8.1 Sammanfattning
Syftet med undersökningen är att undersöka vilka möjligheter och hinder särskoleelever och lärare upplever i en inkluderande och en exkluderande skolform.
Vi har genom kvalitativa intervjuer med fem särskoleelever varav två är individintegrerade samt fyra klasslärare och en verksamhetschef velat få svar på våra frågeställningar:
• Hur ser särskoleeleven på sin skolsituation?
• Hur ser lärarna på särskoleelevens skolsituation i en inkluderande och exkluderande skolform?
• Vilka möjligheter ser lärarna för elever i en inkluderande och exklude- rande skolform?
• Vilka hinder ser lärarna för elever i en inkluderande och exkluderande skolform?
• Vilken roll har specialpedagogen för särskoleelever i en inkluderande respektive exkluderande skolform?
Vårt syfte samt våra fem frågeställningar har blivit besvarade. Möjlighe- terna ser vi i det sociala sammanhanget som eleverna verkar i. Det vill säga vilka kamratrelationer eleven har. Vi ser tydligt att de elever som har goda sociala kontakter på sin skola, både med kompisar och med vuxna, trivs på sin skola. De hinder som finns utgår även de från de sociala rela- tionerna. De elever som känner att de inte har några kompisar i klassen upplever att de inte är på rätt ställe, detta oavsett om eleven är individin- tegrerad eller går i grundsärskolan.
Den första frågeställningen belyser särskoleelevernas syn på sin skolsitua- tion. Tre av fem elever upplever att de trivs och tycker att de är placerade i rätt skolform. Alla eleverna uttrycker att de med sin särskoleplacering fått mer hjälp och att det fått tid för att bli klara med sina uppgifter.
Fråga två, tre och fyra ligger nära varandra och riktar sig till lärarna, och handlar om hur lärarna ser på särskoleelevens skolsituation, möjligheter
centrum. Lärarna tror att individintegrering fungerar bättre i de lägre åld- rarna. Två av fyra lärare uttrycker att ett hinder för elever som är individ- integrerade är att de lätt blir marginaliserade och osynliga. De säger också att ju äldre eleven blir desto tydligare blir detta hinder. Ett hinder för de elever som går i en grundsärskoleklass är att dessa elever lätt blir utpeka- de, vilket uttrycks av en lärare. Lärarna är också överens om att det är ekonomin som styr hur organisationen runt särskoleeleven har möjlighet att fungera. Ekonomin är ett hinder för att eleverna ska ha möjlighet till en individintegrering, detta uttrycks av samtliga lärare men även verksam- hetschefen. Verksamhetschefens enda anledning till att behålla grundsär- skolan är att han anser att den individintegrerade eleven inte kan garante- ras den undervisning som den har rätt till inom grundskolans ram. Möjlig- heter för de elever som går i grundsärskolan är att de där blir sedda, vilket uttrycks av två av fyra lärare. En möjlighet för de elever som är individin- tegrerade är att om detta fungerar får dessa elever ett större socialt kon- taktnät.
Den sista frågan berör specialpedagogens roll för särskoleeleven i olika skolformer. De två lärarna som undervisar i vanliga klasser har liten kon- takt med specialpedagoger. Specialpedagogen har en otydlig roll i organi- sationen kring särskoleeleverna. Assistenterna har en viktigare roll för de individintegrerade eleverna än vad specialpedagogen har.
Vad vi har kommit fram till är att det handlar mindre om ifall inkludering eller exkludering är det avgörande för särskoleeleven, utan mer om hur eleven upplever sin skolsituation och då framförallt kamratrelationer. I andra hand kommer hur skolan är organiserad och har möjlighet att ta hand om dessa elever. För lärarna är skolans organisation och hur resurser används den centrala frågan.
8.2 Diskussion
Det har varit stimulerande och utvecklande att arbeta med denna uppsats. Valet av metod, att genomföra kvalitativa intervjuer, har varit givande och gjort att vi funnit svar på vårt syfte och våra frågeställningar. Nackdelen med metoden är att vi inte nått fram till så många respondenter. Metoden ställer krav på intervjuarens förmåga att lyssna på respondenten och kun- na formulera frågorna på rätt sätt. Detta är något som vi utvecklat under arbetets gång, dels genom att studera litteraturen (Kvale, 1997; Stukat, 2005) och dels genom att tillsammans reflektera över intervjuerna.
8.2.1 Elevens upplevelse av möjligheter och hinder i sin skolsitua- tion
Szőnyi (2005) skriver att de flesta elever som tidigare gått i vanlig klass och sedan blir inskrivna i särskolan upplever det som en lycklig lösning. Detta stämmer väl överens med vad vi har kommit fram till i vår under- sökning. Av de tre elever som tidigare varit placerade i vanlig klass och nu går i grundsärskola är två väldigt nöjda med sin placering och en kän- ner sig mindre nöjd. Tideman (2000) menar att elever som befinner sig mellan grundskolan och särskolan kan ha svårt för att acceptera sin placer- ing och vi upplever att denna elev är ett exempel på en sådan.
Szőnyi (2005) och Eriksson (2006) visar i sina avhandlingar att den socia- la gemenskapen är central för om en elev ska fungera i skolan. Båda för- fattarna beskriver att utanförskapet är förödande för eleven. Detta tycker vi stärker det vi kommit fram till i vår undersökning. En av de tre eleverna som går i grundsärskolan visar tydligt en upplevelse av utanförskap. Detta tror vi beror på att eleven inte känner en social gemenskap med resten av grundsärskoleklassen. En av de två eleverna som är individintegrerade trivs mycket bra med sin placering i vanlig klass. Han har en stor gemen- skap med sina klasskamrater och detta stämmer väl överens med Szőnyi och Erikssons teorier.
Szőnyi (2005) och Eriksson (2006) skriver båda att där det fungerar är det bättre för eleven att inte avskiljas från klassen. De tar ingen ställning för hur organisationen ska utformas. I vår undersökning finns det exempel på när individintegrering fungerar bra. Vi har även sett exempel på där det gjorts en placering i grundsärskoleklass som inte fungerat och där vi tror att en inkludering hade varit en bättre lösning. Vår slutsats av detta är, som vi tidigare påpekat att kamratrelationerna är avgörande för elevens upplevelse av sin skolsituation.
Andersson (1996) och Rabe (1996) skriver att det med ökad ålder blir tyd- ligare att elever med funktionshinder blir bortvalda. I vår undersökning bekräftas det av två av tre elever som i dag går i grundsärskolan. De berät- tar för oss om hur betydelsefullt det var för dem att komma till en mindre grupp och där få möjlighet att lyckas, att få vara en bland flera och inte ställas utanför gruppen. Dessa två elever uttrycker att när de blev placera- de i grundsärskolan kände de att de fick kompisar, att de fick en tillhörig- het som de tidigare saknat.
intervjuerna att eleverna känner sig trygga, att de trivs. De elever som inte trivs har en låg insikt (begriplighet) för att de befinner sig där de gör. Den elev som känner minst förståelse för sin särskoleplacering, har låg KASAM vilket är frustrerande för honom.
Två av särskoleelevernas positiva inställning och framgångar i grundsär- skolan kan förstås utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Inom det socio- kulturella perspektivet ser man på lärandet utifrån ett kommunikativt per- spektiv som är kulturellt betingat. I vår undersökning kan vi se grundsär- skolan som ett kollektiv där kommunikationen är framgångsrik och där särskoleeleverna blir sedda och får möjlighet att lyckas. I denna miljö är samspelet mellan människor som befinner sig där framgångsrikt, eleverna får utifrån sina individuella förmågor möjlighet att utvecklas och lyckas. I motsats till grundskolan, där eleven hela tiden måste ligga på sin topp för att lyckas. Särskoleeleverna hamnar här lätt i underläge.
8.2.2 Lärarnas upplevelse av elevens skolsituation, möjligheter och hinder
När vi tolkar vårt resultat utifrån ramfaktorteorin (Imsen, 1999) talar lä- rarna om möjligheter för eleverna i en inkluderande och exkluderande skolform finner vi att de lägger vikt vid hur skolan organiseras. Verksam- hetschefen talar om att de ekonomiska ramarna styr. När lärare och verk- samhetschefen beskriver organisationen kring särskoleeleven talar de ut- ifrån olika nivåer som kan kopplas till ramfaktorteorin. De pratar om det pedagogiska ramsystemet utifrån att de inte kände sig säkra på hur särsko- lans kursplan är utformad. De resursrelaterade ramarna belyser de genom att trycka på att de inte räcker till, att man inte kan garantera tillräckligt med resurser. Lärarna säger också att det skulle vara önskvärt att kunna skapa fler grupper utifrån elevernas behov men att resurserna inte räcker till. Till det organisationsrelaterade ramarna hör hur man organiserar rek- torer, specialpedagoger och assistenter. I samtalen framkommer att det finns en osäkerhet kring ansvarsfördelningen mellan skolans rektor och verksamhetschefen för särskolan.
Skolverkets rapport (2002a) ”I särskola eller grundskola?” bekräftar det som framkommer från lärarna i denna undersökning. I rapporten fram- kommer att lärarna anser att integrering blir svårare ju äldre barnen blir. Detta bekräftas av tre av fyra lärare i vår undersökning. Dessa lärare me- nar att det dels beror på att eleverna växer ifrån varandra dels också har med skolans organisation att göra. I skolår 7-9 ska eleven förflytta sig
mellan klassrum, byta lärare, och hålla ordning på sina böcker vilket blir ett hinder.
Rosenqvist (2003) och Nilholm (2006) behandlar begreppet inklusion ur två olika perspektiv. Nilholm talar om det bedrägliga i att många försöker lägga beslag på begreppet inklusion och använder det som ett ”plusord”, och på så sätt försvinner det reella innehållet i ordet. Både Rosenqvist och Nilholm framhåller ordets positiva sida och särskilt då Rosenqvist som anser att ordet ska användas som det görs i de engelskspråkiga länderna med innebörden att vara med som en del i en helhet. Denna ståndpunkt delas i stort av verksamhetschefen som vill poängtera innehållet i ordet inkludering. Han tycker att ordet i dag många gånger används på ett felak- tigt sätt. Verksamhetschefen återkommer gång på gång till att det är inne- hållet i ordet som är det viktiga, inte vad vi kallar det. Vi noterar i sam- manhanget att verksamhetschefen inte i så stor utsträckning skiljer på or- den inkludering och integrering.
Karlsudds (2002) sätt att resonera om kompensatoriska och ideologiska inriktningar för specialpedagoger är relevant utifrån att specialpedagoger- na i vår undersökning har en otydlig roll. Det som efterfrågas från lärarna är en tydlig handledning och någon som har ett övergripande ansvar. Det finns ett utrymme för båda inriktningarna men man ska vara medveten om att de representerar två olika synsätt som inte riktigt är kompatibla. Båda synsätten efterfrågas, den ideologiska framför allt i en inkluderande skola och den kompensatoriska i grundsärskolan. Karlsudd skriver:
Den snäva och vida verksamheten kan uppfattas som två motarbe- tande inriktningar, att å ena sidan söka kompensatoriska vägar för att anpassa eleven till den normativa miljö som skolan representerar, samtidigt som målet är att vidga verksamheten och minska kraven på anpassning. /…/ Detta dubbla budskap som skickas inom skolans verksamhet känns för många frustrerande. (s. 43)
Vi tror att våra resultat förhoppningsvis kan ledafram till en nyansering av debatten om inkludering respektive integrering och synen på särskolan. Vi anser att det i framtiden måste finnas utrymme för grundsärskolan som en egen skolform samtidigt som en individintegrering måste få finnas. Valet av skolform måste vara styrt av elevens behov och inte utifrån ekonomis- ka ramar. Ett hot mot inkludering är om eleven inte får sina behov tillgo- dosedda inom grundskolan, detta kommer att motverka en lyckad individ- integrering. Det räcker inte bara med att vi skickar med eleven en elevas-
sande läraren behöver ha stöd av en specialpedagog. Vi kan konstatera att det tydligaste hindret för en framgångsrik skolgång för särskoleeleven är brist på kamratrelationer. Möjligheterna ser vi i att skapa en organisation utifrån varje elevs särskilda behov och då särskilt ta hänsyn till elevens kamratrelationer.
I vår kommande profession kommer vi att möta elever i behov av särskilt stöd och en del av dessa kommer att vara inskrivna i särskolan. I vårt ar- bete med denna uppsats har vi fått insikt i problemets olika sidor. Vi har förstått att det inte finns några givna svar på hur vi inom skolan ska lösa skolgången för dessa elever. Vad vi kan säga är att varje elevs problem måste lösas individuellt. Särskilt stor hänsyn måste tas till elevens sociala nätverk. Vi tror att detta gäller alla elever i behov av särskilt stöd, framför allt då vi av olika skäl särskiljer elever. Det gäller att se elevens styrka och möjligheter och inte endast koncentrera sig på problemen. Genom att se styrkorna har vi större möjlighet att hjälpa eleven att hitta sin plats i sko- lan.