Andraspråkselever i den svenska skolan

I början av det tjugoförsta århundradet har i Sverige vart femte barn eller ungdom utländsk härkomst och därmed andra språkliga och kultu-rella erfarenheter än barn och ungdomar till enspråkiga svenska

föräld-rar.4 Den svenska skolan har haft en svår uppgift att anpassa sig till

denna nya heterogenitet. Många undersökningar och rapporter vittnar om att den inte lyckats särskilt väl (Skolverket 1993a, 1993b, 1998a, 2003; Taube 1994, 1995; Truedson 1993). Av alla de elever som gick ut grundskolan 2003 hade 10,1 % inte uppnått målen som grundläggande behörighet till gymnasieskolan. För elever med utländsk bakgrund var

motsvarande siffra 20,5 %.5

Skolverkets undersökningar på gymnasiet visar att skillnader i skol-resultat har ökat markant under 1990-talet och då till nackdel för många elever med utländsk bakgrund, d.v.s. elever med ett annat modersmål än svenska. Definitionen ”elev med utländsk bakgrund” grundas på födelse-land, och elevens uppgift om vilket språk som mestadels talas i hemmet. Elever med utländsk bakgrund delas i sin tur ibland in efter om de är födda utomlands eller i Sverige men med båda föräldrarna födda utom-lands. Tidigare benämndes dessa två grupper första respektive andra generationens invandrare.

En annan undersökning som visar att skillnaderna ökar är den

rap-port från PISA6 som presenterades i december 2001. PISA är en

3 Statistiska Centralbyrån genom Malmö stadskontor, Kommunikation och utveckling

4www.skolverket.se/fakta/statistik/index.shtml.

5 www.skolverket.se/content/

gott som alla OECD-länder. Skolverkets PISA-fördjupning Läsförståelse

hos elever med utländsk bakgrund (2003:227) visar att det finns stora

skillna-der i resultat på läsförståelsetest mellan 15-åriga infödda elever och dito

elever med utländsk bakgrund. Skillnaden är störst mellan infödda7

ele-ver och eleele-ver med utländsk bakgrund som är födda utomlands, men även elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige presterar som grupp sämre än infödda elever.

Bland elever med utländsk bakgrund födda utomlands talar 82 % ett annat språk än svenska i hemmet och bland elever med utländsk bak-grund födda i Sverige talar 47 % ett annat språk i hemmet. Resultaten visar att elever med utländsk bakgrund som mestadels talar svenska i hemmet presterar bättre än de som mestadels talar annat språk än svenska i hemmet. Förutsättningarna för att tillgodogöra sig utbildning i den svenska skolan är alltså olika och här har skolan ett ansvar att ut-jämna dessa, bl.a. genom att erbjuda lämplig svenskundervisning.

Andraspråkselever (elever med annat modersmål än majoritetssprå-ket svenska) är en heterogen grupp med skiftande kulturell, social och språklig bakgrund och därför är också orsakerna till deras ibland sämre skolresultat många och komplexa. De sämre skolresultaten kan inte för-klaras med enbart språk och utländsk bakgrund. Liksom bland svenska ungdomar är social bakgrund och kön viktiga variabler för att förklara skolframgång. Under senare tid har t.ex. Einarsson (2004:299f) bekräftat hur klasstillhörigheten spelar en stor roll för utbildningsmöjligheter. Ei-narsson menar att det är betydligt mer sannolikt att barn till högutbildade föräldrar skaffar sig en högre utbildning än barn till lågutbildade föräld-rar. En aktuell rapport från Socialstyrelsen (2006) visar att den etniska klassklyftan växer i samhället samt att etnisk och ekonomisk segregation sammanfaller.

Att reducera andraspråkselevernas skolprestationer och möjligheter i livet till individuella språkproblem är knappast rimligt mot bakgrund av ovanstående. Det är viktigt att se individens hela livssituation och famil-jens integration som en av flera viktiga faktorer till att elever med ut-ländsk bakgrund kan misslyckas i skolan. Skolverkets rapport visar t.ex.

födda och 16 % bland svenskfödda elever med utländsk bakgrund. Detta kan jämföras med att infödda elever vars fäder inte har arbete endast är 7 % . Elever har alltså mycket olika förutsättningar när de kommer till skolan. Skolan måste ta sitt ansvar för rättvisa möjligheter och inte, som alltför ofta, enbart reproducera sociala skillnader.

En annan tänkbar orsak till sämre skolprestationer är att andra-språkselever kan ha kort skolbakgrund i sina ursprungsländer. Den skola de har gått i kan också ha sett annorlunda ut i jämförelse med den svenska. Föräldrarna kan ha språkliga hinder och vara lågutbildade. De kanske har begränsad inblick i och förståelse av den svenska skolan och vad den står för. Stödet från föräldrarna kan då ibland brista, vilket kan påverka studiemotivationen. Den nya gymnasieskolan där många val ska göras av program och kurser kan vara ett problem för ungdomar och föräldrar, speciellt för dem som är vana vid ett ibland mer auktoritärt eller traditionellt och styrt system.

Ovanstående tänkbara orsaker till andraspråkselevers generellt sämre skolresultat är kända och omdebatterade. Resultaten från PISA-rapporten är därför inte oväntade, men med tanke på likvärdighetsmålet som den svenska skolan förespråkar är skillnaderna oroväckande.

Ett ämne som skulle kunna utjämna skillnaderna är svenska som

and-raspråk, ett ämne som ska stödja eleverna i deras språkinlärningsprocess

och lärande. I Skolverkets kursplan för ämnet i grundskolan står det:

Syftet med utbildningen i svenska som andraspråk är att eleverna ska uppnå en funktionell behärskning av det svenska språket som är i nivå med den som elever med svenska som modersmål har. Ytterst är syftet att eleverna ska uppnå förstaspråksnivå i svenska. (Kursplaner och betygskriterier 2000: 102)

Om andraspråkseleverna blir godkända i svenska som andraspråk i grundskolan eller inom de gymnasieförberedande individuella program-men ska de alltså kunna läsa samma svenskämne på gymnasiet som ele-ver med svenska som modersmål, enligt min tolkning av texten. De har dock möjlighet att välja svenska som andraspråk.

nuvarande. Likheterna överväger. Ingen vägledning ges om vilka som är tilltänkta målgrupper för respektive svenskämne och inget kan utläsas om varför det behövs två svenskämnen.