8.1 Samutnyttjande
På grund av immaterialrätternas icke-fysiska karaktär har ett system som bygger på samutnyttjande diskuterats. Två subjekt kan ju använda sig av ett patent samtidigt utan att för den sakens skull rent fysiskt hindra den andra. Denna lösning har primärt diskuterats med avseende på dubbeldispositionskonflikten men skulle potentiellt kunna användas avseende godtrosförvärv från rättmätig ägare också. Andreasson menar att den totala avsaknaden av godtrosförvärvsmöjlighet är negativ och anför att detta skulle kunna vara ett undantagsfall som tillåts under vissa förutsättningar.124 Förutsättningen för att tillåta samutnyttjande i undantagsfall skulle vara att betydande värdeförstöring annars skulle uppstå. Andreasson nämner vidare att denna lösning ger upphov till flera frågor. Nämligen hur mycket full exklusivitet i det enskilda fallet är värt, samt om samutnyttjande i förlängningen kommer leda till mer värdeskapande än om exklusiviteten upprätthålls.125 En tänkbar situation är ju givetvis den när ett exklusivt patent är lukrativt, men om en konkurrent börjar använda samma patent så pressas marginalerna ner och båda patentutnyttjarna går omkull.
Andreasson utvecklar inte resonemanget men enligt mig behöver man inte se längre än till reglerna om sammanfogande och infogande för att hitta argument för att
124 Andreasson 2010, s. 295
tillåta laga fång om motsatt ordning skulle leda till betydande värdeförstöring. Samma reella hänsyn gör sig gällande i form av att motverka värdeförstöring. Att konstruera en sådan regel skulle emellertid blir svårt. Hur ska bedömningen ske om vikten av exklusivitet i det enskilda fallet? Hur ska domstolen kunna svara på om samutnyttjande eller bibehållen exklusivitet kommer leda till störst nyttomaximering i längden? Bedömningen riskerar att bli alltför ekonomisk teknisk och skönsmässig enligt min mening även om tanken är god.
8.1 Knyta legitimationen till överlåtelseavtal
Vid godtrosförvärv från rättmätig ägare skulle man också kunna tänka sig att knyta överlåtarens legitimation till att denne kan åberopa ett överlåtelseavtal. Det vill säga att om överlåtaren, B kunde åberopa ett skriftligt överlåtelseavtal mellan A och B så skulle B gentemot en senare förvärvare, C vara legitimerad. Fördelarna med en sådan lösning skulle givetvis vara besparingar för det allmänna i och med att inget register behövde föras. Nackdelarna är givetvis risken att någon förfalskar ett överlåtelseavtal. Att förfalska ett överlåtelseavtal är betydligt enklare än att få till stånd en oriktig registrering varför tröskeln till att lockas att obehörigen förfoga över patent skulle sänkas. Det skulle även kunna få processekonomiska konsekvenser i form av att antalet tvister ökade. Sammantaget anser jag att en lösning där legitimationen knyts till ett överlåtelseavtal riskerar att inbjuda till obehörigt förfogande med patent och därför anser jag den olämplig. I ljuset av uppfinnarens starka skyddsvärde borde det rimligen vara höga trösklar för obehörigt förfogande, även om det allmänna får bära kostnaderna i form av registerförare.
9 Avslutning
9.1 Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser jag alltså att ordningen bör ändras på så vis att godtrosförvärv vid dubbeldispositioner tillåts medan godtrosförvärv från rättmätig ägare fortfarande inte tillåts. Skälet härtill är att den rättmätige ägaren oftast är uppfinnaren som jag med hänsyn till patentsystemets incitamentsstruktur anser särskilt skyddsvärd. För att skapa förutsebarhet kring tidigare dispositioner avseende patentet krävs att en
registermöjlighet införs som kan verka legitimerande för överlåtaren och informerande för förvärvaren. Det skulle avsevärt minska förvärvarens transaktionskostnader i termer av undersökningsbörda. Undersökningsbördan underlättas ju väsentligen genom att en förhållandevis enkel slagning i patentregistret kan företas.
Som ovan beskrivet kan omsättningsskyddet betraktas på det sättet att det fördelar ett visst mått av trygghet till olika subjekt mot bakgrund av hur skyddsvärda dessa subjekt är. Jag är av åsikten att det som borde styra trygghetsfördelningen i omsättningskonflikter rörande patent är patentets natur. Uppfinnaren är central inom patentsystemet, det är ju denne som ska bidra till den tekniska utveckling som anses samhällsnyttig. Att bidra till samhällsnyttan anses uppfinnaren få incitament till att göra genom att staten ger uppfinnare ensamrätter. Så fungerar det immaterialrättsligt. Att ett annat rättsområde som sakrätten skulle skjuta det systemet i sank genom att möjliggöra att uppfinnaren ofrivilligt blir av med sin ensamrätt känns orimligt. I synnerhet när sakrätten inte är så binär att alla tillgångsslag måste behandlas lika, utan den bygger i stor del på ekonomiska överväganden och reella hänsyn. 126 De sakrättsliga omsättningsskyddsreglerna borde alltså utformas i ljuset av patentsystemet enligt min uppfattning. Det skulle enligt den ordning jag förordar ske genom att tryggheten fördelades med patentsystemets incitamentsstruktur i minnet. Nämligen på så vis att uppfinnaren intog särställning såsom extra skyddsvärd och därmed omöjliggörs godtrosförvärv från rättmätig ägare. Vid dubbeldispositioner är inget av de konkurrerande anspråken uppfinnarens, och vanliga godtrosförvärvshänsyn jämförbara med godtrosförvärv i lösöre kan tillämpas, vilket skulle innebära en lämpligare omsättning av patent.
Det skulle även innebära att en lösenrätt för den förste förvärvaren inrättades för att tillgodose behovet av skydd för oinformerade förvärvare. För att motverka alltför kraftig värdeförstöring för den senare förvärvaren som frånkänns patentet mot lösen så skulle preskriptionstiden i förhållande till GFL förkortas.
Svaret på de inledningsvis ställda frågorna blir alltså att nuvarande sakrättsliga ordning inte bidrar till en optimal omsättning av patent. Detta eftersom förvärv av patent innebär en i transaktionskostnader mätt orimlig undersökningsbörda för förvärvaren eftersom en total avsaknad godtrosförvärvsmöjlighet föreligger. Detta torde hämma överlåtelsemarknaden för patent. En önskvärd reform vore alltså en som innebar
126 Jfr exempelvis specialregler avseende exstinktiva förvärv av de speciella tillgångsslagen skepp och luftfartyg i sjölagen (1994:1009) respektive lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.
lägre transaktionskostnader för förvärvare genom att erbjuda viss möjlighet till godtrosförvärv samtidigt som reformen inte bör omkullkasta det patenträttsliga incitamentssystemet. Jag anser att mitt förslag med tillåtande av godtrosförvärv vid dubbeldispositioner i kombination med att godtrosförvärv från rättmätig ägare fortsättningsvis omöjliggörs svarar förhållandevis bra mot dessa intressen, i vart fall bättre än dagens system.