Anonymitet “är det säkert att detta stanna här och ni kommer aldrig kunna veta vem jag är?”

Majoriteten av respondenter nämner att tjejerna eller ungdomarna är anonyma som vänder sig till jourerna genom deras chattfunktion.

“Och det som lockar, det är ju att man kan chatta anonymt. Och där skulle jag vilja säga är

de flesta ungdomars ingång” - Respondent 6

Respondent 6 menar att chatta anonymt kan vara de flesta ungdomars ingång. Då digitala medier är en stor del av ungdomarnas liv (Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019; Stonard et al. 2017), så är kanske detta ett sätt att möta ungdomar på deras villkor och genom anonymitet kanske det underlättar för ungdomar att ta kontakt. Respondent 5 beskriver om tjejerna har varit utsatta för grovt våld är de extra noga med att säkerställa att de faktiskt är anonyma.

“Och det är ju också personer som varit utsatta, det är något utav det första de säger, är det sä kert a tt detta sta nna här och ni kommer a ldrig kunna veta vem ja g ä r?” - Respondent 5

Utifrån vad respondent 5 lyfter så kan detta tolkas som att det eventuellt skulle kunna vara något som kan vara väldig skamfyllt att prata om, därför vill man säkerställa anonymiteten. Överlien (2018) beskriver som tidigare nämnts, att våldsutsatthet många gånger kan vara förenat med både tabu och skamkänslor. Vidare kan det finnas ett motstånd att man inte vill ses som ett offer (Överlien, Hellevik & Korkmaz 2019). Genom att vara anonym skulle

detta kunna tolkas som att skuld- och skamkänslor inte behöver uppstå på samma sätt genom att man är anonym. Cooley (1922) beskriver begreppet

spegeljaget som att vi ser oss själva genom att se andra människors upplevda

föreställningar om oss och där skapas en uppfattning om vilken bild de kan ha om oss. Behöver vi inte se den andra personen och kan vara anonyma, så skulle detta kunna tänkas att det blir en bro som byggs över. Bedömning av den andre personen kommer endast fram genom vad som skrivs men

samtidigt så vet personen inte vem de är, anonymitet kan tänkas vara lite som ett skydd mot eventuella skuld-och skamkänslor. Tjejerna har inte en fysisk person framför sig och ska berätta om något som eventuellt kan upplevas som skamfyllt.

Vad som skulle kunna tala emot begreppet spegeljaget och eventuell skam hos tjejerna som utsätts för våld i sina nära relationer, är att många tjejer inte alltid ser sig själva som våldsutsatta eller ser våldshandlingar som våld. Flertalet respondenter beskriver att våldsutsatta tjejer som vänder sig till dem ofta kan fråga om en specifik situation eller händelse och om det är normalt eller ett okej beteende. Det beskrivs vara väldigt sällan som tjejerna själva faktiskt upplever det som våld.

“Jag skulle säga att väldigt få utav dem upplever att någon form av det våld de blir utsatta för är våld.” - Respondent 7

“De ser väldigt sällan oavsett att de har varit utsatta för våld, inte ens när det är våld.” - Respondent 5

Respondent 5 syftar här till att exempelvis fysiskt våld inte ens ses som våld, utan kan istället förklaras som att “han blev lite arg”. Respondent 7 beskriver även att digitalt våld är väldigt normaliserat i de ungas relationer och

respondent 5 lyfter även att många unga har en väldigt mycket högre toleransgräns än vad de ska behöva utstå. Forskning visar även på att tjejer som utsätts för våld i sin nära relation, inte alltid ser det som våld (Martsolf, Colbert och Draucker 2012). Kontrollerande beteende av killar kan

romantiseras (Stonard et al. 2017). Det kan finnas en avsaknad av erfarenheter av relationer och vad som är ett hälsosamt förhållande hos ungdomar (Barter & Stanley 2016; Hellevik et al. 2015; Korkmaz & Överlien 2019) då de ofta inleder sina första “romantiska” eller intima relationer vid ung ålder (Hellevik 2019; Stonard et al. 2017). Respondent 5 för liknande resonemang i likhet med vad som framgått i tidigare forskning:

“[...] alltså de testar ju sina relationer för första gången i sitt liv. En 15-åring som blir upp över öronen kä r, a lltså ihop med a llt a nna t som hä nder i kroppen och i huvudet och hormoner. Så ska de försöka sondera den terrä ngen, det ä r ju super supersvå rt [...] Just det här att det är gulligt när han är svartsjuk, nja sådär gulligt är det när han är svartsjuk [...]” - Respondent 5

Respondent 5 beskriver just att det kan vara svårt och veta vad som är rätt och fel när man inte alltid har erfarenhet av tidigare relationer, våldet ses inte alltid som våld. Samtidigt kan en tolkning göras då många tjejer vänder sig till jourerna för att fråga om en specifik situation eller händelse om det är okej eller inte, att de någonstans kanske känner att det inte är okej. Det kan ändå upplevas finnas ett behov från tjejerna att fråga och någonstans så väljer de ändå att höra av sig till jourer där de kan vara anonyma. Utifrån begreppet

vända sig till någon annan ansikte-mot-ansikte, så kan det eventuellt finnas en rädsla av att bli dömd av den generaliserade andra och därmed ge upphov till skuld- och skamkänslor. Vilket har framgått i det som respondenterna i denna studie har vittnat om.

6 Resultatdiskussion

I följande avsnitt kommer en sammanfattning utifrån de resultat som framkommit ur ovan nämnda analys samt en avslutande diskussion.

6.1 Sammanfattning

Resultatet som redovisas i detta avsnitt är baserat på tjejourernas/ungdomsjorernas beskrivningar samt tidigare

forskning/kunskapsläge om digitalt våld i ungas nära relationer. Författarna i denna studie har en medvetenhet kring att jourernas beskrivningar av våldet tillhör en tredje part och kan på så sätt inte likställas med de utsatta tjejernas egna röster. Vilket även diskuterats i metodavsnittet “Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet”.

Syftet med denna studie var att genom att intervjua tjejjourer/ungdomsjourer i Sverige undersöka hur det digitala våldet i tjejers nära relationer med killar kan yttra sig. Vidare var att utforska hur konsekvenser av detta våld kan se ut samt hurbemötandet från jourerna kan yttra sig.

Första frågeställningen var: 1) Hur erfar tjejjourer/ungdomsjourer att det

digitala våldet kan yttra sig?

Studien visar att utifrån Starks (2007; 2012) coercive control techniques så kan det digitala våldet yttra sig genom teknikerna skrämsel, skada,

övervakning och isolering. Killar som utför våld mot sina tjejer som de har en nära relation med använder bland annat digitala medel som

skrämseltekniker där de genom digitala hot försöker skrämma tjejen till att få som de vill. Ibland är hoten sammanvävda med hot om fysiskt våld eller annat våld vilket gör att tjejerna blir rädda då de vet av erfarenhet att de kommer fysiska konsekvenser om de inte gör som killarna säger. Killar utför även digitalt våld i syfte att skada, som studien redovisar handlar det om sexuellt digitalt våld. Killarna tvingar tjejerna till att ha sex, de hotar med att sprida eller sprider intimt material på tjejerna genom olika digitala forum. Studien visar på att den digitala spridningen av material med intim karaktär slår hårt på tjejerna då det kan skada deras rykte men även skapa oro över bland annat att många människor kan komma att se materialet. Det framkom även att killarnas kompisar i vissa fall blir medhjälpare till att sprida det intima materialet samt hjälper till att utöva påtryckningar på tjejerna vilket i sin tur gör även dem till våldsförövare. Vidare visade studien på att

övervakningstekniker genom digitala medier via appar som exempelvis Snapchat användes av killarna för att hålla koll på vart tjejerna var, vilka de mötte och vad de gjorde. Isoleringstekniker visade sig även användas av killarna, i form av att killarna begränsade tjejerna i deras kontakter på sociala medier. Isolering via digitala medier kunde även uttryckas i en form av “äganderätt”. från killarnas sida då det förekom att de kunde gå igenom alla

kontakter tjejen hade på sociala medier och bestämma vilka killkompisar hon skulle få ha där.

I studien har det även redovisats att teknikerna, som presenterats ovan, genom digitala medier möjliggör att killar som utövar våld mot tjejer i nära relation når tjejerna i alla miljöer samt ofta sammanfaller med annat våld. Författarna har därmed skapat begreppet förlängd arm för att förtydliga hur digitala medier kan förstärka våld som sker i ungas nära relationer.

Begreppet förlängd arm avser att visa både att våldsförövaren kan använda digitala medier utöver annat våld som sker i nära relation samt att

användningen av digitala medier som verktyg för våld möjliggör att han kan nå henne i alla miljöer.

Andra frågeställningen var: 2) Vilka konsekvenser upplever

tjejjourer/ungdomsjourer att det digitala våldet kan innebära för tjejer?

Resultatet i studien visar på att konsekvenserna av det digitala våldet redovisats ovan vilket studien visar på handlar framförallt om psykologiska påfrestningar. Psykologiska påfrestningar som kan yttra sig som rädsla, skam och skuld, stress och även leda till suicidtankar och suicid. I studien

framkommer det även att det digitala våldets konsekvenser kan vara sociala i form att det kan påverka tjejernas skolgång. Skolprestationen kan bli sämre och det kan även förekomma att våldsförövaren går i samma skola som den utsatta tjejen.

Skuld- och skamkänslor som eventuellt kan uppstå hos tjejer som blivit utsatta för digitalt våld har analyserats utifrån Cooleys (1922) begrepp

spegeljaget. Skuld och skam kan även det ses som en konsekvens till följd av

det digitala våldet. En del tjejer kan ha en rädsla för vad andra ska tycka och tänka om de som blir utsatta för digitalt våld, vilket kan kopplas till

begreppet spegeljaget. Respondenterna beskriver hur vuxenvärlden ibland ifrågasätter och skuldbelägger de utsatta tjejerna, vilket eventuellt skulle kunna ge en förklaring till varför en del tjejer väljer att inte prata om det digitala våldet de utsätts för. Vidare beskriver flertalet respondenter att kunskap om digitalt våld generellt är låg i vuxenvärlden och att det eventuellt kan ligga till grund för ifrågasättande och skuldbeläggande. Kunskap i

allmänhet hos vuxenvärlden om våld i ungas nära relationer samt digitalt våld efterfrågas. Genom att vuxenvärlden förvärvar kunskap om digitalt våld, så skulle det eventuellt leda till ett annat bemötande för de våldsutsatta tjejerna.

Tredje frågeställningen var: 3) Hur ser bemötandet av tjejer som utsätts för

digitalt våld ut bland tjejjourer/ungdomsjourer?

Utifrån Cooleys (1922) begrepp spegeljaget och sympatisk introspektion har tjejjourerna/ungdomsjourernas bemötande av tjejer som utsatts för digitalt våld analyserats. Genom sympatisk introspektion visar respondenterna att de sätter sig in i tjejernas livsvärld och utifrån deras kunskap, empatiserar med tjejerna. Med respondenternas kunskap om digitalt våld bemöter de också tjejerna utifrån detta. Respondenterna beskriver hur de förklarar det digitala våldet för tjejerna, berättar om de blivit utsatta för ett brott, uppmanar dem att ta hjälp av någon i sin omgivning, erbjuder samtal och slussar dem vidare

för att de ska få rätt hjälp. Detta visar på att de har ett empatiskt

förhållningssätt. I tidigare forskning/kunskapsläge redovisas att det finns motstånd och hinder till varför våldsutsatta tjejer inte pratar med

professionella om sin utsatthet. Utifrån att tjejer kan vara anonyma som vänder sig till tjejjourer/ungdomsjourer har studien visat på att det kan vara ett sätt att få kontakt med tjejer som blir utsatta för digitalt våld . Resultatet står i likhet med författarnas hypotes att även tjejer som utsätts för digitalt våld vänder sig till jourerna. Hypotesen var också anledningen till att författarna valde att intervjua just tjejjourer/ungdomsjourer då det fanns en förhoppning om att få en ökad kunskap och förståelse inom detta områd e.

6.2 Avslutande diskussion

Sunesson (2016) menar att ett socialt problem oftast handlar om något som anses vara ett problem för samhället. Samhälleliga sociala problem är inte en persons problem utan enligt Sunesson så ligger det i det sociala problemets natur och hur det yttrar sig att det är ett kollektivt problem. Detta innefattar att det finns en grupp eller en institution som är bärare av problemet eller uppfattar något som ett problem (ibid .). Författarna till denna studie menar att digitalt våld i ungas nära relationer visar på ett samhälleligt problem. I studien redovisas det att det finns en generellt låg kunskap avseende våld i ungas nära relationer. BRÅ (2018) uppger som tidigare nämnts, att nästan var fjärde tjej utsätts för något brott i sin nära relation och uppger även specifikt att forskning inom digitalt våld i ungas nära relationer är något som det behövs mer av. Som vår studie visar på är det digitala våldet oftast sammanvävt med annat våld som redan sker i en nära relation. En del av problematiken är att en del av ungdomars livsvärld är den digitala världen där de kan utsättas för våld, och att det finns en okunskap kring denna problematik bland vuxna. Finns det inte en medvetenhet kring att våld förekommer i den digitala sfären kan inte heller vuxna fånga upp våldet som sker där. Därav anser författarna till studien att det är viktigt att även

professioner inom socialt arbete som på olika sätt kommer i kontakt med barn och unga, vet att denna problematik finns så att de också kan fånga upp våldet och stötta ungdomarna på rätt sätt. Avslutningsvis önskar författarna till denna studie mer forskning kring psykologiska konsekvenser kopplat till digitalt våld då författarna upplevde att det finns kunskapsluckor kring detta område.