De flesta kriteriekomponenter som har bedömts under denna cykel klarar inte de tröskelvärden som fastställs i föreskrifterna HVMFS 2012:18 (figur 36). För vissa kriteriekomponenter finns dock tecken på återhämtning från ett sämre tillstånd i framförallt Västerhavet, och för vissa arter och artgrupper i Östersjön, som knubb- och gråsäl, samt fiskätande och betande fåglar. Det går dock inte att bedöma om dessa trender kommer fortgå.
Figur 36. Översikt över ekosystemrelevanta kriteriekomponenter som ingår i bedömningen i denna rapport. Vertikala axeln illustrerarom god miljöstatus nås, den horisontella axeln illustrerar bedömningens säkerhet. Säkra bedömningar hamnar i den högra delen av figuren. Säkerhet är i detta fall en expertbedömning och definieras som täckning av alla relevanta kriterier, geografiskt täckning och statistisk styrka i bedömningen. Om inte ett specifikt område anges (Östersjön - ÖS/ Västerhavet - VH) gäller slutsatsen för båda områdena (var för sig).
Tillståndet för de arter och artgrupper som bedöms under deskriptor 1 varierar stort i både Östersjön och Västerhavet (tabell 34, tabell 35), både geografiskt och över kriterier.
Tillståndet för tumlare är osäkert i både Östersjön och Västerhavet.
Populationsstorleken av tumlare är relativt stabil i Västerhavet men kritiskt låg i Östersjön. Det saknas dock tillräcklig information om utbredning och
hälsotillstånd för att fullständigt kunna bedöma statusen för tumlare.
Tumlarens reproduktionsförmåga kan vara nedsatt p.g.a. miljögifter som t.ex. PCB:er, men tillförlitliga studier saknas för svenska vatten.
För säl är tillståndet delvis positivt. Knubbsäl i Västerhavet och gråsäl i Östersjön ökar i antal. Utbredningen för dessa populationer är stabil. Dock är situationen för vikare fortsatt kritisk, likaså för knubbsäl i Kalmarsund. Information saknas om dräktighetsfrekvens och späcktjocklek för både vikare och knubbsäl. Gråsäl klarar inte tröskelvärden med avseende på dessa
variabler. Detta kan bero på att populationen fortfarande påverkas av mänskliga belastningar, eller att populationen är på väg att uppnå målnivåer carrying capacity vilket påverkar späcktjockleken naturligt som en effekt av högre populationstäthet.
Tabell 34. Östersjön: Översikt av miljötillståndet för mobila arter under deskriptor 1. Röd= klarar inte tröskelvärden/ej god miljöstatus, grön = klarar tröskelvärden/god status, grå = obligatoriskt kriterium som inte kunnat bedömas, Vit = ej obligatoriska kriterier32. Pilar i boxar symboliserar nuvarande trend
för respektive kriterium: uppåt = signifikant positiv; nedåt = signifikant negativt; pil åt sidorna = ingen trend33. ÖSTERSJÖN Komponent Bifångst (D1C1) Abdunans (D1C2) Demografi & Hälsa (D1C3) Utbredning (D1C4) Arternas habitat (D1C5) Tumlare Gråsäl ↑ ↔ ↔ Vikare ↑ Knubbsäl ↑ ↔
Bentiskt födosökande fåglar Betande fåglar
Pelagiskt födosökande fåglar ↑ Ytfödosökande fåglar ↔
Kustfisk ↑
Demersala fiskar ↔
Pelagiska fiskar ↑
32 Dock kan det vara nödvändigt i framtiden att bedöma även dessa om det anses att en kriteriekomponent är i risk att inte uppfylla respektive kriterium.
33 Notera: Slutsatsen gällande tumlare baseras på en expertbedömning utan kvantitativt tröskelvärde, samt att häckande och övervintrande fåglar kombineras i denna figur.
Tabell 35. Västerhavet: Översikt av miljötillståndet för mobila arter under deskriptor 1. Röd= klarar inte tröskelvärden/ej god status, grön = klarar tröskelvärden/god status, grå = obligatoriskt kriterium som inte kunnat bedömas, Vit = ej obligatoriska kriterier34. Pilar i boxar symboliserar nuvarande trend för
respektive kriterium: uppåt = signifikant positiv; nedåt = signifikant negativt; pil åt sidorna = ingen trend35. VÄSTERHAVET Komponent Bifångst (D1C1) Abdunans (D1C2) Demografi & Hälsa (D1C3) Utbredning (D1C4) Arternas habitat (D1C5) Tumlare Gråsäl ↑ ↔ ↔ Vikare Knubbsäl ↑ ↔
Bentiskt födosökande fåglar
Betande fåglar ↔
Pelagiskt födosökande fåglar ↑ Ytfödosökande fåglar ↔ Kustfisk
Demersala fiskar ↔
Pelagiska fiskar ↑
Fisksamhällena i både Östersjön och Västerhavet är fortfarande ansträngda. Majoriteten av bestånden fiskas på nivåer som inte säkerställer hållbara bestånd. Dock finns tecken på viss återhämtning, och tröskelvärden klaras för vissa bestånd av strömming, skarpsill och rödspätta i Östersjön och bland annat sill, rödspätta, kummel och gråsej i Nordsjön. Dessa bedömningar avspeglar inte nödvändigtvis födovävens status, som inte kunnat bedömas i denna cykel.
Storleksfördelningen av fisk är fortfarande förskjuten till små individer, och en ökad storleksfördelning krävs för att uppnå god miljöstatus. Dock är trenden positiv för Nordsjön. För kustfisksamhällena klaras tröskelvärden i några av de undersökta områdena i Östersjön men i Västerhavet är kustfisksamhällena lokalt ur balans. Kustpopulationen av torsk i Västerhavet är fortfarande mycket låg i abundans.
Det går bra för de flesta häckande och övervintrande fåglar, men gruppen med bentiskt födosökande arter för både häckande och övervintrande fåglar och vadande för häckande fåglar klarar inte tröskelvärden vare sig i
Västerhavet eller i Östersjön. Bland de arter som visar en positiv trend överlag
34 Dock kan det vara nödvändigt i framtiden att bedöma även dessa om det anses att en komponent är i risk att inte uppfylla respektive kriterium.
35 Notera: Slutsatsen gällande tumlare baseras på en expertbedömning utan numeriskt tröskelvärde, samt att häckande och övervintrande fåglar kombinerades i denna figur. Dessutom integreras broskfiskar i både demersala och pelagiska fiskar i Västerhavet.
återfinns arter som äter småfisk eller som betar oberoende om de räknas till övervintrande eller häcknade fåglar.
Både för pelagiska och bentiska livsmiljöer är tillståndet fortfarande osäkert. Bentiska habitat kan bara bedömas fragmentariskt, bl.a. på grund av bristande geografisk täckning av övervakningsdata. Pelagiska habitat är delvis i god miljöstatus, även om djurplanktonsamhället domineras av små arter.
Noggrannare bedömningar och bättre geografisk täckning krävs i framtiden för att säkerställa en robust bedömning av status för habitat.
Det är svårt att utpeka enskilda aktiviteter eller belastningar som orsak för tillståndet hos arter och livsmiljöer i svenska hav. Övergödning, förhöjda halter av farliga ämnen, buller, habitatförlust, muddring och dumpning samt fiske och introduktion av invasiva främmande arter bidrar negativt till status för alla mobila arter och livsmiljöer. Det finns tecken på återhämtning, men god miljöstatus för biologisk mångfald under deskriptor 1, som inkluderar alla de bedömda arterna i grupperna fåglar, marina däggdjur och fisk, kommer inte att uppnås fram till 2020 i varken Östersjön eller Västerhavet.
Lägesbeskrivningen av havsmiljön i Västerhavet och Östersjön bekräftas också av den senaste fördjupade utvärderingen av de två havsrelaterade miljömålen ”Ett rikt växt- och djurliv” och ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”. Bedömningen är att dessa två miljökvalitetsmål inte kommer att nås till 2020 (Naturvårdsverket 2015). Bland annat är miljötillståndet för
naturtyper och arter generellt dåligt och utvecklas i många fall negativt. Inga av de marina naturtyperna i svenska vatten uppnådde gynnsam bevarandestatus 2013 (Eide 2014). Fysisk påverkan i kustnära områden är fortfarande stor med till exempel minskad utbredning av ålgräs som följd. Livsmiljöer förstörs eller fragmenteras och det innebär konsekvenser för såväl växter, djur och
livsmiljöer liksom de ekosystemtjänster som människan nyttjar.
Enligt Artdatabanken är över 300 arter i den svenska marina miljön
rödlistade, varav ungefär 20 fiskarter, vilket är högt jämfört med andra svenska landskapstyper. Bland annat bedöms fortfarande bestånd av torsk, kolja, långa, kummel och klorocka samt hälleflundra vara hotade. Även den senaste
rapporteringen enligt art- och habitatdirektivet redovisar att förutom siklöja i Bottenviken och knubbsäl i Västerhavet uppnår inga av de listade arterna (gråsäl, vikare, tumlare, harr och sik) gynnsam bevarandestatus i de marina bioregionerna i svenskt vatten (Sandström et al. 2015).
Dock finns, som tidigare nämndes, även positiva tecken och arbete pågår för att vända utvecklingen. Sverige har förstärkt satsningarna på biologisk
mångfald de senaste åren, både nationellt och internationellt, som t.ex. i samband med FN:s globala hållbarhetsmål. Baserat på en analys av det befintliga nätverket av formellt skyddade områden har en handlingsplan för marint områdesskydd tagits fram kopplat till etappmålet om skydd av landområden, sötvattensområden och marina områden (Miljödepartementet 2014, Havs- och vattenmyndigheten 2016a, 2016b). Enligt handlingsplanen behöver skyddet vara minst tio procent av havet per havsområde (Västerhavet, Egentliga Östersjön och Bottniska viken) för att bidra till att uppfylla målet om ekologisk representativitet. Både för Västerhavet och Egentliga Östersjön är arealmålet uppfyllt, däremot återstår en del att skydda i Bottniska viken. Under
2016 beslutade regeringen om fyra nya Natura 2000-områden som skydd för tumlare. Dessutom ska två befintliga områden utökas. I och med detta beslut är 13,6 procent av havet skyddat och etappmålet om skydd av minst tio procent av de marina områdena till år 2020 kommer att nås. Fortfarande kvarstår dock att nå målets delar om ett ekologiskt representativt, sammanhängande och
funktionellt nätverk av skyddade områden för de arter och habitat som inte uppnår god status eller bedöms ligga i riskzonen för att inte uppnå god status.