Specialpedagogerna menar att det är viktigt att få igång ett samarbete, samverkan samt en samsyn hos de olika arbetslagen. Aspelin (2013) menar att relationer är inget som pedagoger endast arbetar med under en viss tid eller i en del sociala situationer utan ingår alltid i olika relationer vare sig man vill eller ej. Som pedagog ingår man alltid i olika grupper och bildar på så vis olika nät av relationer.
Specialpedagogerna förklarar att de brukar hjälpa till att hitta en struktur och organisation kring pedagogerna arbete på avdelningen för att minska arbetsbelastning och en känsla av otillräcklighet hos pedagogerna. Yttre faktorer kan skapa en känsla av press att engagera sig
43
eller utföra aktiviteter endast för att inte drabbas av negativa konsekvenser, kan leda till att motivationen försvagas. Organisationsbeteendet på en arbetsplats påverkar grupper och individer kopplat till struktur, prestation och beteende dem emellan (Gagné och Deci, 2005). Specialpedagogernas arbete består bland annat i att få pedagogerna att äga sin egen förändring och genom handledning, motivera och ge dem redskap för att lyckas med denna förändring. Gagné och Deci (2005) förklarar begreppet integrerad reglering som ett beteende man själv har valt men ändå styrs av en yttre motivation, något man gör för att kunna nyttja det längre fram och även att ha en vilja att göra det. Pedagogen börjar se sitt beteende som en stabil grund och som stämmer överens med identiteten. Även Weman-Josefsson och Berggren (2013) menar på att motivationen uppnås vid ett självbestämmande men framförallt när det finns ett större intresse för en aktivitet.
Att pedagogerna ska kunna se sina egna men även varandras kompetenser för att kunna dela upp arbetet och mer effektivt kunna arbeta med lärmiljö, organisation, och struktur på avdelningen är något som alla informanterna såg som en viktig del av deras uppdrag. Lindqvist (2013) anser att ansvaret för både specialpedagogiska- och pedagogiska aktiviteter på förskolan ska delas av samtliga pedagoger och att långsiktiga lösningar är att föredra. Att lyfta pedagogernas kompetenser och se dem som tillgångar i verksamheten anses som en skyddande faktor mot psykisk ohälsa och kan förebygga stress hävdar Antonovsky (2005). Genom diskussioner och positiv feedback ökar individens känsla för sin kompetens och kopplat till en bakomliggande handling ökar på så vis motivationen (Gagné och Deci 2005). Man bör dock se upp så att inte den verbala belöningen i form av positiv feedback istället uppfattas som informerande, vilket kan påverka pedagogers sociala atmosfär samt inställning till sitt arbete. Oftast ökar verbal belöning individers motivation och skapar ett positivt socialt klimat.
44
Diskussion
Diskussionen hålls utefter de resultat som framkommit i relation till studiens syfte och frågeställningar. Syftet med studien är att belysa hur specialpedagoger får och genomför enskilda uppdrag i förskolan. Vidare syftar arbetet till att lyfta aspekter kring observationers betydelse och hur pedagoger motiveras att arbeta med den pedagogiska lärmiljön.
Resultatdiskussion
Som blivande specialpedagog valde jag att koncentrera mig på att studera specialpedagogers uppfattningar kring sin roll och uppdrag. Ett resultat som framkom var att flertalet av de intervjuade specialpedagogerna uppfattar att rektorer idag ser olika på deras uppdrag, att synen och förutsättningar för hur arbetet bedrivs ser olika ut beroende på vilken kommun samt om specialpedagogerna är privat eller kommunalt anställda. En möjlig tolkning av detta kan vara som von Ahlefeld Nisser (2014) menar att skillnader finns ute i verksamheterna eftersom det inte tydligt står i styrdokumenten något specifikt om specialpedagogens yrkesroll och uppdrag. Utifrån Bronfenbrenners (1979) systemteori som bygger på fyra nivåer och hur de påverkar varandra kan detta tolkas som en förklaring. Då styrdokumenten, som kan tänkas ligga på den översta makronivån, inte är tydliga påverkas de andra systemen av detta. Rektorer och organisationer som ligger på exonivån, läser och tolkar styrdokumenten olika, vilket eventuellt kan få konsekvenser för hur uppdrag och roller organiseras. I mesosystemet där olika individer och professioner integreras kan uppdragen ibland uppfattas som oklara och rollerna otydliga. I slutändan skulle detta leda till att barns lärande och utveckling påverkas inom mikrosystemet då tolkningen är att all kompetens inte alltid tas till vara på inom förskolan.
Studiens resultat visar på att specialpedagogerna anser att det förebyggande arbetet är en viktig del av uppdraget. Att fokusera på att arbeta förebyggande på gruppnivå är av största vikt, eftersom det i längden kan leda till att färre insatser på individnivå då behövs. Ett normkritiskt perspektiv rekommenderas av SPSM (2018) vilket bidrar till en miljö för barnen där olika sätt att vara och tycka bekräftas. Tillgänglighet i lärmiljön, både den fysiska som psykosociala, fyller en viktig del av barnens upplevelser av förskolan. Det förebyggande arbetet ska verka för att färre barn hamnar i behov av särskilt stöd och skapar en förskola där barn känner sig trygga, mår bra och utvecklas utifrån sina olika förutsättningar. Specialpedagogerna menar att mycket av det förebyggande arbetet ligger i att motivera pedagoger till att reflektera kring sin roll och
45
hur deras eget förhållningssätt påverkar både barngruppen och arbetslaget, det vill säga både på ett kategoriskt och relationellt perspektiv (Runström Nilsson, 2014).
Att finnas med i verksamheten och använda sig av observationer som metod för att skapa ett underlag utifrån pedagogernas verklighet i verksamheten, är något som alla special- pedagogerna i denna studie använder sig av. Dock i olika omfattning och på olika vis, beroende på vilka förutsättningar som finns i specialpedagogernas olika uppdrag. Materialet som samlas in vid olika observationstillfällen används dels för att ha som underlag till handledning och även som underlag till kartläggningar. Några av specialpedagogerna är med i arbetsprocessen då pedagogerna skriver kartläggningarkring barn i behov av särskilt stöd, vilket enligt Ahlberg (2013) ska innefatta individ- grupp- och organisationsnivå. Särskilt stöd och anpassningar som görs för barn i behov av särskilt stöd kommer ofta till användning för hela barngruppen. Specialpedagogernas kompetens behövs som stöd i arbetet med att få fram en helhet för barnet genom att öppna upp möjligheter för dess utveckling. Även Runström Nilsson (2014) lyfter vikten av att kartlägga barnets situation och svårigheter utifrån organisation-, grupp- och individnivå för att finna lösningar i den omgivande miljön.
Specialpedagogen har en viktig roll som stöd och hjälp till pedagogerna i utformandet av en optimal pedagogisk lärmiljö som är till för alla barn i förskolan. Samtidigt som specialpedagogerna menar på att de ska verka som ett stöd för pedagogerna så behöver det ges utrymme till pedagogerna att se sin del av arbetet och lyfta vikten av sin egen delaktighet, hur deras kompetenser kan komma till användning då verksamhetens innehåll bygger på ett gott samarbete i arbetslaget. Gagné och Deci (2005) påstår att arbetsplatser som tillåter stort utrymme för eget ansvar och kreativitet har ett större antal pedagoger som drivs av en högre positiv intern motivation vilket leder till ökat självförtroende samt att de visar ett större intresse för sitt arbete.
Att föra vidare specialpedagogiska tankar och synsätt genom hela organisationen är en viktig roll som specialpedagogen har. Jag har genom denna studie insett att i min roll som specialpedagog blir vikten att värna om alla barns behov av en tillgänglig lärmiljö både ur ett hälsofrämjande och förebyggande perspektiv.