9. Analys
9.3 Analys av tabellerna
Utifrån Tabellerna som finns i den empiriska studien och som presenterar kapitlen och avsnitten som inkluderats under den del av boken som behandlar det andra världskriget kan man få en överblick över hur den amerikanska insatsen kommer att bli synlig i kapitlen. Utöver det kan man genom tabellerna se hur det uppstår skillnader i författarnas prioritering av val för vilka ämnen som ska ha en egen rubrik.
I alla böcker förutom i boken Alla tiders historia Maxi har USA på något sätt fått en egen rubrik som syftar på den amerikanska insatsen under andra världskriget. I boken Alla tiders historia Maxi har författarna däremot nöjt sig med ett avsnitt med rubriken Japanerna anfaller
122
Pearl Harbor. Självklart vet en läsare som är insatt i ämnet att anfallet mot Pearl Harbor var riktat mot USA och däremot handlar det avsnittet om USA inblandning i kriget. Skillnaden som har uppstått i det fallet är byggd på att de andra böckerna har valt att betona USA:s inblandning i kriget vilket kan tolkas som att just denna inblandning utgör en viktig faktor i beskrivningen av krigsutvecklingen medan i boken Alla tiders historia Maxi ligger denna betoning på anfallet mot Pearl Harbor. Denna skillnad är grundad på val av perspektiv som skall belysa krigsutvecklingen under andra världskriget. Niklas Ammert skriver i boken
Historien är nu att lärobokens konkreta funktion är att ”förmedla innehåll och perspektiv till läsaren”.123 På ett mer konkret plan avspeglar rubriken i boken Alla tiders historia ett perspektiv som belyser själva anfallet mot de amerikanska styrkorna medan de andra böckerna belyser den amerikanska inblandningen som en helhet i sina rubriker.
En mycket märkbar skillnad i rubrikerna mellan de libanesiska och de svenska böckerna är att författarna till de libanesiska böckerna har använt fler underrubriker i varje avsnitt och detsamma gäller i avsnittet som berör den amerikanska insatsen i kriget. I de svenska böckerna har författarna nöjt sig med en huvudrubrik till varje avsnitt. Exempel som förtydligar skillnaden är rubrikerna i boken Det adekvata i historien där den amerikanska insatsen har fått två huvudrubriker, den ena med tre underrubriker och den andra med fyra underrubriker. Utifrån underrubrikerna kan läsaren direkt få en bild över innehållet i texten i motsats till de svenska böckerna där läsaren inte kan förutsäga något om texten med tanke på att det bara är en rubrik som presenterar texten. Men även bland de libanesiska böckerna förekommer det en variation i detta då den andra arabiska boken, den moderna vetenskapliga
historien, omfattar endast en huvudrubrik med två underrubriker om den amerikanska insatsen.
En annan skillnad mellan de svenska och de libanesiska böckerna och som syns mycket tydligt är författarnas val att presentera förintelsen. I de arabiska böckerna framkommer det ingen rubrik alls som nämner ordet förintelsen eller som pekar åt det hållet.
Som det har framkommit i den empiriska studien innehåller boken Den moderna
vetenskapliga historien ett avsnitt som heter Nazityskland i kapitlet som heter Nazismen i den del av boken som behandlar mellankrigstiden. Författarna har delat avsnittet i punkter där en av punkterna heter Tillämpning av den nazistiska politiken. Under denna punkt skildrar
författarna den tyska nazismen under Hitlers tid i allmänt och berör ytligt i jämförelse med de svenska böckerna hur den tillämpades på judarna. Författarna har punktvis presenterat Nürnberglagarna och kommenterat kort hur judarna utsattes för olika förföljelser innan krigsutbrottet. Det nämns ingenting alls om Förintelsen och läsaren kan inte genom rubrikerna som presenterat kapitlen och avsnitten veta att de nazistiska förföljelserna på judarna tagits upp i boken.
Den andra arabiska boken som heter Det adekvata i historien innehåller ingen rubrik alls som berör varken förintelsen eller den nazistiska politikens tillämpning på folket. Inte heller nämns det någonting i texten om förföljelserna på judarna.
I den svenska boken som heter Perspektiv på historien A har författarna ett helt kapitel på sju sidor som heter Förintelsen. Detta kapitel omfattar fyra avsnitt som det framkommit i den empiriska studien. Den andra svenska boken som heter Alla tiders historia Maxi omfattar också ett större avsnitt på två sidor som heter Förintelsen.
Denna märkbara skillnad i presentationen av förintelsen utgör ett tydligt exempel på hur historiebruk kan ta olika former i historieböcker. Detta historiebruk kopplas starkt till den svenska värdegrunden och till Libanons historia. Som det redan nämnts i denna analysdel finns det en stark koppling mellan ämnet historia i Sverige och den svenska skolans värdegrund. Det är ingen tillfällighet att just denna skillnad visar sig i böckerna då Bengt Nilsson skriver:
På politiskt håll har värdegrunden betonats alltsedan statsminister Göran Persson 1997 drog igång regeringens informationssatsning Levande historia. Denna övergick i juni 2003 i en statlig myndighet, Forum för levande historia, med uppgift att med utgångspunkt i förintelsen ta upp också andra brott mot mänskligheten.124
Utifrån det citatet kan man se att den svenska staten har fäst stor vikt vid att informera det svenska folket om förintelsen och vilka konsekvenser det hade på mänskligheten. Förintelsen hör till det förflutna och den svenska staten har ett specifikt budskap med att belysa just den del av historien som berör förintelsen. Detta är ett tydligt exempel på historiebruk som syftar till att skapa ett visst historiemedvetande hos det svenska folket och hos eleverna som är en del av det svenska folket. Detta historiemedvetande stämmer
124 Bengt Nilsson i Historien är nu, sid.263. Hemsidan till Forum för levande historia:
väl med den svenska värdegrunden och därför dyker det upp så tydligt i de svenska böckerna och i innehållsförteckningen.
I de arabiska böckerna har förintelsen inte belysts lika mycket som i de svenska böckerna och i en av böckerna framkommer det ingenting alls om nazisternas rasistiska förföljelser mot bland annat judarna, varken i texterna eller i innehållsförteckningarna. Jag påstår inte att det är skillnaden på värdegrunden mellan länderna som är orsaken till denna skillnad men det är av stor vikt att belysa att Libanon ligger i mellanöstern och gränsar till Israel och har vid ett flertal gånger varit inblandad i militära konfrontationer med Israel. Utifrån det kan man förvänta sig att det kan förekomma mörkläggning av judarnas historia, och detta hör till historiebruk. Detta är inget unikt fall som berör Libanon utan det kan förkomma mellan vilka två länder som helst som befinner sig i krig mot varandra, något som skett mellan europeiska nationer så sent som under 1990-talet. Magnus Hermansson Adler ger ett tydligt exempel på det då han skriver i boken Historieundervisningens byggstenar att det ”i samband med Balkankrigen under 1990-talet upptäcktes att de krigförande nationerna helt enkelt plockade bort motståndarens historia. Den skulle mörkläggas. Det skedde både i läroböckerna och vid arkeologiska utgrävningar”.125
Det exemplet som han har givit stämmer i grunden med fallet i Libanon. Författarna till en av de libanesiska böckerna har mörklagt historien om förintelsen i jämförelse med de svenska böckerna. Medan den andra boken behandlar ämnet mycket ytligt i jämförelse med de svenska böckerna. Som det har framkommit i undersökningen har förintelsen inte fått någon egen rubrik i de libanesiska böckerna medan andra händelser såsom De brittiska förberedelserna, Den tyska planen och Skälen till misslyckandet av den tyska planen har fått egna rubriker. Detta trots att många läsare kan anse att förintelsen är ett lika stort och viktigt historiskt ämne som de andra ämnena om inte viktigare. Denna skillnad kan vara en del av ett politiskt historiebruk som staterna driver via skolorna och som implementeras i böckerna. Hermansson förklarar att stater genom historien har använt historieundervisningens innehåll på olika sätt som gynnar det egna statens intressen.126 Detta syntes tydligt i den skillnad som
förekom mellan de libanesiska och de svenska historieböckerna. Ändå vill jag vara försiktig med slutsatsen med tanke på att varken förföljelserna på romerna, de homosexuella eller de handikappade till exempel tas upp i de libanesiska böckerna. Men samtidigt vill jag påpeka att
125 Magnus Hermansson Adler, Historieundervisningens byggstenar – grundläggande pedagogik och
ämnesdidaktik. Malmö:2004. Sid.55
126
man kan ifrågasätta varför romerna, de handikappade eller homosexuella till exempel inte belyses lika mycket i de svenska böckerna som studien omfattar utan hamnar vid sidan om. Underrubrikerna till kapitlet som behandlar förintelsen i boken Perspektiv på historien A inkluderar antisemitismens historia men innehåller inget avsnitt om romerna exempelvis. Hur relevant är det att lyfta antisemitismens historia i kapitlet som behandlar det andra världskriget? Är det inte relevant att lyfta upp och belysa ideologierna som nazisterna hade om de handikappade och som var starkt kopplade till socialdarwinismens teorier? De libanesiska böckerna har heller inte lyft upp förföljelserna på romerna till exempel. Därför kan man ifrågasätta om det endast beror på politiska syften att förintelsen har belysts på olika sätt i böckerna.