Registreringsdiskussionen inom förarbeten

7.2.1 Inledning

Första gången registrering vid immaterialrättstransaktioner var föremål för diskussion var 1958 när en ny varumärkeslag utreddes. Då föreslogs att en oregistrerad överlåtelse inte skulle kunna göras gällande mot en senare godtroende förvärvare. ¹¹³ Förslaget förkastades emellertid i den senare propositionen. Anledningen var att inom varumärkesrätten ansågs godtrosförvärv inte ha någon större betydelse och frågan försköts därför till den nordiska utredning av patenträtten som var planerad att ske strax därefter.¹¹⁴

Även där föreslogs en registreringsbaserad lösning innebärande att den förvärvare av patent som i god tro först anmält sitt förvärv till registrering skulle erhålla skydd mot konkurrerande förvärvare.¹¹⁵ Det var även den som senare fick genomslag i norsk rätt, se ovan. Det anfördes att med en sådan ordning kunde man förvisso tänka sig att en äldre förvärvare som inte registrerat sitt anspråk kunde tänkas lida en stor förlust på grund av att han inrättat sig efter förvärvet och sedermera tvingades frånhändas det till en senare registrerad förvärvare som ju inte ännu inrättat sig enligt förvärvet. Mot detta argumenterades dock att den första förvärvaren hade sig själv att skylla om denne inte registrerade sitt förvärv. Om man inte registrerar har man inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att upplysa senare förvärvare om vem som hade rätt att förfoga patentet och man förlorade därmed sitt skyddsvärde.¹¹⁶ Även detta förslag förkastades sedermera i den svenska propositionen som menade att det var för komplicerat att lösa godtrosförvärv av patent på detta sätt och det krävdes ett betydligt större sammanhang för det.¹¹⁷ 113 SOU 1958:10 s. 19 114 prop. 1961:67 s. 167 115 NU 1963:6 s. 41 116 a. bet., s. 290 117 prop. 1966:40 s. 165

Ännu en gång föreslogs en registreringsbaserad möjlighet avseende patent i SOU 1976:24-25. Återigen förkastades det i efterföljande proposition, då med följande argument:

a) Förslaget måste vara väsentligt mer detaljerat och omfattande.

b) Tillämpningen av något sådant skulle innebära utökat merarbete för PRV och näringslivet.

c) Registret skulle bli ofullständigt eftersom endast avtalsbaserade frivilliga transaktioner skulle inbegripas.

d) Om registret är ofullständigt riskerar det att vilseleda allmänheten om rättsläget.

e) Vissa kanske inte anser att registrering är önskvärd.¹¹⁸

Argumenten är enligt min mening rimliga men tål ändå att undersökas. Det första motivet a, bygger egentligen på att de andra motiven beskriver problem som är så framträdande att mer lagstiftning krävs. Jag håller inte med och ska därför gå vidare genom att se till de andra motiven.¹¹⁹

7.2.2 Merarbete för PRV och näringslivet

Argumentet om den administrativa börda som skulle åläggas PRV skulle bli betungande får ses i ljuset av tidpunkten som det framfördes. Propositionen är från 1977 och med dagens digitala möjligheter torde en sådan börda vara betydligt mindre. PRV gör ju redan anteckningar om överlåtelser av patent i patentregistret med anledning av den passiva saklegitimationen. Att då tillåta även anteckningar om överlåtelser borde inte vara alltför betungande. Antalet ansökningar ökar rimligtvis något, men infrastrukturen för genomförandet borde redan finnas på plats. I förarbeten nämns att en registreringslösning skulle fordra liknande administration som den som sköttes vid tingsrätternas inskrivningsavdelningar.¹²⁰ Som motargument kan nu framföras att tidsfristerna som gällt för inskrivningsärenden har i och med digitaliseringen sänkts från

118 prop. 1977:78:1 Del A s. 247 ff

119 Värt att notera är att registreringsmöjligheten var föremål för diskussion även en sista gång i prop. 1987/88:4 men avvisades även då med hänvisning till att det skulle vara en för ingripande åtgärd.

sex månader till en månad i 6 kap. 7 § JB och 19 kap. 2 § JB.¹²¹ Detta kan ses som ett tecken på den förenkling av registerbokföring som rimligtvis skett.

7.2.3 Registret riskerar att bli ofullständigt och vilseledande

Argumentet om att registret blir ofullständigt och därmed vilseleder en senare förvärvare om rättsläget anser jag vara det starkaste argumentet mot införande av register. Detta argument bygger på att trots att man kontrollerat registret och sett att den man förhandlar med är behörig att förfoga över patentet är det nödvändigtvis inte korrekt. Endast frivilliga avtalsbaserade transaktioner skulle registreras i registret och till exempel utmätning och tvångslicens skulle inte synas. Ett register skulle därför kunna öka osäkerheten på så sätt att förvärvare på falska grunder inrättade sig efter det.

I termer av transaktionskostnader har som ovan beskrivits att med dagens ordning utan registreringsmöjlighet är transaktionskostnaderna i form av undersökningsbördan för förvärvaren mycket höga. Skulle registreringsmöjlighet finnas och det i vart fall går att kontrollera nuvarande ägare minskar undersökningsbördan och därmed transaktionskostnaderna i vart fall delvis för förvärvaren. Vissa transaktionskostnader återstår dock i form av att man, som framlades i propositionen, inte vet om patentet exempelvis utmätts. Sammanfattningsvis skulle införandet av en registreringsmöjlighet i vart fall minska transaktionskostnaderna något för förvärvaren, något som jag menar är positivt. Att vissa kostnader i form av undersökningsbörda angående huruvida patentet är utmätt och dylikt kvarstår får helt enkelt tålas. Jag menar att propositionen har ett alldeles för binärt sett att se på saken. Bara för att registret inte är allomfattande är det inte nödvändigtvis negativt enligt min mening. Viktigt i sammanhanget blir givetvis att man som förvärvare känner till att registret inte är allomfattande. Detta är något PRV får åläggas informera om, till exempel genom registrets gränssnitt.

7.2.4 Vissa anser inte registrering önskvärd

Inom viss ekonomisk verksamhet kan sekretess vara önskvärd. Till exempel därför att man förvärvar ett patent som man inte vill att konkurrenter ska få reda på att man har. Jag anser emellertid att intresset av att skydda förvärvare som inte vill skylta publikt med sitt innehav får stå tillbaka för omsättningsintresset i förevarande fall. Redan idag

är ju uppfinnaren av ett patent publik i så mån att det framgår av patentregistret. Att göra en differentiering avseende kraven på offentlighet mellan att driva upp ett patent i egen regi eller att förvärva det anser jag grundlöst. Varför ska det vara viktigare att tillvarata förvärvares önskemål om sekretess än uppfinnarens? Jag ser personligen inget bra svar på den frågan.