Kriminalpolitiska implikationer av liberalfeminismen

Walklate är exempelvis av uppfattningen att liberalfeminismen – i form av dess metodologiska position ”den feministiska empirismen”³² – har haft den längsta historiska inverkan på studiet av kriminologi (Walklate, 2001, s. 41). För det första menar hon att det alltid har funnits kvinnliga forskare som undersökt brottslighet och könsskillnader förknippade med denna (ibid.). För det andra så har liberalfeminister arbetat med att blottlägga på vilka sätt kvinnor både som brottsoffer och lagöverträdare har diskriminerats (både gynnsamt och

ofördelaktigt) inom rättssystemet på grund av sitt kön (ibid. s. 42).

Den liberalfeministiska ståndpunkten är att diskrimineringen är ett resultat av sexistisk praxis inom rättsväsendet, snarare än av några strukturella faktorer som existerar utanför detsamma. Förespråkandet av att kvinnor ska ha lika rättigheter som män inom rättsystemet har alltså en liberalfeministisk klang. Att förändra

32 Den feministiska empirismen är en metodologisk position, som pekar på att det som har klassats som vetenskap i själva verket har varit mäns perspektiv på hur världen ser ut. Enligt detta perspektiv är det som framställs som objektivitet istället sexism. De frågor som

socialvetenskaperna har ställt, har nämligen systematiskt exkluderat kvinnor och kvinnors intressen, menar förespråkare för den feministiska empirismen (Smart 1990, s. 77-78). De feministiska empiristerna är av uppfattningen att vetenskapen endast kan vara objektiv om båda könen/genus är inkluderade. Enligt den feministiska empirismen anses dock reglerna för vetenskapen och vetenskapliga undersökningar i sig själva pålitliga – vad som är fel är hur de tillämpas. Fler kvinnor som forskar och fler feministiska forskare, både män och kvinnor, kan utradera detta problem, menar den feministiska empiristerna (Walklate, 2001, s. 35).

rättegångsförfaranden, så att det tas hänsyn till misshandlade kvinnors sårbara position kan vara ett exempel på ett liberalfeministiskt åtgärdsförslag. Även införandet av regler som framhåller att kvinnor inte ska bedömas efter sitt personliga uppträdande/utseende/klädsel i domstolen, då inte män bedöms på detta sätt, kan vara en kriminalpolitisk implikation utifrån liberalfeminismen.

Vidare är tron på att förändringar av lagstiftningen leder till förbättrade villkor för kvinnor som grupp stark inom det liberalfeministiska perspektivet (Walklate, 2001, s. 165). Det ligger även i linje med liberalfeminismens utgångspunkter att förespråka en könsneutral lagstiftningstext. Detta eftersom likheten, och inte skillnaden, mellan män och kvinnor betonas. Därmed är det inte sagt att det som lagstiftningen handlar om inte kan ha utgångspunkt i erfarenheter som historiskt sett har legat närmare kvinnors vardag.³³ En könsneutral lagstiftning behöver inte betyda en könsblind lagstiftning – dvs. en lagstiftning som nämner

”individer” och ”människor” – men som nästan uteslutande speglar de liv och de erfarenheter som män av tradition har/har haft.

Enligt Walklate är de flesta feminister, oavsett inriktning, i stort sätt överens om att sexuellt våld är något som främst män utövar mot kvinnor. Det som de är oense om är omfattningen av det sexuella våldet och dess orsaker (Walklate, 2001, s. 119).

33 Ett förslag om att kriminalisera våldtäkt inom äktenskapet kan ju tänkas bottna i att den lagstiftande församlingen fått information om att kvinnor inte bara blir utsatta för våldtäkt på offentlig plats av okända män, utan även av sina egna män och i sina egna hem. Men trots att det förmodligen är vanligare att kvinnor utsätts för våldtäkt inom äktenskapet än män, så behöver ju inte lagstiftningstexten hållas könsspecifik utan kan istället skrivas med

könsneutrala termer. På så sätt behålls ju även möjligheten att män kan utsättas för våldtäkt av sina fruar.

En liberalfeminist skulle sannolikt vilja minimera det sexuella våldets omfattning³⁴ och argumentera för att våld utfört av män mot kvinnor till

övervägande del är en produkt av ett fåtal psykiskt störda män, vilka kvinnorna måste lära sig identifiera och undvika. Enligt Walby och Walklate kan en sådan uppfattning om våldets orsaker få som konsekvens att kvinnor uppmuntras att vidta egna försiktighetsåtgärder som att delta i självförsvarsgrupper, att undvika riskfyllda situationer, att inte klä sig för utmanande samt att stanna hemma på kvällar och nätter (Walklate, 2001, s. 87; Walby, 1990, s128ff). Dessa

tankegångar känns igen från det citat ur Sexualbrottsutredningen från 1976 som inledde denna uppsats. Trots att avsikten med liknande ”goda råd” till kvinnor inte behöver vara att ge dem skulden för brotten, så kan de ändå leda till

”victim-blaming”, och en uppmaning om att det är kvinnors beteende som ska förändras och inte de sjuka männens. Det är också tydligt att råden riktar sig till kvinnor som befinner sig i den offentliga sfären, och att sexuellt våld i hemmet inte tagits med i beräkningarna.

En annan kriminalpolitisk implikation av ett liberalt/liberalfeministiskt synsätt skulle kunna bli att förespråka behandling och vård av de män som begår vålds- och sexualbrott. Liberalfeminismen och ett individperspektiv på brottsligheten verkar med andra ord ha mycket gemensamt, medan ett strukturperspektiv inte lika självklart hör hemma inom detta perspektiv.

34 Walklate förklarar inte varför liberalfeminister sannolikt vill minimera våldets omfattning, men en trolig anledning kan kanske vara att de vill ha fokus på offentlig statistik kring mäns våld mot kvinnor (hur många brott som anmäls och hur många män som blir lagförda osv), och att de inte baserar sina tankegångar på vad som kommer fram i brottsofferundersökningar etc.

Kampanjer liknande ”Operation Kvinnofrid”³⁵, där alla mäns ansvar för våld mot kvinnor betonas, rimmar inte med liberalfeministiska ståndpunkter.

Ytterligare en möjlig kriminalpolitisk konsekvens av ett liberalfeministiskt perspektiv, kan bli att kvinnor och män tillskrivs fri vilja i förhållande till sin egen brottslighet. Kvinnor som lagöverträdare skulle utifrån detta perspektiv inte beskrivas som strukturellt styrda offer³⁶, utan ses som handlande subjekt, och detsamma skulle gälla för män. Både kvinnor och män kan utifrån sin likartade förnuftskapacitet göra rationella val och handla därefter, även i förhållande till brottslighet. Och om män och kvinnor begår brott av fri vilja, så följer också att de har ansvar för sin brottslighet.

Detta resonemang ligger i linje med den så kallade ”liberation causes crime theories” som utformades av bl.a. Adler och Simon på mitten a 1970-talet (Adler, 1975 och Simon, 1975). Dessa teorier går kortfattat ut på att

kvinnofrigörelsen skulle leda till ökad brottslighet för kvinnor och till slut skulle kvinnor vara jämställda män även på denna arena (Heidensohn, 1997, s. 761ff).

Liberalfeminismen innehåller med andra ord en stark tro på handlingskraft och självbestämmanderätt och eventuella maktstrukturer som skulle kunna sätta käppar i hjulen för denna hamnar i skymundan. Utifrån ett liberalfeministiskt synsätt kan det därför vara svårt att förstå att kvinnor som misshandlas i hemmet stannar kvar hos männen. Å andra sidan kan man utifrån detta synsätt hävda att staten och det offentliga inte ska ”tvinga” kvinnor att lämna män som

35År 1997, 1999, 2000 och 2003 genomförde Operation Kvinnofrid affischkampanjer i tunnelbanan, på pendeltågen och i bussarna i Stockholms län. Den första kampanjen hade målet att synliggöra kvinnors utsatthet, den andra kampanjen fokuserade på männens ansvar, och kampanjen år 2000 tog upp barnens villkor. I den fjärde kampanjen var budskapet att ta ställning för kvinnofrid. Det är Länsstyrelsen, Polismyndigheten i Stockholms län samt Stockholms stad som står bakom Operation Kvinnofrid (http://www.operationkvinnofrid.nu/).

36 Naomi Wolf uppmanar exempelvis i sin bok Fire with Fire kvinnor att de måste vägra att se sig själva som offer. Istället anser hon att kvinnor ska kräva sin rätt att bestämma över sina egna liv (Wolf i Bryson, 1999, s. 11).

misshandlar dem, eftersom det faktiskt kan vara dessa kvinnors fria vilja att stanna kvar hos männen, trots våldet.

Ett konkret exempel på hur liberalfeminismen kan påverka kriminalpolitikens utformning är i förhållande till prostitution. Utifrån en liberalfeministisk position är det möjligt att se på prostitution som vilket arbete som helst där en individ säljer en tjänst, och bör därför inte fördömas (Brown, 1993, s. 88). En

liberalfeministisk debattör skulle följaktligen förespråka fri prostitution, där varken köp eller försäljning av sexuella tjänster är kriminaliserat.

Liberalfeminister ser kvinnor som säljer sex som aktörer, och menar att det inte är prostitutionen i sig som är förtryckande. De anser även att prostitution inte markant skiljer sig från andra typer av servicearbeten. Av detta grundantagande följer avkriminalisering och omdefiniering av prostitution till sexarbete som kriminalpolitisk implikation. Detta antas också leda till ökade rättigheter för de prostituerade (Arnberg, 2003, s. 40). Liberalfeminister vill även påpeka att prostitutionen inte utgör kvinnornas hela identitet samt betona prostituerade kvinnors förmåga till handling – de har fritt valt prostitution som ett sätt att försörja sig på. Liberalfeminister vänder sig, i linje med uppfattningen att kvinnorna har egna fria viljor, emot att se prostituerade kvinnor som offer. De män som köper sexuella tjänster diskuteras och problematiseras emellertid inte lika mycket inom liberalfeminismen (Arnberg, 2003, s. 28-30).