Matt et al. (2015) påpekar att företag i de flesta branscher på ett eller annat sätt har försökt använda digitala hjälpmedel och dess fördelar. Utifrån empirin går det att avläsa hur respondenterna ser digitaliseringens påverkan på ett positivt sätt. Respondenterna på de större byråerna framhäver datahanteringen och analysverktygen som främsta faktorerna till att de ser det digitala arbetet som väldigt bra, medan respondenterna på de mindre revisionsbyråerna framhäver de ”enklare” faktorerna. Så som att kunna levererar PDF-filer till kunder eller att samla en större mängd data digitalt, för att slippa mängder av pärmar och papper. Kvalitén anses har höjts då det går att göra fler och djupare analyser med hjälp av de program och verktyg som har tagits fram och riskerna med revisionen har därmed minskat vilket gör att respondenterna ser i stort sett bara positiva delar med digitaliseringen i deras yrke. Utifrån de svar respondenterna har gett tolkar vi det som att det är lättare att få fram information som revisorn behöver för att kunna göra de analyser som krävs tack vare digitaliseringen då den mesta informationen idag lagras digitalt.
Respondenterna har även fått mer tid över till sina kunder på grund av digitaliseringen.
Det här är något som kan liknas vid de tre faser som Kairos Future (2016) tar upp där fas ett innebär att en revisor använder sig av hjälpmedel som till exempel en dator. Fas två innebär att en del av arbetet sköts självständigt med hjälp av tekniken som till exempel analysverktygen de använder. Fas tre innebär att tekniken ersätter den mänskliga arbetskraften vilket är något som alla respondenter inte tro kommer bli möjligt då revisionen kräver en mänsklig kontakt samt att all information granskas av ett mänskligt öga. Många respondenter menar även på att den personliga kemin även skapar legitimitet för revisionsbyrån och skulle man då ersätta den med endast en dator så skulle legitimiteten minska eller helt försvinna.
Porter et.al (2008) förklarar att det är viktigt att byrån är med under utvecklingen av program och dess design för att garantera att programvaran klarar de krav som revision
har. Det är något som går att koppla till det som respondenterna på både de mindre och de större revisionsbyråerna beskriver deras digitala arbetsmiljö. Respondenterna på de större revisionsbyråerna arbetar i program som allt som oftast arbetats fram inom bolagen med hjälp av programmerare. Programmen är anpassad för hur byråerna vill att deras anställda ska utföra yrket och vad de tror lämpar sig bäst för deras företag. De mindre byråerna arbetar istället i standardprogram som finns att köpa in och får i nuläget använda sig av det som finns. Det framgår tydligt att de programmen som de mindre byråerna använder sig av inte är helt välfungerande och i många fall obrukliga för respondenterna som vill effektivisera sitt arbete. Önskan om att kunna arbeta mer digitalt finns enligt respondenterna på de mindre byråerna men att de standardiserade programmen inte tillåter ett tillräckligt effektivt arbete. Ett annat hinder som respondenterna på de mindre revisionsbyråerna anser att de har är hur deras kunder arbetar med den information som revisorerna ska ta del av. Många arbetar fortfarande icke-digitalt vilket hämmar respondenternas digitala utveckling. Ett problem som ingen av respondenterna på de större revisionsbyråerna upplever finns. Chan och Vasarhelyi (2011) argumenterar för att det är svårt att automatisera alla delar av revisionsprocessen då det finns delar som kräver komplexa bedömningar som bara kan utföras av en revisor. Detta bekräftas av respondenterna i studien då de har svårt att föreställa sig flera delar i revisionsarbetet som skulle kunna automatiseras än vad som redan finns i dagsläget.
Riskerna med digitalisering som Ali et.al (2015) tar upp som till exempel dataintrång eller att information ska försvinna är något som respondenterna är medvetna om men som inte upplevs vara en jättestor risk för dem. Det kan vara så på grund av att de inte är helt digitala ännu. Dock på de större byråerna är de mer digitala än de mindre men de har även intern personal som arbetar med att utveckla deras digitala nät och program dagligen som möjligtvis gör att respondenterna känner sig mer trygga i att arbeta med digitalt material.
Vår tanke är att revisionen kommer bli svår att helt digitalisera och automatisera då det är så många analytiska moment som ska göras. Om det blir fullt digitaliserat så kommer man att tappa mycket av den analytiska delen. Då finns det en möjlighet att revisionen
tappar sin legitimitet eftersom det behövs mänskliga ögon för att analysera och granska informationen. Vi funderar även på om digitaliseringen inom revision beror på hur digitaliseringen inom redovisning ser ut. Flertalet av våra respondenter tror att redovisning behöver digitaliseras mer för att revisionen ska kunna utvecklas mer digitalt eftersom att den information som revisorerna behöver för att utföra sitt jobb delvis kommer från det redovisningen visar.
6.2 Revisionsprocessen
Om vi börjar med teorin bakom revisionsprocessen så ser vi utifrån våra respondenters svar att revisionen fungerar precis så som Wallace (1980) och Carrington (2014) beskriver med både det nationalekonomiska och sociologiska synsättet. Inom det nationalekonomiska synsättet så ser vi kontraktssituationen mellan revisor och kund som tas upp både i revision som försäkran (Wallace, 1980; Carrington, 2014) och agentteorin (Grönlund, Tagesson & Öhman 2013; Babourkados, Rimmel & Jonäll 2016). Detta gäller för både stora och små revisionsbyråer, skillnaden här är att det går att utskilja en liten skillnad i hur revisorn pratar om sina kunder. Revisorerna på de mindre revisionsbyråerna tenderade att prata om sina kunder på ett lite mer informellt och personligt plan än vad revisorerna på de större revisionsbyråerna gjorde. Denna skillnad har inget med digitalisering att göra utan snarare på revisorns arbetssätt och storleken på revisionsbyrån och dess kunder. De större revisionsbyråerna arbetar med större kunder vilket gör att det är fler revisorer som jobbar med samma kund och sen oftast en senior revisor på byrån som i slutändan skriver under revisionen och sköter kontakten med kunden. De får därför inte samma relation till kunden som revisorerna på de mindre revisionsbyråerna, där det oftast är mindre kunder och samma revisor som gör revideringen från start till mål som också sköter kundkontakten. Vi upptäckte även att de mindre byråerna oftast får fler frågor av sina kunder gällande deras privatekonomi vilket vi tror är för att de har fått en närmre kontakt med sina kunder än de som arbetar på större byråer.
Kollar vi på revision som förbättring, som är ett tillägg på försäkran där det handlar om att förbättra den ekonomiska informationen som revisorn granskar (Wallace, 1980;
Carrington, 2014) så ser vi också en skillnad mellan hur revisorerna arbetar på stora och små revisionsbyråer. På de större byråerna finns det ofta en egen avdelning med anställda som sköter redovisning för kunderna och förbättringen av den, därför är det inget som revisorn här gör även om de två ofta samarbetar. Medan på de mindre byråerna arbetar revisorn själv aktivt med att hjälpa kunden förbättra sin redovisning för att revisionen i slutändan ska bli bättre. Detta sättet som revisorerna i de små revisionsbyråerna arbetar med revision som försäkran, att förebygga felen tidigare och på så sätt försäkra sig om att det stämmer. Vilket gör revisorns eget arbete mer tidseffektivt i slutändan. Medan på de större revisionsbyråerna så är det som i teorin att man vill försäkra sig om att allt stämmer för att inte själva åka på en smäll. Det kan också ha att göra med att kunderna är större, vilket gör att revisionen blir mer komplicerad och invecklad och skulle något gå fel så blir uppmärksamheten på revisorn betydligt större.
Kollar vi på det sociologiska perspektivet av revisionsprocessen som Wallace (1980) och Carrington (2014) tar upp, så ser vi komfortaspekten både hos revisorn och användaren.
På de mindre byråerna verkar det mer som att det är användaren som söker komforten med att ha en revisor som granskar dem och ser till att allt är i sin ordning. Hos de större revisionsbyråerna där kunderna är så pass stora att de har andra lagliga och intressentkrav på sin revision så upplever vi att det är revisorn som söker efter komfort i sitt arbete då denne omöjligt kan granska all information i en större verksamhet. Sen skänker revisionen komfort åt kundens intressenter som självklart vill ha en garanti på att företaget det investerat i eller arbetar med sköts korrekt och går bra, vilket förklaras i intressentmodellen (Arvidson, Carrington & Johed 2016). Detta går självklart att koppla vidare till revision som legitimering (Wallace, 1980; Carrington, 2014) och legitimitetsteorin (Baboukardos, Rimmel & Jonäll 2016) där vi innan intervjuerna trodde att revisionen fungerade som en legitimitetsstämpel för många, vilket vi också fick bekräftat av framförallt revisorerna på de mindre byråerna. Där de har en del kunder som inte ens har det lagliga kravet med revision på sig men ändå har kvar revisionen som en form av komfort och legitimering för sig själva och mot samhället och andra intressenter.
Hos de större kunderna på de större revisionsbyråerna så är det mer ett krav och en
verksamhet blir inte stor utan legitimitet, så att de strävar efter legitimering med revisionen är här mer standardiserat än hos de mindre kunderna. Detta märktes också hos respondenterna, där revisorerna på de mindre byråerna höll med oss i detta resonemang kring sökandet av legitimitet hos deras kunder. Revisorerna på de större byråerna förstod vårt resonemang men för deras kunder var det mer utav en standardprocess och inte något som eftersöktes med revisionen.
När vi kommer till revisionsprocessen i praktiken så är digitaliseringens påverkan väldigt tydlig i alla steg om man jämför med historiskt traditionell revision. Den digitala påverkan hittas hos både de mindre och de större revisionsbyråerna, även om den är betydligt mer utvecklad och implementerad hos de större revisionsbyråerna i form av interna program och IT-avdelningar som tillhandahåller de resurser revisorerna behöver. Men det som alla respondenterna har gemensamt är att de numera till största delen arbetar digitalt med dator, om än med några få moment som undantagsvis utförs med papper och penna för bekvämlighet eller tycke av smak. Insamlingen av ekonomisk information från kunderna skiljer sig också ganska markant i de mindre revisionsbyråerna, där vissa revisorer får nästan enbart traditionella pärmar med all information, medens exempelvis Gustav Herstad enbart tar emot informationen digitalt från sina kunder. Detta gör att dokumentationen av informationen och revisionen sker både traditionellt på papper och i viss mån digitalt hos de mindre revisionsbyråerna. Det alla respondenter säger är att det krävs mindre utrymme för arkiven tack vare digitaliseringen men att det tar tid att gå från pappersarkiv till digitala arkiv och de mindre revisionsbyråerna har kommit olika långt i den förändringen.
Ser vi då till de större revisionsbyråerna och revisorerna som jobbar där så är de utifrån vår uppfattning väldigt lika när det kommer till den digitala påverkan av revisionsprocessen. Men i jämförelse med de mindre revisionsbyråerna och revisorerna som jobbar där så är skillnaden stor. Inte i själva processen för den är relativt statisk med olika regleringar och lagar på vad som ska genomföras, men tillvägagångssättet är annorlunda. Hos de större revisionsbyråerna uppmuntrar man och hjälper sina kunder att
digitaliseras i större utsträckning för att de ska kunna lämna all sin information digitalt till revisorn. Något som i vissa fall till och med krävs från revisorn och revisionsbyråns sida, det är endast få undantag där analog information förekommer och accepteras. Detta för att de stora byråerna till största del arbetar digitalt idag och det skulle vara för resurskrävande att ta emot för mycket analog information. Vidare så är granskningen mer omfattande, detta beror dels på att de större revisionsbyråerna arbetar med större kunder men också för att revisorerna på de större revisionsbyråerna har betydligt bättre och mer utvecklade system och program till sin hjälp. Tillsammans med fler analysverktyg som är speciellt utvecklade för revision så kan revisorerna på de större revisionsbyråerna även utföra större analyser på all den data som granskas vilket tillåter att revisorerna kan granska större delar av populationen mer effektivt och på kortare tid. Digitaliseringen av dokumentationen underlättas avsevärt för de större revisionsbyråerna när man har ett stort bolag i ryggen som tillhandahåller servrar och utvecklar diverse molntjänster. Som respondenterna för de mindre revisionsbyråerna sa så finns det inte några bra och välutrustade revisionsprogram för dem och de har själva inte de resurserna som krävs för att ta fram något sådant. Så en av de största skillnaderna mellan större och mindre revisionsbyråer när det kommer till digitaliseringen av revisionsprocessen är tillgången till resurser, vilket säger sig lite självt med stora revisionsbolag och mindre lokala revisionsbyråer.
Det moment som skiljer sig minst mellan mindre och större revisionsbyråer är rapporteringen (Trohammar & FAR, 2006; Carrington, 2014). Kundbesök är något revisorer gör både på mindre och större revisionsbyråer och alla respondenter säger att det har blivit betydligt effektivare när de nu kan ta med och visa på en dator.
Revisionsberättelsen är något som är mer eller mindre standardiserat, det enda som kan skilja är informationen och innehållet i den, men det beror mer på kundens storlek och vad och hur mycket som har granskats av revisorn. Möjligen kan revisorerna på de större revisionsbyråerna upptäcka fler avvikelser och i ett tidigare skede med tanke på att de får informationen snabbare från kunden i och med att informationen är mer digital samt att de kan utföra mer utförliga och snabbare analyser tack vare bättre verktyg. Vad vi däremot
uppfattade är att revisorerna på de större revisionsbyråerna kanske upptäcker saker som behöver åtgärdas och påpekar detta för sina kunder, men när det kommer till att åtgärda det så är revisorerna på de mindre revisionsbyråerna mycket mer behjälpliga mot sina kunder. Kan så vara för att de har en mer personlig kundrelation men också för att de större kunderna inte behöver den hjälpen av revisorn för att de oftast har egna ekonomiavdelningar som sköter det.
I en framtida utveckling av digitaliseringen i revisionsprocessen så skulle exempelvis utökade molntjänster och förbättrade digitala kommunikations- och rapporteringsverktyg revisor och kund emellan kunna bidra till minskad konflikt mellan iblandade parter som Baboukardos, Rimmel och Jonäll (2016) beskriver i agentteorin. För desto bättre och enklare informationen finns tillgänglig för alla parter så går det att minska informationsasymmetrin som agentteorin utgår från. Denna framtida utveckling är inte alltför långt bort i tiden då studien som Kairos Future (2016) gjort visar på att Storbritannien är längre fram i den digitala utvecklingen inom revision och då särskilt inom molntjänster. Finns tekniken utvecklad och den fungerar så kommer den sakta men säkert sprida sig och vidare utvecklas inom revisionsbranschen i fler länder. Vilket grundar sig i legitimitetsteorin och det som Forslund (2013) säger att gör någon en förändring som fungerar så kommer andra att följa efter för att inte tappa legitimitet.
6.3 Förväntningsgap
Att det finns ett existerande förväntningsgap var redan innan studiens början konstaterat.
Men hur såg egentligen respondenterna på huruvida det hade skett en förändring i förväntningarna från kund i takt med digitaliseringens framfart? Det som kunde utläsas ifrån respondenternas svar var att de inte upplevde att det hade skett någon större förändring i gapet mellan kund och revisor, även om de bekräftade att det existerade.
Exemplet med att kunderna fortfarande inte benämnde sin revisor som redovisningskonsult och tvärtom var vanligt förkommet i alla intervjuer.
Respondenternas svar säger där med emot vad Nilsson (2014) beskriver, där han menar att förväntningsgapet är en följd av digitaliseringen och att branschen inte följer med
samhällets övriga digitala utveckling. Det som kan bekräftas är det som Grönlund, Tagesson och Öhman (2013) beskriver i form av att det finns ett existerande förväntningsgap när det kommer till revisionsberättelsen som revisorerna presenterar för kunderna. De beskriver den berättelsen som diffus för en icke insatt person, vilket också alla respondenter bekräftar att de flesta av deras kunder upplever. Det gick också att utläsa en skillnad i hur respondenterna på de mindre byråerna upplever gapet i jämförelse med respondenterna på de större byråerna. På de mindre byråerna har respondenterna en upplevelse av att deras kunder i mycket större mån har ett intresse i att veta vad som revisorerna gör och vad de faktiskt betalar för, även hur de ska tolka det som revisorerna har arbetat fram. Tolkningen som har gjorts då är att de större byråerna arbetar med större kunder, till skillnad mot de mindre byråerna som har många ägarledda bolag som kunder.
Där finns det en skillnad i intresse och också i många fall kunskap om vad som revisorerna arbetar med. Upplevelsen är också att de i många fall finns en helt annan relation mellan revisorn och kunden på de mindre byråerna, vilket i sin tur minskar gapet mellan parterna.
Vid flera intervjuer på de mindre byråerna så har respondenterna berättat om kunder som tar kontakt för att ställa alla möjliga typer av ekonomirelaterade frågor, vilket tyder på ett starkt band mellan kunden och dennes revisor. Respondenterna bekräftar även teorin om informationsassymetri mellan kund och revisor. Flera respondenter på framför allt de mindre byråerna menar att de i den mån det går försöker att informera kunderna om vad de gör för att minska den klyfta som skapas mellan parterna, klyftan som Sundgren, Nilsson och Nilsson (2013) beskriver och som revisorerna vill minska för att de tror att det skulle förenkla deras arbete mot kunderna.
Gällande förväntningsgapet försöker många av respondenterna att informera sina kunder vad de gör för något. Trots detta är det fortfarande inte många som förstår innebörden av revision. Frågan är då om det kan krävas ett utbildningsmöte innan de börjar arbeta tillsammans? Det skulle möjligtvis underlätta för båda parter då kunden förstår innebörden och kanske även hur viktigt det är med alla dokument och information som revisorn behöver för att kunna utföra sitt jobb? En annan fråga som dyker upp då är om digitalisering är lösningen eller om det bara är kunders kunskap och revisorns information
som behöver förändras? Dock skulle digitaliseringen underlätta att minska informationsassymetrin samt förväntningsgapet genom att revisorn skulle kunna hålla utbildningar som sker digitalt.
6.4 Kompetensbehov och framtiden
När det kommer till kompetensbehov var vi ute för att se huruvida digitaliseringen skulle påverka behovet av IT kompetens hos revisorer i framtiden. Detta är något som vi som författare, våra respondenter och forskare i ämnet såsom Issa, Tin & Vasarhelyi (2016) inte kan förutsäga kommer att ske. Men kollar vi på vad som sägs i artiklar som skrivits i ämnet, av exempelvis Issa, Tin & Vasarhelyi (2016) så pratas det om att IT kunskapen blir allt mer värdefulla och det går att se att det vuxit fram en ny typ av revisorer som är nischade mot IT området, så kallade IT-revisorer. Samtidigt så arbetar Revisorsinspektionen aktivt för att revidera och uppdatera utbildningskraven och kraven på auktorisation för att en revisor ska kunna svara upp till hur yrket och efterfrågan hos revisionsanvändarna förändras. Vidare pratar Kokina & Davenport, (2017) om en viss oro när det pratas om att automatisering kan komma att ta över och sköta de mer enkla och standardiserade arbetsuppgifterna vilket traditionellt sett utförs av juniora revisorer.
Vi som författare delar oron över hur de nyutexaminerade och yngre revisorerna ska
Vi som författare delar oron över hur de nyutexaminerade och yngre revisorerna ska