Bokslukaren räknas som ett läsfrämjande projekt, och sponsras därför till viss del med pengar från statens kulturråd, som beskrives i inledningsdelen. Det betyder att syftet med Bokslukaren främst är att stimulera till läslust och till ett intresse för böcker. Därför är det för undersökningen av intresse att se vad lärarna har observerat för skillnader i läsförmåga och bokintresse.
Skillnader i barnens läsförmåga
Alla fyra informanterna anser att elevernas läsförmåga har ökat sedan de gick med i Bokslukaren, även då man inte med säkerhet vet om det är en konsekvens av just Bokslukaren.
Beata säger att hon ser skillnad i barnens läsförmåga, men menar att de alltid har satsat på läsning på den skolan. Fyra gånger per år har de bedömning efter LUS läsutvecklingsschema65 och det är på så sätt hon ser skillnaden i läsförmåga.
På Görels skola kämpar de för 100% läskunnighet i årskurs 3, och de använder också LUS för att mäta läsutvecklingen. Görel ser också skillnad i barnens läsförmåga efter deras deltagande i Bokslukaren.
Frida har sett problem med att många föräldrar inte har tid att läsa med sina barn. Hon är glad åt Bokslukaren, och upprepar flera gånger under intervjun hur samtliga av barnens läsförmåga har ökat något oerhört sedan de gick med i tävlingen. På hennes skola gör man något som kallas för H4-prov, vilket är ett test där eleven så fort som möjligt ska läsa en mängd ord under en minut. Frida säger att det ändå bara är ett litet redskap att mäta barnens läsförmåga med:
Låt oss säga att du läser 60 ord på en minut… en del barn läser ju tekniskt jättebra, men de kanske inte förstår vad de läser. Men med det här testet ser vi, att de här barna har alla ökat i läsförmåga. En del har ökat fantastiskt mycket.
Skillnader i barnens bokintresse
Bokslukaren syftar till att stärka och utveckla barnens läsförmåga, genom att väcka deras intresse för böcker och få dem att läsa mer, att göra dem till bokslukare. Det är därför av intresse för undersökningen att se om informanterna på något sätt observerat skillnad i barnens intresse för böcker.
Sofia har uppmärksammat att hennes elever nu mer självmant tar upp böcker och börjar läsa, något som de nästan aldrig brukade göra före Bokslukaren: ”Vi har ju också de här flickorna som ständigt bär på en bok. De kan man ju se sitta på en rast och läsa.” Sofia har haft problem med en del pojkar i klassen vilka har blivit goda läsare, men gärna väljer böcker som ändå är för svåra för dem: ”De vill gärna jämföra sig och tar gärna dom här Harry Potter, som dom inte kan bemästra, det är ju en omöjlighet. Det hägrar för de här pojkarna, som ser upp till dom här som kan ta en riktig tegelsten och läsa.” Sofia försöker då undvika att de lånar sådana böcker.
65
Beata berättar att när barnen fick förra årets barnbokskatalog från Statens kulturråd66 före jul uppmärksammade hon att barnen verkade mer intresserade av böckerna i katalogen än de varit tidigare år: ”Det var liksom… Åh, titta här. Å, den ska jag önska mig i julklapp… Det var mer stimulans liksom.” Beata nämner precis som Sofia problemet med att få pojkar att läsa på sin nivå: ”Då ser man att en del smyger med vad de har valt på för hög nivå. Men då har jag talat med dem och sagt att den här boken vet jag att du inte förstår alls, så den får du inte skriva in.” (Sidorna räknas inte i tävlingen, min anm.) Beata låter dem ha boken i bänken, men de får även lättare böcker att läsa.
Även Görel tycker att det är skillnad på barnens intresse för böcker. Hon har också samma problem som Sofia och Beata på det här området, med barn som vill läsa alldeles för svåra böcker, och precis som Beata låter Görel sina elever läsa en lättare bok parallellt med den svåra boken:
Man vill inte ta ifrån dem glädjen och säga: ’Du får inte läsa denna bok.’ Samtidigt vill man ju att dom tränar upp läsningen, läshastigheten, istället för att sitta och stava sig igenom krångliga ord hela dan. Då säger jag: ’När du tycker att det är jobbigt och vill ha lite vila, då kan du ha den här boken bredvid.’
Frida ser också skillnad i elevernas intresse för böcker sedan de började delta i Bokslukaren. Tjejerna i klassen är intresserade av hästböcker: ”Dom säger direkt, jag vill ha den och den boken.” Killarna läser sport, djur och äventyrsböcker. Även Frida har pojkar i klassen som gärna lånar svåra böcker de inte kan bemästra. Frida låter dem ha kvar boken. Hon ”väntar ut dom”, som hon säger:
Så när man har suttit ett tag, dag ut och dag in, och alla läser, så ser man hur dom sneglar. Dom lider ju alltså. Ibland fuskar dom också, med antal sidor. Jag kan ju inte fortsätta, så jag pratar med dom till slut. Så småningom försvinner det ju, jag har bara en eller två som håller på så nu.
Sammanfattning
Alla av de fyra tillfrågade lärarna har sett en positiv utveckling av läsförmåga hos eleverna sedan de gick med i Bokslukaren. Detta har man sett med hjälp av så kallade H4-prov och LUS läsutvecklingschema. Även en positiv skillnad i barnens intresse för böcker har observerats. Ibland har dock detta intresse för böcker tagit sig ett negativt uttryck, då det visat sig att en del elever envisas med böcker som ligger utanför deras läskunnighet, vilket resulterar i att deras
66
läsutveckling hindras. Även här har lärarna tagit vissa åtgärder för att försöka förhindra detta.