Revisionsprocessen

Revisionens huvudsakliga syfte är, som förklarat tidigare att granska och generera trovärdighet åt ett företags finansiella rapporter. Trohammar (2006) och Carrington (2014) beskriver revisionsprocessen någorlunda likartat men med olika steg och rubriker.

Carrington (2014) beskriver revisionsprocessen i fyra steg; företagsledningens påståenden, bestyrkande åtgärder, dokumentation och rapportering. Medens Trohammar (2006) komprimerar sin beskrivning till tre stadier för processen; planering, granskning och rapportering.

Vi har valt att använda Trohammars (2006) rubriker då vi tycker de symboliserar processen bättre, men båda författarna säger i mångt och mycket samma saker om processen. Dokumentation är däremot en viktig del i processen och Trohammar (2006) tar inte upp detta i samma grad som Carrington (2014), så därför kommer det steget förklaras helt utifrån Carrington (2014).

4.3.1 Planering

I planering som är det första stadiet i revisionsprocessen så bedöms företaget och dess risker analyseras. Revisionsrisken som bedöms här har tre delar, men detta kommer förklaras närmare efter revisionsprocessen. Denna del är väldigt viktig för resten av processen då det är här som revisorn avgör och bestämmer vilka delar, områden och

poster som ska granskas inom ett företag. Vad som granskas skiljer sig från företag till företag då alla skiljer sig lite åt, men vanliga områden som brukar granskas är olika systemrutiner och företagets affärsprocesser. I och med att varje företag inte är av samma slag och arbetar på olika sätt är det även viktigt innan granskning att revisorn tar reda på information och lär sig mer om verksamheten för att kunna göra en bättre bedömning.

Olika branscher har exempelvis olika områden inom företaget där felaktigheter är vanligare än inom andra branscher och områden (Carrington, 2014; Trohammar, 2006) 4.3.2 Granskning

Efter planeringen är gjord och riskerna har analyserats så börjar granskningen av företaget. Syftet här är att samla in revisionsbevis på företaget så att revisorn kan avgöra vilket utlåtande denne ska ge rörande de finansiella rapporterna. När det kommer till granskningen så finns det två huvudsakliga metoder för detta; granskning av kontroller och substansgranskning. Vilken av metoderna en revisor använder sig av hänger på hur pass trovärdiga och pålitliga företagets interna kontroller är. Med granskning av kontroller så granskas de interna kontrollerna för att kunna verifiera att de är relevanta och tillräckligt pålitliga för att företaget fungerar och agerar som de ska och säger att de gör. Substansgranskningsmetoden liknar nog mer den bild som gemene man har om en revisors arbete. Här granskar revisorn företaget genom att undersöka diverse poster i resultat- och balansräkningen och utföra tester på transaktioner och kontobalanser (Carrington, 2014; Trohammar, 2006)

4.3.3 Dokumentation

Oavsett vilken granskningsmetod som används och vilka åtgärder som utförs för att styrka revisionsbevisen ska allt dokumenteras. Detta görs dels för att de måste enligt ISA 230, som är ett dokument innehållande internationell standard över hur en revision ska dokumenteras. Men också för att en rutinerad revisor ska kunna sätta sig in och förstå vissa specifika aspekter utan att tidigare varit inblandad i företagets revision. Så för en revisor sitter dokumentationen i ryggmärgen för görs det ingen dokumentation över ett test eller en åtgärd kan det lika gärna göras ogjort (Carrington, 2014).

Carrington (2014) sammanställer varför revisionen dokumenteras i fyra orsaker:

• Produktionstekniska skäl - det är omöjligt för en revisor att memorera eller komma ihåg alla detaljer i en så stor process som revision är. Ju större en revision är, desto fler människor arbetar med den och dokumentationen och dess omfång blir ännu viktigare så alla inblandade vet vad som gjorts och vad som ska göras.

• Underlag för kommunikation - en förklaring till varför dokumentation som kommunikation är viktig men det är också viktigt över en längre tid för olika revisorer.

Revisionsbyråer har en relativt hög omsättning på personal så det är inte säkert att det är samma revisor som jobbar med företaget vid nästa revision. Eller så byter företaget revisionsbyrå, vilket inte hör till vanligheterna, men i de fall det sker är det praxis att den nya revisorn rådfrågar den tidigare och här fyller dokumentationen en viktig roll.

• Juridiska skäl - Revisorn är förpliktigad att dokumentera vilket åskådliggörs av att det regleras av dokument och lagar som exempelvis ISA 230 eller revisorslagen 24§. Så vare sig en revisor finner nytta eller ej med dokumentation så är det något denne rent juridiskt måste göra. Främsta anledningen till att det finns juridiska krav på dokumentation är att Revisorsnämnden eller en domstol senare ska kunna bedöma och avgöra om allt gått rätt till och revisorn har gjort sitt jobb.

• Referens/bevis till revisionsberättelsen - Med de juridiska skälen i grunden ska det gå att hitta stöd för de uttalanden som revisorn gör i sin revisionsberättelse samt att det ska gå att bevisa att revisionen har utförts i enlighet med gällande standarder och god revisionssed, vilket är en vanlig standardfras. Av särskild vikt är det när en revisor har en avvikande mening i sin rapport, då måste det finnas en noggrann dokumentation över granskningen för styrka den avvikande meningen.

(Carrington, 2014) 4.3.4 Rapportering

Tillslut kommer då målet med revision, nämligen att revisorn ska ge ett utlåtande om företagets redovisning. Detta görs genom revisionsberättelsen som oftast presenteras på ett årsmöte för större bolag eller i all enkelhet i samband med årsbokslutet. Men innan det är dags för upprättande av revisionsberättelsen så jobbar revisorn med att ge företaget

flera rapporter för att framföra eventuella åsikter eller annan information vilket kan hjälpa företaget att bättra kvalitén på sin redovisning innan revisionsberättelsen. Detta gör det därför väldigt värdefullt för ett företag att ha en bra relation och öppen kontakt med sin revisor under årets gång då det kan hjälpa dem att få ett mer positivt utlåtande i revisionsberättelsen än vad de annars skulle fått. Vad som däremot poängteras och måste understrykas är att en revisionsberättelse inte är någon garanti för att all ekonomisk information inom ett företag är hundra procent korrekt. Utan vad som sägs är att det är hög sannolikhet att redovisningen saknar fel av väsentlig betydelse (Carrington, 2014;

Trohammar, 2006).