Av intervjuerna framkom det att alla specialpedagogerna gör observationer ute i verksamheten men i olika omfattning och på olika vis. Några av specialpedagogerna brukar försöka komma ut på små besök både inplanerade och mer spontana för att det ska bli mer naturligt både för arbetslagen men framförallt för barnen, att de finns med ute i verksamheten.
Jag är ute så ofta jag bara kan, nästan varje vecka försöker jag få till ett besök på alla mina förskolor och avdelningar. Rör mig runt och pratar med pedagoger, barn och föräldrar, är med på föräldramöte, samlingar, eller andra aktiviteter. Jag vill att det ska bli naturligt att jag finns med och flyter in i verksamheten, vilket underlättar vid de tillfällen jag ska observera verksamheten (SP 1).
Då ett uppdrag initieras brukar först specialpedagogerna lyssna in pedagogerna, deras berättelser och vad uppdraget kan röra sig om. Ibland behövs det göras observationer som en grund till en kartläggning. Det behövs oftast göras flera observationer då en djupare bakgrund behövs vid exempelvis en kartläggning. Detta för att skapa en omfattande helhetsbild, där individ, grupp och organisation ingår. Ett par av specialpedagogerna har inte den tid i sin tjänst som krävs för att hinna med att göra observationer i samma utsträckning som de andra. De brukar istället låta pedagoger berätta om olika situationer som de vill utveckla eller ha stöd i, eventuellt ger specialpedagogen dem uppgifter att själva observera och dokumentera.
Behovet styr om jag utför observationen eller om pedagogerna själv observerar. Om det exempelvis är motoriska svårigheter hos ett barn kan jag först be pedagogerna att göra olika motoriska observationer innan jag kommer ut och tittar. Barn kan ju ha olika dagar, vissa dagar går det att utföra vissa saker och
38
andra inte. Är det något som oroar och inte kan tränas eller försvinner då barnet blir lite äldre, får jag tillsammans med pedagogerna “gå vidare” med oron och få råd av någon annan profession (SP 6).
Andra exempel då pedagoger själv observerar varandra kan vara situationer som är vanliga på förskolan som exempelvis matsituationer eller samlingar. Här behöver pedagogerna titta på hur de tänker, organiserar, innehåll, bemötande, förhållningssätt o.s.v. Ibland kan pedagogerna filma olika sekvenser och utifrån pedagogernas egna berättelser, observationer och filmsekvenser kan specialpedagogen handleda arbetslaget vidare i sina tankar.
Ibland har pedagogerna själv möjlighet att filma lite sekvenser. Sen tittar vi på dessa små filmklipp och diskuterar dem vid nästa handledningstillfälle (SP 5).
Enligt några av specialpedagogerna är det inte barnen som de i första hand observerar. Det är i första hand pedagogernas roll i verksamheten, hur deras förhållningssätt ser ut, samspel och hur de organiserar, anpassar och planerar sin verksamhet.
Då jag går ut och gör observationer så är det inte i första hand barnen jag tittar på…det är det lilla jag gör...jag tittar på pedagogerna… och på organisationsnivån (SP 4).
Det läggs även fokus kring den pedagogiska lärmiljön, strukturen, organisationen, fysiska miljö samt vad det finns för motoriska möjligheter för barnen. Utemiljön är också en viktig del men någon av specialpedagogerna känner att det inte är något som de i första hand prioriterar, eftersom det i de flesta barngrupperna oftast fungerar bra då de är ute på sina förskole gårdar.
Jag brukar se över vad som behövs på avdelningen. Det kanske behövs bildstöd som hjälpmedel för att förtydliga språk och händelser för barnen. Då visar jag gärna pedagogerna var de kan få tag på bilder samt att jag eventuellt trycker ut bilder till dem så att de kan komma igång med sitt arbete med bildstöd omgående. Det kan ibland ta tid att komma igång med någonting nytt, men kan jag underlätta för pedagogerna så hjälper jag gärna till (SP 4).
Vilka material finns det att erbjuda barnen, hur lekmaterial presenteras, tillgång till skapande material, hur är rummen möblerade och annat som kan vara av betydelse att reflektera kring för att det ska bli en så stimulerande miljö som möjligt för barnen.
Viktigt att se närvaron hos pedagogerna. Är de närvarande med barnen, ser dem, eller är man fysiskt på plats men gör en massa andra saker. Jag brukar även titta på kroppsspråk…. blickar, nickningar, bekräftande på att man ser en annan människa (SP 3).
Oftast följer specialpedagogerna upp observationerna vid handledningstillfällen eller vid ett samtal. Det som har observerats blir till ett underlag till olika teman vid handledningstillfällena.
39
Det följs sedan upp vid nästa observationstillfälle och så kan det fortsätta under en termin. Oftast vill specialpedagogerna följa upp arbetet under en längre tid och fokusera på det som har blivit bra och vad arbetslaget kan arbeta vidare med. Det tar tid men det är viktigt att arbetet ständigt följs upp så att inte pedagogerna tappar motivationen för att fortsätta driva igenom sina utvecklings- eller förändringsarbeten.
Vi har arbetat mycket med att pedagogerna måste börja titta på sig själva. Det hjälper inte att jag kommer ut en gång och observerar. Det är ett långsiktigt arbete och det kommer att ta tid. Det vet pedagogerna men jag brukar ändå förtydliga arbetsgången genom att maila ut arbetsprocessen så att alla vet vad som kommer att hända. Viktigt att även alla datum för handledning och observation kommer ut samt vad som ska göras innan nästa tillfälle, annars är risken stor att ingenting blir gjort (SP 2).