God miljöstatus bedöms inte uppnås för fisk under deskriptor 1.
Bedömningsresultaten redovisas i tabell 23 och 24, samt för kustfisk även figur 27. I bedömningen inkluderas arter baserat på ekologisk relevans och
Kustfisk i Östersjön
Bedömningen av kustfisk koncentreras till arter som det finns tillräckligt data för, så kallade nyckelarter. I Östersjön är nyckelarterna abborre och
skrubbskädda och i Västerhavet torsk som är längre än 40 cm. Bedömningarna i Östersjön baseras på provfiskeområden från sju olika kustvattentyper.
Tröskelvärden klaras inte i tre av kustvattentyperna, (”Östergötlands och Stockholms skärgård, mellankustvatten (12s)”; ”Norra Kvarkens, inre kustvatten” och ”Södra Bottenhavet, inre kustvatten”) (Figur 27). Eftersom kustvattentypen ”Blekinge skärgård och Kalmarsund, inre kustvatten” endast har ett provfiskeområde (Torhamn, Blekinge) görs här ingen bedömning. Bedömningarna för kustvattentyperna ”Östergötlands och Stockholms
skärgård, mellankustvatten (12s)” och ”Södra Bottenhavet, inre kustvatten” är osäkra eftersom de provfiskeområden som ingår här uppvisar olika resultat. Tillförligheten i bedömningen varierar beroende på de bedömda tidsseriernas längd och den geografiska täckningen av provfiskeområden inom respektive kustvattentyp, och når aldrig högre än en medelgod nivå. Dessutom saknas flera kustvattentyper i övervakningen, till exempel så finns ingen övervakning av kustfisk runt Gotland.
Som nämndes tidigare behövs även en bedömning av storleksfördelningen i fiskesamhällena för en fullständig bedömning av kustfisk. En långsiktigt
hållbar population bör hysa tillräckligt många och tillräckligt stora individer för att långsiktigt säkra en fortplantning av populationen. Storleksfördelningen (indikatorn L90 beskriver storleken av den fisk som representerar den 90:e percentilen i längdfördelningen) hos abborre på kusten i Östersjön varierar mellan områdena. Av elva undersökta provfiskeområden visar sju områden stabila förhållanden med en godtagbar förekomst av större fiskar. Eftersom inget tröskelvärde för längden ännu har definierats för en sådan indikator har vi valt att istället ha indikatorn C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten som indikator under miljökvalitetsnormen C.4 (Förekomst,
artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls). Indikatorn har då målvärdet att L90 ska vara stabil eller ökande.
Kustfisk i Västerhavet
De kustlekande torskbestånden i Västerhavet finns framförallt i
kustvattentyperna 2 Västkustens fjordar, 15 Västkustens inre kustvatten och 4 Västkustens yttre vatten Kattegatt. Dessa kustvattentyper klarar inte
tröskelvärden för förekomsten av kusttorsk (figur 27) eftersom det finns för få kustlekande torskar och andelen torsk som är större än 40 cm är för låg (ICES 2017c). Se faktablad för indikator 1.2F, 1.2G (se även 1.3C och 4.2A).
Figur 27. Status för förekomst av nyckelart per kustvattentyp. Grön representerar kustvattentyper som klarar tröskelvärdet, röda sådana som inte klarar tröskelvärdet enligt indikatorn Förekomst av nyckelart av fisk i kustvatten i Östersjön – abborre och
Fisk i utsjön
För de kommersiellt nyttjade demersala och pelagiska arterna gäller samma bedömning för D1C2 som under D3C2 (lekbiomassa), i de fall sådan
bedömning finns, annars används bedömning enligt försiktighetsansatsen (ICES 2017c). Fiskeridödlighet (D3C1) inkluderas inte i bedömningen under deskriptor 1. Arterna som inkluderas i denna bedömning baseras främst på de arter som inkluderades i ICES Fisheries Overview för både Östersjön och Nordsjön, men begränsades till den svenska ekonomiska zonen och arter som bedömdes enligt art- och habitatdirektivet 2013 (Eide 2014). Det kan även finnas fler arter av relevans för bedömningen, dock kommer dessa att inkluderas i nästa cykel efter diskussioner på regional nivå. Endast få arter klarar de artspecifika tröskelvärdena. I Östersjön är det bara skarpsill som gör det (tabell 23) och i Västerhavet gråsej, kummel och rödspätta (tabell 24). Ingen artgrupp (kustarter, demersala eller pelagiska arter) bedöms alltså uppnå god status i vare sig Östersjön eller Västerhavet.
Det finns ingen tydlig förbättring av tillståndet för fisken jämfört med bedömningen som utfördes 2012, och inga tecken på återhämtning för dessa tre artgrupper. Förändringar inom de använda indikatorerna jämfört med 2012 års bedömning bedöms inte påverka denna slutsats, och de tre artgrupperna kommer med stor sannolikhet inte att uppnå god status till år 2020.
Tabell 23.Samlad bedömning av miljöstatus på artnivå för inom artgrupperna kustfisk, demersala och pelagiska arter i Östersjön, baserad i vissa fall på en sammanvägning av data för flera
bestånd/bedömningsområden. I den sista kolumnen ges en sammanvägd bedömning per artgrupp. ”Kategori” anger hur bedömningen gjorts inom art: MSY – Bedömning av Lekbiomassa gjorts mot BMSY- Trigger; PA – enligt försikthetsansatsen (precautionary approach); NMÖ – data från Nationell
Miljöövervakning; AHD – bedömning enligt art- och habitatdirektivet 2013. För de arter dess bestånd bedömdes även i deskriptor 3, gäller bedömningsår 2016.
Art Kategori Bedömning per art
Status per artgrupp Abborre & Skrubbskädda Nationell bedömning
57 % av kustvattentyperna klarar TV Kustfisk: Ej god
miljöstatus
Harr AHD Dålig bevarandestatus - Östersjön Demersal: Ej god miljöstatus
Piggvar PA Ingen bedömning
Rödspätta MSY/PA 50 % (1/2) av bestånden klarar TV
Sandskädda MSY Ett bestånd – Ingen bedömning (D3C2)
Sik AHD Dålig bevarandestatus - Östersjön
Tunga MSY 0 % (0/1) klarar TV
Skrubbskädda MSY/PA Fyra bestånd – Ingen bedömning (D3C2) Slätvar PA Ingen bedömning
Torsk MSY 0 % (0/2) av bestånden klarar TV
Ål PA Under möjlig referenspunkt för hela
utbredningsområde
Siklöja AHD Gynnsam bevarandestatus i Bottenviken Pelagisk: Ej god miljöstatus
Skarpsill MSY 100 % (1/1) klarar TV
Tabell 24. Samlad status på artnivå för kustfisk, demersala och pelagiska arter i Västerhavet (svenska delen av Nordsjön) (TV=Tröskelvärde). För de arter som bedöms under kriterium D3C2 gäller bedömningsår 2016.
Art Kategori Bedömning Status per komponent
Stor kustlekande torsk
Nationell
Bedömning 0 % av kustvattentyperna klarar TV Kustfisk: Ej god miljöstatus
Bergtunga MSY proxy 100 % (1/1) bestånd klarar TV Demersal: Ej god miljöstatus
Birkelånga PA Under möjliga referenspunkter Fjällbrosme PA Ingen bedömning
Gråhaj PA Ingen bedömning
Gråsej MSY 100 % (1/1) bestånd klarar TV
Guldlax PA Ingen bedömning
Havsabborre MSY 0 % (0/1) bestånd klarar TV
Klorocka PA Ingen bedömning Knaggrocka PA Ingen bedömning Knorrhane PA Ingen bedömning
Kolja MSY 0 % (0/1) bestånd klarar TV
Kolmulle MSY 0 % (0/1) bestånd klarar TV
Kummel MSY 100 % (1/1) bestånd klarar TV
Lubb MSY proxy 100 % (1/1) bestånd klarar TV
Långa PA Ingen bedömning Marulk PA Ingen bedömning
Pigghaj MSY 0 % (0/1) bestånd klarar TV
Piggvar MSY proxy 100 % (1/1) bestånd klarar TV
Rödspätta MSY 100 % (2/2) bestånd klarar TV
Rödtunga MSY proxy 100 % (1/1) bestånd klarar TV
Sandskädda MSY proxy 100 % (1/1) bestånd klarar TV
Skrubbskädda PA Ingen bedömning Slätrocka PA Ingen bedömning
Slätvar MSY proxy 100 % (1/1) bestånd klarar TV
Småfläckig Rödhaj PA Ingen bedömning
Tobis MSY Ingen bedömning (D3C2) – tre bestånd Torsk MSY 0 % (0/2) bestånd klarar TV
Vitrocka PA Ingen bedömning
Vitling PA 50 % (1/2) bestånd klarar TV
Ål PA Under möjliga referenspunkter
Brugd PA Under möjliga referenspunkter Pelagisk: Ej god miljöstatus
Håbrand PA Under möjliga referenspunkter
Makrill MSY 0 % (0/1) bestånd klarar TV
Skarpsill PA/MSY Ingen bedömning
Sill MSY 33 % (1/3) bestånd klarar TV
Taggmakrill PA Ingen bedömning
För tre av fiskarterna inkluderades bedömningar enligt art- och
habitatdirektivet 2013: harr, sik och siklöja. Harr och sik bedömdes inte ha gynnsam bevarandestatus i Östersjön, medan siklöja bedömdes ha gynnsam bevarandestatus 2013. Nästa bedömning inom art- och habitatdirektivet kommer att genomföras 2019. Enligt fiskerådgivningen för siklöja år 2016 är fiskeridödligheten under MSY och kraven enligt D3C1 klaras. Lekbiomassan för siklöja har varierat under de senaste åren men är dock på hållbara nivåer, och därmed uppfylls förmodligen även D1C2 för siklöja. Varningssignaler har kommit från de som undersöker siklöjans status i Bottenviken, men den officiella rådgivningen har inte ändrats.
Ett flertal operativa indikatorer kunde inte ingå i bedömningen eftersom indikatorerna inte är artspecifika, utan endast bedömer en viss grupp i
fisksamhället eller saknar tröskelvärden. Dock kan dessa indikatorer användas för att bedöma trender i fisksamhällena i både Östersjön och Västerhavet i stort. Storleksfördelning i fisksamhällena är en viktig indikator för hur hållbara populationerna och fisksamhällena är. I Västerhavet syns tecken på att andelen stor fisk i det demersala fisksamhället har ökat de senaste 6–7 åren, dock från väldigt låga nivåer (Ospar 2017a). I Östersjön är fallet motsatsen. Där
domineras storleksfördelningen hos pelagisk fisk starkt av förhållandevis små fiskar och ingen återhämtning är i sikte (se kapitel Marina näringsvävar).
I artspecifika bedömningar av fiskar saknas en stor andel känsliga arter, vilka är långsamväxande och reproducerar sig i hög ålder och därmed är sårbara för mänsklig påverkan. MSY-bedömningarna baseras främst på beståndsskattningar som ICES utför. Under de undersökningar som ligger till grund för beståndsskattningarna samlas också data in om fisksamhällena. Ospar har med hjälp av dessa data genererat en indikator som beskriver trender för känsliga arter, t.ex. hajar och rockor (Ospar 2017b). Indikatorn bedömer dessa arter som grupp i Nordsjön, inklusive Kattegatt och Skagerrak eftersom tillgänglig data endast i undantagsfall möjliggör statusbedömning på artnivå. Abundansen är fortfarande låg jämfört med historiska nivåer, fast tecken för återhämtning av vissa arter kunde påvisas.