Vi kommer i denna del att reflektera, analysera och kritiskt granska de svar vi fått vid intervjuerna på de olika skolorna. För att underlätta för läsaren kommer vi att utgå ifrån samma rubriker som i resultatdelen. De analysperspektiv som vi främst kommer att fokusera på är; Varför informanterna svara på ett visst sätt och vilka orsaker som kan ligga bakom dessa svar. Vi kommer även att titta på märkbara skillnader och likheter mellan informanternas svar, slutligen kommer vi att ta upp de svar som på något sätt varit förvånade eller på annat sätt varit anmärkningsbara.
Förekomst
Av pedagogernas svar på de tre verksamhetsområdena framkommer det att oav- sett skolform förekommer det i genomsnitt 1-2 elever i varje gruppering som uppvisar ett aggressivt beteende. Några av pedagogerna med lång arbetserfaren- het påpekade att antalet barn som uppvisar aggressivt beteende inte nämnvärt förändrats över tiden utan att det snarare varit ganska konstant 1-2 barn i varje gruppering även tidigare. Två pedagoger säger sig tidigare haft färre och en av dem hänför det till att hon då tjänstgjorde i ett mycket lugnt landsortsområde. Informanternas svar angående att förekomsten av barn som uppvisar aggressivt beteende var samstämmigt på de olika skolorna förvånade oss något då de är så olika i sin sociala struktur.
Alla pedagoger, oberoende av område eller ålder, säger att det övervägande är pojkar som uppvisar aggressivt beteende samtidigt som de poängterar att de flickor som uppvisar aggressivt beteende är svårare att bemästra. Av svaren kan vi se att pojkarna uppvisar ett mer fysiskt beteende medan flickorna är mer ver- bala eller introverta och detta medför att vi vuxna ofta inte noterar flickorna lika mycket. Flickorna i de högre skolåren är dessutom mer självdestruktiva och ska- dar sig själva jämfört med pojkarna som är mer våldsamma och orsakar skada på andra i sin omgivning. Pojkarna är dessutom i total avsaknad av impulskontroll vilket medför att de är oberäkneliga. Detta gör att pedagogerna är mer på sin vakt gentemot dem och de uppmärksammas mer än flickorna. Det framkommer även att barn som uppvisar aggressivt beteende är känsliga för kritik och känner sig ofta kränkta om de blir tillsagda. Detta noteras av alla pedagoger oavsett vil- ken åldersgrupp de arbetar med.
Påverkan
Av svaren kan vi tydligt se att pedagogerna anser att de inte kan bedriva den pe- dagogiska verksamhet som de skulle vilja på grund av elever som upptar mycket av deras tid med rent disciplinära uppgifter. Många finner situationen ytterst fru-
50
strerande och anser att kvaliteten på undervisningen blir lidande. Flera påpekar att de känner sig otillräckliga, maktlösa, misslyckade, någon påpekar dessutom att de känner sig skrämda av den hotfulla stämning som förekommer vid enstaka tillfällen. En stor skillnad mellan verksamheterna är främst att pedagogerna bland de äldre eleverna betonar att de ofta känner sig fysiskt hotade och att de är rädda för både sin egen och de övriga elevernas säkerhet.
Alla pedagoger oavsett verksamhetsområde betonar att grupperna påverkas om det finns barn som uppvisar aggressivt beteende i gruppen. Pedagogernas svar visar att eleverna blir oroliga, otrygga och vet inte riktigt hur de ska bete sig gentemot barnet som uppvisar aggressivt beteende. Den totala stämningen i gruppen påverkas negativt och det tar tid att bygga upp en fungerade verksam- het. Barnen som uppvisar aggressivt beteende skaffar sig ofta makt över de andra barnen i gruppen genom sitt beteende. Detta förekommer främst bland de äldre barnen men förekomst bland de yngre är inte ovanlig. De äldre barnen skaffar sig ofta en högre status och de andra eleverna ser upp till vederbörande. Pedagogerna liknar det vid att det är som att beträda minerad mark eftersom man aldrig vet vad eller när ett aggressivt beteende kan framkallas.
Pedagogerna berättar vidare att det ofta händer att de barn som uppvisar ag- gressivt beteende saboterar undervisningen. Det blir ofta inte som pedagogen tänkt eller planerat utan tiden måste användas till att bemästra disciplinära åt- gärder. Samtliga pedagoger, utom kuratorn, i undersökningen påpekar att de fin- ner det både fysiskt och psykiskt påfrestande att undervisa barn som uppvisar aggressivt beteende. Kuratorn betonar att även om hon fått en gedigen utbild- ning inom området känner även hon sig ofta otillräcklig och önskar att hon kun- de göra mer för de här barnen.
Tidsperspektiv
Ett övervägande antal av informanterna påpekar att antalet barn som uppvisar aggressivt beteende inte nämnvärt har ökat över tiden. De som anser motsatsen bygger sina argument på att samhället hårdnat. Någon argumenterar för att många av dagens föräldrar är 70-talister och att de uppfostrades med den fria pedagogik som rådde då och att detta medfört att de har svårare för gränssätt- ningar gentemot barnen och med sin egen vuxenroll. Det hårdnade attityden och samhällsstrukturen är något som flertalet pedagoger påpekar och som de ser som en fara. Här går argumenten från informanterna något isär; någon menar att samhället alltid varit föränderligt och barn och ungdomar som uppvisar aggres- sivt beteende har alltid funnits och det finns inga belägg för att antalet skulle ha minskat eller ökat utan snarare att det är relativt konstant. Andra anser sig se en tendens att antalet barn som uppvisar aggressivt beteende verkar öka.
51
Orsaker
Den faktor som informanterna ser som den största anledningen till varför skolan har barn som uppvisar aggressivt beteende är utan tvekan samhällets otrygga klimat. Barn och ungdomar påverkas av den miljö och omgivning de växer upp i. Många familjer lever under otrygga förhållanden, där stress, arbetslöshet, eko- nomi och andra faktorer spelar stor roll. Föräldrarna har inte den tid som de gär- na skulle vilja ha för sina barn och är de då svaga i sin vuxenroll och inte tydlig i sin gränssättning gentemot barnen appliceras det på barnen och barnen anammar de livsregler som de kan identifiera sig med, vilket inte alltid är de bästa förebil- dernas. Media ses också som en faktor som har stort inflytande på dagens barn. Flertalet av pedagogerna påpekar faran av att många barn och ungdomar till- bringar alldeles för stor del av sin levnad stillasittande framför en dator eller TV inhämtandes allsköns, mestadels våldsam, media som ett direktinsprut till hjär- nan utan något filter som sållar bort det olämpliga. Alla informanterna under- stryker även förekomsten av neurologiska skador som kan föreligga bland barn som uppvisar aggressivt beteende.
På två av verksamhetsområdena med liknande upptagningsområden såväl kulturellt som socialt påpekar informanterna förekomsten av kulturella skillna- der som en viktigt bakomliggande faktor till varför barn uppvisar aggressivt be- teende. Hem och skola har inte samma grundsyn på fostran och det blir en kultu- rell konfrontation mellan dessa.
Alla informanter oavsett område anser att samstämmighet mellan hem och skola och mellan pedagoger är en absolut strävan för att nå en optimal verksam- het, samt för att skapa trygghet, struktur och meningsfullhet för alla.
Bemötande
Pedagogerna i de olika verksamheterna poängterar alla att kommunikation och gränssättning är två väsentliga aspekter i bemötandet av barn som uppvisar ag- gressivt beteende. Vidare säger de att verksamheten måste vara meningsfull och tydlig så att det skapas en tydlig struktur vilket skapar trygghet och ordning för de oroliga barnen. En annan aspekt som alla betonar är vikten av att hålla sig lugn, t ex tala med ett lägre röstläge, användning av ett långsammare rörelse- tempo etc, när barnen hamnar i affekt, för att skapa en så trygg och kärleksfull miljö som möjligt kring barnen. Här poängteras även vikten av närkontakt samt vikten av att bekräfta barnets känslor. Följande citat av pedagog 1 från 6-9 verk- samheten belyser detta:
Jag försöker alltid att snacka med barnet, om det inte går, blir det som regel att man kontaktar skolledning eller kurator. Men man kan också känna uppgivenhet över att man inte lyckas, eftersom man alltid har en tidspress på sig och andra elever blir auto- matisk drabbade om någon stör. Jag kontaktar också mentor och förälder, och försöker jobba aktivt mot barnet. Ibland kan jag i lediga stunder försöka knyta andra kontakter med barnet, t ex kan eleven få komma in på håltimmar när jag har tid över o s v.
52
Någon enstaka av pedagogerna arbetar medvetet efter någon specifik modell t ex ART, Lösningsinriktad pedagogik, 1-2-3-Magic värderingsövningar etc. Upple- velser av resultaten med dessa modeller är skiftande men samtliga pedagoger säger att de är villiga att pröva allt för att få en bättre situation och att alla medel är välkomna. Skapandet av struktur och tydlighet påpekar alla är en nödvändig- het för att barnen ska fungera acceptabelt. Pedagogerna inom förskoleverksam- heten säger sig inte arbeta efter någon specifik modell, däremot påpekar de att det är viktigt att se till barnens hela situation.
En annan aspekt som visat sig ha effekt är att pedagogerna försöker fokusera på barnens positiva sidor och kvaliteter. Detta förekommer främst bland de äldre barnen inom 6-9 verksamheten. De försöker se möjligheter istället för hinder och utgå från dessa i bemötandet av barnen. Pedagogerna som representerar sko- lan 6-9 arbetar medvetet efter denna modell, men samtliga påvisar att det är för tidigt att visa på resultat då det pågått under begränsad tid. Intuitivt finner de dock att atmosfären på skolan förändrats något. De poängterar även vikten av att när man bygger relationer med eleverna är det viktigt att vara tydlig i sin vuxen- roll och inte försöka bygga kompisrelationer. Pedagog 2 från 6-9 verksamheten säger:
Jag arbetar väldigt mycket med värderingsövningar och försöker bemöta varje elev som den individ den är och fokuserar på deras goda sidor och försöka plocka fram vad de är bra på eller vad som kan vara deras tillgång… Det är viktigt att alla får känna sig dukti- ga på något och bli sedda!!!
Kompetens
Pedagogerna i undersökningsgruppen, förutom kuratorn och specialpedagoger- na, uppger att de inte fått någon specifik utbildning i ämnet. Samtliga efterlyser mer kompetensutveckling för att kunna bedriva en tillfredställande verksamhet för de barn som uppvisar aggressivt beteende samt för övriga barn som ingår i grupperingarna. Kompetensutvecklingen anser de bör vara i föreläsningsform, litteraturstudier, handledning eller dylikt. Verksamheten F-3 efterlyser mer stöd från skolledningen medan 6-9 verksamheten säger sig ha stöd från ledningen. Förskoleverksamheten har ett resursteam att tillgå och det verkar pedagogerna vara nöjda med. Alla tre verksamheterna säger sig ha stöd i form av skolpsyko- log, men påpekar att här är tidsaspekten en bromsfaktor. Tiden rinner iväg utan att något konstruktivt händer och det påverkar verksamheten i högsta grad. Pe- dagogernas frustration över situationen speglar följande påpekande från pedagog 3 från F-3 verksamheten i undersökningsgruppen:
Det tar ofta en förfärligt lång tid innan något händer. Alla mår dåligt och sämst mår det aggressiva barnet. Vi är inte riktigt bra på att hantera detta. Vi har ju psykologer, men det tar ju så lång tid. De som är runt barnet känner sig utlämnade och så kommer proff-
53
sen i form av skolpsykologer och tycker till och ger goda råd, men sedan försvinner de och vardagen tar vid. Vi som är pedagoger kan ju inte heller bestämma någonting, det är där som psykologerna måste komma med sin yrkeslegitimation, de har mer att säga till om. Det finns för få skolpsykologer. De skulle verkligen behöva mer tid att sätta sig in i enskilda elevers situation.
Verksamhet
Vi tolkar informanternas svar som att de är överens om att verksamheten som bedrivs vid dagens skola inte är anpassad efter elevernas individuella behov och framförallt inte efter de barn som uppvisar aggressivt beteende, eller i någon form är i behov av särskilt stöd. Pedagogerna förespråkar vikten av att dagens stora barngrupper är förkastliga då det påvisats att barn mår bättre och kan pres- tera bättre i mindre grupperingar. De kommer framförallt mer till sin rätt inom alla verksamheter då de inte behöver konkurrera om pedagogernas uppmärk- samhet i samma utsträckning. Informanterna menar att skolan måste bli en verk- samhet för alla och för att bli det måste alla bli mycket bättre på att se till helhe- ten av dels den pedagogiska verksamheten och dess mål samt dels den gemen- samma människosynen. Förskoleverksamheten och F-3 verksamheten framstår som betydligt bättre på att arbeta med hela människan än vad 6-9 verksamheten är. Individualiseringen och kunskapssynen bör förändras inom 6-9 verksamheten för att på så sätt bli mer individanpassad. Pedagog 4 från 6-9 verksamheten ha följande kommentar:
Mindre stress och trevligare miljö så tror jag att eleverna inser att de inte behöver denna hårda attityd och yta som de ständigt bär med sig…. Fler pedagoger som ser möjligheter istället för problem och som fokuserar på helheter istället för på som idag enskilda händel- ser. Ser varje elev som den unika person den verkligen är och lyfter dem utifrån deras för- utsättningar. Många elever är så frustrerade för de hänger inte med i den ordinära under- visningen och de saknar struktur och tydlighet.
Andra skillnader som framkommer är föräldrakontakten. Den fungerar väl inom förskolan och i F-3 verksamheten medan den fungerar sämre inom 6-9 verksam- heten. Andra brister som noteras är pedagogernas frustration över att övergång- arna mellan de olika verksamheterna inte fungerar tillfredställande. De efterlyser ett fungerande system som underlättar informationsdelgivandet.
Samtliga pedagoger menar att verksamheten styrs av ekonomiska faktorer som de tyvärr inte råder över samt en tidsfaktor som de finner ytterst frustreran- de. Detta medför att alltfler känner en frustration och otillfredsställelse med sitt dagliga arbete. De befinner sig i en ond cirkel som de finner sig inte kunna ta sig ur. Samtliga informanter uppvisar trots detta en positiv vilja till att vilja påverka och förändra verksamheten.
Vi tolkar informanternas svar som att det finns en stor vilja att finna bra vä- gar att bemöta alla barn, även barn som uppvisar aggressivt beteende och att be-
54
driva en verksamhet med kvalitet trots de många hinder som informanterna stö- ter på i form av bristfälliga ekonomiska resurser, bristande stöd och fortbildning samt negativa samhällsfaktorer.
55