"Man kan inte alltid trolla med knäna" Specialpedagogers uppdrag med att utveckla tillgängliga lärmiljöer

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

15 högskolepoäng, avancerad nivå

”Man kan inte alltid trolla med knäna”

Specialpedagogers uppdrag med att utveckla tillgängliga lärmiljöer.

” It’s not about magic”

Special educators work on developing accessible learning environments.

Anna Bergstrand

Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2019-08-28

Examinator: Birgitta Lansheim Handledare: Kristian Lutz

2

Förord

Jag vill börja med att tacka min handledare Kristian Lutz för en givande handledning med konstruktiv kritik och tydliga instruktioner. Jag vill även tacka alla de specialpedagoger som tog sig tid att ställa upp på intervjuer och delade med sig av sina erfarenheter så att studien gick att genomföra. Vill även rikta ett stort tack till alla de kurskamrater och lärare som bidragit till en fantastisk utbildning. Slutligen ett hjärtligt tack till kollegor, släkt och vänner men framförallt min familj för all förståelse och uppmuntran under utbildningens gång och som tålmodigt har låtit mig ta både tid och plats.

Anna Bergstrand

3

Sammanfattning/Abstract

Bergstrand, Anna (2019) ”Man kan inte alltid trolla med knäna”- Specialpedagogers uppdrag

med att utveckla tillgängliga lärmiljöer. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för

skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90hp.

Förväntat kunskapsbidrag

Studien förväntas bidra med kunskaper kring specialpedagogers syn på sin roll och uppdrag för att främja det förebyggande arbetet med tidiga insatser och tillgängliga lärmiljöer i förskolan. Studien lyfter vikten med att följa upp arbetslagens arbete genom att specialpedagogerna använder sig av bland annat observationer och handledning. Genom dessa metoder kan specialpedagogen lyfta arbetslagets arbete och tankar, tydliggöra för pedagoger vikten av att se en helhet och ett sammanhang för att motivera dem i deras arbete med tillgängliga lärmiljöer.

Syfte och frågeställningar

Syftet med examensarbetet är att belysa hur specialpedagoger får och genomför enskilda uppdrag i förskolan. Vidare syftar arbetet till att lyfta aspekter kring observationers betydelse och hur pedagoger motiveras att arbeta med den pedagogiska miljön. De preciserade frågeställningarna är:

· Vilka olika typer av pedagogiska insatser renderas enskilda uppdrag och vem/vilka genomför dessa?

· Vilka orsaker finns det till att specialpedagoger i enskilda uppdrag observerar/inte observerar barngrupper?

· Hur arbetar specialpedagoger för att motivera pedagoger att kunna se och reflektera över den pedagogiska miljön?

Teori

För att förstå och analysera det resultat som framkommit utgår studien från systemteori där grundtanken är att företeelser hänger ihop och påverkar varandra. Detta för att belysa samspel, kommunikation samt betydelsen av en tydlig helhet. Vidare tar studien också stöd ur motivationsteorin Self Determination Theory samt relationellt perspektiv för att förstå hur relationer i exempelvis arbetslag, mellan pedagoger och ledning, barn, föräldrar samt med andra professioner kan vara av betydelse för att arbetet med tillgängliga lärmiljöer ska kunna utvecklas. Här lyfts även vikten av specialpedagogers förmåga att kunna motivera pedagoger i detta arbete genom att lyfta fram deras kompetenser samt öka förståelsen för att förhållningssätt och samarbete kan påverka verksamheten. Denna medvetenhet kan påverka utvecklingen för arbetet på ett positivt vis och bidrar då till att göra barnen delaktiga i verksamheten.

4

Metod

Till denna studie användes en kvalitativ ansats utifrån studiens syfte. Intervjuer med halvstrukturerade frågor användes och genomfördes med sex pedagoger från olika kommuner, både kommunala och privata verksamheter. Frågorna öppnade upp för samtal och berättelser kring informanternas egen vardag ute i verksamheterna. Studien utgår från en fenomenologisk ansats där kärnan är att tolka specialpedagogernas egna uppfattningar och berättelser kring sina uppdrag.

Resultat

Resultatet visar på att specialpedagogers uppdrag kan se olika ut och det kan bero på att det inte finns tydliga styrdokument, utan att de istället öppnar upp för att exempelvis rektorer tolkar dem på sitt eget vis.

Det förebyggande arbetet på gruppnivå anses som en viktig del av specialpedagogernas uppdrag då det kan leda till att det behövs färre insatser på individnivå. Specialpedagogerna förklarar att de har möjlighet att motivera pedagogerna i deras arbete kring de tillgängliga lärmiljöerna. Det handlar om att pedagogerna måste ”få upp ögonen” för hur de ser på sin roll, kompetens och förhållningssätt samt hur samarbetet med kolleger, ledning, föräldrar och andra professioner fungerar för att en helhet i organisationen samt för att arbetet med lärmiljöer för alla barn, inte bara de barn som är i riskzonen, ska utvecklas.

Specialpedagogiska implikationer

Specialpedagogen har en viktig del i att skapa goda relationer och verka för att goda samarbeten mellan pedagoger, ledning och andra professioner uppstår. Enligt Ahlberg (2013) har samarbete en positiv inverkan på barnen eftersom den pedagogiska lärmiljön blir mer tillgänglig. Att handleda och föra professionella samtal med arbetslag ger pedagogerna en större möjlighet att reflektera över sin roll och personliga utveckling. Fungerande relationer, kommunikation samt samverkan i ett arbetslag gör att arbetslag fungerar utvecklande tillsammans och kan skapa en helhet och förståelse. Specialpedagogen behöver arbeta för att göra pedagogerna medvetna om att deras förhållningssätt till hur de ser problem eller möjligheter skapar stor betydelse för att förändringar i pedagogiska lärmiljön ska kunna ske.

Nyckelord

5

Innehållsförteckning

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 12

PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR: ... 12

DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ... 12

TIDIGARE FORSKNING ... 14

SPECIALPEDAGOGENS UPPDRAG ... 14

PEDAGOGISKA INSATSER ... 15

KARTLÄGGNING OCH OBSERVATION ... 17

PEDAGOGERS MOTIVATION OCH AUTONOMI ... 18

TEORI ... 20

SYSTEMTEORI ... 20

MOTIVATIONSTEORI ... 21

SELF DETERMINATION THEORY ... 21

RELATIONELLT PERSPEKTIV ... 22 SAMMANFATTNING AV TEORIER ... 23 METOD ... 24 METODVAL ... 24 URVALSGRUPP ... 25 GENOMFÖRANDE ... 26

ANALYS OCH BEARBETNING ... 27

TILLFÖRLITLIGHET OCH GILTIGHET ... 28

ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 28

RESULTAT OCH ANALYS ... 30

UPPDRAG OCH ARBETE KRING PEDAGOGISKA INSATSER ... 30

Uppdraget ... 29

Pedagogiska insatser ... 32

ANALYS UPPDRAG OCH ARBETE KRING PEDAGOGISKA INSATSER ... 34

6

ANALYS ORSAKER TILL ATT OBSERVERA/INTE OBSERVERA I VERKSAMHETEN. ... 39

ROLLEN ATT MOTIVERA PEDAGOGER I ARBETET MED VERKSAMHETENS LÄRMILJÖ ... 41

ANALYS ROLLEN ATT MOTIVERA PEDAGOGER I ARBETET MED VERKSAMHETENS LÄRMILJÖ ... 42

DISKUSSION ... 44

RESULTATDISKUSSION ... 44

SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 45

METODDISKUSSION ... 46

FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 47

REFERENSER ... 48

7

Inledning

Då jag har arbetat som förskollärare i snart 20 år har jag haft förmånen att möta olika barngrupper, pedagoger och arbetsgrupper. På så vis har mitt intresse för specialpedagogik vuxit fram mer och mer utifrån mina erfarenheter och möten med pedagoger, specialpedagoger samt barn som på olika vis är i behov av särskilt stöd. Valet att läsa vidare och studera till specialpedagog var främst min vilja av att skapa en positiv och inkluderande verksamhet så att alla barn ska kunna blir bemötta med hänsyn till sina olika förutsättningar samt för att kunna utvecklas och må bra. Enligt min erfarenhet är det främst de barn som uppfattas ha ett utmanande beteende som tar mycket kraft och tid i verksamheten vilket gör att pedagoger ofta känner sig otillräckliga. Dessa olika utmaningar bemöts med en varierad förståelse och förhållningssätt. I förskolan ställs det krav på att pedagoger är flexibla och kan anpassa verksamheten dels till hela barngruppen och för den enskilda individen i olika situationer. Pedagoger är oftast väldigt kreativa och försöker finna lösningar på olika dilemman men som efter många olika försök ofta söker efter handfasta tips från specialpedagogen i hur de kan arbeta med de barn som är i behov av stöd.

Lutz (2013) menar att alla pedagoger behöver få insikt i vad specialpedagogiskt förhållningssätt står för. Det innebär inte bara ett fokus på diverse metoder för att kunna arbeta med barn i behov av särskilt stöd, det handlar mer om bemötande samt förhållningssätt. Författaren förklarar vidare att det är viktigt att kunna se över vad det är som barnen erbjuds i den dagliga verksamheten samt hur den lärande miljön ser ut för att kunna reflektera och kritiskt granska arbetet som bedrivs. Skollagen (2010) 8:e kapitlet slår fast att:

2 § Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning.

Under min studietid på specialpedagogprogrammet vid Malmö Universitet väcktes tankar hos mig samt en nyfikenhet på om det eventuellt läggs mer fokus på att hitta snabba lösningar och åtgärder, istället för att arbeta förebyggande för att skapa en positiv och tillgänglig lärmiljö så att alla barn ska kunna lyckas i sin vardag på förskolan.

8

Tillgänglighetsmodellen

Som komplement till teoridelen, då framför allt till systemteorin, har jag studerat ett material som kan användas ute i verksamheterna, SPSMs (2018) tillgänglighetsmodell och dess indikatorer. Det är ett konkret material som är användbart och som även utgår från lagar, forskning och beprövad erfarenhet. Materialet heter Värderingsverktyg för tillgänglig utbildning som grundas bland annat i Tufvessons (2007) doktorsavhandling. Det har tagits fram på uppdrag av regeringen och bygger på en modell som kallas tillgänglighetsmodellen och utgår från HEI- modellen, The Human Environmental Interaction model (Tufvesson, 2007). Materialet har många gemensamma delar som finns att känna igen utifrån olika aspekter som lyfts fram i forskning inom inkluderande lärmiljöer. Modellen redogör för helheten och visar samspelet mellan delarna vilket kan ge bättre förutsättningar för barn att lyckas i sitt lärande samt för en ökad delaktighet.

För att utveckla arbetssätt och starta upp för reflektioner kring att skapa tillgängliga lärmiljöer kan ett sätt vara att utgå ifrån utifrån SPSMs tillgänglighetsmodell (se figur 1, SPSM, 2013). En tillgänglig lärmiljö innefattar pedagogisk miljö, social miljö och fysisk miljö. I dessa miljöer innefattas flera olika indikatorer (se figur 2, SPSM, 2012) (SPSM, 2018).

Figur 1 Figur 2

SPSM (2018) beskriver att de olika delarna är övergripande förutsättningar som möjliggör lärande. Det första området “förutsättningar för lärandet” innehåller indikatorer som har stor betydelse för att alla barn ska kunna utvecklas utifrån verksamhetens värdegrund och påverkas av hur lärmiljön är utformad utifrån social, pedagogisk och fysisk miljö. Social miljö visar på indikatorer som rör möjligheten för barn att delta i fungerande sociala sammanhang. Den

9

pedagogiska miljön handlar om den anpassade undervisningen och dess utformning, för att alla barn, oavsett förutsättningar ska kunna ta del av den. Till sist tas fysiska miljö upp och handlar om att skapa en lärmiljö, både inne och ute, som bör vara fysiskt tillgänglig för alla barn, samt skapa rum för lärande både inomhus och utomhus. Samspel och relationer förändras över tid mellan de olika delarna. Hur långt ett barn kan komma i sin utveckling påverkas av hur detta samspel utformas, samt att de fyra delarna tillsammans bör bilda en helhet för barnet och dess förutsättningar.

Styrdokument

För att ringa in problemområdet för denna studie tas stöd i olika styrdokument för verksamheten och specialpedagogens uppdrag. Styrdokument för verksamheten som förskolans läroplan, utgör viktiga dokument för att klargöra arbetet med de barn som på något vis är i behov av stöd.

Enligt skollagen ska personal i förskolan kunna samspela samt visa en förståelse för de barn som befinner sig i olika svårigheter. Styrdokumenten är därför viktiga för pedagoger att ta stöd av i verksamheten på förskolan. Därefter lyfts några av lärandemålen i specialpedagogexamen som är en viktig del av specialpedagogens ansvarsområden.

I Läroplanen för förskolan Lpfö 98 rev.16 beskrivs det att verksamheten ska bilda en helhet för att stimulera barns utveckling, lärande och omsorg och på så vis skapa en trygg, rolig och lärorik miljö för barnen på förskolan. Därför är det viktigt att pedagogerna är medvetna om att det är förskolans ansvar att skapa en likvärdig verksamhet både för det enskilda barnet men även för hela barngruppen samt att varje barn blir bemött utifrån sina förutsättningar. Med skiftande behov och med ibland stora barngrupper ställer det krav på pedagogernas kompetens och flexibilitet. Rektor har ett ansvar att se till så att barnen får den hjälp och speciella stöd som de behöver samt att personalen får den kompetensutveckling som krävs för att kunna utföra sina uppgifter. I Läroplanen för förskolans beskrivs verksamhetens uppdrag i arbetet med barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra enligt följande:

Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt. Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen (Skolverket, 2016, s.5).

10

Lärandemål för specialpedagogexamen

Specialpedagogprogrammet syftar enligt examensförordningen (SFS 2007:638) till att blivande specialpedagoger bland annat skall:

visa förmåga att kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer,

visa förmåga att kritiskt och självständigt genomföra pedagogiska utredningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå,

visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda, och

visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever.

Specialpedagoger har ett övergripande ansvar för det specialpedagogiska arbetet i verksamheten. En central uppgift är att arbeta med kvalitetsutveckling för en likvärdig utbildning för alla barn. Att arbeta med skolutveckling, uppföljning och utvärdering tillsammans med ledning och pedagoger är en viktig del av arbetet samt att vara ett stöd i detta arbete. En specialpedagog kan komma att verka i olika pedagogiska miljöer och ett samarbete med andra aktörer i förskolan förväntas för att tillsammans kunna utveckla goda lärmiljöer.

Problemformulering

Palla (2015) visar att behovet av forskning om specialpedagogik i förskolan är stort. Även förekomsten av specialpedagoger i förskolan, liksom kunskap och forskning om uppdraget, arbetssätt samt hur deras roll i förskolan ser ut, är ett bristområde. Endast ett fåtal studier tar fokus på specialpedagogisk dokumentation samt förbättrade former för samverkan och samarbete mellan vuxna i verksamheten såväl inom som mellan professionen samt i mötet med föräldrar.

Syftet med denna studie är lyfta specialpedagogers yrkesroll. Från vem kommer deras olika uppdrag och vilka pedagogiska insatser är vanligt förekommande, vems ansvar är det att utföra dessa och hur följs detta arbete upp? Använder specialpedagoger sig av observationer, på vilket sätt, samt i hur stor utsträckning används observationer som metod? Enligt min uppfattning är det många specialpedagoger som i början av sina uppdrag kommer ut i verksamheten för att observera. Vad är det som i så fall observeras och hur används det observerade materialet i verksamheten. Slutligen ligger även fokus kring motivation och hur specialpedagoger tänker kring begreppet motivation. Hur specialpedagoger arbetar för att motivera pedagoger att kunna

11

se och reflektera över nya tankesätt kring bland annat den pedagogiska miljön samt förhållningssätt för att kunna skapa ett meningsfullt arbete.

12

Syfte och frågeställningar

Syftet med examensarbetet är att belysa hur specialpedagoger får och genomför enskilda uppdrag i förskolan. Vidare syftar arbetet till att lyfta aspekter kring observationers betydelse och hur pedagoger motiveras att arbeta med den pedagogiska miljön.

Preciserade frågeställningar:

· Vilka olika typer av pedagogiska insatser renderas enskilda uppdrag och vem/vilka genomför dessa?

· Vilka orsaker finns det till att specialpedagoger i enskilda uppdrag observerar/inte observerar barngrupper?

· Hur arbetar specialpedagoger för att motivera pedagoger att kunna se och reflektera över den pedagogiska miljön?

Definition av centrala begrepp

Pedagogiska insatser

Specialpedagogens främsta uppdrag mot förskolan är att stötta barn som av olika anledningar är i behov av stöd och framförallt stötta pedagogerna i detta arbete. Specialpedagogens uppgift handlar även om att handleda, genom kvalificerade samtal, arbetslag för att tillsammans skapa en god lärmiljö för alla barn som oavsett behov vistas i förskolan. Tillsammans med rektor ska specialpedagogen enligt Palla (2011) verka för att förskolan ska vara till för alla barn. Som specialpedagog har man möjlighet att komma med ett utifrånperspektiv som öppnar upp för en överblick över helheten, för att kunna skapa en tillgänglig och utvecklande lärmiljö. Pedagogiska insatser kan även definieras som tidiga insatser eller förebyggande insatser men alla har samma innebörd och handlar till största del om att medvetet arbeta för och reflektera kring hur arbetslaget kan anpassa verksamheten för alla barn, vilket även är en viktig del av specialpedagogens arbete. Detta kan leda till en förändring i den pedagogiska verksamheten som befrämjar inkluderande lösningar samt personalens förhållningssätt. Begreppet insatser definieras och beskrivs i litteratur på olika vis beroende på vilken verksamhet det handlar om. Organisationen European Agency for Development in Special Needs Education (2011) anger begreppet tidiga insatser som en uppbyggnad av olika slags insatser för små barn och deras familjer, som efter deras önskan ges vid en viss tid i barnets liv. Det betyder olika slags insatser

13

som görs när ett barn är i behov av det, för att trygga barnets personliga utveckling, samt att stärka familjens sociala förmåga.

Lärmiljö

Lärmiljöer innefattar hur flera olika saker hänger samman i verksamhetens pedagogiska, sociala och fysiska miljöer. Som exempelvis stöd till samspel med kamrater och vuxna. Tillgång till aktiviteter och lek är viktigt, att utforma rummen så att både fysisk aktivitet och pedagogiken kan utvecklas. Barnen ska få en möjlighet att välja olika material, pedagogerna behöver tänka på hur material och leksaker placeras. De behöver vara närvarande vuxna som stöd vid konflikter samt se till att barnen på olika vis blir delaktiga i verksamheten och vid aktiviteter. Det behövs även reflekteras över hur övergångar kan göras så smidigt som möjligt, exempelvis vid byte av avdelningar eller övergång till förskoleklass. Ett nära samarbete med föräldrar är också av största vikt samt att dokumentation av barns lärande utförs och följs upp.

Observation

Løkken och Søbstad (1995) förklarar att observationer görs varje dag och inom alla yrken. Våra sinnen hjälper oss att registrera vad som händer runt omkring oss. Observationer kan användas till olika saker, man kan studera olika företeelser som exempelvis barns lek för att fördjupa förståelsen för barns samspel i leksituationer. Även andra aktiviteter som stödjer utveckling av grundläggande sociala färdigheter är viktiga att observera, exempelvis dela med sig, uthållighet i lek, initiativ till lek, delta i en lek samt kunna hjälpa andra eller be om hjälp i leken.

Motivation

Enligt Bryman (2018) kan det finnas risk för missförstånd då det finns flera olika innebörder av ett begrepp. I denna studie används begreppet motivation kopplat till arbetstillfredsställelse och en kort definition av begreppet kommer nu att presenteras för att minska risken för att feltolkning görs. Weman-Josefsson och Berggren (2013) förklarar att den vanligaste definitionen av begreppet motivation är det som uttrycks i en aktivitets riktning, vilken kraft, energi samt tålamod och envishet man besitter. Motivationen styr det som vi har bestämt oss för att göra, hur mycket, hur ofta samt hur länge vi tänker göra det.

14

Tidigare forskning

Specialpedagogik är ett relativt ungt begrepp, enligt Sandberg (2014) utvecklades detta kunskapsområde för ca. 50 år sedan. Specialpedagogisk verksamhet pågår dagligen på våra förskolor när pedagoger, barn, och specialpedagoger möts i sitt arbete. Specialpedagogik kan betraktas både som ett flervetenskapligt kunskapsområde men även som ett verksamhetsområde. Sandberg (2014) menar att grunden ligger i pedagogiken men även ämnen som sociologi, psykologi, medicin och teknik ingår i det specialpedagogiska kunskapsområdet och som i stort utgår från alla barns rätt till utveckling och lärande i utbildning. Specialpedagogik har även kopplingar till politiska syften och beslut som exempelvis Läroplanen för förskolan (Lpfö-98 rev.2016).

Specialpedagogens uppdrag

Specialpedagogens roll och funktion har förändrats sedan den först introducerades i skolan. Det innebär att specialpedagogens roll och uppdrag inte alltid är helt självklart för alla medarbetare. Oftast är det svårt att verkligen peka på vad som är en specialpedagogs arbetsuppgifter anser Bladini (2004). Ofta läggs det stora förhoppningar från pedagoger och skolledare på specialpedagogen när den kommer ut i verksamheten och av den anledningen finns det en risk att det blir deras förväntningar som blir till arbetsuppgifter. Det innebär att varjespecialpedagog står inför utmaningen att tydliggöra sitt uppdrag. Tillsammans med ledningen på förskolan måste specialpedagogen diskutera villkoren för sitt uppdrag och se till att detta blir synligt i hela organisationen. En specialpedagog rör sig hela tiden mellan olika nivåer i en organisation, (individ, grupp och organisationsnivå), arbetet blir då inte alltid synligt för de medarbetare som främst arbetar på individ och gruppnivå. Hebbeler och Spiker (2016) lyfter fram vikten av att pedagoger och specialpedagoger tillsammans med andra professioner behöver arbeta fram ett samarbete på olika nivåer. Dessa nivåer rör individ- och gruppnivå och att verka för förändringar inom organisationen. Därför blir det viktigt att exempelvis lyfta specialpedagogens uppdrag utifrån ett systemtänk där alla tre nivåer utgör en viktig del. Sandberg (2014) förklarar att specialpedagogik i förskolan består av en helhetssyn med olika påverkansfaktorer som exempelvis pedagogers förhållningssätt, miljöfaktorer, organisation, och kompetenser, i samverkan med pedagoger har specialpedagogen en förmåga att hitta olika lösningar.

15

Hur kommuner som har specialpedagoger i förskolan organiserar deras anställning varierar enligt Sandberg (2014). I en del kommuner finns specialpedagogerna centralt placerade i kommunen, i andra har de ansvar för ett visst antal förskolor eller har en del av sin anställning som specialpedagog och resten som anställd i en barngrupp. Det behövs aldrig någon diagnos för att specialpedagoger ska kunna ge stöd till en förskola, utan ska istället verka för att alla barn ska kunna delta i förskolans verksamhet samt för att gynna pedagogisk mångfald. Dock ser det olika ut hur deras uppdrag initieras, man kan fastslå att en specialpedagog bör arbeta för att undanröja hinder i barns lärande, där tillgång till utmanade och variationsrika miljöer finns. I samtal och handledning med pedagogerna har specialpedagogen möjlighet att lyfta olika dilemman kring deras vardagliga verksamhet samt föra dialog kring kunskap och relevanta teorier. Gemensamma reflektioner kan leda till att pedagogers kunskap och erfarenheter växer och blir till nya kunskaper och insikter (Ahlberg, 2013). Genom den kunskapsutveckling som sker tillsammans i kollegiet, finns möjligheten att det växer fram ett kollegialt lärande. Även Lauvås och Handal (2015) menar att som verksam pedagog är det viktigt att få möjlighet att reflektera över sitt yrkesutövande, men reflektionen bör ske tillsammans med andra, för att förena tankar med handlingar.

Pedagogiska insatser

Forskningsfältet vad gäller de specialpedagogiska insatserna i förskolan är bristfälliga, vilket kan noteras i en inledande litteratursökning. Palla (2011) påpekar att inom specialpedagogiken i grundskolan forskas det i större utsträckning. Hon berättar vidare att det behövs mer forskning inom specialpedagogik i förskolan då den tidigare forskning som har utförts främst har varit inriktad på det enskilda barnet i förskolan eller kring relationer i familjen. Inte så mycket på relationer eller problem som finns i verksamheten, exempelvis hur pedagogers förståelse kring hur beteende hos en del barn ser ut, det som vardagligt oroar, utmanar och förvirrar dem. Forskningen behöver därför utvecklas så att mer fokus läggs på pedagogerna i förskolan, utvecklade arbetssätt som de kan använda sig av sig av för att tidigt ge barn det stöd de behöver. Även specialpedagogens roll och uppdrag i detta arbete i förskolan behöver studeras vidare (Palla, 2015).

Förskolan formar det lilla barnet och därför är det förvånande att barnens första kontakt med skolans värld inte är mer utforskad. Trots det begränsade forskningsläget är skrivningarna i Skollagen (2010) 8:e kapitlet tydliga när det gäller specialpedagogiska insatser.

16

9 § Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd

som deras speciella behov kräver. Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda stödinsatserna.

Förskolan är skyldig enligt lag att sätta in extra stöd till de barn som behöver det. Även vårdnadshavare skall ges möjlighet att delta vid utformandet av stödinsatser eftersom ett nära samarbete mellan förskola och hem är en förutsättning för att det ska ske en så utvecklande miljö som möjligt för barnet. En orsak till det bristande forskningsfältet skulle kunna vara att förskolan har mer generella strävansmål medan grundskolan arbetar mot mer konkreta uppnåendemål. Det kan även både praktiskt och teoretiskt vara svårt att bedöma det specialpedagogiska behovet hos förskolebarn.

Askland och Sataoen (2014) menar på att ett barn är en aktiv samtalspartner ända från födseln. Barnet kommunicerar på flera olika sätt, med hjälp av skrik, gråt, ta ögonkontakt, släppa ögonkontakt och så vidare. Samspel och samverkan innebär alltid kommunikation, när vi möter varandra är informationen en viktig del av själva samverkan. En insats som många förskolor idag använder sig av är AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation). SPSM (2018) menar att ibland kan det behövas ett komplement till det talade språket. För att kommunicera används inte bara det talade språket utan man använder även sig av gester, mimik och kroppsspråk på olika sätt. För att tydliggöra och skapa förståelse för de barn som har ett begränsat språk kan det exempelvis kommunicera genom att använda sig av tecken, då kallas det för TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation). Det går även att använda olika former av bildstöd som exempelvis foton, bilder, konkreta saker, symboler (så kallade pictogram), samt digitala hjälpmedel och dessa hjälpmedel fungerar för de flesta barn. Det är viktigt att en medveten kommunikativ miljö skapas och att AKK används hela dagen samt att alla barn och pedagoger använder sig av det i verksamheten, vilket även ger de barn som är i behov av AKK mer delaktighet. Om det endast används av några få personer betyder det att alla inte kan göra sig förstådda vilket kan medföra att missförstånd och konflikter uppstår.

Sandberg (2014) beskriver en rad faktorer som kan skapa förutsättningar för barn att utvecklas, övervinna svårigheter samt uppleva en delaktighet. Att vistas på förskolan kan i sig vara ett generellt stöd för ett barn, men ändå behöver det finnas vissa anpassningar i verksamheten för de barn som är i behov av det. Inga åtgärder är heltäckande och kan fungera för alla barn utan det behövs vissa specifika åtgärder som är anpassade utifrån barnets behov.

17

Kartläggning och observation

För att pedagogerna ska bli uppmärksamma på vad det finns för påverkansfaktorer i barnets omvärld kan det vara bra att göra en kartläggning. En kartläggning är en viktig utgångspunkt för att fokusera på vad som främjar aktiviteter och delaktighet för barnet, för att underlätta och förebygga stödet på förskolan.

En kartläggning kan dock enligt Ahlberg (2009) även skapa ett för stort fokus på individen och kan därmed göra att verksamhetens innehåll inte kommer fram. Även Nordin-Hultman (2004) menar på att fler och fler barn anses idag ha någon form av svårighet eller till och med att det ställs en diagnos. Man behöver flytta blicken från barnen och deras egenskaper för att istället se till de miljöer och sammanhang som barnen verkar i. Bekymmer som utmärker sig hos barnet kan inte endast placeras hos individen utan även till den miljö där svårigheterna framträder (Lutz, 2013). Hirsh (2016) menar att en kartläggning ska mer ses som ett verktyg eller arbetsredskap som möjliggör för förskolan att hitta roten till det som betraktas som barnets svårigheter, för att sen veta hur man ska kunna hjälpa barnet på bästa sätt. Det som även bör framkomma vid en kartläggning eller vid handledning av arbetslag förklarar Ahlberg (2009), är relationer och samspel mellan barn och mellan barn och vuxna. Det är bra om pedagogerna ser över sitt arbete kring hur verksamheten organiseras, hur lärmiljön är utformad samt mål och innehåll för arbetet med barnen på avdelningen för att längre fram kunna göra en utvärdering på hur arbetet går och hur de kan arbeta vidare. En viktig del i handledningen är även att få igång ett tänkande kring verksamheten men även över pedagogernas eget lärande och kunskaper samt en överblick på egna värderingar, hur man ser på och pratar kring barns utveckling och vilka antagande som görs. Tillsammans behöver arbetslag se över sina kompetenser, hur de på bästa sätt utnyttjas i verksamheten samt om det eventuellt behövs ytterligare fortbildning av något slag som exempelvis föreläsning, kurs, litteratur, forskning.

Att observera för att lägga märke till samt iaktta händelser i praktiken är en metod som kan användas av både specialpedagoger och pedagoger för att utifrån flera perspektiv få syn på olika fenomen. Løkken och Søbstad (1995) förklarar att ordet observation betyder iakttagelse eller undersökning. Observation utförs med hjälp av våra sinnen för att registrerar vad som händer och sker runt omkring oss. Att fokusera på vissa företeelser som vi vill veta mer om är viktigt, eftersom det är svårt att observera alla intryck på en gång. Samtidigt kan ibland andra intryck förutom de vi ursprungligen var intresserade av att studera, bli information som kan hjälpa till att tolka det vi ser. Observationer kan användas för att fånga upp ett barn och för att upptäcka hur situationen ser ut för just detta barn. Frønes (2017) har utfört en studie kring pedagogers

18

förståelse för hur observationer i deras verksamhet kan utveckla deras professionella yrkesutövning. Genom att exempelvis studera samspelet i barngruppen, både mellan barn och vuxna, dess lärmiljö, förhållningssätt, kan främja pedagogernas självinsikt vilket skapar en ökad medvetenhet för verksamheten och dess helhet. Att göra anteckningar då man utför observationer kan vara bra, om man behöver samla in ett underlag, detta kan göras av antingen en specialpedagog eller om arbetslaget vid olika tillfällen turas om att observera. Detta underlag kan sedan användas för reflektion och handledning. Att alla i arbetslaget får möjlighet att utför observationer kan även leda till en djupare bredd av situationen. Det kan framkomma likheter och skillnader i det som pedagogerna har upptäckt, eftersom alla har olika syn och förståelse för saker och ting, vilket kan leda till intressanta jämförelser då arbetslaget sammanställer sina observationer (Frønes, 2017). Hebbeler och Spiker (2016) menar på att det är viktigt att pedagoger anstränger sig för att få till ett arbetssätt som bygger på deras resultat och utvärdering av verksamheten och tillsammans analyserar detta. Analysen gör att det blir tydligare hur man kan arbeta för att lyfta den pedagogiska miljön och se över hur den påverkar barnens utveckling. Detta för att miljön inte alltid behöver vara så positiv som den ser ut, den kan faktiskt även påverka barn på ett negativt vis och därför är det viktigt att ständigt lägga tid och fokus på att se över, reflektera samt analysera hur miljön påverkar barnen och deras vardag på förskolan.

Pedagogers motivation och autonomi

I dagens samhälle utsätts människor för olika sorters krav, problem och konflikter. För att ta sig igenom dessa motgångar menar Jakobsson och Lundgren (2013) att det i hög grad handlar om att få en känsla av ett sammanhang. Författarna hänvisar i sin bok till Antonovsky (2005), som var professor i medicinsk sociologi och var den som myntade begreppet “känslan av sammanhang”, KASAM. Ur ett hälsofrämjande synsätt kan KASAM delas upp i tre begrepp:

Begriplighet: Att ha en tillit till sin egen förmåga för att kunna förutsäga händelser samt

tydliggöra information för att förstå och hantera oväntade situationer.

Hanterlighet: Finna lösningar för att bemästra krav i vardagen. Att veta var man kan söka stöd

och hjälp samt att samarbeta med andra.

Motivation och meningsfullhet: Att känna sig engagerad och personligt tillfredsställd genom

19

Detta är även något som Gagné och Deci (2005) har belyst i sin forskning. Deras resultat utifrån gjorda studier visar på att människors prestationsnivå upprätthålls under en längre tid, då de känner av en högre autonomi som även betyder just känslan av att förstå och att tillhöra ett sammanhang. Beroende av hur ens arbete är upplagt kan olika grader av motivation uppnås. Weman-Josefsson och Berggren (2013) förklarar att i olika typer av situationer stimuleras de personliga behoven, vilket kan bidra till ökad motivation för att utföra sitt arbete. Författarna menar vidare att det finns en inre och en yttre motivation som hänger ihop med att om dessa två får näring så kan även individens arbetstrivsel öka. Enligt Runström Nilsson (2014) finns det en del förskolor som intar en proaktiv verksamhetskultur. I den proaktiva kulturen har man en samsyn, ett samarbete, öppen kommunikation och framförhållning. Verksamheten tar tillvara på pedagogernas olika kompetenser och samverkan utgör grunden i detta arbete. En proaktiv verksamhetskultur kännetecknas även av att det på förskolan finns tydliga rutiner för planering, dokumentation, uppföljning och utvärdering. Motsatsen till denna verksamhetskultur är den reaktiva verksamhetskulturen, där det är vanligt att arbetet styrs av traditioner och invanda mönster. Förskolans personal har även olika syn på vad som ingår i deras uppdrag och barns olika problematik bemöts på liknande sätt.

Om en förskola eller en avdelning står inför förändringar behöver ibland pedagogerna hjälp med att tydliggöra syftet med varför de ska genomföra dessa. Motivationen för att starta upp en förändring till exempel genom att arbeta för att utveckla verksamhetens lärmiljöer, underlättas av att alla inblandade tillsammans hittar faktorer som kan förbättrar den egna praktiken. Här behöver det även förtydligas att förändringsarbetet kommer att ta tid och att pedagogerna blir medvetna om att det är en långsiktig process, så att förväntningarna inte blir att se omedelbara resultat. Fowelin (2017) anser att för kunna agera på ett positivt sätt, behövs en hög motivation och energi. Här är det viktigt att ledaren som exempelvis kan vara specialpedagog, förskolechef eller förste förskollärare använder sig av ett tydligt och kraftfullt ledarskap men att det ändå bygger på ett samskapande. Hebbeler och Spiker (2016) förklarar att det är viktigt att det finns ett stödjande ledarskap och att organisationssystemet på förskolorna är en viktig funktion för att projekt ska kunna bli framgångsrika. Det är i samspelet mellan ledaren och dem som ingår i förändringsarbetet som det avgörs om det kommer att bli ett kraftfullt arbete eller ej. Pedagoger ska enligt Hattie (2012) kunna känna sig trygga och öppna med att prata och lära sig mer om sin verksamhet samt kunna ge och ta emot synpunkter och tankar. Dessa delar är viktiga för att motivera pedagogerna till att systematiskt utvecklas i sin profession baserad på forskning och beprövad erfarenhet.

20

Teori

Teorier är viktiga för att få djupare förståelse för ett ämne samt för att få fler perspektiv på vad som händer i praktiken. I denna studie har det därför varit viktigt att använda teorier som ytterligare kan belysa samspel, relationer och motivation i ett helhetsperspektiv som kan utgå från ett begrepp som har förklarats tidigare i studien nämligen begreppet KASAM. De teoretiska utgångspunkterna i denna studie har utgått från systemteorin. Vidare kommer kopplingar till motivationsteori göras med grund i Self Determination Theory i samspel med det relationella perspektivet.

Systemteori

Systemteorin har sitt fokus riktat mot människor och helheten är här ett centralt begrepp eftersom sociala system har en betydelsefull påverkan gentemot varandra (Gjems 1997). Utöver detta menar författaren att systemteorin har ett tydligt syfte kring att det är helheten som blir viktig och man ser individer och organisationer som ett sammanfogat system. Jakobsson och Nilsson (2011) beskriver det som ett system som hänger ihop i en helhet och påverkan sker från olika håll. Författarna kopplar i sin bok vidare till Bronfenbrenner (1979) som på slutet av 70-talet utvecklade en utvecklingsekologisk miljömodell. Denna modell uppmärksammar utvecklingens ekologi, det vill säga samspelet mellan individ och miljö. Han tänkte sig ett system bestående av fyra cirklar. Längst in finns barnet och den närliggande miljön, mikronivå. Här utgörs grunden för att olika slags miljöer ger upphov till de relationer, aktiviteter och roller som individen dagligen stöter på i olika sammanhang. De utanförliggande cirklarna kallade han meso-, exo- och makronivåer. I mesonivån berörs interaktionen, relationer och samspel mellan närmiljöer där individen är en aktiv deltagare. Exonivån handlar om att ett eller flera system som inte involverar individen men som den ändå kan påverkas av. Makronivån tar upp övergripande faktorer som påverkar individen på samhällsnivå, exempelvis att förskolan lyder under skollagen, vilket gör att individen påverkas av den.

Öquist (2008) betonar att i ett effektivt och målinriktat arbete, måste det alltid finnas kopplingar mellan systemen, exempelvis gemensamma normer och värden. Vidare menar författaren att om ett effektivt ledarskap ska ske inom förskolans värld krävs ett utpräglat engagemang från ledningens sida kopplat till pedagogernas profession och yrkesutövning. För att en utveckling inom organisationen ska kunna ske behöver organisationens ledare vara medveten om att en utvecklande kvalitetsförändring enbart kan ske i samförstånd med alla inom

21

organisationen (Sandberg & Targama, 2013). Öquist (2014) förklarar att i den moderna systemteorin är det samspelet mellan formen och funktionen som är det intressanta att fokusera på oavsett hur innehållet ser ut. Det är viktigt med flexibilitet och en förtroendefull kommunikation för att hålla igång ett system. När det kommer till kommunikation är det viktigt att uppmärksamma dess effekter i ett specifikt sammanhang, snarare än på innehållet i sig. Den systemteoretiska inriktningen är en bra utgångspunkt för handledning av yrkesgrupper som arbetar i nära team där mänskliga relationer får stor betydelse. Bolman och Deal (2014) menar på att utgångspunkten för att utveckling i grupper ska ske, påbörjas genom att uppmärksamma och ta tillvara på allas kompetens och berättelser från verksamheten. Vidare bör gruppen diskutera kring arbetsformer och processer som är användbara och underlättar för att driva arbetet vidare och därefter granska, analysera och reflektera över hur utvecklingsområdet påverkar organisationen, gruppen och individen.

Motivationsteori

Att skapa en lärmiljö som känns meningsfull och motiverande för barnen är en av de viktigaste uppgifterna för pedagogerna och verksamheten i förskolorna menar SPSM (2018). För att få igång ett proaktivt arbete kring lärmiljön på förskolor behöver även verksamhetens arbete vara meningsfullt och motiverande för pedagogerna likväl som för specialpedagogerna.

Self Determination Theory

Self Determination Theory, (SDT), är en psykologisk motivationsteori, som utvecklades av Edward L. Deci och Richard M. Ryan vid University of Rochester, New York. Teorin bygger på att en människas motivation påverkas av tre faktorer känsla av kompetens, självbestämmande och social meningsfullhet.

Enligt Deci och Ryan (2000) kan motivation delas upp i den inre och den yttre motivationen. För att uppnå inre motivationen krävs det att individen utför någonting av egen fri vilja samt att aktiviteten även anses vara intressant. Då en individ får olika valmöjligheter i något som ska genomföras bidrar det ofta till att engagemanget blir större. Det kan i sin tur leda vidare till en känsla kompetens samt en ökad autonomi, så kallad självbestämmanderätt, vilket gör att den inre motivationen ökar. Upplever individen en lägre känsla av kompetens så kan det tendera att den inre motivationen istället minskar. Den yttre motivationen kräver någon form av belöning som kan vara allt från en materiell eller en verbal belöning (Gagné & Deci, 2005), exempelvis pengar eller beröm eftersom utförandet av en aktivitet eller arbete inte kommer

22

direkt från utförandet i sig utan istället vad det kan leda till (Deci och Ryan, 2000). Känslan av att vara kompetent kan öka genom positiv feedback eftersom individen då känner sig medverkande i den positiva handlingen som har uppmärksammats. Negativ feedback kan däremot minska känslan för kompetens hos individen och påverkar både den inre och yttre motivationen (Deci, Koestner & Ryan, 2001).

Relationellt perspektiv

En faktor som främjar motivation är att ingå i ett socialt samspel med andra, skapa positiva relationer samt att känna delaktighet. (Gagné och Deci 2005).

Inom specialpedagogisk forskning talar Aspelin (2013) om relationellt och kategoriskt perspektiv där det relationella perspektivet har ökat både nationellt och internationellt under de senaste femton åren. Det grundläggande intresset är vad som händer i relationer människor emellan. I sin forskning har Lindqvist (2013) kommit fram till att utifrån ett relationellt perspektiv ses bland annat specialpedagogiska aktiviteter som en integrerad del av aktiviteter som utförs inom den allmänna pedagogiken med inriktning på relationer, kommunikation och interaktion. Utifrån ett relationellt perspektiv blir pedagogens förmåga att förmedla kunskap och förhållningssätt såväl som lärandemiljön viktig då svårigheter i förskolan förklaras. Barnets förutsättningar ses i relation till miljön och hur den kan påverka barnets förutsättningar. Det är i mötet med människor som vi skapar relationer och lärande sker, därför är det viktigt att pedagoger har en förmåga att skapa goda förutsättningar för att förtroendefulla relationer ska kunna byggas. Detta samspel är även viktigt på alla nivåer, individ, grupp, skola och samhälle, så att åtgärder kan riktas mot alla nivåer i organisationen. Ansvaret för specialpedagogiska aktiviteter delas av samtlig pedagogisk personal i förskolan där långsiktiga lösningar är att föredra. Specialpedagogisk kompetens kan då erbjudas för pedagogerna för att sedan ha möjlighet att planera verksamheten så att alla barns behov kan tillgodoses. Det kategoriska perspektivet lägger mer fokus på den enskilda individen och dennes egenskaper, där är det viktigt att vi är uppmärksamma så att vi inte kategoriserar barnen och placerar dem i olika fack. Om man väljer att kategorisera barnen är det redan på förhand bestämt vilka åtgärder som ska sättas in och hur stödet ska ges.

23

Sammanfattning av teorier

Systemteori är en viktig utgångspunkt i denna studie för att kunna studera hur organisationer och individer kan kopplas samman till ett system. Kopplingar som görs i och mellan olika system påverkar hur effektivt och målinriktat ett arbete kan bli. För att underlätta utvecklingen i olika grupper är det viktigt att allas olika kompetenser lyfts fram och att det diskuteras fram olika arbetsformer. Self Determination Theory är en teori som kan användas i syfte att förstå hur viktigt det är för en människa att känna motivation, för att engagemanget i arbetet ska öka. För att kunna öka motivationen är det viktigt att få en känsla för att den kompetens man själv besitter är viktig både för en själv men även för andra, att det är något som även andra till exempel kollegor vill ta del av. Självbestämmande i sitt arbete är viktigt för att det ska kännas meningsfullt samt att det ska finns en känsla av att vara behövd, ingå i ett socialt samspel, för att verksamheten ska kunna utvecklas.

Det relationella perspektivet används i denna studie för att lyfta vikten av samspel och relationer. Det viktiga ligger i vad som sker mellan människor och hur förtroendefulla relationer skapas.

24

Metod

I följande avsnitt kommer studiens metod och genomförande att presenteras med utgångspunkt i relevant litteratur. Avsnittet inleds med en beskrivning av metodval och urvalsgrupp samt genomförandet av intervjuer med förskolornas specialpedagoger. Sedan presenteras analys, bearbetning samt etiska överväganden.

Metodval

Syftet och forskningsproblemet styr vilken metodansats som är lämplig. Kvalitativ ansats har valts i denna studie för att lyfta fram specialpedagogers tankar kring sitt uppdrag ute på förskolorna. Studien undersöker även om specialpedagoger använder sig av observation samt om materialet som samlats in vid observationstillfället används för att tillsammans med pedagogerna utforma olika pedagogiska insatser för verksamheten. Detta för att få fram en bild från specialpedagogers verklighet ute i verksamheten baserat på deras upplevelser och erfarenheter. Syftet är att studera om det går att se mönster, likheter eller skillnader kring deras uppdrag. Studien är inspirerad av fenomenologisk ansats. Fejes och Thornberg (2015) menar att fenomenologin riktar in sig mot kärnan i de mänskliga upplevelserna. Tanken med studien är att kvalitativt tolka respondenternas uppfattningar och erfarenheter kring sin roll och få nya perspektiv kring olika fenomen.

Fejes och Thornberg (2015) beskriver att metodansatsen styrs av problemformuleringen och definitionen av fenomenet. Metodvalet är halvstrukturerade intervjuer (se bilaga 2). Kvale och Brinkman (2014) lyfter att en halvstrukturerad intervju bör efterlikna ett vardagssamtal men som styrs av ett syfte och utgår från en teknik som gör att den varken är ett öppet samtal eller ett frågeformulär. Intervjuer är en vanligt förekommande metod men det är viktigt att ha en medvetenhet om att forskare inte kan vara helt neutrala i sina val och tolkningar. Även Bryman (2018) belyser att tidigare kunskaper och erfarenheter färgas av ens värderingar. Stukát (2011) förklarar att forskaren är medveten om ämnesområdet men att det är situationen som bestämmer i vilken följd frågorna ställs i och när följdfrågor kan ställas. Detta beskriver även Kvale och Brinkman (2014), men poängterar också att ämneskunskaper är viktiga för en kvalitativ intervju och att den som intervjuar behöver ha vissa färdigheter för att följdfrågor ska kunna ställas. I studien användes inspelning på en Ipad för att kunna fånga upp i detalj vad och hur något sägs, samt är en förutsättning för transkribering. Stukát (2011) lyfter fram att av en inspelning kan man bortse från mindre relevanta delar och istället välja ut de särskilt intressanta för att spara

25

tid. Bryman (2018) menar att om en fullständig redogörelse av intervjun ska framkomma, bör det finnas ett intresse av både vad som sägs och hur det sägs. Det är bra om miljön är trygg och lugn för båda parterna samt att det väljs ut en ostörd plats för intervjuerna. Det bra om att val av plats bestäms av informanterna (Stukát, 2011). Intervjuerna i denna studie utfördes på informanternas arbetsplatser.

Urvalsgrupp

Undersökningen bygger på intervjuer av sex specialpedagoger som alla är verksamma mot förskolan och kommer från olika kommuner i Skåne. Förskolorna har olika pedagogiska inriktningar och har skilda demografiska förutsättningar för att skapa ett urval som skulle kunna variera studiens resultat. På detta vis undviks också att informanterna är påverkade av exempelvis gemensamma fortbildningar eller projekt. Informanterna valdes även för att deras förskolor organisatoriskt påminner om varandra. De har ungefär lika många avdelningar och pedagoger som de ansvarar för vilket gör det blir lättare att jämföra informanternas uppfattningar. Specialpedagogerna som intervjuades har samma pedagogiska utbildning och tanken med det är att det blir enklare och mer intressant att jämföra svaren när den pedagogiska grunden är densamma. Syftet är inte att jämföra olika yrkesgrupper.

Tabell 1: Informanternas bakgrund

Special-pedagoger

Antal år i professionen som specialpedagog.

Resursteam eller lokalt placerad

S1 17 år Resursteam S2 7 år Resursteam S3 8 år Lokalt placerad S4 4 år Lokalt placerad S5 3 år Lokalt placerad S6 19 år Lokalt placerad

Informanterna skiljer sig åt i antal verksamma år inom yrket samt när specialpedagogutbildningen genomförts vilket gör att spridningen genererar i olika perspektiv och erfarenheter. Fyra av sex har erfarenhet från både kommunala och privata förskolor och med olika pedagogiska inriktningar, en av dem har endast arbetat i privat verksamhet men har nyligen börjat i kommunal verksamhet och en har endast erfarenhet av kommunal verksamhet. Två specialpedagoger arbetar i ett centralt team men har ändå ett ansvar för ett antal förskolor.

26

Tre arbetar mer självständigt och träffar inte andra specialpedagoger så ofta och den sjätte arbetar dels i barngrupp och en del av sin tjänst som specialpedagog. Specialpedagogerna är utvalda utifrån att de är verksamma mot förskolan.

Genomförande

Kontakten med informanterna togs via telefonsamtal eller e-post. Missivbrev skickades ut via e-post med innehållande syfte och lite kort om innehållet i frågeställningarna samt hur intervjun skulle genomföras (se bilaga 1). Frågorna skickades inte ut innan intervjuerna. Genomförandet av hela studien startade med att formulera forskningsfrågor och avgränsningar. Från frågeställningarna skrevs en intervjuguide. Bryman (2018) förklarar att en intervjuguide är som en lista över vilka områden som ska beröras vid en halvstrukturerad intervju. Intervjufrågorna hade öppna frågor för att inte hindra den intervjuades idéer eller synsätt. Precis som Kvale och Brinkman (2014) rekommenderar startade intervjun genom att återigen informera om studiens syfte samt att påpeka att deltagandet var frivilligt. Här påpekades även att intervjudeltagarna när som helst kunde avbryta sitt deltagande. En inspelning gjordes med Ipad som låg på bordet under intervjun. Bryman (2018) menar att en fördel med inspelade samtal är att man som intervjuare kan få med exakt vad som sägs så även tonfall. Man slipper bli distraherad av att föra anteckningar och riskera att missa information från informanten. För att den som intervjuar ska kunna skapa en trygg situation för informanten är det bra om man lyssnar uppmärksammat, visar intresse, respekt och förståelse för det som sägs, vilket jag strävade efter under intervjuerna. Jag avslutade även intervjuerna med att tacka för deltagandet i studien samt frågade om jag kunde återkomma om ytterligare frågor skulle dyka upp. Intervjuerna varade i ca 45 min och alla intervjuer har transkriberats. Fejes och Thornberg (2015) redogör för transkribering där hela intervjun ska transkriberas, så som man talar, och detta tog tid att genomföra då man skulle lyssna, pausa och skriva. Specialpedagogerna intervjuades enskilt på sina respektive arbetsplatser.

27

Analys och bearbetning

I analysdelen av en studie möter teorierna det empiriska insamlade materialet vilket är grundläggande för en uppsats och det är här som slutsatser kan börja dras.Ahlberg (2009) lyfter att utgångspunkten i analysen av en kvalitativ forskning är att försöka få fram innebörder samt skapa en förståelse utifrån att man söker efter mönster, klassificerar för att få fram olika teman samt att upptäcka skillnader och likheter. Det handlar om att finna ordets grundläggande innebörd och plocka isär för att se vad det finns för delar av detta ord, för att sedan plocka ihop det igen (Alvehus, 2013). Det har inneburit att samtliga intervjuer och all verbal kommunikation har transkriberats. Vid transkriberingen har namn på personer och platser uteslutits för att skydda informanterna. I analysen ska man kunna se hur argumentet är uppbyggt samt att följa forskarens tankegångar. Utmaningen i en kvalitativ analys menar Fejes och Thornberg (2015) är att urskilja en mängd data, att skilja mellan det som är betydelsefullt och det som är trivialt samt få syn på viktiga mönster. Alvehus (2013), som denna studie föranledes av beskriver analysprocessen i tre steg: sortera, reducera och argumentera. Författaren förklarar att första steget är att bekanta sig med och få en uppfattning om materialet genom att läsa det flera gånger. Därefter skedde en första sortering där ord och resonemang som handlade om samma ämne plockades ut med hjälp av olika färgbeteckningar och skrevs därefter ner. Vidare menar Alvehus (2013) att det är en fördel att studera materialet från olika synvinklar för att upptäcka likheter och skillnader samt om de olika kategorierna är relaterade till varandra. Materialet har sedan delats upp utifrån studiens frågeställningar för att lättare få en helhetssyn kring de uppfattningar som varit gemensamma för informanterna. För att se över om det fanns ytterligare perspektiv att ta hänsyn till har materialet setts över en gång till.

I andra steget reduceras materialet men det gäller att se upp så att inte materialet sorteras för hårt och att motsägelser eller viktiga aspekter försvinner. Men allt går inte att presentera i den slutgiltiga texten. Alvehus (2013) förklarar att det gäller att presentationen är god för att det empiriska materialet på ett rättvisande sätt ska komma till uttryck. Sådant som har mindre relevans för undersökningens syfte har sedan tagits bort, istället har de uppfattningar som skiljer sig åt tagits tillvara på, eftersom det är intressant att ta reda på vad det baserar sig på. I det sista steget blir analysen en del av resonemanget i uppsatsen enligt Alvehus (2013). Utifrån hur studiens frågeställningar ser ut och är formulerade, måste analysen tydligt stödja slutsatserna och det är då som texten börjar ta form och till slut presenteras den för läsaren. Analysen kopplas till tidigare forskning och till den teoretiska förankringen.

28

Tillförlitlighet och giltighet

Eftersom samma intervjuguide använts vid samtliga intervjutillfällen kan undersökningen upprepas och därmed öka studiens giltighet (Stukát, 2011). Följdfrågorna som användes i intervjuerna anpassades efter förutsättningarna i samtalens konstruktion, vilket Kvale och Brinkmann (2014) beskriver som en bra metod för att skapa ett flyt i samtalet. Samtidigt kan detta enligt författarna ha bidragit till att följdfrågorna påverkats i olika riktningar, vilket gör att undersökningen inte kan upprepas till fullo. Till viss del kan detta ha påverkat resultatet, men jag fokuserade på studiens syfte och frågeställningar genom hela arbetet vilket stärker studiens giltighet och tillförlitlighet (Kvale & Brinkmann, 2014). Inspelningsbart verktyg som Ipad användes för ljudupptagning vid intervjuerna. Detta underlättade bearbetningen av materialet eftersom jag då kunde stanna, backa och upprepa lyssnandet av vad informanterna förmedlade. Under transkriberingen användes samma metod då allt som informanterna sagt skrevs ner. Vid analysen av materialet kategoriserades det som informanterna förmedlat under olika teman. Vid presentation av resultatet användes informanternas citat för att öka trovärdigheten för studien. Dessa är informanternas ord och inte skribentens egna värderingar, vilket enligt Kvale och Brinkmann (2014) ökar studiens tillförlitlighet och giltighet.

Etiska överväganden

De etiska övervägandena i undersökningen har utgått från Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer, vilket innebär att fyra huvudprinciper ska vara uppfyllda för att undersökningen ska anses uppfylla individskyddskravet. Dessa fyra är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. För att uppfylla det första kravet delade jag ut en skriftlig information till deltagarna där jag informerar om studiens syfte. Jag talade också om att de uppgifter som samlas in inte kommer att användas till något annat än syftet för studien samt att deltagandet sker på frivillig grund. Informanterna upplystes om att de inspelade samtalen raderas efter transkribering. För att uppfylla det andra huvudkravet fick specialpedagogerna ge sitt samtycke till att delta i studien genom det missivbrev som delades ut innan intervjun. Enligt huvudkrav tre informerades de även om deras rätt att avbryta sitt deltagande under studiens gång samt att tiden för intervjutillfället beräknades ta cirka 40–50 minuter. Det fjärde huvudkravet tillgodosågs genom att det insamlade materialet endast användes för den aktuella forskningen och att materialet förstördes när studien var avklarad. Vetenskapsrådet (2017) för fram ytterligare aspekter på etik i forskning, nämligen att obehöriga inte ska ta del av känsliga uppgifter och att enskilda personer ska avidentifieras så att de inte

29

kan kännas igen av utomstående samt att erbjuda deltagarna möjlighet att läsa vad jag skrivit genom att de får tillgång till det färdiga arbetet.

30

Resultat och analys

I det här kapitlet kommer det empiriska material som samlats in genom de halvstrukturerade intervjuerna att redovisas och analyseras. Resultatet av studien kommer att presenteras i en löpande text varvat med citat från informanterna och kommer att redovisas utifrån tre teman som är kopplade till studiens preciserade frågeställningar.

• Uppdrag och arbete kring pedagogiska insatser.

• Orsaker till att observera/inte observera i verksamheten.

• Rollen att motivera pedagoger i arbetet med verksamhetens lärmiljö.

I denna del av redovisningen kommer analysen av undersökningen presenteras efter varje genomgång av ett tema. Varje del består även av underrubriker för att kategorisera och fördjupa delarna. I analysen refereras till den tidigare forskning och de teoretiska perspektiv som använts i arbetet. Jag har valt att fokusera kring dessa tre rubriker, men av intervjuerna framkom även vikten av föräldrars delaktighet och därför har jag valt att detta ska lyftas fram både i resultat-samt analysdelen.

Uppdrag och arbete kring pedagogiska insatser

Uppdraget

I intervjuerna berättar specialpedagogerna inledningsvis att deras arbete oftast är mer ensamt än då de arbetade som förskollärare i ett arbetslag. Det är endast tre av de sex specialpedagogerna som arbetar mer som ett team med en gemensam eftermiddag varje vecka för planering, reflektion och handledning.

Eftersom man arbetar mycket själv så är träffarna för oss specialpedagoger, som ingår i vårt arbetslag, en mycket viktig stund varje vecka. Då lyfter vi ärenden med varandra, bollar tankar och ger varandra råd och stöd…... kan kalla det, att vi handleder varandra (SP 2).

De andra tre specialpedagogerna träffar endast andra specialpedagogkollegor då det är gemensamma föreläsningar eller annan kompetensutveckling. Två av dessa tre träffar några andra specialpedagoger från sina kommuner cirka en gång varannan månad för att utbyta tankar, lyfta olika dilemman eller för att tipsa varandra om nya böcker, arbetsmaterial eller ny forskning som har framkommit.

31

Uppdragen som specialpedagogerna får kommer oftast direkt från pedagogerna. Upplevelsen av att det ofta lyfts negativa dilemman från pedagogernas sida är vanligt anser flera av informanterna. Alla är överens om att det mesta går att vändas till någonting positivt i slutändan. Det gäller att lyssna in och sätta ord på vad det negativa bottnar i och försöka bena ut dilemmat. För att komma ifrån det negativa kan man försöka lyfta vid exempelvis ett handledningstillfälle med pedagogerna vad de skulle vilja eller önska kring situationen, hur de tänker att situationen skulle kunna se ut. En del pedagoger vill att specialpedagogen snabbt ska lösa problemet åt dem.

För ett par år sedan kunde pedagoger haffa en redan på morgonen, när man kom in i hallen, för att få hjälp med att lösa problem. Men man kan inte alltid trolla med knäna. Men någonting har hänt på vägen, vi har arbetat med att pedagogerna måste titta mer på sig själva och sin roll, se helheten samt att få dem att förstå att det inte hjälper att jag kommer ut en gång för att observera och därefter har jag ett rätt svar. Nej, utan arbetet byggs upp på lång sikt och där tillsammans får man hjälpas åt (SP 1).

Ett par av specialpedagogerna tycker att det förebyggande arbetet i deras verksamheter har gått framåt. Fokus för arbetet har legat i att pedagogerna själva måste lyfta blicken, se sin roll i samspel med andra individer i verksamheten. Här lyfts även vilka kompetenser och intressen som finns hos pedagogen som kan komma till användning i verksamheten.

Att rektor kommer med uppdrag är också relativt vanligt anser de flesta av specialpedagogerna. Flera av dem berättar att de även alltid informerar sin rektor om vilka uppdrag som pedagogerna tar kontakt kring. Några informanter menar att ibland kan en rektor tänka mer förebyggande för sin verksamhet. De kan exempelvis ge specialpedagogen i uppdrag att utan direkt anledning, göra besök i arbetslag för att vara en blick utifrån, se över hur pedagogerna organiserar, samspelar med varandra samt för att kunna bilda sig en uppfattning om hur relationerna till varandra och barnen ser ut. Detta är något som pedagogerna blir informerade om innan och de observationer som då görs reflekteras därefter under handledning av arbetslaget.

Oftast är det pedagogerna som själv ringer men rektor ska vara informerad om att jag blir kontaktad. Här i vår verksamhet kan det vara så att vi kan rekommendera att pedagogerna ska göra olika saker eller behöver gå olika utbildningar, men där rektor säger att tyvärr det här kan inte vi genomföra för att vi inte har de resurser eller pengar som krävs. Ibland så får man uppdrag av rektor att exempelvis vara stöd för ett arbetslag som behöver tänka lite nytt eller tänka om kring sin verksamhet (SP 1).

Flera av specialpedagogerna nämner att det hade varit bra om rektor vet vilka uppdrag som läggs på dem. På så sätt får de en större inblick i både arbetsbelastning, och om

32

specialpedagogens kompetens ligger i uppdraget. Kanske har uppdraget ett innehåll som rektor själv bör lösa eller att det behövs stöd utifrån en annan kompetens, exempelvis en logoped eller att pedagogerna själva behöver arbeta vidare för en mer långsiktig lösning.

Alla specialpedagogerna är överens om att det är viktigt att rektor har ett tydligt ledarskap och en förståelse för det specialpedagogiska uppdraget. Förutsättningarna kan skiljas åt beroende på kommun och område man som specialpedagog är verksam i, även lokaler, personal och ekonomi gör att det kan se olika ut. Endast ett par av informanterna har en arbetsbeskrivning och en tydlig arbetsgång i hur de ska hantera olika uppdrag. De andra specialpedagogerna arbetar mer “fritt” och uttrycker sitt uppdrag med att vi är där det behövs, när någonting inte är bra eller om det har kommit in klagomål från pedagoger eller föräldrar. Flera av specialpedagogerna har mer än en rektor som arbetsgivare och då är att det viktigt att de rektorerna arbetar för en gemensam samsyn och en arbetsbeskrivning för att underlätta för specialpedagogen. Några upplever att rektorerna inte alltid har koll på vad som sker och då är det viktigt att specialpedagogen dokumenterar och bokar in allt som görs och ska göras samt informerar rektor, så att inte arbetsbelastningen blir för hög.

Pedagogiska insatser

Merparten av informanterna poängterar att den viktigaste och mest givande uppgiften i specialpedagogernas roll är arbetet kring handledning. En insats som tillsammans med pedagogerna utvecklar deras tankar och reflektioner kring lärmiljön på förskolan. Flera av specialpedagogerna menar på att det idag finns ett stort spann med barn som man upplever i förskolan som har olika beteendeproblem. Men med rätt miljö, bemötande och förhållningssätt så kan dessa beteenden dämpas eller försvinna.

Just nu arbetar vi mycket kring tillgängliga lärmiljöer. Med lärmiljö menar jag inte bara den fysiska miljön som möbler och material utan allt som finns runt om barnen som pedagogerna, arbetssätt, förhållningssätt och struktur (SP 4).

Ett par av specialpedagogerna har även som uppdrag från sina arbetsgivare att regelbundet anordna kompetensutveckling för pedagogerna, inspirationsträffar med ett varierat innehåll som exempelvis implementera nya läroplanen för förskolan, lågaffektivt bemötande eller att förstärka barnens möjlighet till kommunikation genom bilder och tecken så kallat AKK och TAKK, värdegrundsfrågor och mycket mer. Dessa träffar kan ske i mindre grupp med ett deltagarantal runt 10 pedagoger åt gången och ibland på studiedagar för att presentera och föreläsa kring ett ämne som sedan diskuteras i mindre grupper.

33

Det är givande med handledning, det är så kul när man ser att det börjar hända saker. Kommer sen pedagogerna till mig på en inspirationsträff, kan man ibland se “att polletten ramlar ner”. Nu börjar pedagogen förstå vad det handlar om (SP 2).

Att handledning är en givande insats för pedagogerna i deras arbete kring lärmiljön på avdelningen är alla informanterna överens om.

Då specialpedagogerna har varit ute på besök och genomfört observationer är det viktigt att återkoppla detta till pedagogerna. Här skiljer sig en del åsikter åt. Några av specialpedagogerna tycker att återkopplingen kan vänta så det finns möjlighet för alla pedagogerna i arbetslaget att delta vid ett handledningstillfälle. Några av specialpedagogerna brukar återkoppla med en pedagog ur arbetslaget innan det blir handledning med hela arbetslaget, för att det som kommit fram ska vara färskt och att pedagogerna inte ska behöva gå och fundera på vad det är som specialpedagogen har tittat på. Då vet pedagogerna även vad det är som specialpedagogen har uppmärksammat och har på så sätt lite tid på sig att ta med sig sina egna reflektioner till handledningstillfället. Några av informanterna förklarar att det inte alltid är så lätt att hitta tid till att träffa hela arbetslaget på samma gång.

Då vi är ute och gör observationer tittar vi inte i första hand på barnet utan vi tittar på pedagogerna, gruppnivå samt på organisationen, individnivån är det sista vi tittar på. Efter observationen har vi alltid handledning med hela arbetslaget, aldrig en och en. Jag ser ingen mening med att inte ha handledning med hela arbetslaget (SP 1).

Alla informanter brukar föra anteckningar under handledningen eller så låter de arbetslaget göra detta. Dessa anteckningar är viktiga för det fortsatta arbetet och för att följa upp arbetslaget och vad de arbetar vidare med. De flesta har handledning vid ett flertal tillfällen för att följa hur arbetslaget arbetar vidare för att utvecklas tillsammans. Förändringar måste få ta tid och det är viktigt att pedagogerna är medvetna om att det kommer att ta tid. Några av informanterna har även med rektorerna på handledningstillfällen. Det kan bero på att specialpedagogen har känt av att det finns brister i samspelet mellan pedagogerna, det kan finnas konflikter i arbetslaget eller om det är något på organisationsnivån som brister. Dessa problem ligger på rektors ansvar och är inget som specialpedagogerna kan ansvara för och då kan det vara bra att ha rektor med. Att informera föräldrar är en viktig del om det är oro kring ett barn och det behövs göras observationer eller speciella insatser för deras barn. Alla informanterna poängterar att det i första hand är pedagogerna och lärmiljön som de tittar på och handleder kring.