• Orsaker till att observera/inte observera i verksamheten.
• Rollen att motivera pedagoger i arbetet med verksamhetens lärmiljö.
I denna del av redovisningen kommer analysen av undersökningen presenteras efter varje genomgång av ett tema. Varje del består även av underrubriker för att kategorisera och fördjupa delarna. I analysen refereras till den tidigare forskning och de teoretiska perspektiv som använts i arbetet. Jag har valt att fokusera kring dessa tre rubriker, men av intervjuerna framkom även vikten av föräldrars delaktighet och därför har jag valt att detta ska lyftas fram både i resultat- samt analysdelen.
Uppdrag och arbete kring pedagogiska insatser
Uppdraget
I intervjuerna berättar specialpedagogerna inledningsvis att deras arbete oftast är mer ensamt än då de arbetade som förskollärare i ett arbetslag. Det är endast tre av de sex specialpedagogerna som arbetar mer som ett team med en gemensam eftermiddag varje vecka för planering, reflektion och handledning.
Eftersom man arbetar mycket själv så är träffarna för oss specialpedagoger, som ingår i vårt arbetslag, en mycket viktig stund varje vecka. Då lyfter vi ärenden med varandra, bollar tankar och ger varandra råd och stöd…... kan kalla det, att vi handleder varandra (SP 2).
De andra tre specialpedagogerna träffar endast andra specialpedagogkollegor då det är gemensamma föreläsningar eller annan kompetensutveckling. Två av dessa tre träffar några andra specialpedagoger från sina kommuner cirka en gång varannan månad för att utbyta tankar, lyfta olika dilemman eller för att tipsa varandra om nya böcker, arbetsmaterial eller ny forskning som har framkommit.
31
Uppdragen som specialpedagogerna får kommer oftast direkt från pedagogerna. Upplevelsen av att det ofta lyfts negativa dilemman från pedagogernas sida är vanligt anser flera av informanterna. Alla är överens om att det mesta går att vändas till någonting positivt i slutändan. Det gäller att lyssna in och sätta ord på vad det negativa bottnar i och försöka bena ut dilemmat. För att komma ifrån det negativa kan man försöka lyfta vid exempelvis ett handledningstillfälle med pedagogerna vad de skulle vilja eller önska kring situationen, hur de tänker att situationen skulle kunna se ut. En del pedagoger vill att specialpedagogen snabbt ska lösa problemet åt dem.
För ett par år sedan kunde pedagoger haffa en redan på morgonen, när man kom in i hallen, för att få hjälp med att lösa problem. Men man kan inte alltid trolla med knäna. Men någonting har hänt på vägen, vi har arbetat med att pedagogerna måste titta mer på sig själva och sin roll, se helheten samt att få dem att förstå att det inte hjälper att jag kommer ut en gång för att observera och därefter har jag ett rätt svar. Nej, utan arbetet byggs upp på lång sikt och där tillsammans får man hjälpas åt (SP 1).
Ett par av specialpedagogerna tycker att det förebyggande arbetet i deras verksamheter har gått framåt. Fokus för arbetet har legat i att pedagogerna själva måste lyfta blicken, se sin roll i samspel med andra individer i verksamheten. Här lyfts även vilka kompetenser och intressen som finns hos pedagogen som kan komma till användning i verksamheten.
Att rektor kommer med uppdrag är också relativt vanligt anser de flesta av specialpedagogerna. Flera av dem berättar att de även alltid informerar sin rektor om vilka uppdrag som pedagogerna tar kontakt kring. Några informanter menar att ibland kan en rektor tänka mer förebyggande för sin verksamhet. De kan exempelvis ge specialpedagogen i uppdrag att utan direkt anledning, göra besök i arbetslag för att vara en blick utifrån, se över hur pedagogerna organiserar, samspelar med varandra samt för att kunna bilda sig en uppfattning om hur relationerna till varandra och barnen ser ut. Detta är något som pedagogerna blir informerade om innan och de observationer som då görs reflekteras därefter under handledning av arbetslaget.
Oftast är det pedagogerna som själv ringer men rektor ska vara informerad om att jag blir kontaktad. Här i vår verksamhet kan det vara så att vi kan rekommendera att pedagogerna ska göra olika saker eller behöver gå olika utbildningar, men där rektor säger att tyvärr det här kan inte vi genomföra för att vi inte har de resurser eller pengar som krävs. Ibland så får man uppdrag av rektor att exempelvis vara stöd för ett arbetslag som behöver tänka lite nytt eller tänka om kring sin verksamhet (SP 1).
Flera av specialpedagogerna nämner att det hade varit bra om rektor vet vilka uppdrag som läggs på dem. På så sätt får de en större inblick i både arbetsbelastning, och om
32
specialpedagogens kompetens ligger i uppdraget. Kanske har uppdraget ett innehåll som rektor själv bör lösa eller att det behövs stöd utifrån en annan kompetens, exempelvis en logoped eller att pedagogerna själva behöver arbeta vidare för en mer långsiktig lösning.
Alla specialpedagogerna är överens om att det är viktigt att rektor har ett tydligt ledarskap och en förståelse för det specialpedagogiska uppdraget. Förutsättningarna kan skiljas åt beroende på kommun och område man som specialpedagog är verksam i, även lokaler, personal och ekonomi gör att det kan se olika ut. Endast ett par av informanterna har en arbetsbeskrivning och en tydlig arbetsgång i hur de ska hantera olika uppdrag. De andra specialpedagogerna arbetar mer “fritt” och uttrycker sitt uppdrag med att vi är där det behövs, när någonting inte är bra eller om det har kommit in klagomål från pedagoger eller föräldrar. Flera av specialpedagogerna har mer än en rektor som arbetsgivare och då är att det viktigt att de rektorerna arbetar för en gemensam samsyn och en arbetsbeskrivning för att underlätta för specialpedagogen. Några upplever att rektorerna inte alltid har koll på vad som sker och då är det viktigt att specialpedagogen dokumenterar och bokar in allt som görs och ska göras samt informerar rektor, så att inte arbetsbelastningen blir för hög.
Pedagogiska insatser
Merparten av informanterna poängterar att den viktigaste och mest givande uppgiften i specialpedagogernas roll är arbetet kring handledning. En insats som tillsammans med pedagogerna utvecklar deras tankar och reflektioner kring lärmiljön på förskolan. Flera av specialpedagogerna menar på att det idag finns ett stort spann med barn som man upplever i förskolan som har olika beteendeproblem. Men med rätt miljö, bemötande och förhållningssätt så kan dessa beteenden dämpas eller försvinna.
Just nu arbetar vi mycket kring tillgängliga lärmiljöer. Med lärmiljö menar jag inte bara den fysiska miljön som möbler och material utan allt som finns runt om barnen som pedagogerna, arbetssätt, förhållningssätt och struktur (SP 4).
Ett par av specialpedagogerna har även som uppdrag från sina arbetsgivare att regelbundet anordna kompetensutveckling för pedagogerna, inspirationsträffar med ett varierat innehåll som exempelvis implementera nya läroplanen för förskolan, lågaffektivt bemötande eller att förstärka barnens möjlighet till kommunikation genom bilder och tecken så kallat AKK och TAKK, värdegrundsfrågor och mycket mer. Dessa träffar kan ske i mindre grupp med ett deltagarantal runt 10 pedagoger åt gången och ibland på studiedagar för att presentera och föreläsa kring ett ämne som sedan diskuteras i mindre grupper.
33
Det är givande med handledning, det är så kul när man ser att det börjar hända saker. Kommer sen pedagogerna till mig på en inspirationsträff, kan man ibland se “att polletten ramlar ner”. Nu börjar pedagogen förstå vad det handlar om (SP 2).
Att handledning är en givande insats för pedagogerna i deras arbete kring lärmiljön på avdelningen är alla informanterna överens om.
Då specialpedagogerna har varit ute på besök och genomfört observationer är det viktigt att återkoppla detta till pedagogerna. Här skiljer sig en del åsikter åt. Några av specialpedagogerna tycker att återkopplingen kan vänta så det finns möjlighet för alla pedagogerna i arbetslaget att delta vid ett handledningstillfälle. Några av specialpedagogerna brukar återkoppla med en pedagog ur arbetslaget innan det blir handledning med hela arbetslaget, för att det som kommit fram ska vara färskt och att pedagogerna inte ska behöva gå och fundera på vad det är som specialpedagogen har tittat på. Då vet pedagogerna även vad det är som specialpedagogen har uppmärksammat och har på så sätt lite tid på sig att ta med sig sina egna reflektioner till handledningstillfället. Några av informanterna förklarar att det inte alltid är så lätt att hitta tid till att träffa hela arbetslaget på samma gång.
Då vi är ute och gör observationer tittar vi inte i första hand på barnet utan vi tittar på pedagogerna, gruppnivå samt på organisationen, individnivån är det sista vi tittar på. Efter observationen har vi alltid handledning med hela arbetslaget, aldrig en och en. Jag ser ingen mening med att inte ha handledning med hela arbetslaget (SP 1).
Alla informanter brukar föra anteckningar under handledningen eller så låter de arbetslaget göra detta. Dessa anteckningar är viktiga för det fortsatta arbetet och för att följa upp arbetslaget och vad de arbetar vidare med. De flesta har handledning vid ett flertal tillfällen för att följa hur arbetslaget arbetar vidare för att utvecklas tillsammans. Förändringar måste få ta tid och det är viktigt att pedagogerna är medvetna om att det kommer att ta tid. Några av informanterna har även med rektorerna på handledningstillfällen. Det kan bero på att specialpedagogen har känt av att det finns brister i samspelet mellan pedagogerna, det kan finnas konflikter i arbetslaget eller om det är något på organisationsnivån som brister. Dessa problem ligger på rektors ansvar och är inget som specialpedagogerna kan ansvara för och då kan det vara bra att ha rektor med. Att informera föräldrar är en viktig del om det är oro kring ett barn och det behövs göras observationer eller speciella insatser för deras barn. Alla informanterna poängterar att det i första hand är pedagogerna och lärmiljön som de tittar på och handleder kring.
34
Jag brukar vara med och presentera mig samt informera föräldrarna vad jag kan göra för att stödja situationen kring deras barn. Man måste låta föräldrarna få saker och ting att landa samt lyssna in deras tankar och upplevelser (SP 6).
Det framkommer i intervjuerna att det ändå finns tillfällen där det läggs fokus på barnet som individ. Oftast dokumenteras barnets svårigheter och möjligheter genom att det skrivs en kartläggning. Kartläggningen är ett dokument kring barnet och dess utveckling, där lärmiljö, sampel, sociala kontakter, språk, motorik och annat skrivs ned. Detta för att barnet eventuellt behöver extra stöd från logoped eller om det finns tankar kring att barnet har en diagnos som exempelvis autism. Då behöver barnet rätt stöd och med föräldrarnas godkännande kan exempelvis barnhabiliteringen kopplas in, dels som stöd till familjen samt dels för att ge stöd till pedagogerna. De flesta av informanterna brukar hjälpa pedagogerna som skriver kartläggningen att föreslå vad pedagogen bör ha med i den samt hur den ska formuleras. Några av specialpedagogerna hjälper inte till att skriva kartläggning utan menar på att det är pedagogernas arbetsmaterial som de själv tar ansvar för. Alla ser det som positivt att föräldrarna blir delaktiga. Då kan man få hjälp av föräldrarna genom att de kan berätta hur de ser på situationen och då kan förskola/hem samarbeta kring detta.
Vi måste ha vårdnadshavarna med i detta arbete och det är viktigt att de vet vad som händer. Tillsammans kan man då arbeta fram olika lösningar på hur man kan skapa positiva situationer för barnet. Det är viktigt att även ha med föräldrarna om man märker att barnet inte svarar på de insatser som görs. Då behöver man förklara att förskolan behöver råd och stöd utifrån i hur de kan arbeta vidare och det vore bra om föräldrarna kontaktar BVC för hjälp att komma vidare. Oftast har föräldrarna bekymmer kring barnet även hemma (SP 5).
Att föräldrarna ger sitt tillstånd för samarbete med exempelvis barnhabilitering, logoped, psykolog, syn- och hörsel enhet o.s.v. skapar en större möjlighet för en gemensam samsyn kring barnet. Man kan då ta hjälp av varandras kompetenser, pedagogik, medicin och teknik som då skapar en helhet kring barnet.