Analysram: Utmejsling av de analytiska begreppsparen

I detta avsnitt kommer jag att presentera ett antal analytiska begreppspar som jag funnit återkommande och centrala i de tre feministiska perspektiven och i den tidigare forskningen jag presenterat ovan. Dessa begreppspar kommer som tidigare nämnts användas som analysram för uppsatsens andra studie, om

männen, samt i den sammanbindande analysen av både männen och kvinnorna.

Jag kommer även att använda mig av begreppsparen som överskrifter för att presentera resultaten i uppsatsen.

Begreppsparen har en del gemensamt med vad feminister brukar kalla för genusdualism, dvs. att vår tankevärld är ordnad i förhållande till kön och där utgångspunkten är motsatsparet man/kvinna. Några exempel på genusdualistiska motsatspar är förnuft/känsla, logik/intuition, kultur/natur, intellekt/kropp,

oberoende/beroende, aktiv/passiv och gott/ont (Gemzöe, 2002, s. 83). Det kan av denna anledning tyckas märkligt att jag väljer att presentera mitt material med hjälp av just begreppspar. Kanske kan man tycka att jag via denna typ av framställning anses befästa snarare än luckra upp dessa dikotomier? Jag är dock av uppfattningen att det ligger väl i linje med hur de feministiska teorierna beskrivs att lägga upp analysen på detta sätt. Det har även vid

materialgenomgången framkommit att det kan vara ett fruktbart sätt att presentera empirin på.

Utöver de mer ”teoribundna” begreppspar som presenteras nedan, så har jag även konstruerat några begreppspar utifrån själva motionerna, och som jag funnit intressanta att redovisa. Under 1980-talet rör det sig om områdena

”användandet av centrala begrepp” och ”straff eller vård?”, och under 1990-talet om ”jämställdhetsbegreppet och dess utvidgning”, ”straff eller vård?” samt

”kända teoretiker, forskare och organisationer”.

Män och kvinnor – lika eller olika?

Ett centralt tema som finns inom de tre feministiska perspektiven är huruvida kvinnor och män kan anses vara lika eller olika. Mycket förenklat går det att säga att liberalfeminismen ser dem som lika, radikalfeminismen anser att de är olika⁷⁰ och att den postmodernistiska feminismen anser att människor är olika oavsett kön⁷¹.

Det är med andra ord intressant att se om motionärerna beskriver kvinnor och män som lika eller olika varandra. Likhet och olikhet kan framställas på många skilda sätt, och det är det empiriska materialet till denna uppsats som får styra vilka likheter och olikheter jag tar upp. Det kan alltså röra sig om allt från att kvinnor och män anses ha olika maktpositioner i samhället till att de anses ha lika behov av att avtjäna fängelsestraff nära sina hemorter.

70 Radikalfeminismen ser vanligtvis olikheterna som konstruerade och baserade på kvinnors och mäns olika erfarenheter, men t.ex. vissa särartsfeminister ser dem som biologiska.

71 Men även att vissa kvinnor och vissa män under specifika omständigheter kan vara mer lika varandra än exempelvis kvinnor från olika samhällsklasser eller av olika etniskt ursprung.

Män som grupp eller som sinsemellan olika?

En fråga som anknyter till ”lika – olika” diskussionen är om å ena sidan män verkligen kan anses vara lika sinsemellan och å andra sidan om kvinnor kan anses vara det. Beskriver motionärerna män respektive kvinnor som enhetliga grupper eller görs exempelvis en differentiering män emellan? En typ av differentiering skulle kunna vara att män beskrivs mer komplext än endast via sitt kön/genus, genom att exempelvis även deras etnicitet, ålder, sexualitet, klasstillhörighet etc. tas upp i motionerna. En annan kan vara att vissa män utmålas ha mer makt än andra män. Denna typ av resonemang ställer med andra ord den postmodernistiska feminismen mot radikalfeminismen, eftersom den senare i betydligt större utsträckning ser kvinnor och män som två enhetliga grupper än den förra.

Makt/strukturperspektiv⁷² eller individperspektiv?

Medan liberalfeminismen, och till viss del även den postmodernistiska feminismen, har kritiserats för att de saknar makt/strukturperspektiv som förklaring till kvinnors och mäns positioner i samhället, så är maktperspektivet mycket tydligt hos radikalfeminismen. Liberalfeminismen lutar sig mot vad jag kommer att benämna ett individperspektiv, där formella rättigheter för varje individ ska garantera jämställdhet och där kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Men liberalismen/liberalfeminismen kan också kopplas samman med individuella förklaringar till brottslighet och offerskap – just för att den tonar ner betydelsen av överordnade mer eller mindre styrande strukturer som förklaring till hur samhället ser ut. Vad gäller den postmodernistiska feminismen så ser den en mängd olika individer och där det inte nödvändigtvis finns någon

maktstruktur som är mer generell än någon annan.

72 Jag använder mig i uppsatsen växelvis av begreppen makt/strukturperspektiv och könsmaktsperspektiv.

Applicerat på de kriminalpolitiska motionerna, så ställer jag mig frågan:

Beskrivs män som lagöverträdare utifrån ett makt/strukturperspektiv och/eller utifrån ett individperspektiv? Anser motionärerna att det är problem hos individen – exempelvis psykologiska problem, alkoholism, tragisk barndom m.m. – som orsakar det brottsliga beteendet, eller används det ett

könsmaktperspektiv för att förklara den brottsligheten?

Vanliga eller ovanliga män?

Sammanlänkat med begreppsparet ”makt/struktur – individ”, finns frågan om motionärerna beskriver männen som vanliga eller ovanliga. Om de

lagöverträdande männen beskrivs som vanliga ”normala” samhällsmedborgare, så är det lättare att koppla dessa beskrivningar till ett makt/strukturperspektiv än om de framställs som t.ex. psykopater. Några få ”störda” personer gör ingen struktur, men det gör däremot majoriteten av den manliga befolkningen i Sverige. Här går det alltså att koppla beskrivningar av vanliga män till

radikalfeminismen och beskrivningar av ovanliga män till liberalfeminismen.

Bekanta eller obekanta män?

Begreppsparet ”bekanta eller obekanta män” tar utgångspunkt i det radikalfeministiska påståendet att det privata/personliga är politiskt. Om radikalfeminismen har haft något inflytande på innehållet i

riksdagsledamöternas motioner, så bör det i dessa framhållas att många av de män som våldtar och/eller utövar annat våld mot kvinnor är bekanta för

kvinnorna. En betoning av enbart obekanta män tyder snarare på att problemet inte är så utbrett, och att eventuella övergrepp sker utomhus i det offentliga rummet av psykiskt störda män. Detta skulle i så fall ligga närmare ett liberalt/liberalfeministiskt perspektiv.

Individens fria vilja och ansvar eller determinism⁷³?

Även begreppsparet ”fri vilja – determinism” är kopplat till ”makt/struktur – individ” diskussionen, men förtjänar en egen rubrik. Begreppsparet relaterar nämligen till ett mycket komplicerat och intressant ämnesområde som varit föremål för mången filosofisk diskussion⁷⁴. Har vi människor något som kan kallas fri vilja eller styrs vi av en rad strukturella och individuella

determinerande faktorer? Eller är det en ”blandform” av fri vilja och

determinism som styr oss? Och vad betyder det egentligen att ha en fri vilja? I en bok av Nagel besvaras den sistnämnda frågan på följande sätt:

”When you say you could have had a peach instead of chocolate cake [in the cafeteria], part of what you mean may be that it wasn’t determined in advance what you would do, as it is determined in advance that the sun will rise tomorrow” (Nagel, 1987, s. 50).

Men andra människor är – mycket förenklat uttryckt – tvärtom av åsikten att det aldrig är möjligt att göra någonting annat än det vi faktiskt gör. Utifrån ett

sådant deterministiskt synsätt skulle jag alltså inte kunna ha valt persikan istället för chokladkakan även om jag trodde att jag kunde det (Nagel, 1987, s. 52).

Medan den fria viljan brukar förknippas med ansvar för de handlingar vi utför, så brukar determinism sammankopplas med frånvaro av densamma. För om det redan i förväg var förutbestämt vad någon skulle göra och denne inte kunde göra

73 ”Determinism är en världsåskådning som menar att på samma sätt som naturen är

orsaksbestämd, är människans vilja orsaksbestämd. Hård determinism liksom fatalism menar att den fria viljan är en illusion, eftersom vi i varje given situation inte kunde ha handlat på ett annat sätt än vi gjorde. Mjuk determinsm menar istället att människans frihet är en fråga om grader. När vi handlar under frånvaro av yttre och inre tvång är vi mer fria än annars”

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Determinism).

74 Se exempelvis boken What does it all mean? av Thomas Nagel, 1987, s. 47-58, för en kort introduktion till området.

någonting annat utifrån de givna omständigheterna – hur kan vi då hålla honom/henne ansvarig för det han/hon gjort (Nagel, 1987, s. 53)?⁷⁵

Kopplat till beskrivningarna av de tre feministiska perspektiven i kapitel två, så förekommer en stark tro på den fria viljan inom liberalismen/liberalfeminismen i kombination med att förekomsten av övergripande och svårföränderliga

maktstrukturer i samhället tonas ner. I relation till brottsliga handlingar, så bör det alltså utifrån liberalismen/liberalfeminismen följa att män och kvinnor ses som ansvariga för brott de begår av fri vilja. Men hur går detta ihop med att liberalfeminister enligt Walklate m.fl. (2001) samtidigt är mer benägna att förklara mäns våld mot kvinnor med psykisk sjukdom, alkoholism m.m. än utifrån ett könsmaktsperspektiv? Jo, genom att argumentera för att den fria viljan och ansvaret kan åsidosättas av vissa specifika individuella faktorer som t.ex. psykisk sjukdom, och att det krävs behandling för att återigen bli kapabel att utföra fria val.

Vad gäller radikalfeminismen, så har jag inte funnit någon klargörande diskussion om hur man ser på förhållandet mellan mäns fria vilja respektive ansvar för våld mot kvinnor och den rådande könsmaktsstrukturens betydelse för våldet. Radikalfeminismen betonar ju att mäns kollektiva och strukturella makt över kvinnor – både i nu- och dåtid – kan yttra sig genom våld mot kvinnor, men man framhåller också att män som individer och kollektiv har ansvar för våld mot kvinnor. Sambandet mellan strukturen och individens handlande är här svårbegriplig. Går fri vilja och ansvar för brott att förena med en tro på att det är mäns historiska rätt att dominera kvinnor som orsakar våld mot kvinnor? Kan en individuell man ha ansvar för sitt våld mot sin fru i ett samhälle som genomsyras av en svårföränderlig maktstruktur som ger män rätt att slå kvinnor? Draget till

75 Enligt Nagel är dock diskussionen kring ”fri vilja – determinism – ansvar” betydligt mer komplicerad än detta. För intresserade hänvisas till Nagel, 1987, s. 56.

sin spets – går det att säga att könsmaktsstrukturen/patriarkatet på grund av dess beskrivna rigiditet och svårföränderlighet vilar på ett deterministiskt synsätt?

Dessa frågor går inte att besvara utifrån den litteratur jag läst, men är intressanta att ha med i bakhuvudet vid analysen av riksdagsmotionerna. Som tidigare nämnts finns det både yttre strukturella faktorer och inre individuella faktorer som utifrån ett deterministiskt synsätt bestämmer vilka handlingar människor ska begå, och radikalfeminismen håller sig till att diskutera strukturen.

Vad gäller den postmodernistiska feminismens syn på fri vilja, så vill jag placera den emellan liberalfeminismen och radikalfeminismen. Även om

postmodernistiska feminister framhåller subjektets fria vilja och förmåga till aktiv handling samt vänder sig emot ”ensidiga maktstrukturer” som patriarkatet, så är det möjligt för dem att i en viss konkret situation hävda att det finns en maktobalans mellan en man och en kvinna, som kan påverka hur de båda handlar. I en annan situation, då andra förhållanden råder så kan dock maktobalansen se helt annorlunda ut. Maktstrukturerna är med andra ord ständigt föränderliga och har därmed inte lika stor och generell påverkan på människors beteende.

Könsneutralt – könsspecifikt

Om riksdagsledamöter utgår från ett liberalfeministiskt perspektiv så är det troligt att de försöker hålla sina motioner mer könsneutrala, dvs. att de inte använder sig av ord som ”man/män” eller ”kvinna/kvinnor” i lika stor utsträckning som exempelvis radikalfeminister. Detta eftersom de betonar likheten mellan män och kvinnor.

Ett könsneutralt språk kan emellertid ha minst två olika innebörder. Dels kan det tyda på könsblindhet. Termen ”familjevåld” är ett exempel på ett uttryck som både är könsneutralt och könsblint. Könsblindheten består i att det beskriver en

typ av våld som enligt statistiken i mycket stor utsträckning utövas av män mot kvinnor, men uttrycket i sig döljer detta faktum. Uttrycket familjevåld kan ju lika gärna syfta på att ett barn slår sin mamma, eller att en pappa slår sitt barn etc.

Men ett könsneutralt språk kan också tyda på ett synsätt som i likhet med det postmodernistiskt feministiska anser att skillnaderna män emellan och kvinnor emellan är så stora att det blir fel att använda sig av så enhetliga kategorier som män och kvinnor, vilket gör att ett könsneutralt språk är att föredra. Vad gäller radikalfeminismen så är det dock troligast att ett könsspecifikt språk föredras, eftersom detta perspektiv har sitt ursprung i en kvinnorörelse som just ville lyfta fram kvinnors erfarenheter och peka på det förtryck som kvinnor utsattes/utsätts för. Uttrycket ”mäns våld mot kvinnor” ligger också väl i linje med det

radikalfeministiska perspektivet.