7.1 Inledning
Innhållet i de frågor och svar vi fått handlar mycket om respondenternas egna tankar och reflektioner, det är enbart verksamhetschefens svar som baseras på en ideologiskt grundad övertygelse. De personer vi mött är inte vana att bli intervjuade, det har varit öppna och personliga i sina svar. 7.2 Elevens upplevelse av sin skolsituation
Två av fem elever svarar att de inte trivs. De skiljer sig inbördes åt. Grundsär E3 som uttrycker en vilja att gå i vanlig klass känner sig exklu- derad från grundskolan. Han upplever att han inte hör hemma i särskolan. Integrerad E2 är individintegrerad men upplever en väldig ensamhet och känner inte att hon hör hemma i grundskolan, samtidigt som hon uttrycker att hon valt att gå i vanlig klass därför att hon vill ha fler kompisar. Det som dessa två elever har gemensamt är att de upplever att de är på fel stäl- le. Det är viktigt att poängtera att Integrerad E2 uttrycker att hon trivs, men vår tolkning av hennes berättelse är att hon är ensam. Grundsär E3 uttrycker en tydlig motvilja mot att vara i grundsärskolan men har accep- terat eller resignerat och får finna sig i detta. Att avgöra om Grundsär E3 har accepterat eller resignerat kräver längre och djupare samtal. Vi kan heller inte avgöra om hans placering är rätt då vi inte tagit del av de utred- ningar som ligger till grund för hans placering.
De elever som uttrycker att de trivs har det gemensamt att de har trygghet och känner sig delaktiga. De har kompisar i klassen. De känner dessutom att de hänger med i den grupp de befinner sig i. De två elever som vi upp- fattar inte är på rätt ställe, upplever att de inte har några kompisar där de befinner sig just nu. Hur en elev upplever sin skolsituation har mindre med individintegrering att göra än om den har ett starkt nätverk av kamra- ter. Vikten av att kamratrelationerna fungerar upplever vi blir tydligare för en individintegrerad elev. Det framgår av hur nöjd Integrerad E1 är då han får vara med klasskamraterna, medan Integrerad E2 söker sig till vuxenre- lationer i brist på, som vi upplever det, jämnåriga kamrater. Om vi jämför det med Grundsär E3 som inte känner att han trivs så har han ändå kamra- ter som han kan umgås med i klassen och behöver då inte söka sig till vuxna eller vara ensam.
Vi blev förvånade över hur viktiga kamratrelationerna var för elever. Kamratrelationerna bör vara en viktig faktor då placeringen av eleven görs. Om eleven ska vara individintegrerad eller gå i grundsärskoleklass måste enligt vår åsikt till stor del avgöras av det sociala sammanhanget. När vi tidigare tittade på placeringen såg vi mer till kunskapsnivån, men har nu fått en insikt i hur viktigt kamratrelationerna är för eleven.
7.3 Lärarnas syn på inkluderande alternativt exkluderande skolform. Lärarna säger att det finns möjligheter i båda systemen beroende på hur skolan använder de resurser den har och vilken inställning skolan har till dessa elever. Det framkommer också att lärarna ser fler möjligheter till integrering i de tidiga skolåren och att det blir svårare längre upp i åldrar- na. Ingen av lärarna uttrycker en bergsäker ståndpunkt för eller emot, utan de återkommer till att det beror på organisation, tillgång på personal, eko- nomi och attityder från lärare och andra elever. Ekonomin och organisa- tionen kan vara både en möjlighet och ett hinder beroende på hur vi väljer att förhålla oss till dessa. En väl genomtänkt organisation kan använda de ekonomiska resurser som finns på ett effektivare sätt. Detta tror vi kan leda till att individintegreringen blir framgångsrik
Individintegrering utan en framgångsrik socialintegrering ser vi utifrån de intervjuer vi gjort som tveksam och smärtsam för eleven. Det kan inte vara ett mål i sig att cementera fast eleven på en plats utan hela tiden vara vaksam på dessa elevers placering och ha en öppenhet för en omplacering. Det som var bra för en elev i ett skede kan i ett annat skede vara mindre bra. Detta ligger i linje med vad lärarna har svarat. Skolan har medvetet valt att låta Integrerad E2 gå från grundsärskoleklass till individintegre- ring för att eleven ska få ett större kontaktnät och umgänge. Placeringen är nyligen gjord och därför upplever vi att Integrerad E2 just nu är väldigt övergiven.
Särlär L3 och Särlär L4 uttrycker att ett hinder för elever som är individin- tegrerade är att de lätt blir osynliggjorda och inte får den hjälp de behöver och har rätt till. De säger också att ju äldre eleven blir desto tydligare blir detta hinder. Särlär L4 menar att ett hinder för de elever som går i grund- särskolan och delar lokaler med övriga grundskolan är att dessa elever lätt blir retade för att de går i en särskild undervisningsgrupp.
Lärarnas syn på särskolan stämmer väl överens med vad eleverna uttryck- er. Eleverna, precis som lärarna, är pragmatiska i sin inställning. Fungerar det är det bra och fungerar det inte är det mindre bra. Både elever och lä-
rare uttrycker att det handlar om att få hjälp på rätt nivå och att det funge- rar socialt. Det är enligt vårt sätt att se det inte något konstigt eftersom ingen av respondenterna bär på någon ideologisk eller annan övertygelse som är en börda i sammanhanget utan de utgår från vad som fungerar. Om vi intervjuat skolledare och politiker kanske vi fått svar som varit mer ideologiska och svaren hade påverkats av ideologin i större utsträckning. Det finns inga svar som skiljer sig från de andra. Inga svar bryter mot de olika styrdokumenten. Alla lärarna försöker utifrån sina aktuella arbetssi- tuationer lösa sitt uppdrag på bästa tänkbara sätt. De sätter alla elevens lärande i fokus. Det finns hinder på flera olika plan. Det finns organisato- riska hinder, en stelhet i hur vi väljer att organisera undervisningen för framförallt äldre elever. Vi är fast i invanda modeller utan att se till ele- vernas behov. Där krävs en öppenhet från lärare, skolledning och politi- ker. Dessutom kan det finnas inre hinder hos varje lärare som inte tror sig kunna och som inte tror att de får hitta lämpliga lösningar som passar var- je elev. Men man ser också möjligheten att skapa en organisation som har ansvaret för alla elever på skolan. Det innebär att rektorerna måste se att de är de som är ansvariga för särskolan och det måste finnas en organisa- tion av specialpedagoger som har ett samordningsansvar för dessa elever tillsammans med alla elever i behov av särskilt stöd. Det är viktigt att tyd- liggöra ansvarsfördelningen mellan verksamhetschefen för särskolan och rektorn på respektive skolan. Det framkommer i två av fem lärarintervjuer att rektorerna frånhänder sig ansvaret för särskoleleverna.
7.4 Specialpedagogens roll
Det gemensamma för klasslärare i grundskolan är att de har en liten insyn i hur särskolan fungerar. De har ingen organiserad kontakt med specialpe- dagog, istället är det assistenterna som spelar en huvudroll och är en förut- sättning för att de individintegrerade eleverna ska klara av sin skolsitua- tion. Vi upplever att det finns ett avstånd mellan specialpedagogerna och klasslärarna. Assistenterna blir de som täcker upp. I grundsärskolan finns specialpedagogen med på ett annat sätt. Framför allt för att de som arbetar som lärare här antingen är specialpedagoger eller speciallärare. Däremot saknas även här möjligheten till handledning. Detta ser vi som en brist i båda organisationerna.
Verksamhetschefen efterlyser precis som klasslärarna en organisation runt specialpedagogerna så att de får ett tydligare uppdrag och ansvar för alla elever i behov av särskilt stöd på skolan. Vår uppfattning är att på två av
specialpedagogen som övergripande ansvarig för specialpedagogiken på skolan. Detta syns tydligt i lärarnas svar. De uttrycker att de saknar ett tydligt pedagogisk ledarskap. Särlär L4 säger att hon skulle vilja ha möj- lighet till handledning, vilket skulle vara möjligt om det fanns en special- pedagog på skolan.
7.5 Verksamhetschefen
Verksamhetschefen avviker i sitt resonemang genom att det bygger mer på en ideologisk grund. Han har funderat mycket på begreppen inklude- ring, integrering och exkludering. då han resonerar kring en elev som blir inskriven i särskolan men har kvar sin klassplacering och då plötsligt i dagens terminologi blir individintegrerad. Det är ett förhållningssätt och en användning av ord som han har svårt att förstå. Det ligger mycket i vad han säger om just detta specifika fall, men om man tar klasser och grupper av lokalintegrerade anser vi att begreppet integrering är relevant och an- vändbart. Enligt verksamhetschefen är det viktigare att tala om innehållet än om ordet inkludering i sig, vilket vi håller med om.
Verksamhetschefen menar att det inte behöver vara specialpedagoger som arbetar med eleverna i särskolan utan att det lika gärna kan vara intresse- rade grundskollärare som fått kompetensutveckling inom området. Det tycker vi kan stämma till viss del men vi anser att specialpedagoger måste utgöra ryggraden i arbetet på särskolan.