vin
En narrativ studie av Sex and the Citys kvinnliga huvudkaraktärer i relation till män ur ett feministiskt perspektiv
Natalia Daneri Ebba Andersson
Medie- och kommunikationsvetenskap, kandidat 2021
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle
Examensarbete i medie- och kommunikationsvetenskap, V0029F
Sex and the City har inte åldrats som ett fint vin
En narrativ studie av Sex and the Citys kvinnliga huvudkaraktärer i relation till män ur ett feministiskt perspektiv
Natalia Daneri Valdés natdan-6@student.ltu.se
Ebba Andersson ebbaandersson@live.se
2021-03-22
Abstract
This narrative study has analysed the four female main characters from the series Sex and the City, to find patterns of patriarchal, non-feminist and feminist structures that take place in the series, by applying the following theories - the male gaze by Mulvey and postfeminism, as well as theories of gender norms and stereotypes. Different scenes from seven episodes, of relevance to this study, have been chosen to perform a narrative analysis, along with qualitative content analysis. The scenes that have been considered, were chosen for containing events that reflect the main characters´ view of dating, relations, sex, and love, as well as scenes where the women are seen with men. The study has selected different themes to narrow the analysis, which are: women’s view on other women in relation to men, women’s need for men, and their independence, and lastly the portrayal of the female main characters and men. By analysing the themes above, it makes it possible to answer and discuss the study´s two issues, how are the four female main characters portrayed in Sex and the City?, and how are patriarchal structures reflected in the series Sex and the City?.
The results show that Sex and the City, which has been praised for being feminist pioneering, demonstrates several postfeminist aspects, as the series incorporates four strong-willed women who openly expose their sexuality. Despite this aspect, the series is impregnated by patriarchal discourses and non-feminist views - men are the women´s main focus. Most of their conversations are about men and how they should adapt themselves to be appealing to men. Women's insecurities are based on an unaware concern of not being attractive enough for men, and the confidence they have is built up by mens approval. The main characters show tendencies to judge other women because of their insecurities and desire to be attractive for men. Men and women’s behaviors in relations are portrayed in a gender stereotypical way, where women are predominantly more caring, emotionally driven, and adaptable while men are more emotionally closed, less adaptable and more dominant. Sex and the City is about women, but in the end, the main core of the series is men. Based on these conclusions, the series' postfeminist and feminist aspects can be questioned.
Keywords: Feminism, content analysis, gender norms, gender stereotypes, film analysis, Sex and the City.
Sammanfattning
Denna narrativa studie har analyserat de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna i Sex and the City för att hitta mönster av hur patriarkala, icke feministiska samt feministiska aspekter äger rum i serien för att hitta traditionella och postfeministiska mönster. För att ta reda på detta har scener från sju olika avsnitt valts ut där relevanta samtal och händelser utspelas för att sedan analyseras utifrån metoden narrativ analys och kvalitativ innehållsanalys. De scener som valdes ut innehåller händelser som speglar kvinnornas syn på dejting, relationer, sex eller kärlek samt scener där kvinnorna vistas tillsammans med män i dejting- eller
relationssammanhang. Dessa scener delades in i sex olika tematiseringar för att kunna
analysera alla relevanta aspekter för att kunna hitta mönster som ifrågasätter den feministiska stämpeln som serien har haft och fortfarande har än idag, 23 år efter premiäravsnittet. Dessa tematiseringar avhandlar kvinnornas syn på kvinnor i relation till män, kvinnornas behov av män och deras självständighet och porträtteringen av de kvinnliga huvudkaraktärerna och män. Genom att analysera dessa aspekter besvaras studiens två frågeställningar: Hur porträtteras de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna i Sex and the City? och Hur speglas patriarkala strukturer i serien Sex and the City?. Studien har använt Laura Mulveys den manliga blicken- och postfeministisk-teori, samt teorier om könsnormer och könsstereotyper.
Resultatet visar att serien Sex and the City, som har hyllats för att vara feministiskt banbrytande till stor del har feministiska aspekter då serien har fyra starka, kvinnliga huvudkaraktärer där deras liv och tankar skildras. Trots detta genomsyras serien av
patriarkala strukturer och icke feministiska aspekter då kvinnornas huvudfokus är män. Större delen av deras samtal handlar om män och hur de ska anpassa sig själva för att vara åtråvärda för män. Osäkerheter som kvinnorna har grundar sig i en oro för att inte vara attraktiva nog för män och den säkerhet de känner kring sina utseende grundar sig till stor del i manlig bekräftelse. Kvinnorna visar tendenser på att trycka ner andra kvinnor på grund av egen osäkerhet när det kommer till män. Män och kvinnors beteenden i relationer porträtteras på ett könsstereotypiskt sätt där kvinnorna övervägande är mer omhändertagande, känslostyrda och anpassningsbara medan männen är mer känslomässigt stängda och mindre
anpassningsbara. Serien handlar om kvinnorna, men fokuset hamnar ändå tillslut på män.
Med dessa resultat som grund kan seriens traditionella feministiska samt postfeministiska aspekter ifrågasättas.
Sökord: Feminism, innehållsanalys, könsnormer, könsstereotyper, filmanalys, Sex and the City.
.
Innehållsförteckning
1 Inledning 5
1.1 Syfte och frågeställningar 5
1.2 Tidigare forskning 6
2 Teori 8
2.1 Laura Mulveys teori om den manliga blicken 8
2.2 Postfeminism: “Rosa och tjejig, men feminist ändå!” 11
2.3 Könstillhörighet - stereotyper och normer 13
2.3.1 Stereotyper: “typisk man, typisk kvinna” 13
2.3.2 Könsnormer: manligt och kvinnligt 15
3.1 Narrativ analys 17
3.2 Kvalitativ innehållsanalys 19
3.3 Material och urval 20
4 Analys och resultat 22
4.1 Kvinnornas syn på kvinnor i relation till män - analys utifrån Laura Mulveys den
manliga blicken-teori 22
4.1.1 Kvinnornas syn på sig själva 22
4.1.2 Kvinnornas syn på andra kvinnor 29
4.1.3 Sammanfattning 32
4.2 Kvinnornas behov av män och deras självständighet - Analys utifrån postfeminism 33
4.2.1 Behovet av en man 33
4.2.2 Den kvinnliga självständigheten och självsäkerheten 38
4.2.3 Sammanfattning 39
4.3 Analys utifrån könsstereotyper och könsnormer - Porträtteringen av de kvinnliga
huvudkaraktärerna 40
4.3.1 Stereotypiska drag hos kvinnorna i sex och dejting 40 4.3.2 Konflikter i kärleksrelationer och “dramaqueen”-kvinnan 45
4.3.3 Sammanfattning 50
5 Analysdiskussion och fortsatt forskning 51
5.1 Hur porträtteras de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna i Sex and the City med
feministisk teoribildning, avseende samtalen mellan kvinnorna samt kvinnorna i relation
till män ? 51
5.2 Hur speglas patriarkala strukturer i serien Sex and the city tolkas med feministisk
teoribildning? 53
5.3 Hur avspeglas normer och stereotyper hos kvinnor och män i Sex and the City? 55
5.4 Vidare forskning 56
6 Referenslista 57
1 Inledning
När Sex and the City först släpptes för 23 år sedan upplevdes serien som väldigt feministisk och banbrytande för sin tid (Genz & Brandon, 2009, s. 92). Tidigare i filmens historia har kvinnor ofta placerats som passiva objekt för manlig lust och därmed inte varit bärare av mening (Mulvey, 1989, s. 52). Så är inte fallet i Sex and the City, då samtliga fyra huvudkaraktärer är kvinnor som uttrycker sig fritt och öppet om sex, dejting, har en karriär och inte befinner sig underlägsna män ekonomiskt eller socialt. Det kan ha bidragit till att åskådaren, särskilt när serien släpptes, upplevde den som feministisk. Idag kan den feministiska aspekten i serien ifrågasättas i och med den feministiska teorins utveckling.
Sex and the Citys popularitet har vi själva uppmärksammat bland våra vänner, mammor och syskon där serien har varit en självklar del av serietittandet för kvinnor genom åren. Serien skildrar fyra medelålders kvinnors liv. Huvudkaraktärerna består av karriärkvinnan Miranda Hobbes, den obotlige romantikern Carrie Bradshaw, den traditionella familjefokuserade hemmafrun Charlotte York och den sexuellt frisläppta kvinnan Samantha Jones.
Denna studie analyserar huvudkaraktärerna i Sex and the City i ljuset av Laura Mulveys den manliga blicken-teorin, postfeminism, normer och stereotyper som utgångspunkt. En feministisk analys med dessa teorier kombinerade har inte gjorts i tidigare studier av Sex and the City. Dessa teorier används och kombineras för att hitta patriarkala samt icke-feministiska mönster både utifrån den traditionella och moderna feminismens synvinkel.
1.1 Syfte och frågeställningar
Som tidigare nämnts ansågs serien vara starkt feministisk när den först kom ut år 1998 och med tiden har den feministiska aspekten blivit omdiskuterad. Syftet med denna studie är att undersöka den feministiska stämpeln som serien Sex and the City fick när den kom ut för 23 år sedan och som den fortfarande bär med sig. Detta ska göras genom att hitta feministiska, icke-feministiska mönster och patriarkala strukturer med hjälp av Laura Mulveys den manliga blicken-teori, postfeminism, normer och stereotyper i analysen av scener från serien.
För att utföra syftet med arbetet ska följande frågeställningar besvaras:
- Hur porträtteras de fyra kvinnliga huvudpersonerna i Sex and the City med feministisk teoribildning, avseende samtalen mellan kvinnorna samt kvinnorna i relation till män?
- Hur kan patriarkala strukturer i Sex and the City tolkas med feministisk teoribildning?
- Hur avspeglas normer och stereotyper hos kvinnor och män i Sex and the City?
1.2 Tidigare forskning
Det har gjorts flera studier om serien Sex and the City ur ett feministiskt perspektiv. Främst har postfeminism använts i samband med analysen av tv-serien Sex and the City, några exempel på sådana studier är: Sex and the City: A Postfeminist Point of View? Or How Popular Culture Functions as a Channel for Feminist Discourse (Adriens & Van Bauwel, 2014) och Twenty-something Girls v. Thirty-something Sex and the City women (Nash &
Grant, 2015).
Studien Sex and the City: A Postfeminist Point of View? Or How Popular Culture Functions as a Channel for Feminist Discourse, är skriven av Fien Adriaens och Sofie Van Bauwel (2014). Studiens syfte är att analysera framställningen av postfeminism i serien Sex and the City, med hjälp av tematisk filmanalys (Adriens & Van Bauwel, 2014). Utifrån deras slutgiltiga definition av postfeminism blev slutsatsen samt resultatet av deras analys att Sex and the city är en postfeministisk produkt med flera postfeministiska aspekter. Där de kvinnliga huvudkaraktärerna porträtteras som feminina och attraktiva samtidigt som att de kan vara feminister. Denna tolkning leder till att tv-serien ger en slags forum för en förnyad postfeministisk debatt (Adreins & Van Bauwel, 2014). Genom deras postfeministiska filmanalys kunde skribenterna till denna studie uppfatta att feminismen i serien lyft i form av humor, makt, konsumism och banbrytande (Adreins & Van Bauwel, 2014). Sex and the City är en tydlig exempel på hur feminism kan implementeras i populärkultur i form av postfeminism för att visa den kvinnliga makten och självständighet, samtidigt som kvinnor kan visas som feminina (Adreins & Van Bauwel, 2014).
Twenty-something Girls v. Thirty-something Sex and the City women är en jämförande studie om serierna Girls och Sex and the City för att undersöka representationen av postfeminism och sexualitet i dem (Nash & Grant, 2015). Syftet med studien är att se likheter och skillnader i hur feminismen uttrycks, om en serie är mer feministisk än den andra eller om det beror på målgrupp (Nash & Grant, 2015). Studien genomförs genom att placera olika
scener från serien Girls i olika postfeministiska diskurser och teman (Nash & Grant, 2015).
För att undersöka hur feministiska serierna Girls och Sex and the City är används postfeministisk teori som en metod. Detta görs genom att författarna delar upp studien i sexualitet, reproduktivt val och feminin utföringsform utifrån ett postfeministisk syn (Nash &
Grant, 2015). Studien i sin tur jämför representationen av postfeminismen i serien Girls som en modernare millenniegeneration-version av Sex and the City.
Resultatet av denna studie visade att Girls och Sex and the City delar flera aspekter när det gäller fokus, liv, kärlek och vänskap, men att skillnaderna är lika relevanta (Nash & Grant, 2015). Genom analysen av sexualitet, reproduktivt val och feminin utföringsform har författarna av studien kunnat bevisa att karaktärerna i serien Girls upplever en ny och mer komplicerad typ av befrielse och makt (Nash & Grant, 2015).
Denna studie kommer att skilja sig från ovanstående studier och tidigare studier främst för att metoden som används i denna undersökning är kvalitativ innehållsanalys samt narrativ analys. Seriens narratologi ska analyseras på djupet för kunna hitta mönster och strukturer.
Dessutom har teorierna den manliga blicken och postfeminism inte använts i kombination med varandra för att få en fördjupad analys med båda aspekterna. Dessa teorier är väsentliga för denna studie för att kunna bryta isär det som anses vara patriarkalt i narrativen (den manliga blicken) och det som anses vara feministiskt på modern tid (postfeminism). För att på så sätt kunna besvara syftet med studien - hur ser den patriarkala strukturen i serien ut och hur feministisk är Sex and the City? Förutom detta har flera studier av serien Sex and the City behandlat frågan om sex och relationer. Även om det är en viktig infallsvinkel så fokuserar denna studie på den kvinnliga självständigheten och hur den representeras.
2 Teori
2.1 Laura Mulveys teori om den manliga blicken
Laura Mulvey är en filmteoretiker som myntade begreppet “den manliga blicken” år 1975 i sin artikel Visual Pleasure and Narrative Cinema. Begreppet är en viktig del av feministisk filmteori (Lindgren, 2005, s. 180). Mulvey menar att kvinnor inom film porträtteras ur den manliga betraktarens perspektiv. Mulveys filmteorier utgår från Sigmund Freud och Jacques Lacans tolkningsmodeller (Mulvey, 1989, s. 113).
Den manliga blicken beskriver tendensen att i visuell kultur visa världen och kvinnor från ett maskulint synsätt, på mäns villkor med manliga attityder (Mulvey, 1989, s. 18-19). Enligt Mulvey består den manliga blicken av tre blickar: Blicken från personen bakom kameran, blicken från karaktärer i filmen eller verket och blicken från åskådaren (Mulvey, 1989, s.
18-19). Detta grundar sig utifrån att kvinnor i stor utsträckning har exkluderats från produktion och framställning av film, förutom då de har exploaterats som sexuella föremål för den manliga blicken (Mulvey, 1989, s. 113). Mulvey beskriver en bild av filmhistorien där diskriminering och marginalisering av kvinnor har varit ständigt närvarande och kvinnliga regissörer har varit kraftigt underrepresenterade genom historien (Mulvey, 1989, s. 113).
Laura Mulvey menar att könsmakt-symmetrin är konstruerad för den manliga blicken och är djupt rotad i patriarkala ideologier och diskurser (Mulvey, 1989, s. 15). Detta innebär att den manliga tittaren är målgruppen, och därför tillgodoses deras behov först. Problemet kommer från ett gammaldags, mansdrivet samhälle (Mulvey, 1989, s. 15). I Visual and Other Pleasures förklarar Mulvey att kvinnor i själva verket är bärare av mening, och inte skapare av mening (Mulvey, 1989, s. 15). Det vill säga, att kvinnor inte placeras i en roll där de kan ta kontroll över en scen, utan de placeras helt enkelt i en scen för att observeras från en objektifierande synvinkel (Mulvey, 1989, s. 15). den manliga blicken-teorin innebär därmed att kvinnor i media ses från en heterosexuell mans ögon och att dessa kvinnor representeras som passiva objekt för manlig lust. Publiken tvingas se kvinnor från en heterosexuell mans perspektiv, oavsett om de är heterosexuella kvinnor eller homosexuella män. Den manliga blicken betyder att den kvinnliga betraktaren upplever berättelser sekundärt genom mannens identifiering (Mulvey, 1989, s. 14).
Ur det feministiska perspektivet kan denna teori ses på tre sätt: hur män ser på kvinnor, hur kvinnor ser på sig själva och hur kvinnor ser på andra kvinnor (Mulvey, 1989, s. 50). Typiska exempel på den manliga blicken-perspektiv är medelstora närbilder av kvinnor från en mans axel, bilder som panoreras och stannar på en kvinnas kropp och scener som visar att en man aktivt observerar en passiv kvinna. Laura Mulvey tar upp den franske filmregissören Jean-Luc Goddards film “À bout de souffle” (Till sista andetaget) som exempel i Visual and Other Pleasures (Mulvey, 1989, s. 50). Mulvey problematiserar Goddards representation av kvinnor i filmen. Huvudkaraktären Patricia slits mellan karriären och kärleken till en man, samt att stort fokus i filmen läggs på hennes yttre från de manliga karaktärerna (Mulvey, 1989, s. 50).
Filmen speglar även synen på hur kvinnor kan bidra till den moderna världen under 60-talet.
Det vill säga, att kvinnors värde till stor del kan mätas i kvinnans attraktivitet och sex appeal för den manliga blicken (Mulvey, 1989, s. 50). Öppningsscenen i filmen är ett sterilt hus där en naken kvinna rör sig från rum till rum, upp och ner för trappan. Det är tyst och fokuset ligger på kroppen. Detta följs av en närbild på kvinnans kropp och avslutas med en bild på kvinnans huvud och axlar när hon pratar i telefon. Hennes konversation upprepas med vissa skillnader från dubbningen av kvinnans röst. Detta menar Mulvey är en del av problematiken.
En naken kvinna som går omkring i ett tyst hus, med en kort scen där kvinnans röst är dubbad och inte i synk med scenen. Det vill säga, en tyst filmscen på en naken kvinna där allt fokus läggs på kroppen. I feministisk filmteori speglar detta passiviteten som kvinnor många gånger placeras i utifrån den manliga blicken (Mulvey, 1989, s. 52).
Mulvey (1989) berättar om olika exempel och synvinklar på hur den manliga blicken-teori kan appliceras och urskiljas i filmscener (s.49). Samt hur feminin skönhet hos kvinnor automatiskt blir en värdemarkör för kvinnor sett utifrån den manliga blicken (Mulvey, 1989, s. 49).
Kollisionen mellan feminism och film är en del av ett bredare, explosivt möte mellan feminism och patriarkala strukturer (Mulvey, 1989, s. 111). Kvinnorörelsen uppmärksammade kulturens politiska betydelse tidigt i kvinnors frånvaro från skapandet av konst och litteratur som en integrerad aspekt av förtryck (Mulvey, 1989, s. 111). Denna insikt gjorde att fler debatter om politik och estetik startades (Mulvey, 1989, s. 111). I stor utsträckning var det feminism som gav en ny, större betydelse för kulturpolitiken då det la
fokus på uppmärksamheten kring samband mellan förtryck och språkbehärskning (Mulvey, 1989, s. 111). Det vill säga, de fann att kvinnor i hög grad var uteslutna från kreativa traditioner, utsatta för patriarkal ideologi inom litteratur, konst och visuell representation, däribland film (Mulvey, 1989, s. 111). Kvinnor var tvugna att formulera ett motstånd mot kulturell sexism och upptäcka ett uttrycksmedel som bröt med en konst som för sin existens var beroende av ett maskulint kreativitets begrepp (Mulvey, 1989, s. 111).
Sammanfattningsvis menar Mulvey att den kvinnliga rollen har haft två funktioner, traditionellt sett: Att vara ett erotiskt objekt för de andra karaktärerna i handlingen, och att vara ett erotiskt objekt för mediekonsumenterna. Den manliga rollen är den aktiva rollen och åskådarna följer handlingen genom det manliga synsättet och därav kan inte de manliga rollerna objektifieras på samma sätt som de kvinnliga rollerna (Mulvey, 1989, s. 838).
Teorin om den manliga blicken kommer att användas i analysen för att urskilja och hitta patriarkala samt icke-feministiska aspekter i serien. Denna studie fokuserar främst på dialogen mellan karaktärerna, inte på bildanalys som denna teori ofta används till. Mulveys teori syftar på att kvinnor har placerats i film grundat i djupt rotade patriarkala strukturer där kvinnor till största del har varit till för manlig lust, och därmed inte varit bärare av mening.
Även om Sex and the City har fyra starka kvinnliga huvudkaraktärer genomsyras en stor del av kvinnornas samtal, beteenden och känslomässiga behov av män. Trots att karaktärerna påvisar vissa feministiska beteenden kan man göra icke-feministiska tolkningar i porträtteringen av kvinnorna med hjälp av Mulveys teori. Genom att applicera denna teori i analysen av kvinnornas beteenden och samtal kopplade till män kan nya, icke-feministiska tolkningar göras.
2.2 Postfeminism: “Rosa och tjejig, men feminist ändå!”
Studien kommer att fokusera på hur feminismen speglas i serien Sex and the City, som är en serie med komedi och romantik som genre, riktade till kvinnor i alla målgrupper. För att kunna analysera och förstå hur feminismen speglas i serien utifrån postfeministisk teori tillämpas Girl power-feminism och do-me-feminism. Det finns inga markörer som fastslår varifrån postfeminism kommer ifrån eller när den började (Genz & Brandon, 2009, s. 4).
Generellt menar man att postfeminism är kontextspecifikt och måste bedömas dynamiskt i relation till dess olika manifestationer och sammanhang (Genz & Brandon, 2009, s. 5). Av den orsaken ska ideologierna Girl power-feminism och do-me-feminism ur postfeminism tillämpas i denna studie. Postfeminism används för att hitta mönster av modern feminism, eller den moderna synen på feminism i serien, till skillnad från den manliga blicken-teorin som används för att hitta mönster av den traditionella synen på feminism och patriarkala strukturer. Båda teorierna används för att hitta patriarkala strukturer, med två olika infallsvinklar. Detta för att kunna göra en så nyanserad feministisk filmanalys som möjligt.
Postfeminism är en term som används för att beskriva reaktionerna av motsägelser i den traditionella feminismen och dess ideologi (Genz & Brabon, 2009, s. 1). Girl power-feminism och do-me-feminism är några postfeministiska ideologier som är fulla av kontroversiella aspekter och som skiljer sig från den traditionella feminismen, något som kommer att förtydligas nedan (Genz & Brabon, 2019, s. 76 och 91).
Postfeminism är, som nämnts ovan, ett koncept med motsägelser i sina definitioner i media, postmodern teori, feministiska analytiker och neo-liberala retoriker (Genz & Brabon, 2009, s.
1). I populärkultur har postfeminismen kopplats till kvinnliga karaktärer såsom Spice Girls och den hopplöse romantikern Bridget Jones (spelad av Renée Zellweger), som har både kritiserats men även beundrats som “the poster child” för postfeminismen (Genz & Brabon, 2009, s. 1). I akademiskt syfte kopplas postfeminismen ihop med andra “post”- diskurser, såsom postmodernismen och postkolonialismen, och då refereras det till en skiftning i tolkningen och konstruktionen av identitet och genus (Genz & Brabon, 2009, s. 1). I sociala och politiska sammanhang har postfeminism blivit ett tecken på en “post-traditionell” era som har formats av kraftiga förändringar i grundläggande sociala relationer, rollstereotyper och uppfattningar såsom bestämmanderätt (Genz & Brabon, 2009, s. 1). Denna definition av postfeminism, det vill säga tecknet på en post-traditionell era, kommer att tillämpas i denna
studie, då det anses relevant för att djupare analysera de patriarkala samt feministiska sociala strukturerna som utspelar sig i Sex and the City.
Definitionen “Girl power” håller en outtalad vägran på flera principer som härstammar från andra vågens feminister (Genz & Brandon, 2009, s. 76). De betonar de förmildrande och förtryckande aspekter av kvinnlighet i ett mansdominerat samhälle, vilket det i sin tur anses ofta i populärkultur vara synonymt med “chick lit”- en kvinnoorienterad fiktion som berömmer nöjen med feminin prydnad och heterosexuell romantik (Genz & Brandon, 2009, s. 76).
Girl power refererar till en populär feministisk hållning som var vanlig bland flickor och unga kvinnor under sena 1900-talet och början av 2000-talet. Denna hållning är ett koncept som kombinerar kvinnlig självständighet och individualism med en självsäker skyltning av kvinnlighet och sexualitet, vilket populariserades av det brittiska bandet Spice Girls under 90-talet (Genz & Brandon, 2009, s. 76-77). Konceptet Girl power kan tolkas som en protest och kritik mot patriarkatet och det mansdominerade samhället som stämplar termen femininitet och kvinnornas rollstereotyp (Genz & Brandon, 2009, s. 77). Girl power tar tillbaka elementen av kvinnlighet och flickighet i mode, stil och personlighet, samt förkastar uppfattningarna om att feminism är anti-femininitet och att kvinnlighet är sexistisk och förtryckande (Genz & Brandon, 2009, s. 77). Istället anser man att feministiska och feminina egenskaper kan blandas (Genz & Brandon, 2009, s. 77). Här syftas på att man kan konkurrera/tävla mot män på samma jämställda villkor utan att förlora “rosa och rosor”- femininiteten (Genz & Brandon, 2009, s. 77).
Sex and the City serien är inte blyg med att visa den kvinnliga sexlusten och sex. Karaktären Samantha Jones är känd för att inte vara blyg om sin sexualitet och experimentering med sex.
Inom postfeminismen existerar konceptet do-me-feminism eller “ta mig-feminism” på svenska (Genz & Brandon, 2009, s. 91). Med andra ord ser konceptet på sexuell frihet som nyckeln till kvinnors självständighet och frigörelse. Sexualisering av kvinnor som objektifiering och pornografi har sedan 70-talet varit ett hett ämne för feminister, som både kritiserar pornografi (anti-pornografi) och försvarar pornografi (pro-pornografi) (Genz &
Brandon, 2009, s. 91-92). Do-me-feminism kallas även “bimbo-feminism” och “porno chic”
och ses som en typ av pro-sex feminism, något som kan uppfattas som kontroversiellt (Genz
& Brandon, 2009, s. 92). Medan Girl powers budskap är att få kvinnor att känna sig
självsäkra med sin femininitet och kvinnlighet baseras do-me-feminism på sexigheten hos kvinnan, något som tog fart på 1990-talet (Genz & Brandon, 2009, s. 92). Serien Sex and the City har varit omdiskuterad för att vara en ny typ av feministisk revolution på den tiden, där karaktärerna beskrivs som “bestämda och fulla av pro-sex-attityd”, men ändå fast beslutna att hålla tillbaka luster i en mansvärld” (Genz & Brandon, 2009, s. 92).
Do-me-feministen använder medvetet sitt utseende och sexualitet för att uppnå personliga och professionella mål och på så vis känna att hon har kontroll över sitt liv (Genz & Brandon, 2009, s. 92). Dock görs inte detta med sexuell objektifiering som mål, utan som ett sätt för henne att ge uttryck till hennes femininitet och sexuella identitet (Genz & Brandon, 2009, s.
92). Det här begreppet innebär att do-me-feminism har en annan typ av relation till den traditionella feminismen och pre-feminismen, då hon varken är fångad i femininiteten (pre-feminism) eller stöter bort den (feminism); hon använder femininiteten (Genz &
Brandon, 2009, s. 92-93).
Sex and the City utspelar sig på slutet av 1990-talet då postfeminismen blomstrade som mest.
De postfeministiska teoritraditionerna är väsentliga för att studera hur olika feminina karaktärer kan tolkas i ett modernt feministiskt ramverk. Dessutom påstås serien vara väldigt postfeministisk på det sättet att karaktärerna ses vara självständiga, bestämda, starka och inte blyga över att uttrycka sin sexualitet öppet, precis på samma sätt som män kan uttrycka det (Genz & Brandon, 2009, s. 92-93). Genom att tillämpa den postfeministiska teorin i analysen kan de olika feministiska och patriarkaliska aspekterna som visas i serien urskiljas. Vidare ska postfeminism utnyttjas i seriens olika scener för att förstå om något är Girl Power-feminism, do-me-feminism, eller om de är gjorda utifrån en patriarkalisk syn med hjälp av Mulveys teori om den manliga blicken.
2.3 Könstillhörighet - stereotyper och normer
2.3.1 Stereotyper: “typisk man, typisk kvinna”
För att närmare förstå vad som är typiskt kvinnligt och typiskt manligt utifrån patriarkala strukturer ska termen stereotyp appliceras i denna studie fastän karaktärerna i serien har hyllats för att bryta stereotyper (Genz & Brandon, 2009, s. 92). Stereotyper blir därmed grundläggande för att förstå de patriarkala strukturerna.
I boken Social Psychology across Cultures (1998) skriver Michael Bond och Peter Smith att stereotyper är ett begrepp som sammanfattar ett antal övertygelser om individers olika grupptillhörigheter (s. 184). Kön, ålder, klass, utbildning och etnicitet är exempel på olika grupptillhörigheter som är grunden till olika stereotyper (Bond & Smith, 1998, s. 184). En stereotyp är en specifik uppfattning av en individ som del av en grupp (Bond & Smith, 1998, s. 185). Detta kallas för förutfattade meningar, vilket inkluderar personens värderingar, åsikter, beteende, utseende, drag och språk (Bond & Smith, 1998, s. 185). Stereotyper existerar för att människor fungerar på så sätt att vi vill minska den egna osäkerheten mot andra grupper som vi själva inte tillhör (Bond & Smith, 1998, s. 186-187). Det vill säga, för att inte behöva bearbeta personlig information om personer i grupper som vi själva inte kan relatera till- eller känner till (Bond & Smith, 1998, s. 186-187). Stereotyper är en aspekt som kommer användas i analysen för att belysa hur kvinnorna respektive männen porträtteras.
Detta för att undersöka skillnader och eventuella likheter kring hur männen och kvinnorna porträtteras, samt skillnaderna mellan de olika karaktärerna i stort.
I Stereotyper, kognition och kultur definierar Perry R. Hinton (2003) definitionen av en stereotyp i form av tre olika, viktiga komponenter.
Den första är en egenskap som samtliga människor i en grupp har gemensamt. Det kan till exempel handla om utseende eller ett fysiskt attribut, som till exempel klädesplagg. Det kan även röra sig om nationalitet eller vilket idrottslag man hejar på. Dessa gemensamma nämnare gör att människor kan identifieras som en grupp (Hinton, 2003, s. 11)
Den andra är ytterligare gemensamma egenskaper, som personlighetsdrag (Hinton, 2003, s.
11). Det kan till exempel vara så att en viss grupp är gladare än en annan, eller att den är mer omhändertagande än en annan. Egenskaperna kan även vara fysiska. Det som bidrar till stereotyper är att alla människor i gruppen tillskrivs samma egenskaper (Hinton, 2003, s. 11).
Den tredje komponenten är att människor utifrån drar egna slutsatser och tilldelar, eller tillskriver en person stereotypiska egenskaper (Hinton, 2003, s. 12). Det vill säga, stereotypiska egenskaper som kan identifieras hos en grupp. På så sätt kan människor dela in andra personer i omgivningen i grupper för att tillskriva personen en stereotypisk roll, som t.ex. manligt eller kvinnligt beteende (Hinton, 2003, s. 12). Exempel på systematiska
stereotyper är att kvinnor är mer omhändertagande (och omhändertagna) och kärleksfulla, medan män är mer intresserade av sex, kvinnor kan hålla flera bollar i luften samtidigt, medan män inte kan göra två saker samtidigt (Elvin-Nowak & Thomsson, 2004, s. 29).
Hinton (2003) förklarar att människor hela tiden kategoriserar människor vi träffar i vardagen utifrån den lilla information man får ta del av (s. 10). Det första människor uppmärksammar hos andra är de fysiska attributen som till exempel kön, hudfärg och klädsel. Utifrån denna ytliga information drar vi stereotypiska slutsatser om människors egenskaper. På så sätt delas människor in i stereotypiska grupper utifrån det första intrycket (Hinton, 2003, s. 10). Vi bygger snabbt upp förväntningar utifrån detta utan att personen i fråga över huvud taget har hunnit göra något. Detta för att vi tillskriver personer stereotypiska karaktärsdrag utifrån det första, ytliga intrycket (Hinton, 2003, s. 94). Ett exempel på detta är till exempel uniformer hos olika yrkesgrupper där förväntningar direkt kan infinna sig (Hinton, 2003, s. 10).
2.3.2 Könsnormer: manligt och kvinnligt
Som tidigare nämnts har Sex and the City varit omdiskuterad för att vara revolutionerande för sin tid, samt att den anses vara normbrytande gällande sex, sexualitet och relationer (Genz &
Brandon, 2009, s. 92). Av denna anledning ska könsnormer och stereotyper upplysas för att djupare förstå vad som anses vara normbrytande, stereotypiskt och normativt i serien, för att vidare tillämpa det i den manliga blicken- samt postfeminism-teorierna. Detta för att kunna se de olika patriarkala och feministiska diskurser i Sex and the City.
Genus är ett begrepp som används för att understryka relationen mellan könen, det vill säga normer som skapas genom tiderna mellan män och kvinnor (NE, 2020). Med andra ord, ordet genus används för det sociala könet medan ordet kön används för det biologiska könet.
Begreppet syftar i sin tur på de inlärda beteenden och förväntningar som samhället har lagt på män och kvinnor, pojkar och flickor (NE, 2020). Zimmerman skriver i sin studie Det tillåtande och det begränsande. En studie om pojkars syn på studier och ungdomars normer kring maskulinitet att norm är en kritiserad term som kan uppfattas som en begränsning och något som är påtvingad, men forskare som Raewyn Connell menar att det kan även vara något individen kan välja (Zimmerman, 2018, s. 57). Däremot anser Connell att det är riktigt att man bör se normer som en del av ett kollektivt liv (Zimmerman, 2018, s. 57). Med andra ord, individen själv skapar inte normer, utan det är det sociala relationer mellan individer som konstruerar normer (Zimmerman, 2018, s. 57). Könsnormer är en aspekt som kommer
nämnas i studien för att undersöka typiska manliga respektive kvinnliga egenskaper och vilka av karaktärerna som besitter dessa egenskaper. Detta för att belysa skillnaderna mellan personer, främst mellan könen.
Den normativa mannen och kvinnan konstrueras av samhällets förväntningar. Det kan vara utseendemässigt, personlighetsmässigt samt karriärmässigt som i sin tur delas in i
“kvinnlighet” och “manlighet” (Lövgren et al., 2016, s. 7). Samhället konstruerar således olika fack för vad som tillhör pojkar och flickor - kläder, leksaker, frisyrer, talesätt, aktiviteter, m.m. (Devis, 2008, s. 13).
Tittar man närmare på kvinnlighet så finns det olika igenkännande markörer som tyder på kvinnlighet. Håret är ett exempel på en typisk norm hos kvinnor: Färgen, längden, och var på kroppen den får finnas (Lövgren et al., 2016, s. 7). Ett annat exempel är kläder såsom kjol och klänningar (Lövgren et al., 2016, s. 8). Klänningen är en tydlig symbol på femininitet eller kvinnlighet (Devis, 2008, s. 31). Kroppsspråket är även en indikation på feminint och maskulint samt vad som är tillåtet inom det. Det kvinnliga kroppsspråket är lugnt och försiktigt (Devis, 2008, s. 30). Om man ser på det kvinnliga beteendet är det feminint eller kvinnligt att uttrycka känslor, såsom sorg i form av gråt och kärlek i form av fysisk kontakt (Zimmerman, 2018, s. 32). Samtidigt som att flickor och kvinnor förväntas vara lugna och tystlåtna (Zimmerman, 2018, s. 33).
Om man istället tittar på de normer som finns för maskulinitet är klädsel som byxor den starkaste markören för manlighet (Devis, 2008, s. 31). En mans manlighet ökar eller minskar beroende på om han bär klänning eller byxor, detsamma gäller för kvinnor (Devis, 2008, s.
31). Det manliga kroppsspråket är mer groteskt, våldsamt och stort, där pojkar inte bes om att få sitta med benen ihop eller sitta fint (Devis, 2018, s. 30). “Män gråter inte” är ett exempel på en norm som samhället sätter på pojkar redan i tidig ålder (Zimmerman, 2018, s. 32).
Detta i sin tur skapar normen om att killar och män inte bör uttrycka några känslor, det vill säga gråta eller visa smärta (Zimmerman, 2018, s. 32). Dessutom är det mer acceptabelt att killar och män är mer högljudda och bråkiga (Zimmerman, 2018, s. 33).
Olika könsnormer och könsstereotyper kommer alltså att undersökas för att förstå vilka sociala normer och patriarkaliska normer som förekommer i serien Sex and the City. Termer såsom könsnormer, kvinnlighet/femininitet och manlighet/maskulinitet kommer att användas
flitigt i denna studie i samband med den manliga blicken-teorin samt postfeminism. Detta möjliggör förståelsen av vad som anses vara feminint utifrån en patriarkal synvinkel.
3 Metod och material
3.1 Narrativ analys
Studien kommer att sätta fokus på uppbyggnaden av olika scener i serien Sex and the City, för att därigenom kunna upptäcka olika aspekter och mönster över hur kvinnor porträtteras utifrån Mulveys teori om den manliga blicken, postfeminism, stereotyper och normer.
Därmed kommer narrativ analys appliceras i denna studie, som syftar till att man bryter ner narrativet (berättandet) (Riessman, 1993, s. 1-2). Detta för att djupare förstå meningen med narrativets berättelse om hur kvinnorna porträtteras i Sex and the City.
Enligt Catherine Kohler Riessman (1993) är ett utmärkande drag för narrativ analys att den bygger på en form av berättelse (personal narrative) (s. 1-2). Berättelsen ska innehålla en person i en konversation där lyssnaren tas tillbaka till det förgångna och reflekterar över vad som hände för att sedan dra en slutsats, eller göra en poäng av det (Riessman, 1993, s. 1-2).
“Narrative analysis takes as its object of investigation the story itself… The purpose is to see how respondents in interviews impose order on the flow of experience to make sense of events and actions in their lives… Analysis in narrative studies opens up the forms of telling about experience, not simply the content to which language refers. We ask, why was the story told that way?”
(Riessman, 1993, s. 1-2)
I en narrativ analys ligger alltså fokuset på berättelsen och varför den berättats på det specifika sätt den är utformad. Frågan i analysen lyder: varför berättas berättelsen på detta sätt?
Enligt Riessman (1993) är syftet med en narrativ analys att försöka förstå och tolka hur informanternas berättelser, händelser eller erfarenheter skapar mening i sina liv (Riessman, 1993, s. 18-19). Narrativ analys är inte en homogen metodinriktning. Den narratologimetodologiska traditionen har sin utgångspunkt i att det finns en struktur i en
berättelse som håller den samman och att händelserna får mening utifrån hur de ordnas i berättelsens följd (Riessman, 1993, s. 18-19).
“Narrative analysis - and there is not one method here - has to do with how protagonists interpret things.”
(Riessman, 1993, s. 18-19)
Catherine Kohler Riessmans (1993) tre perspektiv (Structural approach, dramatism approach och oral tradition approach) på hur en berättelse kan analyseras kan presenteras med utgångspunkt i ovanstående förklaring (s. 18-19).
Structural approach är det första perspektivet, vilket har Labovs forsknings antaganden som grund (Riessman, 1993, s. 18-19). Det vill säga, att berättelser består av en funktion med sex olika element som är följande: abstrakt (en summering av narrativet, dvs. vad handlade det om?), orientation (som ska besvara när, var hur, vilka.), komplicerad handling (händelseförlopp, vad händer härnäst?), resultat eller lösning (vad som äntligen hände) och koda (återvänder perspektivet till nuet) (Riessman, 1993, s. 18-19).
Dramatism Approach är det andra perspektivet. Det perspektivet analyserar motivet i en berättelse och fokuserar på intriger (Riessman, 1993, s. 18-19). Berättelsens intrig utgår från dessa frågor:
● What was done? (Act)
● When or where it was done? (Scene)
● Who dit it? (Agent)
● How he, or she, did it? (Agency)
● Why? (Purpose) (Riessman, 1993, s. 18-19)
Oral Tradition Approach är det tredje perspektivet, som syftar till att analysera hur berättelsen berättas (Riessman, 1993, s. 18-19). Det vill säga, förändringar i tonläge, pauser och andra funktioner som förändrar talet på så vis att det möjliggör för mediekonsumenten att tolka in olika signaler och meningar för att dra slutsatser (Riessman, 1993, s. 18-19).
Narrativ analys kommer således att användas, för att kunna utreda hur narrativen i berättelsen av serien Sex and the City framställs. Structural approach samt dramatism approach kommer att användas för att berätta bakgrunden och kontexten kring en scen. Oral tradition approach kommer att tillämpas för att djupare analysera karaktärerna och deras känslor, på så sätt kan underliggande strukturer tolkas. Genom att tillämpa dessa metoder kan berättelse formen och den visuella aspekten granskas, för att kunna se de patriarkaliska strukturerna i serien.
Därigenom kan den feministiska perspektivet bedömas och ifrågasättas.
3.2 Kvalitativ innehållsanalys
Studiens fokus är att göra en djupgående analys av det narrativa innehållet i Sex and the City.
Således kommer studien grunda sig på kvalitativ innehållsanalys, som syftar till att undersöka det fundamentala i materialet som studien baseras på (Bryman, 2018, s. 677). Kvalitativ innehållsanalys blir relevant när urvalet av material görs, då urvalet ska preciseras och noggrann väljas beroende på vad som ska undersökas (Bryman, 2018, s. 361-362). Några exempel på vanliga urval är om materialet väljs utifrån tidsperiod eller datum (Bryman, 2018, s. 361-362). Kvalitativ innehållsanalys är väsentlig för att göra en grundlig och rättvis urval av material. Med hjälp av kvalitativ innehållsanalys ska scener från serien Sex and the City väljas ut, beroende på scenernas relevans till analysen; Dialogerna mellan de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna är av stor intresse för att kunna förstå och tolka olika feministiska, icke-feministiska samt patriarkala ideologier. Det som kommer att analyseras i denna studie är åtta olika scener från sju av tv-seriens avsnitt. Urvalet av materialet kommer att baseras på ovanstående kriterium, något som kommer att förklaras djupgående under kapitlet Material och urval.
Kvalitativ innehållsanalys kan problematiseras, då forskarens tidigare utbildning, kunskaper och erfarenhet kan komma att forma studien (Bryman, 2018, s. 380). Detta medför i sin tur att undersökningen och urvalet av material blir nästintill omöjlig att skapa utan att inkludera någon typ av tolkning riskerar att finnas i studien (Bryman, 2018, s. 380). Innehållsanalys kommer således att användas för att kategorisera och bryta ner delar av materialet för att kunna besvara studiens syfte (Boréus & Bergström, 2018, s. 50). Dock finns det ingen mall över hur innehållsanalys ska utföras, detta medför att olika undersökningar som tillämpar kvalitativ innehållsanalys kan skifta med varandra (Boréus & Bergström, 2018, s. 50). Av den anledningen behöver undersökningen, som implementerar innehållsanalys, en utförlig
förklaring till varför den används (Boréus & Bergström, 2018, s. 50). Kvalitativ innehållsanalys har för avsikt att systematisk klargöra meningen av datan som används, genom att kategorisera materialet Boréus & Bergström, 2018, s. 50).
För att utföra en så rättvis kvalitativ innehållsanalys som möjligt, ska ovanstående teorier, postfeminism samt den manliga blicken-teori, vara fundamentala när analysen av materialet genomförs. Dessa teorier kommer att ligga som grund till tolkningarna som görs för att förstå feminismen och postfeminismen i serien, men också de patriarkala ideologierna som kan genomsyras i serien. Detta för att kunna ifrågasätta hyllningen som Sex and the City har fått, som feministisk serie, genom åren.
3.3 Material och urval
Denna studie har använt sig av åtta olika scener från sju avsnitt från serien Sex and the City, en romantisk drama-komedi som sändes mellan 1998 och 2004. Serien bestod av sex säsonger med totalt 94 avsnitt. Serien följer livet på de fyra kvinnorna i 30 årsåldern, Carrie Bradshaw, Samantha Jones, Charlotte York och Miranda Hobbes i den stora staden New York. En stor del av scenerna i Sex and the City bygger på sekvenser där de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna samtalar och umgås med varandra.
Ett urval av åtta scener från sju olika avsnitt har använts i analysen och sedan begränsats utifrån ett tematisk urval. Dessa tematiseringar består av: kvinnornas syn på kvinnor i relation till män, kvinnornas behov av män och deras självständighet samt porträtteringen av de kvinnliga huvudkaraktärerna. Dessa tematiseringar har legat som grund för att undersöka den feministiska representationen som påstås finnas i Sex and the City. För att rättvist analysera hur huvudkaraktärerna porträtteras ur ett feministiskt respektive patriarkalt perspektiv har materialet valts ut baserat på grundtanken att de ska porträttera varje kvinnlig karaktär med rättvis tid (Miranda, Carrie, Charlotte och Samantha) tillsammans i grupp, detta eftersom det är under deras samtal som de erkänner, diskuterar och problematiserar olika ämnen.
Därigenom har de feministiska, icke-feministiska samt patriarkala synsätten utifrån dialogen mellan karaktärerna kunnat undersökas.
Urvalet av material har därför fokuserat på samtalen mellan de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna, för att få en nyanserad bild av kvinnornas självständighet i serien, tankar
om sig själva och andra kvinnor, samt synen på dejting och relationer. Detta urvalet har gjort för att få en relevant material i analysen. Det vill säga, scener som består av relationen mellan de kvinnliga huvudkaraktärerna och/eller relationen mellan de kvinnliga karaktärer och män.
Sådana typer av scener är relevanta till feministisk filmanalys utifrån den manliga blicken-teorin och postfeminism. Den manliga blicken har använts för att hitta patriarkala strukturer genom att se hur kvinnorna placeras i tv serien, samt kvinnornas syn på sig själva och andra kvinnor. Postfeminism har varit relevant för att hitta mönster av den moderna synen på feminism.
Varje avsnitt är cirka 30 minuter långt, totalt har 210 minuter tittats på för att noggrant göra urval på specifika scener och sekvenser som illustrerar feministiska respektive patriarkala aspekter.
Materialet (scenerna) som används är följande:
Säsong 1: Avsnitt 2 - Models and Mortals (04:35 - 05:06) Säsong 2: Avsnitt 4 - They Shoot Single People, Don’t They? (00:48 - 02:27) Säsong 2: Avsnitt 9 - Old Dogs, New Dicks (14:40 - 15:30) och (18:42 - 19:04) Säsong 2: Avsnitt 14 - The Fuck Buddy (04:00 - 04:20)
Säsong 3: Avsnitt 6 - Are We Sluts? (02:19 - 03:26)
Säsong 3: Avsnitt 17 - What Goes Around Comes Around (07:51 - 08:18) Säsong 4: Avsnitt 1 - The Agony and The Ex’tacy (23:58 - 25:10)
4 Analys och resultat
4.1 Kvinnornas syn på kvinnor i relation till män - analys utifrån Laura Mulveys den manliga blicken-teori
Genom filmens historia har kvinnor ofta porträtterats som passiva objekt, till för manlig lust och har därmed inte varit bärare av mening (Mulvey, 1989, s. 52). Det vill säga, inte huvudpersonerna i berättelsen. Så är inte fallet i Sex and the City. Det kan ha gjort att åskådare, särskilt när serien släpptes för 22 år sedan upplevde denna serie som väldigt feministisk och banbrytande för sin tid (Genz & Brandon, 2009, s. 92). Genom att analysera serien utifrån begreppet den manliga blicken kan en sådan tolkning däremot ifrågasättas. Som nämnts tidigare bygger Sex and the City till stor del på samtal mellan de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna där en stor del av scenerna bygger på sekvenser där de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna, Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda samtalar. Dessa samtal handlar till största del om män, sex, dejting och kärlek. Under dessa samtal kommer ofta kvinnornas syn på sig själva upp i frågan om hur de uppfattas av män. Det vill säga, hur attraktiva de är för män i dejtingvärlden.
4.1.1 Kvinnornas syn på sig själva
Ett sätt att tolka patriarkala strukturer i serien är att undersöka kvinnornas syn på sig själva i relation till män. Eftersom en stor del av samtalen och scenerna innehåller kvinnorna tillsammans med män, eller samtalandes med varandra om män är kvinnornas syn på sig själva i relation till män ett utmärkt narrativ drag i serien. Genom att applicera Laura Mulveys den manliga blicken-teori kan man hitta icke-feministiska och patriarkala strukturer i serien.
I säsong 1, avsnitt 2, Models and Mortals, utspelar sig en scen där kvinnornas egna attraktivitet för män diskuteras. Miranda dejtar en man som visar sig vara helt besatt av modeller. Under en middag tillsammans med mannen och två av hans väninnor får Miranda veta att han vanligtvis enbart dejtar modeller. Han började dejta Miranda efter att hans vänner utmanade honom att dejta en “normal” kvinna med mer intellekt än en modell. Det vill säga, att han skulle prova dejta en kvinna för hennes inre och inte enbart det yttre. Miranda tar illa upp och börjar känna en osäkerhet kring sitt utseende, vilket hon tar upp med Samantha, Charlotte och Carrie under en middag där samtalet direkt leder in på deras syn på andra attraktiva, “modellsnygga” kvinnor.
Miranda: They’re stupid and lazy and should be shot outside.
Samanta: I’ve been out with a lot of guys, and they say that I’m just as beautiful as a model, but I work for a living. It’s like… I mean, I’m like a model who’s taken the high road.
Miranda: The advantages that are given to beautiful women are so unfair it makes me want to throw up.
Samanta: Don’t say that, you’re so cute.
Miranda: Cute doesn’t count in this town, compared to supermodels.
(04:35) Miranda uttrycker sin avsky för modellsnygga kvinnor. Samantha svarar med att hon har dejtat många män och att de har sagt att hon är lika vacker som en modell. Därför känner hon sig själv som en modell, fast med en “riktig” karriär där hon har ett jobb. Miranda fortsätter att beskriva sitt ogillande kring de privilegier som vackra kvinnor har.
Charlotte: They have this instant sexy look.
Miranda: That’s not sexy, that’s starvation.
Samantha: Starvation in the best restaurants.
Miranda: What I wanna know is, when did all the men get together and decide they would only get it up for giraffes with big boobs.
Charlotte: Some cultures think heavy women with mustaches are considered beautiful.
Samantha: And you are looking at me while saying it..?
Miranda: We live in a culture that promotes impossible standards of beauty.
Carrie: Yeah, except men think they’re possible.
(04:56) Samtalen kring modellsnygga kvinnor fortlöper. När Charlotte uttrycker att modeller har en direkt sexig utstrålning svarar Miranda och Samantha med att håna modellers smala kroppsbyggnad. Miranda ifrågasätter varför alla män enbart vill ha kvinnor långa som giraffer och säger att de lever i en kultur som främjar omöjliga skönhetsideal. Carrie slänger in en skämtsam kommentar kring mäns självsäkra syn på sig själva. Vidare fortsätter samtalet, denna gång med fokus på kvinnornas egna osäkerheter kring sina utseenden.
Charlotte: Ugh, I hate my thighs.
Miranda: Come on!?
Charlotte: I can’t even open a magazine without thinking, thighs, thighs, thighs.
Miranda: Well, I’ll take your thighs, and raise you a chin.
Carrie: I’ll take your chin , and raise you a… *pekar på näsan*
*karaktärer kollar på Samantha, i väntan på att hon ska säga något*
Samantha: What?
Carrie: Come on.
Samantha: I happen to love the way I look.
(05:06)
I den manliga blicken-teorin förklarar Mulvey att en stor del av kvinnors värde i film kan mätas i sex appeal och attraktivitet för den manliga blicken (Mulvey, 1989, s. 50). Det narrativa orientationen, som delvis ska besvara hur och vilka som är med i berättelsen, kan vi se i scenen, i säsong 1, avsnitt 2, Models and Mortals, genom att den berättas utifrån fyra kvinnors perspektiv och i dialog kring hur de värderar sitt yttre utifrån attraktivitet för mannen (Riessman, 1993, s. 18-19). Genom att en grupp av kvinnor diskuterar utseende kan kvinnors syn på andra kvinnor skildras, vilket analyseras under rubriken nedan, Kvinnornas syn på andra kvinnor, samt hur kvinnor ser på sig själva. Som tittare får man en uppfattning kring kvinnors syn på sig själva och på andra kvinnor och kan således dra slutsatsen att det är oerhört viktigt för kvinnor att vara attraktiva för män. Det vill säga, att man som tittare kan dra slutsatser utifrån hur berättelsen berättas (Riessman, 1993, s. 18-19) I ovanstående berättande scen skildrar kvinnors syn på kvinnor genom kvinnlig dialog.
I scenen speglas fiktiva patriarkala strukturer från den verkliga världen tydligt då kvinnorna lägger stort värde i sina utseenden och att de har lagt stor tankekraft vid hur de ser ut, samt vad som är “fel” med deras yttre utifrån skönhetsidealen och männens preferenser. Detta för att de har granskat och pekat ut vad som är fel med deras utseenden och tar upp dessa när de sitter och pratar om vad män gillar och inte. Det vill säga, att de har osäkerheter kring sina yttre baserat på vad män tycker är attraktivt eller ej. Den här scenen kan tolkas som att det en viktig sak för kvinnorna är att vara attraktiv för mannen och att kvinnorna lägger stor del av sitt värde i hur attraktiva de är för den manliga blicken. Kvinnorna pratar om utseendet på ett sätt som antyder att det är viktigt att vara attraktiva objekt för manlig lust, vilket Mulvey menar är vanligt i filmberättandet (Mulvey, 1989, s. 14). Åskådaren kan därmed göra tolkningen att patriarkala strukturer speglas i denna scen då kvinnorna värderar sig själva utifrån männens uppskattning.
Utifrån det narrativa oral tradition approach, det vill säga förändringar i talet (Riessman, 1993, s. 18-19), kan man förstå att kvinnornas syn på sina egna och andra kvinnors utseenden är ett laddat ämne förutom för Samantha. Tolkningen av scenen, då Miranda höjer på ögonbrynen när hon pratar, gestikulerar stort och höjer rösten när hon irriterat pratar om andra kvinnor. Samantha håller sig däremot lugn och höjer aldrig rösten, vilken kan antyda att hon inte känner sig träffad av de osäkerheter som de övriga i gruppen känner gentemot sina egna utseenden. Detta skulle kunna uppfattas som feministiskt, då Samantha skiljer sig till stor del från de övriga kvinnorna i gruppen gällande hur hon pratar om sitt eget utseende.
Hon trycker inte ner sitt yttre i denna scen, vilket de övriga gör. Det kan göra att åskådaren kopplar Samantha till mer självständig, vilket do-me-feminism och Girl power-feminism skulle kunna stärka. Do-me-feminism och Girl power-feminism står för kvinnlig självständighet (Genz & Brabon, 2019, s. 76-91). Samanthas hyllning gentemot henne som självständig kan däremot ifrågasättas då hennes upplevda egenvärde inte står fritt från manlig berättelse och inkorporeringen av denna bekräftelse i hennes självbild. Hon förtydligar att hon redan vet att män tycker hon är attraktiv, vilket gör att man kan tolka det som att hon känner denna självsäkerhet tack vare att hon bekräftats av män. Därmed kan hon ha värderat sig själv genom yttre bekräftelse av män och lagt en del av sitt värde och självständighet i den manliga bekräftelsen (Mulvey, 1989, s. 49). Samantha kan direkt uppfattas som en självsäker kvinna gällande sitt eget utseende, men denna självsäkerhet kan till viss del vara skapad av ytlig bekräftelse från män. Även Samantha lägger en stor del av sitt eget värde i manlig bekräftelse, därför kan Samanthas självsäkerhet och självständighet i relation till feminism ifrågasättas.
Kvinnornas samtal handlar till största del om män, vilket visas i exemplet ovan. I scenen framgår det tydligt att samtliga kvinnor lägger stor del av sitt värde i manlig uppmärksamhet och bekräftelse, samt att de känner ett behov av att trycka ner kvinnor då de automatiskt blir konkurrenter i frågan om manlig bekräftelse om de är attraktiva. Denna konkurrens- aspekt mellan kvinnorna kan man se, som nämnts ovan, då kvinnorna aktivt trycker ner modellsnygga kvinnor när de pratar om att män enbart vill ha dessa snygga kvinnor. De trycker ner dessa kvinnor och pratar sedan om sina egna utseenden och att de inte har en chans jämfört med dessa kvinnor. Samantha har däremot en stark självständig utstrålning, men även hon pratar mycket om män och hur hon har byggt sin yttre självkänsla från manlig bekräftelse.
I säsong 3, Avsnitt 17, What Goes Around Comes Around, finns ännu ett exempel på en scen som visar vikten av manlig bekräftelse i frågan om hur kvinnorna ser på sig själva i serien och hur en av de kvinnliga huvudkaraktärerna, Miranda, inte känner sig nog snygg för en man.
*Miranda springer förtvivlat runt i sovrummet och provar kläder samtidigt som hennes manliga dejt väntar i vardagsrummet. Hon sätter in inlägg i sin bh för att brösten ska se större ut samtidigt som hon tar upp telefonen för att prata med Carrie.*
Carrie: Hello?
Miranda: I’m having an anxiety-attack. The most gorgeous man I’ve ever met has been waiting in my living room for twenty minutes, and I can’t figure out what to wear.
Carrie: Alright, breath, shut your eyes, and go to your first instinct.
Miranda: The problem is, I’ve been in here for twenty minutes. By now, he thinks I’m some kind of a freak.
(07:51) Miranda stressar över sitt klädval och springer runt i sovrummet för att hitta något att ha på sig samtidigt som hennes dejt väntar i vardagsrummet. Hon springer till dörren och öppnar den för att säga att hon är klar för dejten. Mannen ser oberörd ut och glad ut, helt ovetandes om den ångesten Miranda känner för sitt utseende.
Carrie: What are you getting all upset about?
Miranda: He is too good-looking for me! He is out of my league. I don’t have any outfits that go with Hunk.
Carrie: Wait, wait, wait a minute. Maybe this is karma. You’re finally getting what you deserve.
Miranda: Right... Maybe, after years of dating odd men, the universe is throwing me a bone.
Carrie: And if you are lucky, your boner as well.
Miranda: Okay. I can do this.
(08:18)
