Studien tillämpar narrativ analys samt kvalitativ innehållsanalys. Då kvalitativ metod tillämpas kan resultatet av analysen variera beroende på vem som utför den. Resultatet är därför våra egna tolkningar av det valda materialet, med Laura Mulveys den manliga blicken-teori, postfeminism, normer och stereotyper som verktyg. Studiens syfte har av den orsaken varit grundläggande i analysen. Det vill säga, att undersöka påståendet att Sex and the City är feministiskt revolutionerande (Genz & Brandon, 2009, s. 92). Detta har gjorts med syftet att hitta feministiska och icke-feministiska mönster samt patriarkala stereotypa strukturer, med hjälp av studiens frågeställningar som besvaras i avsnitten nedan.
5.1 Hur porträtteras de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna i Sex and the City med feministisk teoribildning, avseende samtalen mellan kvinnorna samt kvinnorna i relation till män ?
Historiskt sett har kvinnor i film till stor del porträtteras som passiva objekt, till för manlig lust och har därmed inte varit bärare av mening (Mulvey, 1989, s. 52). Så är inte fallet i Sex and the City. Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda uttrycker sig fritt och öppet om sina sexuella upplevelser, relationer, dejting, är ekonomiskt oberoende av män och njuter av sina liv. Det kan ha gjort att publiken, särskilt när serien släpptes för 23 år sedan, upplevde denna serie som väldigt feministisk och banbrytande för sin tid (Genz & Brandon, 2009, s. 92).
Sex and the City handlar om Carries, Samanthas, Mirandas och Charlottes liv och tankar.
Trots det faktum att serien ska skildra fyra starka kvinnors liv handlar ändå större delen av deras samtal mellan varandra och deras egna tankar om män och hur de ska bete sig, leva och
se ut för att vara tilldragande för män. Som tittare får man snabbt en uppfattning av att män är något som tar upp större delen av deras tankeverksamhet. Man kan tycka att en serie som ska skildra fyra självständiga kvinnors liv bör spegla aspekter som direkt handlar om kvinnorna som egna, självständiga individer. Så är däremot inte fallet. Istället genomsyras serien av diskurser och skildringar där seriens huvudroller vill tillgodose de omgivande männens behov.
Karaktärernas yttre är väldigt viktigt för dem. Inte för att de vill känna sig snygga och attraktiva för sig själva, utan för att de ska vara attraktiva för män. De kvinnliga karaktärerna känner en osäkerhet kring sina utseenden och att vara attraktiva för mäns blickar är en aspekt som ofta kommer på tal i deras samtal mellan varandra. Det finns även en rädsla för att deras dejter, eller pojkvänner ska spana in andra, vackra kvinnor. Detta medför, utifrån deras samtal, att de tenderar att känna att andra kvinnor som kan anses som mer attraktiva för män än vad de själva är och därför automatiskt blir konkurrenter i frågan om attraktivitet för män.
Detta gör att de klankar ner dessa kvinnor och hånar deras yttre för att själva känna sig säkrare i sig själva. Detta är inte ett postfeministiskt beteende om man utgår från Girl power-feminism och do-me-feminism. Dessa ideologier stödjer kvinnlig attraktivitet, sexighet och femininitet i all form (Genz & Brandon, 2009, s. 92). Samantha är den enda som fullt ut känner sig nöjd över sitt yttre, men även här beror det på bekräftelsen från män, vilket hon själv förklarar i serien. Osäkerheten de känner kring sina utseenden grundar sig i att de vill vara attraktiva för män, och den säkerhet Samantha känner kring sitt eget yttre grundar sig i bekräftelse från män. Deras egna tankar kring sina utseenden grundar sig således oavsett i mäns tankar och värderingar. Laura Mulvey menar att kvinnors värde i film mäts i attraktivitet för mannen och att mannens behov är viktigast och ska tillgodoses i första hand varit en vanligt förekommande patriarkal företeelse genom filmens historia (Mulvey, 1989, s.
15). Utifrån denna studie kan man se att sådana patriarkala strukturer visar sig i hur kvinnorna porträtteras i Sex and the City.
Det finns mönster som visar på att kvinnan har en inre begäran att ha ett stabilt förhållande med en manlig partner. Carrie, Miranda och Charlotte uttrycker ofta en önskan att vilja hitta en manlig partner och har i baktanken att killen de dejtar är en man de kan komma att dela sina liv med. Denna inre begäran kan kopplas till att kvinnan har ett behov av att vara med en man och ha en heterosexuell relation för att känna sig komplett. I analysen kunde man se att Charlotte är den mest konservativa och traditionella av vännerna, då hon tydligt uttrycker en
stark vilja att ha ett stabilt förhållande och gifta sig. Samantha bryter detta mönstret på grund av henne frisläppta och banbrytande tankesätt. Hon söker efter män för att dela en intim och rolig stund med. Till skillnad från Charlotte, Carrie och Miranda så söker hon inte efter något stabilt. Detta kan tolkas som att Samantha är den mest självständiga av de fyra vännerna i serien Sex and the City, och den som är mest postfeministisk i sitt tankesätt och sina handlingar.
5.2 Hur speglas patriarkala strukturer i serien Sex and the city tolkas med feministisk teoribildning?
Porträtteringen av de kvinnliga huvudkaraktärerna, som presenteras ovan, har visat sig innehålla underliggande patriarkala strukturer. Man kan man se att den patriarkala strukturen som visas i serien inte direkt utspelar sig på ett öppet, tydligt och skandalöst sätt som blir lätt för mediekonsumenten, i detta fall serietittaren, att uppfatta. Istället finns den där underliggande samtidigt som den kvinnliga sexualiteten ligger som huvudfokus. Detta gör det enkelt för tittare att uppfatta serien som feministisk, då de patriarkala aspekterna inte belyses på samma sätt som huvudkaraktärernas kvinnliga sexualitet gör. Karaktärerna visar ständigt tankar som kan kopplas till postfeministiska mönster. Till exempel när Samantha är öppen om sin sexualitet och det faktum att Miranda inte följer det stereotypiska kvinnliga utseendet och sitt val av karriär i en mansdominerad bransch, advokat. Man får ofta höra från Samantha att hon ser män som sexuella objekt och att hon inte skäms över sitt behov att tillfredsställa sin egen lust. Det går även att se en stark kvinnlig självsäkerhet där kvinnorna är medvetna om sin femininitet, sexighet samt attraktivitet och hur de gärna använder det till sin fördel. Dessa beteenden tenderar att visas öppet, med ord och i vissa fall genom handlingar som när karaktärerna har sex med olika män. Trots att karaktärerna utstrålar postfeministiska ideologier utåt så finns det inte några feministiska tolkningsgrunder för Sex and the City.
Istället har det kunnats hittats mönster av patriarkala strukturer i analysen.
Den patriarkala synen på hur en kvinna bör vara, vad hon bör sträva efter och hur hon ska uppföra sig avspeglas när karaktärernas samtalar med varandra och när de vistas tillsammans med män i dejting eller relationssammanhang. Ett exempel på detta är när kvinnorna diskuterade vad som definierar att vara en slampa baserat på hur många de har haft sexuellt umgänge med. Karaktärerna upplevs som sexuellt frisläppta då deras samtal till stor del handlar om deras sexuella upplevelser. Trots att detta stereotypa do-me-feministiska
uppförande avspeglas hos de kvinnliga huvudkaraktärerna, får man även se hur de värderar sig själva baserat på antalet sexuella partners de har haft. Det finns en rädsla för att kategoriseras som slampa utifrån mäns preferenser. Denna rädsla för att framstå som lösaktiga grundar sig i att kvinnorna fortsatt vill vara ideala kvinnor för män att dejta. Den sexuella frisläppta aspekten i serien finns där, men den traditionella patriarkala strukturen att mannens behov ofta tillgodoses först i film, på mannens villkor och inte på kvinnans är underliggande i kvinnornas samtal (Mulvey, 1989, s. 18-19). Detta då kvinnorna känner ett krav på att vara måttliga när det kommer till antalet sexuella partners för att passa in i mäns preferenser av vad som är en idealkvinna. Ett annat exempel på en patriarkal diskurs är, återigen, uppfattningen om att kvinnors liv enbart kretsar kring män. Detta kan ses, bland annat, när karaktärerna ständigt söker efter manlig bekräftelse, när kvinnorna blir varandras konkurrenter, samtalsämnena handlar för det mesta enbart om män och till sist strävan efter att ha stabila relationer med män för att vara lyckliga. Dessa mönster ser man inte med blotta ögat, utan de finns undangömda i seriens olika banbrytande beteenden. Detta tankesättet framgår hos alla förutom Samantha, som agerar normbrytande och kan ses som en förebild för do-me-feminism. I ovanstående diskussion har man även kunnat konstatera att det finns mönster på den undergivna kvinnan, som är en typiskt patriarkalt diskurs som porträtteras i filmkonst och som kommer från ett äldre mansdominerat samhälle (Mulvey, 1989, s. 15).
Den svaga och undergivna kvinnan samt den mäktiga mannen, ser man genom vinkeln båda könen är filmad från när de befinner sig under en relationskonflikt. I ovanstående analys har det kunnats se att mannen filmas underifrån som ger intrycket att mannen är stor och bestämd, medan kvinnan filmas underifrån vilket ger intrycket att hon är liten och svag. Även detta sätt att filma är ett förekommande fenomen i den patriarkala filmvärlden, där kvinnan sätts i en position som kan och ska tolkas av publiken som den svaga könen, eller att mannen är i dominasposition (Mulvey, 1989, s. 50). Vissa av scenerna innefattar män som aktivt observerar passiva kvinnor, Big spanar in kvinnor när de går förbi honom på stan. Det är ingenting som problematiseras i dessa sekvenser, sexualiseringen av kvinnor, utan det som problematiseras är faktumet att han gör det när han befinner sig i en relation.
Tidigare studier visar att Sex and the City är en feministisk samt postfeministisk serie, som var före sin tid med att visa kvinnlig sexualitet på tv:n. Detta baseras på att serien visade en stark kvinnlig självständighet där karaktärerna bröt på många köns- och samhällsnormer.
Denna studie visar däremot att serien innehåller en stor mängd icke-feministiska aspekter i porträtteringen av kvinnorna. Trots seriens olika sätt att representera starka kvinnor finns det
flera underlag som visar på patriarkala diskurser och icke-feministiska aspekter som inte stämmer överens med feminism och postfeminism. Med andra ord, Sex and the City’s feministiska stämpel har inte åldrats som ett fint vin.
5.3 Hur avspeglas normer och stereotyper hos kvinnor och män i Sex and the City?
I analysen har vi kunnat se det påstådda banbrytande könsrollerna, såsom att Samantha är, likt en man, öppen om sin sexualitet, men också att de kvinnliga huvudkaraktärerna är ekonomiskt självständiga och bryter mot samhällets stereotyper om hur 30-40 åringar kvinnor bör vara. Trots dessa revolutionerande aspekter har man kunnat se i analysen att porträtteringen av kvinnornas känslor och ställning när de befinner sig med en manlig partner har visats vara könsstereotypiska och normativa - kvinnornas känslor dramatiseras och förminskas. Det finns mönster på den undergivna och tystlåtna kvinnan, men även mönster på
“dramaqueen-kvinnan” och kvinnan som inte kan hantera sina känslor. Dessa mönster tyder på en återkommande patriarkal representation av kvinnor i populärkultur och i medier. Sex and the City framställer dessutom karaktärerna som typiska kvinnor som faller för fel män,
“badboysen” eller mannen som sårar dem. Detta uttrycks tydligt i tv-serien när bland annat Miranda attraheras av att bli dominerad i sängen, gillar män som är respektlösa och blir uttråkad när män är genuina.
I analysen har det kunnat konstateras att det förekommer liknande könsstereotyper hos de manliga karaktärerna. Männen i Sex and the City framställs som lugna och stabila under relationskonflikter med kvinnor. Scenen där Miranda och Steve diskuterar är ett exempel på en man som håller sig lugn och rationell, medan kvinnan är den passivt aggressiva, känslomässiga personen som höjer rösten. Det är typiskt kvinnligt att uttrycka sig i känslor till skillnad från mannen (Zimmerman, 2018, s. 32). Att vara styrd av sina känslor är även stereotypiskt eteende fär kvinnor (Zimmerman, 2018, s. 32). Vidare har man också kunnat se att männen framställs som att de inte mottar kvinnornas känslor, där de inte förstår den plötsliga “känsloutbrottet” och varför kvinnor känner som de känner. Detta i sin tur visar på den stereotypiska känslolösa eller känslomässigt avstängda mannen (Zimmerman, 2018, s.
32). När denna typ av manligt samt kvinnligt beteende visas i film eller serie, det vill säga att känslorna ifrågasätts och ironiseras av män, framställs kvinnan som överkänslig och att hon överreagerar.
5.4 Vidare forskning
Förslag på vidare forskning är att använda sig av kvalitativa intervjuer med kvinnor som växte upp under den mer traditionella andra vågens feminism och kvinnor som har växt upp under den mer moderna tredje vågens feminism. Genom att låta kvinnor från dessa två olika generationer se avsnitt från serien, skulle det kunna ge en mer nyanserad bild av olika mediekonsumenters från olika generationers feminism syn på Sex and the City’s postfeministiska aspekter samt patriarkala strukturer.
6 Referenslista
Litterära källor:
Bevington Smith, P., & Harris Bond, P., (1998). Social psychology across cultures (2 uppl.).
Allyn & Bacon.
Boréus, K., & Bergström, G. (2018). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (4 uppl.). Studentlitteratur AB.
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder (3 uppl.). Liber.
Devis, B. (2008). Hur flickor och pojkar gör kön. Repro 8 AB.
Elvin-Nowak, Y., & Thomsson, H. (2004). Att göra kön - om vårt våldsamma behov att vara kvinnor och män (1 uppl). ScandBook AB.
Genz, S., & Barbon, B. (2009). Postfeminism: Cultural texts and Theories. Edinburgh University Press.
Hinton, P., (2003). Stereotyper, kognition och kultur. Studentlitteratur AB.
Lindgren, S. (2009). Populärkultur - teorier, metoder och analyser (2 uppl.). Liber AB.
Lövgren, K., Bränström Öhman., A., Persson, T., Sjöberg, J., Söderberg, E., & Åström, B.
(2016). Att konstruera en kvinna: berättelser om normer flickor och tanter. Nordic Academic Press.
Mulvey, L., (1989). Visual and other pleasures - Collected writings. Palgrave Macmillan.
Riessman, C.K., (1993). “Narrative Analysis”. London: SAGE Publications: Qualitative Research Method Series. Vol. 30.
E-källor:
Adriaens, Fien, & Van Bauwel, S. (2014). Sex and the city: A Postfeminist Point of View? Or How Popular Culture Functions as a Channel for Feminist Discourses. The Journal of
Popular Culture, 47(1), 174–195. 10.1111/j.1540-5931.2011.00869.x
Nash, M., & Grant, R. (2015). Twenty-something Girls v. Thirty-something Sex and the city Women. Feminist Media Studies, 15(6), 976-991.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1080/14680777.2015.1050596
Nationalencyklopedin. (27 januari 2020). Genus.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/genus
Zimmerman, F., (2018). Det tillåtande och det begränsande. En studie om pojkars syn på studier och ungdomars normer kring maskulinitet. [Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet]. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/54036/1/gupea_2077_54036_1.pdf