I den här uppsatsen har vi analyserat innehållet av fem olika läromedel, hur de framställer manliga respektive kvinnliga författare samt hur fördelningen mellan de båda könen ser ut. Vårt resultat visar en klar majoritet av manliga författare sett till hur ofta de nämns och hur mycket utrymme de får i respektive läromedel. Det är endast ett läromedel som bryter normen och innehåller fler kvinnliga än manliga författare, närmare bestämt läromedlet Svenska rum 2. Vi kan också se att det endast är ett läromedel som innehåller samma antal kvinnliga och manliga författare, det vill säga Svenska impulser 2. Vårt resultat visar även att en av författarna får betydligt störst utrymme, sett till antal sidor, i samtliga läromedel och det är August Strindberg. Vi kan också se tendenser gällande hur olika läromedelsförfattare beskriver Strindberg och vi menar att dessa beskrivningar särskiljer honom från de övriga författarna. Strindberg hyllas dels som författare till verk som gjort succé och dels som en samhällskritiker som stod upp för orättvisor. Som läsare får man berättat för sig att han förnyade det svenska språket samtidigt som han talade flera språk flytande samt att han skrev den första moderna romanen.
Vårt resultat gällande det utrymme som de manliga författarna får stämmer överens med Berge och Widdings (2006) rapport. Enligt deras rapport är männen överrepresenterade i samtliga läromedel som de använt sig av i sin studie. Ohlanders (2010) rapport visar att kvinnor får ta ytterst liten plats i de läromedel som hon har undersökt. Vårt resultat visar att männen oftare nämns samt får större utrymme i de läromedel som vi har analyserat. Precis som Hirdman
(2012) skriver är mannen norm vilket tidigare forskning samt delar av vår analys visar. Vad gäller Håkansson och Norrbys (2015) samtalsstilar ser vi en tendens i hur Strindberg och Benedictsson framställs. Framställningen av dessa menar vi går att härleda till Hirdmans princip om isärhållandets tabu då Strindberg beskrivs som en man som verkar i det offentliga och Benedictsson beskrivs som en kvinna som verkar i det privata. Vi kan dock se att Lagerlöf bryter normen då hon tenderar att omnämnas som någon som verkar i det offentliga samt att hon får mycket utrymme sett till antal sidor hon nämns på. Detsamma gäller Moberg som inte nämns i stor utsträckning sett till sitt kön.
I gymnasieskolans läroplan återfinns värdegrunden och under rubriken “Grundläggande värden” står det “Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som utbildningen ska gestalta och förmedla” (Skolverket 2020). Vi menar att det kan vara problematiskt att som lärare använda det läromedel där 85 procent av de författare som nämns är manliga samt de läromedel som framställer manliga författare som mer värdefulla än kvinnliga författare. Vi menar att skolans huvudman har ett ansvar när de väljer vilket läromedel som ska köpas in och användas i undervisningen då det måste spegla den värdegrund som skolans verksamhet vilar på.
I vår roll som framtida svensklärare anser vi att vi har ett ansvar att undersöka de läromedel vi väljer att använda i vår undervisning. Som lärare förmedlar vi kunskap och en världsbild till eleverna vilket vi upplever kan bli problematiskt om den inte nyanseras. Väljer man som lärare att använda Språket och berättelsen 2 och Svenska timmar. Litteraturen, där majoriteten av författarna som omnämns är manliga, i sin undervisning tycker vi att det är viktigt att problematisera och synliggöra för eleverna den ojämlikhet som råder vad gäller representation av kvinnliga och manliga författare. Sett ur ett elevperspektiv upplever vi det viktigt att eleverna får både kvinnliga och manliga förebilder att se upp till, vilket blir enklare om de blir exponerade för såväl kvinnliga som manliga författare. Vi menar också att det spelar stor roll hur författarna framställs i läromedlen då det kan påverka elevers syn på respektive författare, vilket även Ohlander (2010) lyfter i sin rapport. I de läromedel vi har analyserat kan vi se tydliga tendenser kring att de manliga författarna framställs som genier och hjältar som verkar i en offentlig kontext samtidigt som det främst fokuseras på de kvinnliga författarnas privatliv och motgångar i en privat kontext. Graeskes (2010) undersökning visar också att män och kvinnor beskrivs på olika sätt vilket hon menar är anmärkningsvärt med tanke på att det bedrivs
forskning kring samt att ämnet genus ständigt är uppe för debatt. Naturligtvis förekommer det manliga författare i litteraturhistorien som förtjänar att omnämnas som genier men vi är övertygade om att det finns flera kvinnliga författare som förtjänar detsamma. Just det, hyllningar av kvinnliga författare, är något vi saknat i samtliga läromedel.
I framtiden skulle vi vilja se mer forskning kring läromedel i svenska med fokus på genus och jämställdhet. Det vi har kommit fram till när vi har sammanställt de författare som nämns i läromedlen visar att det behövs mer forskning kring läromedel sett ur ett genusperspektiv. Vi menar att det behövs forskning kring eventuella effekter gällande bristen på jämställdhet i våra moderna läromedel. Vi skulle också vilja se forskning beträffande hur kvinnor och män framställs i text då även det skiljer sig markant och att det i sin tur bidrar till att stereotyper lever kvar.