Ett exempel på urvalsförfarande

I gymnasieförordningen står det att en elev som har ett annat språk än svenska som modersmål får läsa svenska som andraspråk som kärnämne i stället för /modersmåls/svenska om eleven ”behöver och önskar det”. Vad som menas med elevens behov av svenska som andraspråk utreds inte. Väljer en elev att läsa svenska som andraspråk som kärnämne, kan hon eller han välja att läsa modersmålssvenska i sitt individuella val.

På gymnasiet ges det alltså endast rekommendationer, medan det i grundskolan är rektor som bestämmer om undervisning i svenska som andraspråk ska anordnas för en elev.

Hur går då urvalet till på gymnasieskolorna i Malmö? I alla klasser i årskurs ett diagnostiseras elevernas språkfärdighet för att se om elever behöver stöd i svenska eller om de bör välja att läsa svenska som andra-språk. I Utbildningsförvaltningens rapport (Malmö stad 2003) om läs- och skrivdiagnoser kan man läsa om syftet:

¤ att respektive skola skall kunna identifiera vilka elever som behöver indi-viduell uppföljning och stöd

¤ att utbildningsnämnden skall få en överblick av och kunna jämföra resul-tat för resursfördelning etc

¤ att en bedömning av resultatens utveckling över tid skall kunna bilda un-derlag för beslut om övergripande åtgärder.

Här står ingenting explicit om skolämnet svenska som andraspråk, trots att testet i huvudsak används för detta ändamål på skolorna.

Mina elevinformanter fick ett par veckor efter skolstarten testa sin läsförståelse, läshastighet och stavning tillsammans med de övriga i den då sammanhållna svenskklassen. Läsförståelse och läshastighet diagnosti-serades med hjälp av Sigfrid Madisons (2003) test. Texten eleverna skulle läsa bestod av ett utdrag ur boken ”Delfinön” av Arthur C. Clarke. Efter en kort presentation av boken och av huvudpersonen följer sedan in-struktioner till eleven:

Läs så fort ni kan, men ni skall samtidigt läsa noggrant. Tag gärna tiden. Räkna ord per minut. I berättelsen är det en del ord, som är tryckta med en parentes omkring. Det är alltså tre ord i varje parentes, men det är bara ett

Vintern kommer tidigt i år.

Dagarna blir (ljusare, kortare, längre). Nätterna blir (korta, långa, varma). Snön hopar sig i (drivor, bankar, revlar).

(Madison 2003:2)

Efter att eleverna läst det sju sidor långa utdraget (1756 ord) samt strukit under svarsord ska de skriva sin stopptid. Därefter får läraren utläsa hur många ord per minut eleverna läst och räkna ut antal fel. Resultatet vad gäller läsförståelse och läshastighet kan utläsas på en stanine-skala (stanine = en sammandragning av uttrycket ”standard nine”) med me-delvärdet fem, som enligt Madison är en normalfördelningsskala utprö-vad på 118 elever på yrkesförberedande program i Gislaved (2001). Om de olika staninevärdena skiver Madison:

Staninevärdena 1 och 2 gällande läsförståelsen innebär oförmåga att se det enskilda ordets funktion i sammanhanget samt uppfatta relationer och ideér i framställningen. Staninevärdena 1 och 2 gällande läshastigheten relateras till bristande förmåga att snabbt varsebli, identifiera detaljer samt att rätt uppfatta hela ord. /___/

Elever med staninevärdena 1- 2 vid kartläggningen inom ett område måste få stöd och hjälp omedelbart samt ett skrivet individuellt program för fram-steg och utveckling, utarbetat tillsammans med elev, vårdnadshavare och skola. Staninevärdena 3- 4 kräver insatser inom klassens ram. (Madison 2003:3)

Här står ingenting om elever som har ett annat modersmål än svenska, men testet används alltså som underlag för rekommendation att läsa svenska som andraspråk, tillsammans med en stavningsdiktamen.

Mina informanter fördelade sig alla mellan stanine 1 och 2, med något undantag. Enligt Madisons normalfördelningskurva låg 11 % av eleverna i årskurs ett i Malmö på detta stanineresultat, varav en övervä-gande del hade annat modersmål än svenska. Elever som följde kursen i modersmålssvenska låg mellan stanine 3 och 9. (Utbildningsförv., 2003).

hon. Läsförståelsetestet är på tid, men tidsåtgången mäter inte om man kan eller inte kan. Man kan vara långsamläsare, men ändå behärska sitt svenska språk. Catrin tycker att man genom rättstavningsdiktamen inte heller kan finna de elever som behöver sva. Istället menar hon att elever-na bör få skriva fritt, utifrån sin fantasi. Därefter kan deras texter aelever-nalys- analys-eras för att se huruvida de kan ha behov av att följa kursen i sva (Band IV).

Vid en andra intervju med Catrin drygt en termin senare säger hon att man på skolan nu gjort om urvalsförfarandet. Alla elever testas enligt den gamla metoden, men sedan får eleverna också två skrivuppgifter. En kort skrivuppgift baseras på en seriestrip. Den andra uppgiften består av att eleverna får läsa en kort novell med slutet bortklippt och efter läs-ningen får de skriva sina egna avslutningar på novellen. Lärare med ut-bildning i svenska som andraspråk får granska texterna och avgöra om eleverna bör rekommenderas att läsa svenska som andraspråk. Vill inte eleverna följa lärarens rekommendation och läsa ämnet bestäms ett möte med rektor tillsammans med föräldrar. Rektor informerar föräldrarna om vad eleven egentligen väljer bort och till slut är det få elever som inte vill följa undervisningen i sva, berättar Catrin. Hon säger sig ha lagt ner mycket tid på att förklara hur viktigt ämnet är och inlett många lektioner med att övertyga elever. Många av dem anser att de behärskar svenska språket tillräckligt bra och att de därför inte behöver läsa kursen i sva. Catrin anser att dessa elever behärskar svenska när det gäller vanliga sam-tal, men de behärskar det inte lika bra i läsförståelse och studier av andra ämnen.

Dock tycker hon inte att ansvaret för informationsspridningen en-bart ligger på henne. ”Som skola ska man gå ut och visa värdet av att läsa svenska som andraspråk, att det är en förmån och ingen bestraffning” (Band IV).

Agnes är en ung, relativt nyexaminerad lärare. Hon gick grundskol-lärarlinjen och läste svenska och engelska. Svenska som andraspråk kompletterade hon sin utbildning med i efterhand. Hon säger att hon känner sig som en innovatör och kunskapsspridare i svenska som andra-språk. När det gäller andraspråksfrågor säger hon att hon inte enbart undervisar elever, utan ibland också omgivningen i informella

samman-net stod för och många kolleger trodde att hon arbetade som specialpe-dagog.

När det gäller att försöka ta reda på vem som bör läsa svenska som andraspråk tror Agnes att performansanalysen är ett bra verktyg, även om det är som hon säger, ”ett hästjobb för pedagoger”, d.v.s. att genom-föra analysen tar lång tid. Att göra det rätta urvalet är svårt och sva har en dålig klang för vissa. Överhuvudtaget menar hon att alla lärare behö-ver veta vad ett interimspråk är och vad det innebär. (band IV)

Karin är f.d. lärare och numera skolledare på elevinformanternas gymnasieskola. Hon berättar att hon hjälper till att komplettera rekom-mendationsprocessen och att hon har en dialog med elever och försöker få dem att förstå vikten av att följa kursen i sva. En del elever och deras föräldrar vill inte välja sva och då är det viktigt att förklara hur viktigt ämnet är för eleverna. Lärarna i svenska och svenska som andraspråk arbetar tillsammans för att informera eleverna om skillnader mellan äm-nena och skolan har inga större problem med att få elever att välja sva. Om det finns något motstånd hos eleven så tar det slut när de kommer till undervisningen, eftersom de där oftast får ett positivt bemötande, menar Karin. (band IV)