka hur mycket varje elev har läst. Görel säger att hon har märkt hur eleverna, även de lässvaga, har fått en kick på av detta. Görel har även gjort så att eleverna har delat upp sig i grupper vilka har läst samma bok. Sedan har de fått uppgifter, så som att välja ett stycke ur boken att göra en kortare dramatisering av. En annan uppgift är att måla en bild ur boken, eller hitta på och måla ett nytt omslag. De har även fått göra ”låtsasböcker” i hårt papper med framsida och baksidetext, vilken fungerar som en liten berättelse. Sen har eleverna hängt upp sina böcker i en tvättlina i klassrummet. Sofia gör på det här sättet för att barnen bättre ska lära sig vad en bok egentligen är, hur den är uppbyggd och så.
Fridas klass har som Sofias klass mer organiserade former av boksamtal, där eleverna får tipsa varandra och presentera den bok de har läst. Hon har också gjort bokryggar som är uppklistrade på väggen, men dessa är liggandes som boktravar. Här skriver hon upp hur många sidor klassen har kommit upp till varje vecka. Vissa sidantal räknas som delmål. När klassen uppnått detta sidantal har Frida köpt lite godis åt klassen att fira med.
Sammanfattning
Alla eleverna i de undersökta klasserna har någon form av loggbok eller läsdagbok där de skriver in vad de har läst. Precis som Chambers avråder gör inte barnen någon slags större recenserande betygsättning i sin läsdagbok, däremot en kortare markering som bra, dålig, och sådär.63 Görel är den lärare som har mest responsaktivitet i den form som är rekommenderad av Chambers och andra forskare, med olika dramatiseringar och andra konstnärliga uttryck. Görel har också en viss aktivitet förutom boksamtal och sidräkning, vilket alla fyra deltagande lärare har med sin klass. Frida har vissa delmål med antal lästa sidor, vilka belönas med godis eller någon annan form av firande när klassen når delmålet.
63