Vår analys är indelad i två delar och till vår hjälp har vi de teorier som vi presenterat ovan samt vissa delar ur det som vi redogjort för under rubriken ”2. Forskningsöverblick”. Under den första rubriken kommer vi att analysera hur fördelningen ser ut mellan kvinnliga och manliga författare i läromedlen. Under den andra rubriken kommer vi analysera hur de kvinnliga och manliga författarna framställs i de fem läromedlen.
7.1 Språket och berättelsen 2 - fördelning
I läromedlet Språket och berättelsen 2 har Strindberg och Benedictsson egna rubriker samtidigt som Lagerlöf och Moberg nämns under rubriker som inkluderar flera författare. Samtliga av författarna förekommer under rubriken ”Tolka och diskutera” med utdrag ur något av deras verk med tillhörande diskussionsfrågor. Strindberg omnämns på totalt tolv sidor, Benedictsson på 8,5 sidor, Lagerlöf på sju sidor och Moberg på sju sidor.
Vi kan se att Strindberg får ta störst plats i läromedlet vilket är i linje med Hirdmans princip gällande hierarki mellan könen. Däremot ser vi dock att Benedictsson får ta större plats än vad Moberg får samt att Lagerlöf får ta lika stor plats som Moberg. Vi ser också att Benedictsson till skillnad från Moberg omskrivs under en egen rubrik. Som vårt diagram visar, se figur 1, får de manliga författarna överlag mer utrymme än de kvinnliga författarna i Språket och berättelsen 2.
7.2 Språket och berättelsen 2 - framställning
Catrin Norrby och Gisela Håkansson visar i sin tabell att kvinnliga och manliga genres och samtalsämnen går att dela in i två olika kategorier. De delar som handlar om Victoria Benedictsson speglar Norrby och Håkanssons teori om vilka ämnen som är typiskt kvinnliga. I Språket och berättelsen 2 handlar majoriteten av texten om Benedictssons privatliv, hennes känslor och relationer. I beskrivningen av Benedictsson används ord som ”uppslitande” och ”förtvivlan”. Samtidigt speglas inte Norrby och Håkanssons teori gällande kvinnliga ämnen i delarna om Selma Lagerlöf. Textstyckena som handlar om Lagerlöf är snarare inriktade på hennes yrkesliv och på hennes bedrifter som författare. Som läsare får vi inte ta del av någonting gällande hennes privatliv, känslor eller relationer. En anledning till denna skillnad skulle kunna vara att Lagerlöf inte får lika stort utrymme i läromedlet som Benedictsson.
August Strindberg omnämns som ”samhällskritiker”, ”mångsidig”, ”produktiv” och ”nyskapande”. Vilhelm Moberg beskrivs som en person som ”kritiserade Sveriges regerings neutrala politik”. Precis som Caroline Graeske skriver har män en tendens att beskrivas som genier och debattörer då de anses vara det kön som är mest drivande i det offentliga. Norrby och Håkansson redogör i sin tabell att saker, offentliga händelser, skryt, förolämpningar och problemlösande är genres som är typiskt manliga. I texterna som handlar om Strindberg och Moberg skrivs det mycket om deras koppling till samhället och offentligheten samtidigt som Benedictsson kopplas till hemmet och privatlivet. Lagerlöf bryter dock normen och omskrivs i en offentlig och samhällelig kontext snarare än en privat.
7.3 Svenska rum 2 - fördelning
I läromedlet Svenska rum 2 nämns Benedictsson endast på en sida under en egen rubrik. Lagerlöf har även hon en egen rubrik med fem efterföljande sidor som inkluderar porträtt, utdrag och text om henne. Strindberg nämns vid tre tillfällen vid namn i läromedlet. Han har också en egen rubrik i läromedlet som följs av 16 sidor. Moberg förekommer inte i Svenska rum 2.
Strindberg är den författare som får mest plats i läromedlet vilket återigen går att härleda till Hirdmans princip om hierarki mellan könen. Moberg får dock inget utrymme alls. Lagerlöf får i jämförelse med Benedictsson relativt stort utrymme men i jämförelse med det utrymme
Strindberg får är det enbart en tredjedel. Vad gäller fördelning av utrymme mellan de kvinnliga och manliga författarna är det kvinnorna som får mest utrymme, se figur 1. Läromedlet förmedlar två sidor av Hirdmans princip genom att Strindberg får mest utrymme samtidigt som det är den kvinnliga närvaron som dominerar.
7.4 Svenska rum 2 - framställning
I framställningen av Benedictsson och Lagerlöf beskrivs deras verk utifrån deras privata erfarenheter. I Lagerlöfs fall skriver författarna specifikt om förälskelse och kärlek och i texten om Benedictsson skriver författarna om den gifta kvinnans omyndighet. Detta överensstämmer med de ämnen och genres som Norrby och Håkansson redogör för i sin tabell och teori. I Benedictssons fall jämförs hennes verk med flera olika manliga författares verk vilket bekräftar Hirdmans teori om att mannen alltid anses vara norm och att kvinnan ska jämföras med honom. I detta läromedel jämförs aldrig Strindbergs verk med någon kvinnlig författares verk.
I Svenska rum 2 nämns inte Vilhelm Moberg. August Strindberg framställs som en av de viktiga männen som tog plats i det moderna genombrottet. Strindberg beskrivs som ”en duktig fotograf” och ”en genial målare”. Författarna redogör även för att ”han skrev obehindrat på franska, tyska, engelska - och hjälpligt på kinesiska.” Förutom information om Strindbergs karriär och yrkesliv skriver även författarna att han varit gift tre gånger och att han kämpade för kvinnans rösträtt och jämställdhet mellan könen. Verket Röda rummet beskrivs av författarna som ”Sveriges roligaste bok” samt ”startskottet för den moderna romankonsten i Sverige”.
Hirdmans teori om isärhållandets princip går att applicera på detta läromedel. Läromedlets manliga författare skildras som en otroligt kompetent och mångsidig person som kämpar för kvinnors rätt i det offentliga. De kvinnliga författarna skildras i detta läromedel som endast verkar i det privata och inte förekommer i den offentliga sfären. I framställningen av samtliga författares verk kan läsaren få intrycket av att Strindbergs verk är mer värda och värderas högre än Benedictssons och Lagerlöfs verk vilket Hirdman menar är ett vanligt förekommande fenomen vid en jämförelse mellan könen. Anledningen till varför läsaren kan få denna uppfattning menar vi beror på att Strindberg ges ett väldigt stort utrymme i läromedlet till skillnad mot vad Benedictsson och Lagerlöf får.
7.5 Svenska impulser 2 - fördelning
I Svenska impulser 2 delar Benedictsson rubriken ”Tvivlets rastlösa väktare” tillsammans med Hjalmar Söderberg. Texten består av cirka två sidor text som inkluderar ett utdrag på en halvsida, ett porträtt samt diskussionsfrågor. Strindberg har blivit tilldelad rubriken ”August Strindberg: författare, språkförnyare och konstnär” där det ägnas 6,5 sidor åt honom. Lagerlöf har tilldelats 5,5 sidor i läromedlet och har en egen rubrik. Moberg nämns endast i ett kort stycke under rubriken ”Svenska arbetarförfattare”.
Den som får mest plats i läromedlet är Strindberg och de som får minst plats är Moberg och Benedictsson. Lagerlöf och hennes verk avhandlas på knappt en sida mindre än Strindberg vilket är en relativt jämn fördelning. Ännu en gång följer ett läromedel Hirdmans princip om hierarkin då en manlig författare återigen är den som ges störst utrymme. Att Strindberg ges störst utrymme i Svenska impulser 2 precis som i andra läromedel signalerar att han som författare är mer värd än de övriga författarna. Dock bryter Moberg mot Hirdmans princip eftersom han, en manlig författare, får minst utrymme av de fyra författarna. Läromedlet har en jämn fördelning mellan kvinnliga och manliga författare som nämns, se figur 1.
7.6 Svenska impulser 2 - framställning
I likhet med Graeskes artikel ser vi att de manliga författarna framställs som genier och debattörer. Strindberg beskrivs som den främsta realistiska författaren och hans verk Röda rummet omnämns som ”den första moderna romanen i Sverige”. Han påstås också ha förnyat det svenska skriftspråket. Moberg gestaltas som en fattig pojke uppvuxen i en soldat- och bondesläkt som bröt normer och vågade satsa på författarskapet trots att hans familjemedlemmar motsatte sig hans intresse för läsning.
Lagerlöf beskrivs i detta läromedel utifrån sina meriter snarare än utifrån sitt privatliv. Författarna beskriver henne som ”den stora berättaren bland nittiotalisterna och den författaren bland dem som är mest läst och internationellt berömd idag.” Hennes mottagande av nobelpriset i litteratur och hennes tid som ledamot i Svenska akademien är några av de bedrifter som författarna nämner. Vi menar att denna typ av framställning av en kvinnlig författare inte är förenlig med Norrby och Håkanssons teori om vad som är kvinnligt och manligt sett till samtalsämnen. Benedictsson framställs som en känslostyrd kvinna med en dröm om att vara en
manlig författare. I läromedlet står det även beskrivet hur hon tog illa vid sig av kritiken från den danska litteraturkritikern Brandes eftersom hon var förälskad i honom. Hela det stycke som handlar om Benedictsson karaktäriseras av skvaller och information om hennes privatliv. Varje gång hennes verk nämns relateras dess innehåll till hennes privatliv och hennes drömmar om en mer jämställd värld. I Strindbergs fall nämns hans kärleksliv vid flera tillfällen men då alltid i samband med innehållet i hans verk och den offentliga debatten kring kvinnofrågan. Här menar vi att det tydligt går att se en skillnad mellan hur texten om Benedictsson fokuserar på den privata sfären samtidigt som texterna om Strindberg snarare fokuserar på den offentliga sfären. Sammanfattningsvis motsvarar framställningen av vissa författare den förväntade gestaltningen av manliga och kvinnliga stereotyper.
7.7 Fixa litteraturen 2 - fördelning
I Fixa litteraturen 2 nämns Benedictsson vid tre tillfällen och då endast i en mening per tillfälle. Strindberg nämns vid tre olika tillfällen där ett av tillfällena består av en sida och de andra två tillfällena endast består av en mening vardera. Lagerlöf nämns endast vid ett tillfälle i läromedlet och då i form av en mening. Vid två olika tillfällen, varav ett totalt omfång på tio sidor, nämns Moberg.
I det här läromedlet är det båda de manliga författarna som får ta störst plats vilket går i linje med Hirdmans princip om hierarkin. De manliga författarna nämns dels vid flera tillfällen och dels i ett större omfång. Det är också en större andel manliga författare som nämns i läromedlet i jämförelse med antalet kvinnliga författare, se figur 1, vilket även det stämmer överens med Hirdmans princip om hierarki att det råder en mansnorm.
7.8 Fixa litteraturen 2 - framställning
I stycket med det moderna genombrottet nämns Benedictsson som ett exempel på en kvinnlig författare som under denna period hade en stor betydelse. Även Lagerlöf nämns kort och då som en författare som använde sig av den magiska realismen. Det liknar Graeskes slutsats om att kvinnor ofta endast benämns som ”kvinnliga författare” snarare än genier som manliga författare har en tendens att omnämnas som. Strindberg nämns också i ett kortare stycke men beskrivs då som att ”han skulle så småningom bli Sveriges internationellt mest kände författare” samt att han ”vann med tiden allt större anseende som författare, dramatiker och förnyare av
det svenska språket”. Moberg beskrivs som en samhällskritiker som gärna drev debatt. Han framställs som ”en av de största svenska arbetarförfattarna” och att han ”beskriver sina romanpersoner på ett realistiskt sätt och ger dem både brister och förtjänster.” De manliga författarna ges inte enbart större utrymme i läromedlet utan de beskrivs också med hjälp av ett mer utsmyckat språk än vad de kvinnliga författarna gör.
7.9 Svenska timmar. Litteraturen - fördelning
Benedictsson nämns inte alls i Svenska timmar litteraturen. Lagerlöf nämns vid namn vid fyra tillfällen men hon har även en egen rubrik. Rubriken ”Selma Lagerlöf och kärlekens kraft” efterföljs av fyra sidor med text om Lagerlöf, hennes verk, två fotografier av henne samt citat ur hennes verk En herrgårdssägen och Kejsaren av Portugallien. Vid ett tillfälle, under rubriken ”Se människan!”, nämns Moberg i samband med ett stycke om svensk arbetarlitteratur. Vid ett senare tillfälle har Moberg en egen rubrik med namnet ”Moberg - bråkstake som skrev om svenska utvandrare” vilket efterföljs av 3,5 sidor text. Strindberg namnges vid nio olika tillfällen utöver hans egen rubrik ”Strindberg skriver för att slåss”. Sammanfattningsvis handlar 14 sidor om Strindberg.
I detta läromedel är det återigen de manliga författarna som står för majoriteten av innehållet vilket bekräftar Hirdmans teori om hierarki mellan könen. Visserligen är antalet sidor jämnt fördelat mellan Lagerlöf och Moberg men fördelningen mellan Benedictsson och Strindberg är markant. Den väldiga skillnaden i antal sidor som de manliga respektive de kvinnliga författarna tilldelas menar vi tydligt signalerar att männen är viktigare än kvinnorna. Resultatet vad gäller fördelningen mellan antalet kvinnliga och manliga författare som nämns i läromedlet visar även det en påfallande stor skillnad mellan könen, se figur 1. Det är en stor majoritet manliga författare som nämns i Svenska timmar. Litteraturen.
7.10 Svenska timmar. Litteraturen - framställning
I Svenska timmar. Litteraturen nämns aldrig Victoria Benedictsson. Selma Lagerlöf beskrivs som ”folkkär”, som ”en skicklig berättare av spökhistorier” och som en författare av verk som handlar om kärlek. Bortsett från information om hennes olika verk nämns även hennes mottagande av nobelpriset i litteratur.
Vilhelm Moberg skildras som en ”bråkstake” och som en ”arbetarförfattare” där hans roman Utvandrarna hyllas som en skildring av det lyckliga äktenskapet. Om August Strindberg skriver författaren att han var en ”nytänkare”, att hans ”dramatik väckte stor uppmärksamhet internationellt” samt att han ”revolutionerar den svenska litteraturen och det svenska språket med sin roman Röda rummet.” När Strindbergs roman Hemsöborna karakteriseras skriver författaren att det ”från första till sista sidan går den strindbergska språkmaskinen på högvarv. Här finns lysande naturbeskrivningar och man märker författaren verklighetsaptit.” Som Hirdmans teori belyser är det även i detta läromedel de manliga författarna som utgör normen. Förutom det menar vi även att Strindberg blir den stora stjärnan sett till hur författaren beskriver honom. Vi återfinner inga beskrivningar om de kvinnliga författarna som är i närheten av det ordalag som texterna kring Strindberg innehåller.