Revisionssteori

När man kollar på teorier och forskning på revision så brukar man dela in det i två olika kategorier, dessa är nationalekonomi och sociologi. Av dessa två områden anses den nationalekonomiska som den starkare och större delen där det mesta av forskningen inom ämnet baseras på antaganden från nationalekonomin. Den nationalekonomiska grenen är således den mer traditionella av de två, men på senare tid har den sociologiska synen på revision vuxit fram. Till skillnad från det nationalekonomiska ämnet där man pratar om hushållning av resurser, rationalitet och effektivitet i olika situationer, så kollar man inom det sociologiska ämnet på relationer mellan olika parter i fråga samt maktförhållanden.

Inom nationalekonomin så har vi tre teorier för revision; försäkran, förbättring och försäkring. Dessa tre utgår ifrån och bygger på hypoteser som Wallace (1980) presenterade men Carrington (2014) skriver om teorierna. Sociologin har två olika perspektiv på revisionen; komfort och legitimering (Carrington, 2014).

4.2.1 Försäkran

Teorin om revision som försäkran bygger på agentteorin och informationsasymmetri där man pratar om en kontraktssituation mellan två parter samt att informationen mellan dessa är olika. För principalen, som oftast är den part som har minst information och som därmed inte kan veta om agenten agerar med företagets bästa i tanke eller enbart vill maximera sin egennytta blir lösningen här att ta in en tredje helt oberoende part för att granska detta; revisorn. Så i revision som försäkran säger man att revisionen behövs för

att det är en lösning på problemen som uppstår i samband med agentteorin samt om informationsasymmetri råder (Carrington, 2014; Wallace, 1980).

4.2.2 Förbättring

Hypotesen bakom teorin om revision som förbättring skulle kunna ses som ett tillägg till hypotesen om försäkran enligt Wallace (1980). Även denna teori tar sin utgångspunkt i informationsasymmetri med ändamål att göra den finansiella informationen bättre då investerare använder det som grund för sina investeringar (Wallace, 1980). Jämför man teorin om revision som förbättring med agentteorin så är revision enbart ett verktyg för företagsledningen att minska problemen från informationsasymmetri i agentteorin. I revision som förbättring så används revisionen mer direkt på då det handlar om att förbättra kvalitén på informationen. Revisorn får här i uppgift att påverka redovisningen vilket innebär att revisorns roll och inblandning blir mer aktiv redan innan revisionen.

Detta gör att revisorn ses mer som en informationsmedlare, som ska ta in olika intressenters krav kring redovisningen och utifrån det göra en bättre revision (Carrington, 2014; Wallace, 1980).

4.2.3 Försäkring

Ser man till revision som en försäkran så blir revisionen mer indirekt bestyrkande till karaktären. Ett företags rapporter granskas inte för att de ska förbättras eller garantera att de är korrekta i första hand, utan meningen är här att revisorn vill kolla så redovisningen är korrekt och håller rätt standard för sin egen skull. Detta för att när man reviderar ett företag så hamnar risken nu hos revisorn istället för hos företagsledningen vilket gör att revisorn kan komma att bli ålagd att betala ut eventuella skadestånd om något skulle vara fel och det blir en rättssak av det. I och med att revisorn kan få konsekvenser i form av kostnader har denna nu ett direkt intresse i de finansiella rapporterna och att de påståenden som företagsledningen gör i dem är korrekta. Det innebär att de finansiella rapporterna får en till aktör som har ett eget intresse i att de inte är felaktiga, vilket ger intressenter och investerare en lite bättre garanti (Carrington, 2014; Wallace, 1980).

4.2.4 Komfort

När man beskriver revision med begreppet komfort så görs det utifrån både från revisorns och användarens perspektiv. Som revisor kan man inte granska all information i ett företag för då skulle revisionen av företaget ta väldigt mycket längre tid och kosta betydligt mer. Så för att hinna färdigställa vad som i praktiken är revisorns mål, en revisionsberättelse som en årsstämma kan ta beslut på, måste revisorn ta flera val. Vilken information, vilka poster och summor som ska granskas och hur grundligt ska det granskas? När är revisionen klar, det är slutfrågan för revisorn här. När har revisorn samlat betryggande bevis för att kunna stå för det som sägs i revisionsberättelsen? Detta finns det inga riktlinjer för utan begreppet komfort i revision handlar om att revisorn vill nå ett tillstånd där denne är komfortabel med det som granskats och att revisionsberättelsen har tillräckligt med bevis för att stödjas. Utöver detta så handlar det även om att revisorn ska vara komfortabel med hela processen denne använder för att ta fram och göra allt detta. Komfort både som tillstånd och för processen nås genom att eliminera de moment som skapar oro för revisorn. Dessa moment är ofta många i början av processen och i relationen med en ny kund. Desto längre in i processen revisorn kommer och med längre kundrelationer så brukar momenten minska och skifta.

Begreppet komfort i revision är något som alltid förändras och som påverkas av många olika aspekter från kund till kund hos en revisor (Carrington, 2014)

Ser man på komfort i revision ur användarens perspektiv så handlar det om att de ska känna sig trygga och säkra på redovisningen och revisionen av denna. Har användaren inte den komforten är till exempel gränsen för att investera i ett företag troligtvis högre än om investeraren känner sig komfortabel med företaget och informationen som de ger.

Så i detta perspektiv är inte revision ett verktyg för att kritisera eller leta efter fel i ett företags redovisning för användaren. Utan för användaren ska revisionen finnas där och hela tiden förbättra men det är något som ska göras i bakgrunden, för lyfts problem med redovisningen fram i det öppna så kan det ha en negativ påverkan på användarens komfort rörande redovisningen. Tvingas revisorn föra mer väsen av sig än vad som är brukligt med revisionsberättelsen så minskar komforten och förtroendet för företaget hos

användaren. Revisorn och revisionen ska finnas och verka i det dolda för att användaren ska känna optimal komfort (Carrington, 2014).

4.2.5 Legitimering

Revision som legitimering pekar på att revision existerar till följd av att de finansiella rapporterna behöver godkännas. En redovisning som granskats och godkänts av en revisor ger de finansiella rapporterna legitimitet och en högre grad av trovärdighet. För att ett företag eller handling ska anses som legitim gäller det att ligga i linje med de normer och etiska koder som samhället har (Carrington, 2014). Hur man uppnår legitimitet för ett företag eller en handling har vi redan gått igenom under 3.5 Legitimitetsteorin.