Bedömningen baseras på resultat från de svenska kustfågel- och
utsjöinventeringarna, och ingår som underlag i Helcoms statusbedömning 2018. Totalt analyserades populationsutvecklingen för övervintrande fåglar under tidsperioden 1991–2016 hos sammanlagt 21 arter i Östersjön och 20 arter i Västerhavet. För häckande fåglar analyserades 29 sjöfågelarter under samma tidsperioder.
Den samlade bedömningen är att varken de bentiskt födosökande
fågelarterna eller vadande fågelarter kommer att uppnå god status till år 2020. Utfallet över funktionella grupper visas i figur 25. I Östersjön uppvisar 13 arter en signifikant populationsökning. Fem arter uppvisar minskande populationer tre arter ingen signifikant trend. Mönstret för Västerhavet är likartat det för Östersjön: av de 20 bedömda arterna uppvisar nio statistiskt säkerställda ökande trender i populationsutveckling, fyra arter minskar och hos fem ses inga signifikanta trender. Därtill finns två arter med osäkra trender. Vare sig i Östersjön eller i Västerhavet klarar den bentiskt födosökande gruppen god status (figur 25).
Bland häckande fågelarter uppvisar tio arter en statistiskt säkerställd positiv populationsutveckling under perioden, medan nio arter uppvisar en negativ trend och för åtta arter ses ingen signifikant trend. Inte heller här uppnådde den bentiskt födosökande gruppen god status. I denna grupp klarar inte två av tre arter tröskelvärdet (ejder och svärta). Inte heller gruppen vadande fåglar uppnår god status då bara tre av sex arter i denna grupp klarar tröskelvärden.
Figur 25. Status för bedömda artgrupper av övervintrande fåglar (övre) i Västerhavet (VH) och Östersjön (ÖS), respektive status för bedömda artgrupper av häckande fåglar för hela svenska havsområdet (undre). Grön färg indikerar att tillräckligt stor andel av arterna inom respektive artgrupp når tröskelvärde för att status för artgruppen ska betraktas som god (75 procent, rött streck). Siffrorna ovanför staplarna anger antal arter som för bedömningen ingår i respektive artgrupp. Se faktablad för indikator 1.2A, 1.2B.
Det är inte möjligt att uttala sig om de direkta orsakerna till respektive arts populationstrend, eftersom kunskapen i många fall saknas eller är otillräcklig. Dock är förändringarna i havsfågelfauna med stor sannolikhet relaterad till storskaliga förändringar i ekosystemen. På en mer generell nivå framträder emellertid vissa mönster. De pelagiskt födosökande arterna livnär sig
huvudsakligen på småfisk, vilket även är fallet för några av arterna inom den ytfödosökande gruppen (tärnorna). Med något undantag har det gått bra för dessa arter och det är svårt att tänka sig att ökad bytestillgång inte utgör en stor del av förklaringen. Här kan möjligen det storskaliga kommersiella fisket av
torsk indirekt gynna de arter som delvis livnär sig på samma föda som torsk, men det är säkerligen inte hela förklaringen. Dessutom finns det regionala och lokala skillnader i populationstrender. Till exempel ses minskande antal av kolonier av skräntärna i framförallt Uppsala län, och framtiden för arten bedöms vara osäker. Framtida bedömningar behöver därför ta hänsyn till geografiska skillnader.
De betande arterna har utan undantag god status. Milda vintrar, utan snö och is, tillgängliggör stora områden där dessa arter kan söka föda, såväl på land som längs kusterna. Den alltmer utbredda höstsådden gynnar också flera av arterna i denna grupp. Att detta bidrar till fler betare under vintern är klart, men det kan även sänka vinterdödligheten, vilket i sin tur gynnar de häckande populationerna. Sannolikt är denna grupp även gynnad av övergödning. Inför framtida bedömningar måste det verifieras om denna artgrupp är en bra indikator för god miljöstatus eftersom de flesta arter i denna grupp gynnas av belastningar som påverkar den allmänna miljöstatusen negativt.
Inom den bentiska gruppen finns några stora förlorare, ejder och svärta under häckningstid och alfågeln som övervintrande art. De tre arterna livnär sig i stor utsträckning på musslor, men anledningen till minskningarna är troligtvis inte så enkel som minskad tillgång på musslor och deras
energiinnehåll. Relevanta faktorer, som inte nödvändigtvis gäller för alla arterna, är bland andra oljeutsläpp, ökad predation under häckningstid, lägre reproduktion och dödlighet genom bifångst i nät. Dessutom påverkas
övervintrade fåglar även av förändringar vid häckningsplatser, t.ex. häckar alfåglar i den sibiriska tundran som drabbas hårt av klimatförändringen.
Studier av de specifikt öhäckande vadarna är ytterst begränsade, men från de fastlandshäckande populationerna av samma arter är det känt att
förändringar i livsmiljön, som exempelvis igenväxning och brist på betande djur, samt ökad predation påverkat gruppen negativt.
Fisk (kommersiellt nyttjade och ej kommersiellt nyttjade arter)
(Deskriptor 1)
Fisk är både en kommersiell resurs och en viktig del av näringsvävarna i alla marina miljöer. Det finns arter i såväl det öppna havet (pelagiskt) som på djupare havsbottnar (demersalt, inklusive bentiskt) och längs våra kuster (kustfisk). Vid bedömning av biologisk mångfald inkluderas både kommersiellt nyttjade och ej kommersiellt nyttjade arter.
Under biologisk mångfald bedöms fisk dels utifrån om populationernas långsiktiga överlevnad är säkerställd, dels utifrån om deras storleksfördelning tyder på att de är opåverkade av mänsklig verksamhet.
Ingen artgrupp (kustfisk, demersala eller pelagiska arter) bedöms uppnå god miljöstatus som helhet i vare sig Östersjön eller Västerhavet. Vissa arter inom dessa grupper klarar dock tröskelvärdena. Till exempel klarar abborre tröskelvärdena i fyra av sju bedömda kustvattentyper i Östersjön, vilket även vissa bestånd av sill/strömming, skarpsill, kummel, gråsej, sandskädda, äktatunga och rödspätta gör i utsjön i Västerhavet. Många särskilt känsliga arter, framför allt i Västerhavet, till exempel hajar och rockor, kan idag inte bedömas p.g.a. databrist och avsaknad av riktad övervakning. För de fiskarter
som ingår i art- och habitatdirektivet (sik, siklöja och harr i Östersjön) är det bara siklöja som klarar tröskelvärdena.