Konflikter i kärleksrelationer och “dramaqueen”-kvinnan

I säsong 2, avsnitt 9 - Old Dogs, New Dicks, utspelar sig en scen där stereotypiska drag visar sig hos karaktärerna. Genom att applicera teorier om normer och stereotyper teori i analysen av scener där konflikter mellan de kvinnliga huvudkaraktärerna och män utspelar sig, kan patriarkala och könsstereotypiska i strukturer hittas i hur män och kvinnor agerar och hanterar konflikter i serien.

Carrie känner sig besviken på mannen hon dejtar, Mr. Big, då han spanar in andra kvinnor på gatorna, vänder sig om när kvinnor går förbi. Hennes svartsjuka växer mer och mer då hans beteende inte slutar. Hon känner trots detta att hon inte vill säga något åt saken, tills en natt när hon och Big sover tillsammans och han omedvetet puttar ner henne från sängen. Då blir hon så irriterad att hon inte kan hålla det inom sig längre. En massa saker hon stör sig på kommer upp.

Carrie speaker: If this was all I was ever going to get out of Big, was it enough for me? And then around 3 am, somewhere around sleeping and waking I got my answer.

*Carrie blir nedputtad från sängen av Mr. Big i sömnen. Hon reagerar med att slå till honom och han börjar blöda näsblod*

Big: What the hell was that?

Carrie: You knocked me out of bed! You didn’t even know I was here.

Big: Well I do now. Why don’t you break my arm the next time?

Carrie: I’m sorry.

Big: Jesus! All right Sugar Ray! The bed is all yours.

Carrie: Where are you going?

Big: I’ll sleep on the couch.

Carrie: Wait, will you just let me explain?

Big: Don’t talk now. Bad to talk now.

(14:40) Carrie blir upprörd på Big då han puttar ner henne från sängen i sömnen. Big blir upprörd tillbaka och går och lägger sig på soffan istället. Carrie får dåligt samvete för att hon reagerade med att slå till honom.

*Carrie går fram till soffan där Big ligger och sover. Hon tar med is till hans skadade näsa*

Carrie: It’s ice for your face.

Big: Yes I can feel that.

Carrie: Okay, I know I’ve lost a little of my power here and I’m pretty sure that most women's magazines would say that what I just did was a very bad idea. But the thing is, the other night wasn’t just about the cigar.

Big: It never is.

(15:30) Carrie kommer med is till Bigs näsa och försöker be om ursäkt. Då kommer det fram att hon är upprörd över en mängd saker.

Carrie: I hate that you look at other women. I hate that I don’t have a key to your place. You never spend the night at my place. You can’t even make space for me in your bed. And it’s not your fault, because I never say it. So now I punched you so now I have to say it. So now I’m gonna say it. I feel like I’m back in your life and nothing has really changed and I know you can’t change a man, and you definitely can’t change a man like you… but I still want something to change a little bit… for me.

Big: Physical violence is never the answer.

Carrie: I’m gonna go. Does it hurt?

Big: Yes.

Carrie: Look, I’m sure there are things you don’t like about me.

Big: I’m not falling for that one.

Carrie speaker: Well that was one thing I liked about Big. He definitely knew when to shut up.

(15:30) Carrie förklarar att hennes starka reaktion när hon blev nedputtad från sängen beror på en mängd olika saker som hon stör sig på i Bigs beteende. Att bli nedputtad från sängen var mer sista droppen för henne. Hon stör sig på att han spanar in andra kvinnor, att hon inte får nyckeln till hans lägenhet och att hon inte ens får plats i hans säng. Carrie och Big har dejtat tidigare, men det tog slut på grund av liknande problem. Hon förklarar att hon känner att hon är tillbaka i hans liv igen, men att ingenting har förändrats. Scenen avslutas med att hon förklarar att det är hennes eget fel som inte uttryckt sina känslor och att hon sedan ber om ursäkt.

Att Carrie slår till Big kan tolkas som att Carrie blir känslomässig styrd, vilket är ett stereotypiskt och normativ beteende hos kvinnor (Zimmerman, 2018, s. 32). Hon fylls med känslor såsom ilska, besvikelse och sorg eftersom att Big gör grejer som hon inte samtycker om - exempelvis när Big indiskret spanar in andra kvinnor framför Carrie eller att hon inte känner sig delaktig i hans liv. Denna scen visar således på en tydlig stereotypisk kvinna som överreagerar och representationen av en galen kvinna samt en stereotypisk man som är känslomässigt otillgänglig. Hennes “galna” beteende blir därför stereotypiskt kvinnligt eftersom att hon hon styrs av känslor. Här är representeras en scen där kvinnan bortprioriterar sina egna känslor för en mans skull, vilket sker ännu en gång i samma scen (18:42), som exemplifieras längre ner. Carrie bortprioriterar sina egna känslor kring Bigs beteende och trycker ner dem, vilket resulterar i att det tillslut brister för henne. Mannens behov tillgodoses först, och saker sker på mannens villkor och inte på kvinnans, vilket är en vanlig aspekt i film (Mulvey, 1989, s. 18-19).

Big, å andra sidan, är mer distanserad känslomässigt vilket är ett normbeteende hos män i dagens samhälle, detta eftersom att samhället, än idag, lär ut normen att “ stora pojkar gråter inte” redan i tidig ålder för att få tyst på ett barn som gråter (Zimmerman, 2018, s. 32). Han

visar inte förståelse eller sympati när hon försöker be om ursäkt och förklara sin våldsamma reaktion. Istället blir Big arg. Han höjer rösten och sliter våldsamt av täcket från sängen.

Detta speglar att mannen, trots att kvinna är den som utför våld, är fortfarande i kontroll och maktposition. Detta eftersom han inte visar några tecken på rädsla, tvärtom, han säger emot med ännu starkare röst. Fortsatt in i diskussionen är det Big som är tystlåten och håller sig lugn medan Carrie pratar om sina känslor, vilket speglar normen att män stereotypiskt vanligtvis inte uttrycker några känslor genom att till exempel gråta eller blotta sina känsliga sidor (Zimmerman, 2018, s. 32). Dessutom gör Big narr av Carries känslor genom att inte bemöta henne på ett konstruktivt sätt genom att visa att han tar till sig av kritiken, utan istället väljer bemöta henne med sarkasm. En annan aspekt som man kan uppmärksamma i denna scen är Bigs beteende att spana in kvinnor på gatan när de har gått förbi honom, då dessa scener filmas från Bigs perspektiv, med fokus på kvinnans kropp, när han aktivt observerar kvinnorna utan deras vetskap. Dessa sekvenser, när mannen aktivt observerar en passiv kvinna, från mannens perspektiv, är typiska exempel på male gaze-perspektiv (Mulvey, 1989, s. 50). En tolkning när man applicerar Mulveys teori att kvinnors värde i mäns ögon i film till stor del ligger i att kvinnors värde till stor del kan mätas i kvinnans attraktivitet och sex appeal för den manliga blicken (Mulvey, 1989, s. 50). En annan tolkning utifrån Mulvey är att detta kan vara ett exempel på passiviteten som kvinnor många gånger placeras i utifrån den manliga blicken i film (Mulvey, 1989, s. 52).

Utifrån den scenen kan man även se hur mannen, alltså Big, filmas från en dominant vinkel.

Där Carrie ligger på golvet bredvid sängen och Big filmas uppifrån, vilket kan tolkas att mannen är den som har kontroll, makt och dominans, medan kvinnan är den undergivna och svaga könet. Detta förklaras i Mulveys teori, den manliga blicken, som menar att sådana typer av kameravinklar visar perspektivet på hur män ser på kvinnor (Muley,1989, s. 50).

Vidare kan detta i sin tur ge publiken ett intryck att mannen är i maktposition och att kvinnan är svag.

Ovanstående analys förstärks av ytterligare en scen, från samma avsnitt, säsong 2, Avsnitt 9 -Old Dogs, New Dicks. Där tittaren får uppleva en liknande situation som ovanstående scen, men här handlar det om paret Miranda och Steve. För att förstå bakgrunden till scenen som ska analyseras ska narrativet i denna scen förklaras utifrån dramatism approach, alltså berättelsen intrig (Riessman, 1993, s. 18-19). Mirandas pojkvän Steve har precis flyttat in hos henne vilket har lett till att Miranda, enligt henne själv, har anpassat sig till pojkvännens

dygnsrytm. Detta eftersom Steve är bartender och jobbar kvällar medan Miranda är advokat och jobbar på dagen. Resultatet blev att paret har enbart sex på morgonen, vilket är ett problem för Miranda då hon bland annat kommer sent till jobbet. Scenen som ska undersökas börjar med att på natten har Miranda tänt ljus i hela lägenheten och skapat en romantisk samt sensuell stämning i lägenheten, eftersom hon vill kunna ha sex på kvällen. När Steve kommer hem blir han positiv överraskad.

Miranda går in i sovrummet med två vinglas i händerna. Hon får syn på en snarkande Steve på sängen. Argt ställer Miranda ner glaset på nattduksbordet.

Miranda: Hey! Get up.

Steve: What…?

Miranda: I think you should spend the night at your place tonight.

Steve: Why?

Miranda: Because I really want to catch up with my sleep. And I really don’t want to worry about having sex with you in the morning, and then just lying there and being late.

Steve: You don’t like having sex with me?

Miranda: No. I do. I love it. But just once, I would like to do it at night, like other normal homosepians.

Steve: Hey, relax, we can have sex now.

Miranda: We can’t have sex now! I had a window, and it happened half an hour ago.

Steve: You had a window for sex?

Miranda: I’m sorry, I’m a lawyer. I get tired.

Steve: Yeah, well, I’m a bartender and I get oftly tired of dealing with other people's neurosis. *Steve reser sig upp ur sängen och går mot sovrumsdörren*

Steve: When you get uhm… get, you know, a picture window or a doorway of time, call me.

Carrie speaker: Miranda had never felt less like a successful lawyer in her life.

(18:42) Scenen speglar en sekvens ur relationen mellan Miranda och hennes pojkvän Steve. Utifrån detta narrativa berättande, där Miranda (en kvinna) och Steve (en man) hamnar i en vardagssituation där de måste anpassa sig till varandra på grund av deras olika dygnsrytm och olika arbetstider, får åskådaren en uppfattning om stereotypiska mönster i deras vardag.

Utifrån ett narrativt perspektiv kan man se att denna scen speglar en vardaglig konflikt mellan en kvinna och en man.

Denna scen, likt föregående scen med Carrie och Big, visar stereotypiska mönster på den patriarkala synen på den tysta och ansvariga kvinnan (Zimmerman, 2018, s. 33). Miranda tar på sig ansvaret och försöker lösa problemet på egen hand så att hon kan ha sex på kvällen för att sexuellt tillfredsställa Steve och även hennes egna vilja att ha en icke-stressig morgon.

Hon gör detta utan att diskutera om det med sin partner. Här lägger kvinnan ansvaret på sig själv där hon ska lösa problemet. När Miranda väl tar upp problemet med Steve läggs skulden och problemet på henne. Även i denna scen mottar mannen inte kvinnans känslor. Återigen skildras kvinnan som en “dramaqueen” och att hon överreagerar, då hennes känslor inte tas på allvar av mannen. Miranda viker sig och anpassar sig till Steves rutiner trots att det är han som har flyttat in i hennes lägenhet. Anpassningen sker inte hos mannen i detta fall, utan hos kvinnan. Detta kan tolkas som ett stereotypiskt kärleksfullt och omhändertagande kvinnligt beteende hos Miranda (Elvin-Nowak & Thomsson, 2004, s. 29). Miranda prioriterar Steves välmående före sitt eget när hon vaknar tidigt trots att hon jobbar dagskift, för att det underlättar för Steve som jobbar nattskift. Utifrån Laura Mulveys den manliga blicken-teori kan denna scen även tolkas som att den speglar en vardagssituation, mellan en man och en kvinna där mannens villkor och välmående prioriteras över kvinnans (Mulvey, 1989, s.

18-19).

Även i denna scen kan vi se hur kameravinklar porträtterar män underifrån, vilket ger intrycket att mannen (Steve) ser större ut och mer dominant (Mulvey, 1989, s. 50). Däremot, i denna scen börjar kameravinkeln från kvinnans (Miranda) perspektiv, som kollar ner på mannen. Sedan förändras detta till att mannen är den som kollar ner på kvinnan. Vilket, utifrån en tolkning, lämnar tittaren med intrycket att kvinnans röst, hur bestämde den än är, kommer att tystas av mannens röst.

4.3.3 Sammanfattning

kvinnliga stereotyper och feminina normer behöver inte automatisk betyda icke-feministisk, tvärtom. Enligt de postfeministiska ideologierna Girl Power-feminism och do-me-feminism ska de feminina stereotyperna hyllas, framhävas och användas mot patriarkatet. Däremot är det inte acceptabelt när patriarkatet sätter stämpel på vad som ska vara kvinnligt, ett exempel på detta är Samantha Jones. Under denna analys har man sett att Samantha är

kvinnostereotypisk, hon bär gärna klänning, högklackade skor och har en normativ kvinnlig kropp (stora bröst och smal), men hon låter inte män eller patriarkatet definiera hennes kvinnlighet och värde som kvinna för att hon är mer sexuellt frisläppt och självsäker. I denna analys har man däremot sett att serien Sex and the City avbildar stora patriarkala stereotyper, där mannen är den dominanta och kvinnan är den undergivna. Dessutom kan man se att den undergivna kvinnan även är den som får skulden när ett problem uppstår i serien. Därutöver ser man även tydliga aspekter på den “överreagerande” kvinnan vars känslor inte nås av den

“känslolösa” mannen.