3.1 Inledning
Det finns endast enstaka lagregler om patents sakrättsliga ställning, avseende just godtrosförvärv och dubbeldispositioner saknas det helt reglering med ett undantag. Nämligen det att godtrosförvärv av panträtt i patent enligt 98 § PL inte är möjligt. Regler avseende godtrosförvärv av en grundrättighet till patent saknas helt. Istället har lösningar primärt diskuterats i doktrin där i princip alla författare kommit till samma
81 Andreasson 2010, s. 298 f
slutsats: det ska inte gå att godtrosförvärva en immaterialrätt, se vidare nedan. Det har de kommit fram till baserat på befintliga sakrättsliga dogmer kring framförallt legitimation. Det saknas ett sakrättsligt moment som kan skapa publicitet att knyta godtrosförvärvet till. Utgångspunkten har alltså varit att försöka tillämpa rådande sakrättsliga regler på immaterialrätter.83 Tillämpningen av äldre hävdvunna sakrättsliga modeller på immaterialrätter har även bekräftats av HD i NJA 2009 s. 695, se vidare nedan.84
3.2 Godtrosförvärv från rättmätig ägare inte möjligt
GFL tillämpas som ovan nämnt endast på lösöre varför den inte blir tillämplig på immaterialrätter som ju inte hänför sig till lösöre utan endast lös egendom. På grund av avsaknaden av specialreglering anses godtrosförvärv av immaterialrätter helt enkelt omöjligt.85 Det primära skälet till att det inte går är att det saknas ett moment som kan skapa legitimation för den som överlåter immaterialrätten.86 Hur ska en immaterialrätt besittas när den inte existerar fysiskt? Om det skulle gå att godtrosförvärva immaterialrätter och inget legitimerande moment fanns att knyta förvärvet till, utsätts den rättmätige ägaren för en betydande risk att förlora sin immaterialrätt. Det har i doktrin därför ansetts att den rättmätige ägaren alltid bör ha bäst rätt.87 Den rättmätige ägaren kan ju dessutom inte vidta några åtgärder för att förebygga att det sker. Den som uppfunnit något som sedermera patenterats eller den som först förvärvat ett patent är alltså fullständigt tryggad och kan inte genom någon annans godtrosförvärv förlora äganderätten till sitt patent.88
3.3 Äldst rätt vinner vid dubbeldispositioner
Vid dubbeldispositioner av immaterialrätter tillämpas idag en prioritetsprincip baserad på den gamla principen i 1 kap. 5 § HB som innebär att äldst rätt vinner.89 Den som ur ett tidsmässigt perspektiv förvärvat immaterialrätten först har med andra ord företräde
83 Andreasson 2010, s. 51
84 Jfr Andreasson 2010, s. 282ff som till viss del ifrågasätter nuvarande ordning
85 Millqvist 2009, s. 68, Andreasson 2010, s. 293 & Zetterström 2016, s. 39
86 Hessler 1973, s. 73 & prop. 1987/88:4 s. 15 f
87 Andreasson 2010, s. 293 f
88 a.a. s. 294
framför senare förvärvare. Ändamålsskälen bakom denna ordning anses i doktrin vara att den förste förvärvaren ju inte har några möjligheter att vidta några som helst åtgärder för att trygga sin rätt; denne kan ju varken registrera förvärvet, ta immaterialrätten i besittning eller denuntiera någon.90
Den samstämmighet kring att immaterialrätter inte ska kunna godtrosförvärvas som råder i doktrin har även fått genomslag i praxis. I NJA 2009 s. 695 klargjorde HD att immaterialrätter inte kan godtrosförvärvas med hänvisning till just avsaknaden av ett sakrättsligt moment som kan anses legitimerande för överlåtaren. Målet berör förvisso en dubbeldisposition av formgivarrätt men domstolen skriver i allmänna termer om ”immaterialrätter” varför målet får ses som ett uttryck för synen på godtrosförvärv av samtliga immaterialrätter.
Vidare lyfts vikten av exklusivitet avseende just patent. Det har anförts att eftersom patent saknar fysisk existens skulle det egentligen gå att låta flera patenträttigheter samexistera och därmed tillåta dubbeldispositioner. En senare förvärvares användning av ett patent kolliderar inte nödvändigtvis med den ursprunglige förvärvarens användning av samma patent. Det anses dock olämpligt med hänsyn till att exklusivitet är ett så centralt element i patentets värdeskapande att en prioritetsprincip bör användas även i dessa situationer.91 Diskussionen om exklusivitetens vikt avser förvisso konkurrerande licensupplåtelser, men ändamålsskälen har bäring även vid konkurrerande överlåtelser. Det argumentet har enligt min mening till och med starkare relevans då en överlåtelse till skillnad från en upplåtelse av ett patent ur förvärvarens synpunkt kan ha till syfte att erhålla just exklusivitet genom att ta full kontroll över utnyttjandet av patentet på marknaden.
3.4 Står sig licenser vid överlåtelse av grundrättigheten?
En intressant fråga som kan uppstå vid patentöverlåtelse är om ett patent som licensierats till någon förvärvas av en tredje man. Står sig licensupplåtelsen? Det finns typiskt sett två lösningar. Antingen används principen om köp bryter legostämma vilket som ovan nämnt innebär att köpet släcker ut alla eventuella licensrätter som är kopplade till grundrättigheten, oavsett ond eller god tro å förvärvarens sida. Alternativt, vilket
90 Håstad 1997, s. 87 se även NJA 2009 s. 695
samtlig doktrin förordar, så står sig licensrätten vid senare förvärv av systematiska och värdeförstöringsmässiga hänsyn.
Enligt principen om köp bryter legostämma som gäller för lös egendom borde nyttjanderätten falla bort. Ett sådant avsteg från prioritetsprincipen skulle skapa en trygg marknad för förvärvare, men en otrygg situation för licenstagare som när som helst kan bli av med sin licens.92 Departementschefen i propositionen om pantsättning av patent menade 1980 att principen om att köp bryter legostämma fortfarande gäller i svensk rätt, i vart fall när nyttjandetiden är kort och det som nyttjas är förhållandevis enkelt att ersätta.93 Samme departementschef konstaterade dock att licensavtal till patent i regel är så värdefulla att en ny ägare inte borde kunna disponera fritt över patentet utan måste beakta tidigare licenstagares rätt. Av den anledningen tillkom 101 § PL som stadgar att licenstagarens licensrätt står sig mot senare panträtt i patentet.94 Frågan huruvida licenstagarens rätt står sig mot senare äganderättsförvärv lämnades dock oreglerad. I utredningen om pantsättning av patent hänvisades till att om det skulle regleras skulle det bli den enda regleringen varmed lagstiftaren ingrep avseende sakrättsliga frågor kring äganderätt. Det ansågs inte lämpligt och istället försköts frågan till prejudikatbildningen. Det uttalades att man kunde utgå från att domstolarna skulle avböja en lösning i enlighet med principen köp bryter legostämma och därför behövdes ingen reglering.95
I doktrin råder i närmast en total konsensus om att patentlicenser borde stå sig vid överlåtelse av grundrättigheten. Som skäl anförs i huvudsak två kategorier av argument, dels systematiska och dels värdeförstöringsmässiga. Avseende systematiska skäl menar Håstad att om det överhuvudtaget ska göras en differentiering mellan senare förvärvad panträtt och äganderätt borde ordningen vara den omvända.96 Håstad konstaterar att eftersom nyttjanderätt till patent har skydd mot panthavare enligt 101-103 §§ PL måste nyttjanderätten även åtnjuta skydd mot övriga borgenärer och förvärvare.97
Som tidigare nämnt är licensavtal till panträtter idag mycket värdefulla, och departementschefen i utredningen om pantsättning av patent uttalade redan på 1980 att licensavtal kunde ha ett mycket stort värde. Av det skälet är det inte svårt att utifrån ett värdeförstöringsperspektiv motivera att nyttjanderätten skulle stå sig trots bristen på 92 Domeij 2003, s. 219 93 prop. 1987/88:4 s. 19 94 a.prop. s. 17 ff 95 SOU 1985:19 s. 98 f 96 Håstad 1997, s. 434 97 Håstad 2004, s. 38
reglering. På den linjen resonerar både flera författare, de hävdar att de investeringar som gjorts med anledning av immaterialrättens användande annars löper risk att bli värdelösa. Andreasson menar vidare att detta argument dessutom har särskild relevans avseende just immaterialrätter, detta då dessa typiskt sett är unika och ännu större investeringar än vad som vanligtvis sker vid nyttjanderätt till annan lös egendom görs ofta.98 Även Bernitz m.fl. hävdar att licensupplåtelsen i dessa situationer borde stå sig bl. a. eftersom det för förvärvaren inte är någon större skillnad mellan att förvärva en immaterialrätt (då sakrättsligt skydd uppstår genom avtalet) och att erhålla en exklusiv licens till den.99 Måhända inte heller någon större ekonomisk skillnad.
Trots att rättsläget inte är klarlagt eftersom både reglering och prejudicerande fall på området saknas kan det nog ändå konstateras att patentlicenser får tålas av senare förvärvare. Det kompakta stödet för denna åsikt som återfinns i doktrin skulle troligen vara mycket svårt för HD att bortse från om en sådan situation skulle vara för handen vid domstolen.100
3.5 Sammanfattning
Vid ett förvärv av ett patent innebär avsaknaden av möjlighet till godtrosförvärv från rättmätig ägare och prioriteringsprincipens tillämpning vid dubbeldispositioner att ett förvärvat patent alltid kommer vara behäftat med en osäkerhet. Som förvärvare kan man aldrig vara säker på att man släckt ut tidigare anspråk och teoretiskt sett kan man närsomhelst bli av med patentet. Det tungt förankrade skälet till varför det inte går att godtrosförvärva immaterialrätter är för att det saknas ett sakrättsligt moment att knyta legitimationen till. Det som eventuellt skulle kunnat vara aktuellt som sakrättsligt moment är att B gentemot C åberopar en skriftlig överlåtelsehandling mellan B och A om att B förvärvat sakrätten. Som ovan nämnt kompliceras det dock av risken för förfalskningar.
98 Andreasson 2010, s. 299 & Domeij 2003, s. 220
99 Bernitz m.fl. 2017, s. 329
Schematiskt kan det avseende omsättningsskyddet för patent konstateras att: a) Förvärvaren inte kan godtrosförvärva patentet från rättmätig ägare.
b) Förvärvaren kommer enligt prioritetsprincipen att förlora mot tidigare förvärvare av patentet.
c) Förvärvaren måste beakta att tidigare upplåtna licenser med all säkerhet kommer stå sig.