Juridiska institutionen
Vårterminen 2018
Examensarbete i civilrätt, särskilt sakrätt
30 högskolepoäng
Osäker marknad för förvärvare av
immateriella rättigheter
Sakrättsligt skydd vid godtrosförvärv och
dubbeldispositioner av patent
Uncertain Market for Acquirers of Intellectual Property Rights
Rights in Rem in Respect of Good Faith Acquisitions and Multiple Transfers of Patents
Författare: Måns Berglund
FÖRKORTNINGAR ... 5
DEL I - RÄTTSLÄGET ... 7
1 INLEDNING ... 7
1.1DET NYA KUNSKAPSSAMHÄLLET ... 7
1.2IMMATERIELLA TILLGÅNGAR OCH DESS VIKT FÖR DET EKONOMISKA LIVET ... 8
1.3DET PATENTRÄTTSLIGA SYSTEMET ... 9
1.4EXPLOATERING AV PATENT ... 11
1.5SAKRÄTTEN SOM OMSÄTTNINGENS SPELREGLER ... 12
1.6SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 14
1.7AVGRÄNSNING ... 15
1.8METOD OCH MATERIAL ... 16
1.8.1 Metod ... 16 1.8.1.1 Teorin om transaktionskostnader ... 17 1.8.2 Material ... 19 1.9TERMINOLOGI ... 20 1.10DISPOSITION ... 20 2 OMSÄTTNINGSSKYDDET I ALLMÄNHET ... 20 2.1INLEDNING ... 20 2.2OMSÄTTNINGSSKYDDET ... 21 2.3GODTROSFÖRVÄRV AV LÖSÖRE ... 23
2.3.1 Förutsättningar för godtrosförvärv av lösöre ... 23
2.3.1.1 De objektiva rekvisiten ... 23
2.3.1.2 De subjektiva rekvisiten ... 24
2.3.1.3 Närmare om besittning ... 25
2.3.1.4 Närmare om tradition och publicitetsprincipen ... 26
2.3.2 Lösenrätt ... 27
2.3.3 Godtrosförvärv av stöldgods inte möjligt ... 27
2.4ANDRA KONFLIKTER ÄN DE SOM REGLERAS I GFL ... 28
2.4.1 Inledning ... 28
2.4.2 Enkla fordringar och avtalslagens bestämmelser ... 29
2.4.3 Godtrosförvärv av nyttjanderätt ... 30
2.5SAMMANFATTNING ... 31
3 OMSÄTTNINGSSKYDDET FÖR PATENT ... 31
3.1INLEDNING ... 31
3.2GODTROSFÖRVÄRV FRÅN RÄTTMÄTIG ÄGARE INTE MÖJLIGT ... 32
3.3ÄLDST RÄTT VINNER VID DUBBELDISPOSITIONER ... 32
3.4STÅR SIG LICENSER VID ÖVERLÅTELSE AV GRUNDRÄTTIGHETEN? ... 33
3.5SAMMANFATTNING ... 35
DEL II - ANALYS ... 36
4 TOTAL AVSAKNAD AV GODTROSFÖRVÄRVSMÖJLIGHET LÄMPLIGT? ... 36
4.1INLEDNING ... 36
4.2DEN BÄRANDE INTRESSEAVVÄGNINGEN ... 37
5 AVSAKNAD AV GODTROSFÖRVÄRVSMÖJLIGHET FRÅN RÄTTMÄTIG ÄGARE ... 38
5.1INLEDNING ... 38
5.3NACKDELAR ... 40
5.4SAMMANFATTNING ... 41
5.5BÖR ORDNINGEN ÄNDRAS SÅ ATT GILTIGT GODTROSFÖRVÄRV FRÅN RÄTTMÄTIG ÄGARE MÖJLIGGÖRS? ... 42
6 AVSAKNAD AV GODTROSFÖRVÄRVSMÖJLIGHET VID DUBBELDISPOSITIONER ... 43
6.1INLEDNING ... 43
6.2FÖRDELAR ... 43
6.3NACKDELAR ... 44
6.4SAMMANFATTNING ... 44
6.5BÖR ORDNINGEN ÄNDRAS SÅ ATT GILTIGT GODTROSFÖRVÄRV VID DUBBELDISPOSITION MÖJLIGGÖRS? ... 45
7 LEGITIMATIONSGRUNDANDE MOMENT ... 46
7.1REGISTRERING ... 46
7.2REGISTRERINGSDISKUSSIONEN INOM FÖRARBETEN ... 49
7.2.1 Inledning ... 49
7.2.2 Merarbete för PRV och näringslivet ... 50
7.2.3 Registret riskerar att bli ofullständigt och vilseledande ... 51
7.2.4 Vissa anser inte registrering önskvärd ... 51
7.3SÄRSKILT OM LÖSENRÄTT FÖR FÖRSTE FÖRVÄRVARE ... 52
7.4SÄRSKILT OM LICENSERS STÄLLNING VID ÖVERLÅTELSE ... 54
7.5SAMMANFATTNING ... 54
8 ANDRA ALTERNATIV ... 55
8.1SAMUTNYTTJANDE ... 55
8.1KNYTA LEGITIMATIONEN TILL ÖVERLÅTELSEAVTAL ... 56
9 AVSLUTNING ... 56
9.1SAMMANFATTNING ... 56
Förkortningar
AvtL lag (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
BNP Bruttonationalprodukt
EPO European Patent Office
EU Europeiska unionen
EUIPO European Union Intellectual Property Office
(Tidigare OHIM – Office for Harmonization in the Internal Market)
FoU Forskning och utveckling
GFL lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre
HD Högsta domstolen
HB handelsbalk (1736:1232)
JB jordabalk (1979:994)
KL konkurslag (1987:672)
PL patentlag (1967:837)
NIPO Norwegian Intellectual Property Office
SOU Statens offentliga utredningar
URL lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk
DEL I - RÄTTSLÄGET
1 Inledning
1.1 Det nya kunskapssamhället
Den strategiska betydelsen av intellektuella resurser ökar och har aldrig varit större. I den kunskapsbaserade ekonomin som för närvarande tar form hävdar vissa att idéer är den viktigaste resursen.1 Immaterialrätter, och inte minst patent spelar en avgörande roll för innovationsrikedomen på marknaden. Denna innovationsrikedom är i sin tur det som på dagens marknad ska leda till fler företag och därmed jobb. 2 Sveriges förmåga att tillvarata och fortsätta utveckla välfärden är till mycket stor del beroende av förmågan att hantera kunskap. Vissa menar till och med att kunskap är vår tids viktigaste produktionsfaktor.”3
”It has never been so important to foster the “virtuous circle” leading from Research and Development investment to jobs – via innovation, competitive advantage and economic success – as in today’s world of increasingly globalised markets and the knowledge economy.”
Så lyder motiveringen till varför ”Innovation” är ett av fem strategiska mål i EU-kommissionens strategi ”Europe 2020” som ska bidra till tillväxt och arbetstillfällen inom EU.4
På dagens marknad representerar immateriella tillgångar, och inte minst immateriella rättigheter som patent, oerhörda värden och dess centrala betydelse inom i stort sett alla sektorer av samhället är mer eller mindre att betrakta som en given utgångspunkt.5 Trots detta är många frågor rörande patents sakrättsliga ställning obesvarade. Med hänsyn till de stora värden som immateriella tillgångar och patent besitter finns ett tydligt intresse av att kunna överlåta dem för att på så sätt komma åt dessa värden. Enligt dagens ordning saknas helt möjlighet till godtrosförvärv av patent, det finns alltså ingen trygghet för förvärvare. Riskerar det att hämma marknaden för patent, och därmed framväxten av patent? Bör patent behandlas inom ramen för
1 SOU 2015:16 s. 29
2 PRV-seminarium 23 mars 2016 3 Ds 2009:21 s. 31
4 EPO & OHIM 2013, Intellectual property rights intensive industries: contribution to economic
performance and employment in the European Union, s. 3 & EU-kommissionen 2010, Europe 2020
befintliga sakrättsliga modeller eller är det påkallat med sakrättslig särbehandling av immaterialrätter i allmänhet och patent i synnerhet? Förevarande uppsats syftar till att undersöka omsättningsskyddet för patent.
1.2 Immateriella tillgångar och dess vikt för det ekonomiska livet
Betydelsen av immateriella tillgångar i det ekonomiska livet ökar och har aldrig varit större. Flertalet rapporter och utredningar visar på de oerhörda värden som immateriella tillgångar representerar. I en rapport från EU-organen EPO och EUIPO (tidigare OHIM) beräknades det att immaterialrättsintensiva företag mellan åren 2008 och 2010 stod för 26 procent av EU:s sysselsättning och 39 procent av EU:s BNP.6 Intressant i sammanhanget är att det även visar på att förädlingsvärdet i företag vars verksamhet i hög grad beror av immaterialrätter är högre än genomsnittet för alla företag.7 I samma rapport konstaterades att det årliga antalet ansökningar om EU-patent har fördubblats mellan åren 1996 och 2012.8 Enligt OECD ökar företagens investeringar i immateriella tillgångar kraftigt och det immaterialrättsliga regelverket blir därför ett viktigt ramverk för styrningen av dessa investeringar.9 Enligt Världsbanken utgjorde immateriella tillgångar 80 procent av tillgångarna i höginkomstländer redan år 2000.10 Värt att notera avseende den siffran är dock att där inbegreps allt som inte var fysiska tillgångar, som exempelvis humankapital, vilket gör siffran svårvärderad och väl i någon mån också visar på komplexiteten i att värdera immateriella tillgångar.
Immateriella tillgångar utgör dock sammanfattningsvis en central tillgång för många företag idag och är ett vanligt förekommande resursslag. Det anförda belyser vikten av att detta vanligt förekommande och värdefulla resursslag bör vara enkelt att på ett förutsebart sätt omsätta på marknaden. Att det borde finnas trygga möjligheter till omsättning av immateriella rättigheter uppbärs inte bara av att det är en så värdefull och vanlig resurs. Ett patentsystem där patent är lätta att exploatera är önskvärt, att det är ekonomiskt attraktivt att driva upp ett patent är en förutsättning för att uppnå den innovation och tillväxt och därmed jobb som diskuterats ovan. Men att erhålla och upprätthålla ett patent är förenat med relativt stora kostnader. Önskar ett företag
6 EPO & OHIM 2013, Intellectual property rights intensive industries: contribution to
economic performance and employment in the European Union, s. 8 ff
7 Se vidare SOU 2015:16 s. 30
8 EPO & OHIM 2013, Intellectual property rights intensive industries: contribution to
economic performance and employment in the European Union, s. 17
9 OECD 2013, Supporting Investment in Knowledge Capital, Growth and Innovation.
patentskydd i åtta europeiska länder under en tioårsperiod så får det räkna med att det kommer att kosta cirka 300 000 kronor. Skulle företaget därutöver hamna i en tvist kan det bli mycket kostsamt, en intrångstvist i första instans kostar mellan 900 000 och 1,4 miljoner kronor per part. Hävdas dessutom ogiltighet kan kostnaderna stiga till 5 miljoner kronor per part.11 Ska dessa kostnader tas och i viss mån riskeras måste patentet givetvis vara möjligt att tjäna pengar på, till exempel genom omsättning, för att någon ska våga ta risken och bära kostnaderna som det innebär.
1.3 Det patenträttsliga systemet
Patentsystemet reglerar tekniska idéer. En idé är immateriell och därmed flyktig i så mån att den kan användas samtidigt, överallt och oändligt många gånger utan någon större kostnad och utan att den förslits.12 För att det i ekonomiskt hänseende därför ska löna sig att sträva efter att komma på dessa idéer behövs ett skydd för idéer som gör att andra kan förhindras att exploatera idén, i vart fall under en viss tid. Det erhålls genom patentskydd. I 1 § patentlagen (1967:837) (PL) stadgas att vad som kan erhålla patentskydd är uppfinningar som kan tillgodogöras industriellt. Lagstiftningen på patenträttsområdet innebär att staten under en begränsad tid ger uppfinnare ensamrätt att kontrollera hur deras intellektuella arbete får användas, exploateras och kapitaliseras.13 Begränsningen i tid är 20 år i från dagen från patentansökan enligt 40 § PL.
De bakomliggande skälen till ensamrätten är flera. Två huvudsakliga skäl kan dock skönjas. Det ena är den naturrättsliga uppfattningen om att uppfinnare ska ha rätt till det de skapat och därmed även kunna skörda de ekonomiska frukterna av det skapade.14 Det andra är samhällsnytta. Genom att ge uppfinnare ensamrätt till det de skapar främjas intellektuellt och tekniskt nyskapande och samhällsutvecklingen går framåt.15 Det finns ingen motsättning mellan de två skälen utan de fungerar snarast växelvis. Ger man någon en ensamrätt till det den skapar ger man även denne ekonomiska incitament att skapa det. När något sedan skapas som är av värde för samhället, som till exempel en teknisk landvinning som kan erhålla patent, går samhällsutvecklingen framåt. 11 Bernitz m.fl. 2017, s. 173 12 a.a. s. 158 13 SOU 2015:16 s. 28 14 Bernitz m.fl. 2017, s. 7 f 15 a.a. s. 8
Ensamrätten ger vidare innehavaren ett så kallat investeringsskydd. Det innebär att eftersom innehavaren vet att dennes patent är skyddat enligt lag så kan denne investera ansenliga resurser med anledning av användandet av patentet utan att oroa sig för konkurrerande verksamhet av samma slag.16 Ett tydligt exempel är om någon till exempel innehar ett patent där det patenterade, och därmed skyddade, är ett läkemedel. Det finns ett stort behov av läkemedlet på marknaden, men det är mycket dyrt att framställa. Genom att ge rättighetsinnehavaren en ensamrätt till läkemedlet kan denne därför bära de kostnader det innebär att ta fram läkemedlet. Detta eftersom denne genom ensamrätten är förvissad om att den ekonomiska vinsten av att få ut läkemedlet på marknaden kommer tillfalla rättighetsinnehavaren.
En annan viktig funktion som ensamrätterna fyller är att de materialiserar och förkroppsligar tillgångar vilket är centralt vid överlåtelser, licensiering och kreditgivning med tillgångarna som säkerhet.17 Patent är som ovan nämnt icke-fysiska och kan därför inte på samma tydliga sätt avgränsas som till exempel en bil. Köper någon en bil får denne i regel bilen, och avgränsningen av det köpta vållar sällan några problem. Det man erhåller om man istället förvärvar en immateriell tillgång är ensamrätten, med dess möjligheter och begränsningar. Att ge legala ensamrätter för immateriella tillgångar är ett sätt förkroppsliga och avgränsa det ekonomiska värdet som en immateriell tillgång har och gör att de därmed kan överlåtas, licensieras ut och belånas. Inte minst överlåtelse- och licensieringsmöjligheten är viktig ur ett samhällsperspektiv avseende patent. Låt säga att någon på sin kammare kommer på en patenterbar uppfinning som kan rädda livet på många människor, men personligen har denne ingen möjlighet att investera de medel som krävs för att använda uppfinningen. Det patenträttsliga systemet materialiserar därmed idén till uppfinningen genom ett patent som den resurssvage uppfinnaren kan använda för att överlåta eller licensiera ut till någon som har resurserna att använda det.
Patent är en i immaterialrättsliga sammanhang mer renodlad kommersiell resurs än till exempel upphovsrätt. I sin karaktär som kommersiell tillgång är regelverket beträffande patent utförligare på det sakrättsliga området. Patent får exempelvis utmätas och ingå i konkurs enligt 54 § 2 st. PL. Detta att jämföra med exempelvis upphovsrätter som typiskt sett inte kan utmätas enligt 42 § lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) och därmed inte heller kan ingå i konkurs då 3 kap. 3 §
16 Bernitz m.fl. 2017, s. 8 17 a.a. s. 9
konkurslagen (1987:672) (KL) stadgar att endast egendom som kan utmätas ingår i gäldenärens konkurs.18
Avseende möjligheten till pantsättning så går patent att pantsätta enligt 95 § PL. Panträtten erhålls genom registrering hos patentmyndigheten. Även varumärken går att pantsätta men huruvida det går att få borgenärsskydd vid pantsättning av andra immaterialrätter är för närvarande oklart, främst på grund av avsaknaden av möjlighet till registrering.19
Figur 120
1.4 Exploatering av patent
Typiskt sett måste den som erhållit ett patent och önskar generera ekonomisk vinst genom patentets användning ta ställning till frågan om patentet ska exploateras i egen regi eller om någon annan ska få göra det.21
Om patentinnehavaren vill låta någon annan exploatera patentet sker det vanligtvis genom att ett licensavtal träffas. Fördelarna är som ovan nämnt att patentinnehavaren, som då kallas licensgivare, slipper investera i anläggningar för tillverkning, marknadsföring och annat hänförligt till patentets användande. Vidare innebär det en riskminimering i den mån att licensgivaren slipper investera mer kapital än det denne redan investerat i framtagningen av patentet. Nackdelarna blir givetvis att licensgivaren måste avstå från delar av vinsten med anledning av uppfinningen och ge bort sitt kunnande. Ersättningen till licensgivaren sker typiskt sett genom royalty vilket innebär
18 För utförligare diskussion om exekutionsrättsliga utgångspunkter avseende upphovsrätt se Möller 1997,
s. 17
19 Andreasson 2010, s. 59; se även Bernitz m.fl. 2017, s. 296 & Helander 1984, s. 612 20 SOU 2006:80 s. 32
att licensgivaren får ersättning som grundas på hur mycket licenstagaren intjänar på patentet.22
Ett annat sätt att kapitalisera på ett patent är att pantsätta det som säkerhet för en kredit med sakrättslig verkan vilket är möjligt och regleras i 94-104 §§ PL.
Slutligen kan patentet också överlåtas i sin helhet. Det är dock vanligare med licensiering på grund av royaltykonstruktionens popularitet, vilken i sammanhanget är att jämföra med ett engångsvederlag som typiskt sett används vid en överlåtelse.23 Det kan dock finnas flera skäl till att en överlåtelse är att föredra, exempelvis för att patentinnehavaren vill ha in mycket kapital kvickt och därmed föredrar en klumpsumma. Vidare kan det för förvärvaren vara av intresse ta full kontroll över patentet för att exempelvis undanröja osäkerhet om vad som sker när licenstiden går ut. Det blir då säkrare för förvärvaren att nedlägga resurser i samband med användning av patentet än om denne är en licenstagare.
1.5 Sakrätten som omsättningens spelregler
Inom stora delar av förmögenhetsrätten, liksom inom obligationsrätten syftar reglerna till att reglera rättigheter och skyldigheter i den enskilda partsrelationen mellan två subjekt. Till exempel så kan A förvärva en bil från B, vilket skapar rättigheter och skyldigheter A och B emellan. När det gäller sakrätten så utvidgas emellertid det perspektivet, och rättsområdet tar sikte på konflikter mellan parterna som utgår från motpartens omgivning.24 Omgivningen består antingen av borgenärer, typiskt sett någon
som upplåtit någon form av kredit till B, eller successorer, typiskt sett någon som förvärvat något från B, alltså sådana som motparten också avtalar med. Till exempel så kan A förvärva en bil från B, som B senare överlåter till C. Både A och C anser sig ha rätt till bilen, men av naturliga skäl kommer bådas anspråk inte att kunna tillgodoses. Ska den enes anspråk tillgodoses kommer den andres anspråk utsläckas. Sakrätten erbjuder regler för hur den här typen av konflikter ska lösas. Sådan konfliktlösning blir aktuell när någonting väl har blivit tvistigt, och är därmed tillbakablickande. Vad som inte ska förringas är dock de konfliktlösande reglernas framåtblickande funktion. Eftersom motstridiga krav i viss utsträckning går att förutse, kommer även lösningen gå
22 Bernitz m.fl. 2017, s. 211 ff 23 a.a. s. 211
att förutse om reglerna är tydliga nog. När C köper bilen av B så kan C förutse att B eventuellt redan överlåtit den till någon annan, A. Eftersom C förutser det kan C vidta åtgärder som exempelvis undersökning av tidigare dispositioner från B:s sida och se till att ta bilen i besittning. På så sätt förebyggs konflikten genom att C sett till att C:s krav är det starkare.25
Håstad menar att ”sakrättens uppgift att tillhandahålla regler som skapar trygghet och därmed goda förutsättningar för omsättningen av förmögenhetstillgångar”.26 Saknas goda förutsättningar för omsättningen av tillgångar så störs omsättningen på olika marknader, detta eftersom aktörer känner osäkerhet om de verkligen fått den sak de betalt för. Den typen av störningar ger upphov till ökade transaktionskostnader och marknadsekonomisk ineffektivitet.27
Av yttersta vikt borde rimligtvis vara att de tillgångsslag som är att betrakta som vanligt förekommande och värdefulla går att omsätta på ett tryggt sätt för både förvärvare och överlåtare. När det gäller borgenärsskyddet vid överlåtelse av immaterialrätter är rättsläget förhållandevis klart, en förvärvare får skydd mot överlåtarens borgenärer redan genom avtalet eftersom annat sakrättsligt moment att knyta förvärvet till anses saknas.28 Det innebär alltså att om A förvärvar en immaterialrätt från B så kommer A vinna vid en eventuell tvist mellan A och B:s borgenärer om vem som har bäst rätt till immaterialrätten. Skyddet uppstår redan från den tidpunkten när avtalet ingås.
När det gäller omsättningsskydd för förvärvare saknas dock helt skydd för förvärvaren. Det innebär att om A förvärvar en immaterialrätt från B som B tidigare överlåtit till C kommer A aldrig kunna få bättre rätt än C, oavsett om A gjort erforderliga undersökningar om ägarförhållandet och var i god tro. Det går alltså att förvärva ett patent och känna sig trygg gentemot överlåtarens borgenärer, men trygghet saknas helt mot rättmätiga ägare eller tidigare förvärvare av patentet. Är det ett rimligt system? Frågan är aktuell eftersom immaterialrätter representerar kolossala värden och det kan argumenteras för att de utgör företags viktigaste tillgångar idag. Frågan kompliceras också av immaterialrätters karaktär. Som i så många andra sakrättsliga spörsmål landar diskussionen i en intresseavvägning. Hur påverkar immaterialrätternas karaktär de sakrättsliga intresseavvägningar som typiskt sett används för att lösa
25 Millqvist 2009, s. 13 f 26 Håstad 1997, s. 17 27 Millqvist 2009, s. 14 f 28 Möller 1997, s. 28
konflikter av detta slag? Eftersom tre subjekt är inblandade i en sakrättslig konflikt är det mycket svårt för att inte säga omöjligt att tillgodose samtliga subjekts intressen fullt ut. Däremot bör ambitionen vara att så långt som möjligt försöka tillgodose alla intressen som står till buds. Dessa intressen ändras emellertid i takt med samhällsutvecklingen och det finns skäl att undersöka om omsättningsskyddet för immaterialrätter idag bör omvärderas. Om synen på tillgångsslaget immaterialrätters roll i samhället förändras, borde också synen på vilka intressen som bör beaktas när immaterialrätter omsätts ha förändrats. Svensk sakrätt präglas av en funktionalism och ett av dess signum är att dess form motiveras av reella skäl och ändamålshänsyn.29 Att låta konsekvensanalyser och ekonomiska överväganden styra reglernas utformning är alltså inget som är främmande inom den svenska sakrätten och att hitta en ändamålsbaserad lösning för att skapa en trygg omsättning av immaterialrätter borde inte vara omöjligt.
1.6 Syfte och frågeställning
Framställningen tar sikte på och försöker besvara de omsättningsskyddsrelaterade frågor som uppstår vid överlåtelse av immaterialrätter, mer specifikt patent. I dagens läge är omsättningsskyddet mycket starkt för uppfinnare och ursprungliga förvärvare men obefintligt för förvärvare från obehöriga överlåtare, oavsett om förvärvaren är i god tro eller inte. Är det den önskvärda ordningen avseende omsättning av immaterialrätter? Flera skäl finns till att det är av intresse att studera immaterialrätters omsättningsskydd. Ett är att omsättningsskyddet systematiskt utgår från att en sak har en fysisk existens, något som immaterialrätter inte har. Ett annat är att förvärv av immaterialrätter är mycket sparsamt diskuterat i den juridiska litteraturen. Behandlingen av immaterialrätter i doktrin har typiskt sett utgått från att försöka lösa sakrättsliga frågor avseende immaterialrätter genom att tillämpa befintliga sakrättsliga modeller.30 Frågan
kan och bör ställas om det är lämpligt med hänsyn till immaterialrätternas unika karaktär i jämförelse med de andra resursslag som sakrättsmodellerna syftar till att behandla. Det går att betrakta omsättningsskyddet som att det fördelar trygghet till olika subjekt mot bakgrund av reella hänsyn om vem som är mest skyddsvärd. Avseende omsättningsskyddet för patent är tryggheten som ovan nämnt ojämnt fördelad. Det kan
29 Andreasson 2006, s. 438 30 Andreasson 2010, s. 51
emellertid vara motiverat att behandla omsättningsskyddet på det viset, men det tål att undersökas om tryggheten är optimalt fördelad. För att svara på frågan om tryggheten är optimalt fördelad måste man också göra vissa antaganden om vad reglerna har för ändamål. De ändamål som uppbär omsättningsskyddet är som ovan nämnt att bidra till en trygg omsättning. Tryggheten, eller avsaknaden av densamma, är nämligen prisdrivande; ju större osäkerhet och därmed högre risk, desto högre blir priset och vice versa. De ändamål som uppbär det patenträttsliga systemet är emellertid inte trygghet på marknaden, utan att erbjuda incitament för intellektuella prestationer. Finns det någon ordning som tjänar båda dessa ändamål eller måste det ena stå tillbaka till förmån för det andra? Mitt mål är att undersöka patents omsättningsskydd och se hur väl den sakrättsliga ordningen korresponderar med de klassiska sakrättsliga hänsynen så som att bidra till en trygg omsättning, men också hur väl de korresponderar med patentsystemets ändamål om att främja teknisk utveckling. Omsättningsskyddet för immaterialrätter är ytterst sparsamt reglerat och praxis rörande immaterialrätters sakrättsliga ställning i största allmänhet är begränsat.31
Uppsatsen ämnar besvara följande frågor:
1) Hur ser omsättningsskyddet för patent ut?
2) Innebär nuvarande sakrättsliga ordning den optimala omsättningen av patent med hänsyn till patentets karaktär?
3) Finns ett reformbehov och vilka lösningar är i så fall aktuella?
1.7 Avgränsning
Inledningsvis måste det konstateras att denna uppsats inte syftar till att bidra något till den renodlade ekonomiska diskursen utan endast till den juridiskvetenskapliga, måhända med inslag av rättsekonomi och reella hänsyn.
Jag har valt patent som föremål för undersökningen. Skälen därtill är flera. Det första är som ovan nämnt den hastigt ökande angelägenheten av att det finns tydliga regler avseende detta resursslag. Vidare är patent, förvisso tillsammans med varumärken, den mest kommersiella resursen av immaterialrätterna, som därutöver
representerar störst värden.32 Varumärken hade rent systematiskt kunnat diskuteras på samma sätt som patent i denna uppsats. Den sparsamma sakrättsliga reglering som finns avseende patent och varumärken ser i stort sett likadan ut. Vad som emellertid skiljer dem åt är patentet och varumärkets funktion. Patentets funktion är som ovan nämnt att skapa en ensamrätt som i sin tur ska ge incitament till teknisk utveckling. Varumärkets funktion är också att ge en ensamrätt, men den fungerar snarare som ett konkurrensmedel. Varumärket är bärare av den goodwill som upparbetats för de varor varumärket representerar.33 Eftersom ändamålsskälen bakom dessa två ensamrätter är så pass olika finns det skäl att ifrågasätta om den sakrättsliga behandlingen av dessa två ska vara densamma. Att behandla även den diskussionen inom denna uppsats skulle inte inrymmas och uppsatsen behandlar därför bara patent. Även andra immaterialrätter så som mönsterrätter och upphovsrätter hade givetvis varit intressanta att diskutera, men för att behålla någon form av pregnans har det valts bort. Detta arbete kommer emellertid ofrånkomligen beröra vissa allmänna immaterialrättsliga frågor men huvudfokus ligger på sakrättsliga frågor avseende just patent.
Arbetet berör omsättningsskydd och kommer således inte beröra konkurs-, utmätnings- och borgenärsskyddsrelaterade frågor. Avseende de konfliktfall som kan bli aktuella inom diskussionen för omsättningsskyddet kommer fokus ligga på konkurrerande ägaranspråk och överlåtelser. Närbesläktade kollisioner såsom konkurrerande upplåtelser av nyttjanderätt och panträtt kommer av utrymmestekniska skäl diskuteras mer sparsamt.
1.8 Metod och material
1.8.1 Metod
Det här arbetet syftar till att kommentera nuvarande reglers lämplighet i termer av trygghet på marknaden. Jag hoppas att i allmän rättspositivistisk anda se rätten för vad den är och dess samhälleliga funktioner. Agell skriver att en fundamental del av konstruktiv rättsvetenskap borde ”avse sambandet mellan grundläggande regler och deras samhälleliga funktion”. Han menade vidare att för att nyansera en sådan analys
32 EPO & OHIM 2013, Intellectual property rights intensive industries: contribution to
economic performance and employment in the European Union, s. 10
bör analysen belysas av olika perspektiv, till exempel ekonomiska.34 Att rättsdogmatiskt endast fastställa gällande rätt vänder sig både Hellner och Agell emot, Hellner går så långt som att säga att termen dogmatik snarast för tankarna till någon form av teologisk verksamhet.35 Jag håller med i så mån att det nödvändigtvis inte finns något självändamål i att fastslå gällande rätt, utan det är endast en del i en mer mångfacetterad analys. I detta arbete kommer jag genom en sammanställning av det tillgängliga materialet översiktligt försöka beskriva gällande rätt för patents omsättningsskydd vid överlåtelse. Syftet med det är emellertid inte att skapa någon karta eller bruksanvisning, utan snarare att använda som underlag för att undersöka dess lämplighet. Avseende sakrätten uppbärs den som ovan anfört av syftet att skapa en trygg omsättning. Ändamålshänsyn och reella hänsyn inom sakrätten ligger enligt mig mycket nära rättsekonomiska hänsyn varför det är svårt att skilja de från varandra vid studier av sakrätt.36 Transaktionskostnadsteorin är enligt mig ett bra sätt att kvantifiera olika sakrättsliga reglers lämplighet. Inga exakta svar kan ges om vilka regler som leder till högst nyttomaximering men tillämpas transaktionskostnadsteori blir det möjligt att i alla fall få en fingervisning om reglers ekonomiska lämplighet.
1.8.1.1 Teorin om transaktionskostnader
När ett frivilligt köp sker och äganderätten till en viss sak övergår från ett subjekt till ett annat så ökar det totala välståndet, trots att inget nytt har tillkommit.37 Det påståendet bygger på att den som förvärvat äganderätten till en sak känner mer tillfredställelse över att inneha saken än pengarna som denne betalade för saken, annars skulle köpet inte skett frivilligt. Detsamma gäller den som överlåtit saken, denne uppskattar rimligtvis pengarna mer än att inneha saken, annars skulle ju inte heller denne gått med på transaktionen. När äganderätten till saker byter plats frivilligt ökar med andra ord det totala välståndet, inget nytt har skapats, men två subjekt har båda uppnått större tillfredsställelse.38
Köp är emellertid alltid behäftade med viss osäkerhet, vad händer om en tredje part gör anspråk på saken som köpts till exempel? För stort mått av osäkerhet innebär att subjekt ställer sig tveksamma till om det är värt att göra ett köp vilket är förödande 34 Agell 1997, s. 43 35 Hellner 1997, s. 362 36 Dahlman m.fl. 2004, s. 10 37 ibid. 38 ibid.
för samhällsekonomin om man utgår från att köp skapar mervärde. Teoretiskt sett finns det näst intill oändligt många transaktioner som potentiellt skulle kunna komma till stånd och öka välståndet om det inte vore för transaktionskostnader. Att få till stånd en transaktion är helt enkelt förenat med kostnader.39 Dessa kan vara så höga att transaktioner inte blir lönsamma att genomföra. Transaktionskostnaderna kan också bidra till att transaktioner genomförs som inte blir ömsesidigt gynnande. Det kan ske genom att en person köper en sak och utgår från att den håller viss kvalité. Att undersöka att saken faktiskt håller den kvaliteten köparen utgår från skulle dock vara för dyrt, så personen tar en risk och utgår helt sonika från att den gör det. Sedermera visar det sig att saken inte håller den kvalitet som köparen utgick från. Hade köparen vid transaktionstillfället känt till detta hade denne inte genomfört transaktionen, men hade han tagit reda på det till en hög transaktionskostnad hade transaktionen inte blivit värd att genomföra.
Transaktionskostnader ger alltså typiskt sett upphov till två problem;
a) Transaktioner genomförs inte på grund av att transaktionskostnaderna som är förenade med transaktionen blir så höga att mervärdet som hade skapats går om intet.
b) Transaktioner som minskar välståndet genomförs på grund av att det är förenat med för höga transaktionskostnader att ta reda på den information som hade behövts för att inse att transaktionen minskar välståndet.40
Transaktionskostnaderna består i regel av tre poster; kostnader för kontakt, kontrakt och kontroll.
Kontaktkostnaderna innefattar att hitta en motpart, till exempel via en marknadsplats så som en börs. Det kan vara mer eller mindre svårt och därmed mer eller mindre dyrt. Hittas en transaktionspartner kan det emellertid även behöva företas vissa undersökningar för att se att motparten till exempel är kreditvärdig vilket också det är förenat med kostnader.
Kontraktskostnaderna tar sikte på de kostnader parterna har för upprättandet av kontraktet, med andra ord kan dessa kostnader beskrivas som en funktion av den tid det
39 Dahlman m.fl. 2004, s. 83 ff 40 a.a. s. 91
tar att förhandla fram en överenskommelse. Ju mer osäkerhet, desto mer måste typiskt sett förhandlas om.
Kontrollkostnaderna tar sikte på åtgärder som måste vidtas för att se till att motparten uppfyller sina förpliktelser enligt kontraktet. Till exempel att se till att tradera en förvärvad vara för att skapa kontroll över den och därmed undvika att den dras in i överlåtarens konkurs.41
1.8.2 Material
Avseende det material som använts kan det konstateras att diskussionen om immaterialrätters sakrättsliga ställning i doktrin är förhållandevis begränsat. De centrala sakrättsliga verken berör immaterialrätter relativt sparsamt. En bra och pregnant överblick erbjuds i Mikael Möllers ”Immaterialrätter i konkurs” i ”Insolvensrättsligt forum 22-23 januari1997”. Den berör dock inte omsättningsskydd för immaterialrätter. En del material avseende omsättningsskydd finns, men material avseende immaterialrätter inom ramen för omsättningsskydd är oerhört sparsamt beskrivet med ett undantag. Det är Jens Andreassons doktorsavhandling ”Intellektuella resurser som kreditsäkerhet” som utkom 2010. Avhandlingen fokuserar förvisso inte på omsättningsskydd för immaterialrätter men beskriver allsidigt praktiska sakrättsliga frågor som kan uppstå vid förfoganden med immaterialrätter. Mitt arbete har i mångt och mycket inspirerats av Andreassons och de ramar han satt för sin undersökning.
Avseende den allmänna sakrättsliga beskrivningen av godtrosförvärv har jag i ganska betydande utsträckning refererat till Göran Millqvists ”Sakrättens grunder”. Det beror främst av två skäl. Det första är att för att behålla en pedagogisk linje så anser jag att det är lämpligt att utgå från en viss sortering av problemen, så som exempelvis den i Millqvists bok. Det andra är att Millqvists bok utkom 2009 och får därmed i sammanhanget omsättningsskyddsrelaterad litteratur betraktas som splitterny. Avseende den allmänna immaterialrättsliga beskrivningen av patent och patentsystemet har jag i betydande mån refererat till Bernitz m.fl. ”Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens”. Anledningen därtill är att dessa delar mest ska tjäna som deskriptivt element och inga kontroversiella ståndpunkter ska ha redogjorts för.
1.9 Terminologi
Arbetet kommer i vissa faser använda sig av den vedertagna modellen A – B – C för att benämna olika subjekt. I frågor rörande omsättningsskydd är A den rättmätige ägaren, B den obehörige överlåtaren, och C den godtroende förvärvaren. Vid dubbeldispositioner är A den förste förvärvaren, B dubbelöverlåtaren och C den senare förvärvaren. Upphovsman till ABC-modellen är Hessler och modellen presenterades ursprungligen i boken Allmän sakrätt 1973.42
1.10 Disposition
Uppsatsen är av pedagogiska skäl upplagd på samma sätt som en uppochnedvänd kon. Inledningsvis i kapitel 2 beskrivs omsättningsskyddet i allmänhet, sedermera den centrala lagstiftningen på området. I kapitel 3 smalnar perspektivet och omsättningsskyddet för patent i synnerhet beskrivs. Kapitel 4-7 inbegriper analys om lämpligheten av nuvarande omsättningsskydd för patent samt förslag till reform av nuvarande ordning. Slutligen presenteras alternativa lösningar i kapitel 8 och arbetet avslutas med sammanfattning och avslutande kommentar i kapitel 9.
2 Omsättningsskyddet i allmänhet
2.1 Inledning
I följande kapitel kommer jag först att redogöra för omsättningsskyddet i allmänhet och därefter förutsättningarna för ett godtrosförvärv enligt lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (GFL). Enligt 1 § GFL gäller lagen godtrosförvärv av lösöre, ett resursslag som inte inbegriper immaterialrätter. Det är emellertid ändå intressant att studera förutsättningarna enligt GFL då GFL är modellagstiftning på området och av central betydelse för att förstå omsättningsskyddets ändamål och uppbyggnad. Inte minst av pedagogiska skäl för att ett förslag till reform senare i detta arbete ska bli mer lättförståeligt. Slutligen kommer även andra kollisionsfall än de som regleras i GFL att studeras.
2.2 Omsättningsskyddet
Omsättningsskyddet berör en förvärvares skydd vid förvärv av en vara. Situationerna när omsättningsskyddet aktualiseras kan delas upp i två huvudfall, godtrosförvärv från rättmätig ägare och dubbeldispositioner.
Godtrosförvärv från rättmätig ägare berör frågeställningen under vilka förutsättningar som en förvärvare ska få behålla egendom om det visar sig att den som överlåtit egendomen saknade behörighet att förfoga över den. Här rör det sig om situationer där den som överlåter egendomen aldrig har ägt den, till exempel därför att denne var en bedragare eller för att egendomen förvärvats på avbetalning och inte var slutbetald. Konflikten blir därför mellan förvärvaren, C och den som faktiskt äger egendomen, A. Någon annan, B har obehörigen överlåtit den. Den som egentligen äger egendomen som någon annan obehörigen förfogat över är ju den rättmätige ägaren, därför beskrivs denna konflikt som godtrosförvärv från rättmätig ägare. De anspråk som kolliderar är alltså förvärvarens, C och den rättmätige ägarens, A.
Med dubbeldispositioner avses konflikten mellan en tidigare förvärvares, A anspråk på en sak och en senare förvärvares, C anspråk på samma sak som överlåtits två gånger av en överlåtare, B.43 Ett typiskt exempel är när någon överlåter samma sak två
gånger till olika förvärvare. De anspråk som kolliderar är alltså två olika förvärvares anspråk. Gäller överlåtelserna lösöre är GFL tillämplig på båda situationerna och problemställningarna löses enligt samma paragrafer.
Frågan om omsättningsskydd rör allt som oftast vem som i en förvärvssituation är mest skyddsvärd. Frågan varför någon är skyddsvärd kan emellertid ha flera svar. Det kan röra sig om rättviseskäl eller rena marknadshänsyn, till exempel att omsättningsintresset gynnas av att någon part skyddas eller någon part tillåts göra ett godtrosförvärv. Ett gott exempel utgörs av just möjligheten att göra ett godtrosförvärv från rättmätig ägare. Det är alltså möjligt att äga något, som man sedan ofrivilligt och ovetandes blir av med på grund av att någon annan obehörigen överlåtit det till en tredje man. Tredje man anses i det fallet mer skyddsvärd än den rättmätige ägaren. Spontant kan det för den oinsatte låta orättvist och kännas självklart att den som först köpt något eller till och med skapat något själv, givetvis måste ha rätt till det under all överskådlig framtid. Situationen kan emellertid nyanseras, anta att någon genom kraftiga investeringar inrättat hela sin verksamhet i enlighet med något som köpts, som
exempelvis ett för verksamheten centralt patent, och en tid senare kommer en äldre förvärvare och gör anspråk på det. Vem är mest skyddsvärd då? Ska man verkligen behöva tveka kring huruvida man förvärvar äganderätten till saken man förvärvar vid ett köp?
Reglerna om omsättningsskydd uppbärs till stor del av omsättningsintresset. En förvärvare ska som sagt inte behöva tveka vid ett köp med hänsyn till att denne är osäker på om denne riskerar att förlora det som är tänkt att förvärvats.44 Hade omsättningsintresset varit det enda skälet bakom reglerna hade kanske sannolikt alla förvärv varit godtrosförvärv, så är det emellertid inte. Det uppställs legala krav som innebär en tröskel för när giltigt godtrosförvärv anses ha skett. Detta bland annat med hänsyn till den rättmätige ägaren, denne måste ju kunna lita på att det som denne äger, inte närsomhelst kan gå förlorat. Äger man någonting bör man ju rimligen kunna lita på att ens äganderätt består. Det finns alltså flera intressen som måste beaktas vid omsättningsskyddsreglernas fördelning av trygghet till olika subjekt.
Typiskt sett kan två principer användas för att lösa intresseavvägningen mellan olika anspråk. Antingen vindikationsprincipen eller exstinktionsprincipen. Vindikationsprincipen innebär att den ursprunglige ägaren som huvudregel när som helst utan att betala lösen kan ta tillbaka eller vindicera egendom som frånhänts denne oavsett var egendomen befinner sig och hur många köp den varit föremål för under tiden. Exstinktionsprincipen å sin sida innebär att en senare förvärvares rätt till egendom skyddas genom att denne, förutsatt att denne varit i god tro, utsläcker eller s.k. exstingverar tidigare ägares rätt. Tidigare ägare har i Sverige emellertid typiskt sett rätt att genom lösen till den senare förvärvaren återfå egendomen, så kallad lösenrätt. I Sverige gäller exstinktionsregeln sedan länge som huvudregel vid omsättningsskyddskonflikter, dock med ett förhållandevis nytt undantag. 45 Sedan år 2003 finns även vindikationsprincipen kodifierad i 3 § GFL och blir tillämplig när det lösöre som överlåtits är bland annat stöldgods som frånhänts den tidigare ägaren genom tillgrepp. Då har numera den bestulne en rätt att utan lösen återfå egendomen.
44 SOU 1984:13 s. 135 45 SOU 2000:56 s. 41
2.3 Godtrosförvärv av lösöre
2.3.1 Förutsättningar för godtrosförvärv av lösöre
2.3.1.1 De objektiva rekvisiten
Institutet godtrosförvärv ställer som ovan konstaterat frågan under vilka förutsättningar en förvärvare ska få behålla sådan egendom som det visar sig att den som överlåtit saknade behörighet att förfoga över, oavsett om det beror på att denne aldrig ägt det (godtrosförvärv från rättmätig ägare) eller för att saken redan överlåtits till någon annan när den överlåts till en senare förvärvare (dubbeldisposition).
Konstateras det att det överlåtna är lösöre enligt 1 § GFL blir GFL tillämplig. I 2 § 1 st. GFL anges de objektiva rekvisiten enligt vilka ett godtrosförvärv kan ske. Sammanfattningsvis gäller att det ska röra sig om egendom som överlåts av någon som besitter egendomen men som varken är ägare eller har rätt att förfoga över egendomen. Värt att notera är att det inte bara är äganderätt till lösöret som kan godtrosförvärvas enligt GFL. Även panträtt till lösöret kan godtrosförvärvas enligt 8 § GFL. Det innebär att panthavaren inte behöver utlämna lösöret till den rättmätige ägaren om inte denne täcker den fordran för vilken panten ställts.
Inledningsvis måste överlåtaren besitta egendomen som överlåts och den måste traderas för att ett godtrosförvärv ska vara möjligt. Medelbar besittning kan vara tillräckligt men då fordras denuntiation. Anledningen till detta krav är att besittningen legitimerar överlåtaren att förfoga över egendomen och skapar s.k. legitimation.46
Vidare innebär regleringen att den som överlåter egendomen varken får vara ägare eller ha behörighet att förfoga över saken enligt 2 § 1 st. GFL. Vem som är ägare till egendom kan vara mer eller mindre komplicerat att avgöra. Två situationer som typiskt sett vållar problem avseende ägarfrågan rör dubbeldispositioner och köp på avbetalning med återtagandeförbehåll. Dubbeldispositioner innebär att någon säljer samma sak två gånger till två olika förvärvare, men den första förvärvaren tar inte egendomen i sin besittning. GFL blir tillämplig på situationen då den första förvärvaren, trots att ingen tradition sker, blir att anse som ägare och överlåtaren förlorar därmed äganderätten till saken. När denne sedan överlåter saken ytterligare en gång till nästa förvärvare anses överlåtaren inte längre vara ägare och GFL tillämpas eftersom överlåtaren saknar behörighet att förfoga över saken.47
46 SOU 2000:56 s. 49 47 Millqvist 2009, s. 52
Avseende köp på avbetalning med återtagandeförbehåll anses avbetalningssäljaren vara ägare så länge återtagandeförbehållet gäller. Vidareöverlåter därmed avbetalningsköparen egendomen i strid med återtagandeförbehållet är denne inte ägare till egendomen och GFL blir tillämplig.48
Dessutom ska det röra överlåtelse vilket innebär köp, byte och gåva. Enbart singularsuccessioner träffas av lagens tillämpningsområde och således inte äganderättsövergång till följd av arv eller testamente. Den exakta innebörden av överlåtelse har överlämnats till rättstillämpningen, men i förarbeten anges att det kan vara lämpligt att analogisera lagen på rättshandlingar som ekonomiskt sett liknar köp.49
2.3.1.2 De subjektiva rekvisiten
Om de objektiva rekvisiten i 2 § 1 st. GFL som redogjorts för ovan är uppfyllda övergår bedömningen till om förvärvaren varit i god tro enligt 2 § 2 st. GFL. En förvärvare anses vara i god tro om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att förvärvaren inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Bedömningen om det ska anses att förvärvaren var i god tro sker i två led.
I det första ledet undersöks de faktiska omständigheterna i fallet och utgångspunkten är att förvärvaren har normal uppfattningsförmåga och kan identifiera sådana omständigheter som medför att denne borde misstänka att något inte står rätt till. Huvudregeln i det ledet är att förvärvaren har bevisbördan för sådana omständigheter som talar för förvärvarens goda tro. Det vill säga omständigheter som förvärvaren menar medför att denne inte ens borde ha misstänkt att överlåtaren inte var ägare.50 Förvärvaren har alltså en tung bevisbörda där denne måste styrka att ”egendomens beskaffenhet, förhållandena under vilken den utbjöds och omständigheterna i övrigt” innebar att förvärvaren inte ens borde fattat misstanke om en förfoganderätt hos överlåtaren saknades.
I det andra ledet ska domstolen, med hänsyn till de fakta som presenterats, värdera om det är sannolikt att förvärvaren inte ens borde ha misstänkt att överlåtaren saknade förfoganderätt. Desto tydligare det anses vara att överlåtaren saknar
48 SOU 2000:53 s. 56 49 prop. 1985/86:123 s. 19 50 Millqvist 2009, s. 54
förfoganderätt, ju svårare är det att göra ett godtrosförvärv och vice versa.51 Här ska hänsyn tas till egendomens beskaffenhet, omständigheterna under vilken den säljs och omständigheter i övrigt som viktiga omständigheter vilket gör processen dynamisk och svår att uttala sig generellt om.52 Värdefull egendom som typiskt sett säljs på kredit med återtagandeförbehåll fordrar extra aktsamhet för förvärvaren.53 Avseende viss egendom har i praxis utarbetats speciella krav. Gällande till exempel bilar kan det anses föreligga ett krav på att förvärvaren kontrollerar ägandeförhållandena i bilregistret.54 Högre krav ställs även på näringsidkare än privatpersoner vilket framgår av exempelvis NJA 1989 s. 784.
2.3.1.3 Närmare om besittning
Besittning innebär att ett subjekt rent faktiskt har kontroll över en sak, oavsett om subjektet har rätt till saken eller inte. Någon anses besitta en sak när saken är inom subjektets omedelbara kontroll. En form av besittning är medelbar besittning, till exempel så har någon som lämnar sin hund på ett hunddagis medelbar besittning på så vis att den fortfarande har tillgång till hunden, men utan att totalt avskära andra, såsom i förevarande exempel hunddagiset, från besittning. Vidare finns sambesittning som innebär att till exempel lösöre i makars gemensamma bostad besitts av båda makarna.55
Besittningen innebär rättsverkningar i flera sakrättsliga frågor. Att en person innehar en sak eller mottar något är i sig ett så uttrycksfullt faktum utåt sett att det är lämpligt att använda som avgörande moment avseende vissa rättshandlingar.56 Den som besitter en sak presumeras i olika rättsliga hänseenden vara ägare till den, helt enkelt för att det oftast är på det viset.57 Besittningen av en sak skapar för besittaren i godtrosförvärvssituationer legitimation. Legitimationen innebär att utåt sett tyder en besittning av en sak på att innehavaren har rätt att förfoga över saken. Besittningens funktion inom omsättningen blir därför att om någon besitter något ska en förvärvare som huvudregel kunna utgå från att besittaren också kan förfoga över det.
51 Millqvist 2009, s. 55 52 prop. 1985/86:123 s. 21 f 53 Millqvist 2009, s. 56
54 Se NJA 1998 s. 29, NJA 2005 s. 502 & NJA 2006 s. 45. 55 Håstad 1997, s. 50
56 Undén 1974, s. 44 57 Håstad 1997, s. 51
2.3.1.4 Närmare om tradition och publicitetsprincipen
Nära besläktat med besittningen är givetvis även övergången av besittningen, det vill säga traditionen. Både besittning och tradition är moment som tillmäts rättslig relevans inom ramen för publicitetsprincipen. Med det menas att de syftar till att skapa ett system där till exempel övergången av en äganderätt markeras genom åtgärder som har till syfte att göra övergången synbar utåt, med andra ord publik. 58 Publicitetsprincipen har influerat kraven på ett sakrättsligt moment i form av en manifestation utåt som gäller vid omsättningsskyddsfrågor. Det tre moment som typiskt sett används är tradition, i förekommande fall registrering i någon typ av register, samt denuntiation. Det finns flera skäl som motiverar kravet på publika manifestationer, bland annat borgenärsintresset och omsättningsintresset. I förevarande arbete är skälen bakom kravet på sakrättsligt moment att knyta legitimation till avseende godtrosförvärv givetvis mest intressant.
Omsättningsintresset tillvaratas på det sättet att om traditionsprincipen upprätthålls motverkar det dubbeldispositioner. Det anses ske på så sätt att om den första förvärvaren, A måste ta saken i sin besittning blir det svårt för den ursprunglige överlåtaren, B att med någon form av övertygelse gentemot en eventuell senare överlåtare, C överlåta samma sak en gång till.59 B har ju då inte saken i sin besittning vilket i teorin borde göra det svårare att övertyga C om att B faktiskt har behörighet att förfoga över saken.
Detsamma kan sägas även för denuntiation och registrering. Används hunddagisjämförelsen igen blir det givetvis svårare för en överlåtare, B att låta en senare förvärvare, C hämta ut hunden från hunddagiset som C tror den förvärvat om hunddagiset denuntierats, och därmed känner till att hunden redan sålts till en tidigare förvärvare, A. Avseende registreringens verkan för omsättningsintresset kan det konstateras att förvärvaren i fall där överlåtelser kan registreras med sakrättslig verkan i ett register, enkelt kan kontrollera om överlåtaren är behörig att förfoga över egendomen eller inte.
58 Undén 1974, s. 43 & Håstad 1997, s. 286f 59 Undén 1974, s. 47
2.3.2 Lösenrätt
Har ett giltigt godtrosförvärv skett kan den ursprunglige ägaren enligt 5 § GFL genom lösen få tillbaka egendomen. Lösenrätten motiveras främst av rättviseskäl. En tänkbar situation är exempelvis att egendomen som godtrosförvärvats har ett mycket högt affektionsvärde.60 Lösenbeloppet är det negativa kontraktsintresset och förvärvaren ska alltså försättas i samma situation som om denne aldrig förvärvat egendomen.61 Det här innebär att kostnader nedlagda för att förbättra egendomen också ska ersättas. Det ska dock röra sig om kostnader som objektivt sett inneburit en förbättring av egendomen.62 Förväntade framtida vinster med anledning av egendomens användande eller dylikt inbegrips emellertid inte.63 Lösenrätten har en relativt kort preskriptionstid om sex månader enligt 5 § 2 st. GFL. Preskriptionstiden börjar löpa när den ursprunglige ägaren fick kännedom, eller måste antas ha fått kännedom vem som innehar egendomen.64
2.3.3 Godtrosförvärv av stöldgods inte möjligt
Ett vanligt fall av omsättningsskyddsfrågor rör överlåtelse av stöldgods. Innan 2003 var exstinktionsregeln generell, det vill säga att frågan varför överlåtaren saknade behörighet att förfoga över egendomen som var föremål för godtrosförvärv saknade helt betydelse. Så länge förvärvaren uppfyllde rekvisiten för ett godtrosförvärv skedde ett sådant och den person vars egendom blivit stulen förlorade sin rätt till egendomen. År 2003 infördes emellertid en begränsning i 3 § GFL som innebär att stöldgods inte kan godtrosförvärvas, oavsett om förvärvaren är i god tro eller inte. Regeln om hävd i 4 § GFL sätter dock en bortre gräns om tio år för när en vindikation måste ske. Efter det gör den senare förvärvaren ett äganderättsförvärv genom hävd.65
Den viktiga frågan i sammanhanget blir var gränsen mellan stöldgods, som alltså inte kan godtrosförvärvas, och gods som överlåtaren förvisso inte har rätt att förfoga över, men ändå kan bli föremål för godtrosförvärv, går. I 3 § GFL beskrivs det som ”egendom som frånhänts ägaren genom att någon olovligen tagit (…) den”. I förarbeten konstateras att gränsen går vid tillgreppsbrott.66 Rekvisitet om tillgreppet, eller det olovliga tagandet av egendomen, innebär att ett besittningstagande utan ägarens 60 Millqvist 2009, s. 56 61 SOU 1984:16 s. 189 62 a. bet. s. 207 63 ibid. 64 Millqvist 2009, s. 59
65 Notera dock att lösenrätten består även efter detta. 66 SOU 2000:56 s. 12
samtycke måste ha skett. Har ägaren lånat ut egendom till en bedragare som sedan säljer egendomen vidare gäller inte reglerna utan ofrivilligt frånhändande är ett krav.67 Det
innebär alltså att den obehörige överlåtaren, B på något sätt måste ha tillskansat sig egendomen från rättmätige ägaren, A utan att A på något sätt medgav det. A:s ofrivillighet är alltså ett krav. I förarbeten konstateras att det övervägdes att knyta vindikationsregeln till all typ av egendom som frånhänts ägaren genom brott, vilket gjorts i flera andra europeiska länder. Detta valdes dock bort med hänvisning till att domstolen enligt en sådan regel skulle behöva göra en straffrättslig bedömning först för att konstatera den civilrättsliga rättsföljden. Det var en oönskad ordning och dagens utformning är en markering att det är en civilrättslig regel med egna fristående rekvisit.68 Nuvarande utformning innebär att den som olovligen tagit egendomen inte måste ha fällts straffrättsligt för tillgreppsbrottet för att vindikationsreglerna ska kunna tillämpas utan en isolerad civilrättslig process sker helt frånskild den straffrättsliga i vindikationsavseendet.69
Millqvist hävdar att införandet av vindikationsprincipen i 3 § GFL som skedde 2003 successivt kan innebära att vindikationsprincipen blir huvudregel snarare än exstinktionsprincipen. Detta eftersom att fall som gäller överlåtelse av stöldgods borde vara betydligt fler än de fall där ägaren är obehörig att förfoga över godset på grund av att ett avbetalningsköp inte fullföljts.70
Syftet med detta arbete är att se till mer kommersiella situationer där typiskt sett företag är inblandade varför stöldgodssituationen får betraktas som mindre sannolik. Därtill kommer frågan om immaterialrätter överhuvudtaget kan tillgripas. Beskrivningen är emellertid relevant då den visar på vindikationsprincipens tillämpning och den större betydelse den fått på senare år.
2.4 Andra konflikter än de som regleras i GFL
2.4.1 Inledning
Det som konstaterats ovan har rört de konflikter som GFL tar sikte på, nämligen kolliderande äganderätts- och panträttskrav avseende lösöre. Är de objektiva förutsättningarna för GFL:s tillämpning uppfyllda tillämpas den framför andra lagar på
67 SOU 2000:56 s. 12 68 a. bet. s. 11 f
69 Millqvist 2009, s. 61 70 a.a. s. 51
området enligt lex specialis. Det finns emellertid betydligt fler kollisioner, både avseende andra typer av krav men också speciell reglering för annan typ av egendom. Alla dessa olika konflikter ska inte beröras här, men framförallt några är av intresse för den framtida framställningen.
2.4.2 Enkla fordringar och avtalslagens bestämmelser
Annan egendom än lösöre behandlas utanför GFL. Specialreglering finns avseende olika typer av egendom men mest intressant i sammanhanget är tillgångsslag där legitimationen inte kan knytas till någon ett fysiskt innehav, så som till exempel immaterialrätter som ju inte kan besittas. För att ett exstinktivt godtrosförvärv ska ske krävs ju som ovan nämnt att förvärvaren är i god tro. Frågan som därmed uppstår vid omsättnings av icke-fysiska tillgångar blir därför om det finns det något moment som kan användas som legitimation för B innebärandes att denne utåt sett gentemot C tycks legitimerad att förfoga över tillgången? Avseende enkla fordringar har det ansetts lämpligt att knyta an B:s legitimation till en skriftlig överlåtelsehandling från A.71 Intressant i sammanhanget blir om denna är förfalskad av B och således behäftad med ogiltighet, då står sig ju A:s vindikationsrätt trots C:s eventuella goda tro vilket eventuellt pekar på svagheten i en sådan lösning.
En annan regel med sikte på kollisioner i AvtL är 11 § 1 st. AvtL. I den stadgas att om motpartens mellanman överskrider sin avtalsbefogenhet som denne fått från sin huvudman, kan en godtroende förvärvare göra avtalet gällande mot huvudmannen. Inte heller här finns något krav på besittning eller tradition.72
Vidare kan rättigheterna enligt ett skenavtal godtrosförvärvas. Enligt 34 § AvtL kan den som i god tro förvärvar fordran eller rättighet enligt skuldebrev, kontrakt eller annan handling som ursprungligen upprättats för skens skull göra handlingen gällande enligt sitt innehåll. Huvudregeln på området är att skenavtal aldrig är giltiga mellan parterna. I förarbeten till avtalslagen nämns att om A och B upprättat ett skenavtal och A kan göra gällande krav om ogiltighet gentemot B så kommer den ogiltigheten dessutom att bestå även vid en övergång av rättigheten till C.73 Undantag från den huvudregeln ges emellertid i 34 § AvtL och den som i god tro förvärvat sådant skenavtal kan ändå göra det gällande enligt sitt innehåll. Det är alltså ett skydd för
71 Göranson 1984, s. 134 72 Millqvist 2009, s. 64
omsättningen och tredje man som kommer till uttryck här.74 Intressant i sammanhanget är att inget krav på besittning finns och om A och B upprättat ett skenavtal som C sedermera förvärvar rättigheterna enligt så kommer C alltid ha bäst rätt till saken, oavsett vem som besitter den. Regeln innebär också att fordringar och rättigheter som normalt inte exstinktivt kan godtrosförvärvas just på grund av att de inte kan besittas, kan det enligt 34 § AvtL.75
2.4.3 Godtrosförvärv av nyttjanderätt
Först ska sägas att nyttjanderätter till lös egendom enligt svensk rätt egentligen bara har sakrättsligt skydd när det är två nyttjanderätter som konkurrerar med varandra. Vem som får bäst rätt avgörs i sådana fall i enlighet med tidpunkten för upplåtelsen enligt 13 kap. 2 § handelsbalken (1736:1232) (HB), men en senare upplåten nyttjanderätt kan ha företräde förutsatt att den senare nyttjanderättshavaren var i god tro och tog egendomen i besittning.76 En i sammanhanget intressantare fråga är emellertid om ett äganderätts- eller panträttsförvärv av lös egendom utsläcker eventuella tidigare upplåtelser av egendomen. Ingen lagstiftning på området finns. Historiskt sett har det ansetts att nyttjanderätter faller bort vid senare äganderätt- eller panträttsförvärv enligt principen om köp bryter legostämma, oavsett god tro hos förvärvaren och oavsett om nyttjanderättshavaren har besittning eller inte.77 Den ordningen har numera kritiserats,
framförallt anses i doktrin att det finns starka skäl att låta en senare förvärvare som känner till nyttjanderätten och alltså är i ond tro få tåla att den består.78 Ett argument som lyfts är att det inte rör sig om en typisk kollision. En nyttjanderätt kolliderar ju inte nödvändigtvis med ett äganderätt- eller panträttsförvärv utan båda kan ofta tillgodoses.79 Nyttjanderätter har också historiskt sett spelat mindre roll inom ekonomin. Det gällde sällan långa nyttjanderättsperioder och saken som hyrdes var ofta lätt att ersätta vilket gjorde att för nyttjanderättshavaren innebar tillämpningen av köp bryter legostämma inga större bekymmer. 80 I dag finns även värdeförstöringsmässiga argument för att ge
74 Millqvist 2009, s. 65 75 Håstad 1997, s. 76 76 a.a. s. 72 77 Millqvist 2009, s. 72 78 ibid. 79 ibid. 80 Andreasson 2010, s. 298
nyttjanderätten sakrättsligt skydd. Detta då typiskt sett mer resurser nedläggs med anledning av användningen av det som nyttjas.81
Vidare finns numera ett legalt exempel i reglerna om fast egendom i 12 kap. utsökningsbalk (1981:774) (UB). Nyttjanderättshavare till fast egendom har skydd mot upplåtarens borgenärer under vissa förutsättningar. Motiven till det är både sociala överväganden och värdeförstöringsargument som springer ur att om en nyttjanderättshavare kan lita på att ett nyttjanderättsavtal gäller för den tid som angetts, kan denne bruka marken bättre.82
2.5 Sammanfattning
Gällande överlåtelser av lösöre tillämpas GFL, både avseende dubbeldispositioner och godtrosförvärv från rättmätig ägare. Det som godtrosförvärvas kan vara både äganderätt och panträtt i lösöret. Som huvudregel gäller exstinktionsprincipen som innebär att en senare förvärvare släcker ut en tidigare ägares rätt, förutsatt att förvärvaren varit i god tro. Legitimationen, i förevarande fall besittningen, är en förutsättning för att godtrosförvärv ska kunna ske enligt GFL. Skälen till användningen av exstinktionsprincipen är omsättningsintresset. Förvärvare ska inte behöva tveka om de förvärvar äganderätten till något vid ett förvärv. Tidigare ägare har dock typiskt sett lösenrätt och kan mot betalning återfå egendomen. Det är oklart om en nyttjanderätt står sig vid senare förvärv, oavsett god eller ond tro hos förvärvaren. Många uttalanden i doktrin tyder dock på att den gör det.
3 Omsättningsskyddet för patent
3.1 Inledning
Det finns endast enstaka lagregler om patents sakrättsliga ställning, avseende just godtrosförvärv och dubbeldispositioner saknas det helt reglering med ett undantag. Nämligen det att godtrosförvärv av panträtt i patent enligt 98 § PL inte är möjligt. Regler avseende godtrosförvärv av en grundrättighet till patent saknas helt. Istället har lösningar primärt diskuterats i doktrin där i princip alla författare kommit till samma
81 Andreasson 2010, s. 298 f 82 Håstad 1997, s. 435
slutsats: det ska inte gå att godtrosförvärva en immaterialrätt, se vidare nedan. Det har de kommit fram till baserat på befintliga sakrättsliga dogmer kring framförallt legitimation. Det saknas ett sakrättsligt moment som kan skapa publicitet att knyta godtrosförvärvet till. Utgångspunkten har alltså varit att försöka tillämpa rådande sakrättsliga regler på immaterialrätter.83 Tillämpningen av äldre hävdvunna sakrättsliga modeller på immaterialrätter har även bekräftats av HD i NJA 2009 s. 695, se vidare nedan.84
3.2 Godtrosförvärv från rättmätig ägare inte möjligt
GFL tillämpas som ovan nämnt endast på lösöre varför den inte blir tillämplig på immaterialrätter som ju inte hänför sig till lösöre utan endast lös egendom. På grund av avsaknaden av specialreglering anses godtrosförvärv av immaterialrätter helt enkelt omöjligt.85 Det primära skälet till att det inte går är att det saknas ett moment som kan skapa legitimation för den som överlåter immaterialrätten.86 Hur ska en immaterialrätt
besittas när den inte existerar fysiskt? Om det skulle gå att godtrosförvärva immaterialrätter och inget legitimerande moment fanns att knyta förvärvet till, utsätts den rättmätige ägaren för en betydande risk att förlora sin immaterialrätt. Det har i doktrin därför ansetts att den rättmätige ägaren alltid bör ha bäst rätt.87 Den rättmätige ägaren kan ju dessutom inte vidta några åtgärder för att förebygga att det sker. Den som uppfunnit något som sedermera patenterats eller den som först förvärvat ett patent är alltså fullständigt tryggad och kan inte genom någon annans godtrosförvärv förlora äganderätten till sitt patent.88
3.3 Äldst rätt vinner vid dubbeldispositioner
Vid dubbeldispositioner av immaterialrätter tillämpas idag en prioritetsprincip baserad på den gamla principen i 1 kap. 5 § HB som innebär att äldst rätt vinner.89 Den som ur ett tidsmässigt perspektiv förvärvat immaterialrätten först har med andra ord företräde
83 Andreasson 2010, s. 51
84 Jfr Andreasson 2010, s. 282ff som till viss del ifrågasätter nuvarande ordning 85 Millqvist 2009, s. 68, Andreasson 2010, s. 293 & Zetterström 2016, s. 39 86 Hessler 1973, s. 73 & prop. 1987/88:4 s. 15 f
87 Andreasson 2010, s. 293 f 88 a.a. s. 294
