Metod: Kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys

I den första studien används både en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys av motionerna. Vid en kvantitativ innehållsanalys räknar man förekomsten av de budskap eller det informativa innehåll som kan återfinnas i texter (Bryman, 1997, s. 21; Bergström och Boréus, 2000, s. 44). Denna typ av innehållsanalys är lämplig för att finna mönster i större material och kan exempelvis gå ut på att räkna ord, uttryck för vissa idéer, samt omnämnande av vissa företeelser i

texterna (Bergström och Boréus, 2000, s. 45-46). Det som eftersöks med hjälp av den kvantitativa innehållsanalysen är manifesta inslag i texter, dvs. sådant som uttrycks explicit. Enligt Bergström och Boréus kan innehållsanalyser med fördel förenas med andra slags analyser (t.ex. idéanalys) av samma material (Bergström och Boréus, 2000, s. 46).

Vid en kvantitativ innehållsanalys utgår man från ett forskningsproblem (Ex.

”Har antalet motioner om kvinnor som brottsoffer och lagöverträdare ökat sedan 1971?”) som man tror kan belysas med hjälp av en denna metod (Bergström och Boréus, 2000, s. 49). Nästa steg är att konstruera ett kodschema. I denna studie

90 Jag ansåg att jag behövde studera fler än fyra motioner att för att kunna se om det eventuellt hade skett några förändringar i beskrivningarna av kvinnor som lagöverträdare sedan 1980-talet.

har jag använt mig av ett kodschema, bestående av följande frågor: ”Nämns ordet kvinna m.m. i sammanfattningen av motionen?”, ”Vilken brottstyp

diskuteras i motionen?”, ”Vilken påföljd nämns i motionen?”, ”Beskrivs kvinnor som lagöverträdare?”, ”Beskrivs kvinnor som brottsoffer?”⁹¹ Det rör sig med andra ord om relativt okomplicerade frågor, där det inte har behövts några djupgående tolkningar för att kunna koda. Svaren på frågorna i kodschemat har kunnat utläsas direkt i motionstexterna. Jag har använt mig av

statistikprogrammet SPSS vid kodningen och analysen av motionerna.

Det finns naturligtvis begränsningar med att använda sig av en kvantitativ innehållsanalys. För det första är kvantifiering inte alltid lämplig, utan det är i många sammanhang viktigare att få reda på hur något beskrivs än som i mitt fall i hur många motioner ordet kvinna m.m. nämns (Bergström och Boréus, 2000, s. 78). En andra begränsning är att det endast går att studera det som är skrivet och inte det som är outtalat i texten. Det kan exempelvis finnas outtalade förutsättningar som styr samhällsdebatten och som är viktiga att få med. En tredje invändning mot den kvantitativa innehållsanalysen brukar vara att

reliabiliteten, dvs. hur säkert jag mäter det jag faktiskt mäter med min metod⁹², sätts före validiteten, dvs. om mitt kodschema verkligen mäter vad det avser att mäta (Winter, 1992, s. 59; Söderfeldt, 1972, s. 10; Bergström och Boréus, 2000, s. 80). För det fjärde kan det bli problematiskt med tolkningar vid en kvantitativ innehållsanalys, och det gäller därför att hitta någon godtagbar tolkningsstrategi.

Med ovanstående invändningar i åtanke så anser jag ändå att den kvantitativa innehållsanalysen utgör en god metod för att få en bild av hur antalet motioner som beskriver kvinnor som brottsoffer respektive förövare har utvecklats över

91 Från början tog jag även upp motionärernas kön och partitillhörighet, vilken typ av motion det rörde sig om m.m., men dessa resultat kommer inte redovisas här.

92 I hur hög grad påverkas metoden av tillfälligheter (Winter, 1992, s. 59)?

tid samt för att ta reda på vilken brottslighet och vilka påföljder som diskuteras.

Det tyngsta argumentet för detta påstående är att mitt kodschema bygger på klara och entydiga kategorier, vilket gör att reliabiliteten hos undersökningen bör vara god (Bergström och Boréus, 2000, s. 80). Eftersom kodschemat bygger på frågeställningar som ingår i syftet till den första studien⁹³, så anser jag även att jag mäter vad jag avser att mäta i undersökningen, och därmed kan även validiteten förväntas vara acceptabel. Det faktum att jag sällan i någon högre grad behövt tolka texten i motionerna för att kunna koda den – om exempelvis en specifik brottstyp diskuteras i motionerna så nämns detta oftast direkt i texten – bidrar också till att reliabiliteten och validiteten i undersökningen kan anses vara god.

I den första studien använder jag mig även av en kvalitativ innehållsanalys av 61 utvalda motioner⁹⁴, vilka jag har läst i sin helhet. Syftet med att läsa dessa

motioner var att få mer kött på benen för att kunna besvara frågeställningen

”Hur beskrivs kvinnor som brottsoffer och lagöverträdare i motionerna?”.

Genom upprepat läsande av motionerna framkom vissa kännetecken och

mönster i beskrivningarna av kvinnorna, som jag sedan valt att lyfta fram i min redovisning av studiens resultat. Dessa mönster hade i och för sig redan börjat utkristallisera sig vid den kvantitativa kodningen, men genom att även läsa de 61 fullständiga motionerna anser jag att jag bidragit med en högre reliabilitet till den kvalitativa studien. Det är alltså min uppfattning att även andra personer skulle se samma mönster och kännetecken i beskrivningarna av kvinnorna som jag själv gjort.

Vad gäller validiteten hos denna mindre kvalitativa undersökningen, så tycker jag den måste relateras till min mycket öppna frågeställning om ”beskrivningar

93 Se avsnitt 1.2.

94 Se avsnitt 4.1.3 för förklaring av hur urvalet av dessa gått till.

av kvinnor som brottsoffer respektive förövare”. Många olika utsagor kan kvalificera sig som ”beskrivningar av kvinnor”, och detta var också en av poängerna med frågan. Jag ville nämligen låta motionstexterna⁹⁵ visa mig vilka beskrivningar av kvinnorna som var centrala, och därför använde jag mig inte heller av någon på förhand bestämd teoretisk ram i den första studien. Jag har med andra ord utfört en textnära analys med utgångspunkten att väldigt många utsagor kan kvalificera sig som en ”beskrivning” – allt från hur misshandlade kvinnor beskrivs reagera på våldet till hur kvinnor i fängelse anses må av att placeras på samma anstalt som sina äkta män. Validiteten bör därmed vara acceptabelt hög – jag anser nämligen att jag studerat och framhållit vilka beskrivningar av kvinnor som brottsoffer och förövare som är centrala under perioden 1971-2000.

4.2 Den andra studien: Män som lagöverträdare i relation