De två inledande avsnitten i läroplanen
Kapitel 5 Inte anpassad för hjärnan
V
isst är tråkigt att konstatera att det svenska skolsyste- met inte förmår att leva upp till samhällets beställning och därmed så påtagligt sviker eleverna. Genomgången av resultaten i den senaste av alla offentliga utredningar som gjort en värdering av skolans prestation visar tydligt, att när svensk skola inte fungerar drabbar det framför allt de svagpresterande eleverna och då särskilt de som växer upp under tuffa socioekonomiska förhållanden. Men det stan- nar inte där: de högpresterande blir allt färre. Det betyder att skolan som system inte tillvaratar den potential som varje individ har, vilket i sin tur betyder att Sveriges sam- lade kraft i den globala konkurrensen hotas. I sökandet efter orsaken har både vänsterns och högerns politiker vid olika tillfällen hänvisat till den ökade invandringen.Siffrorna visar tydligt att läget är synnerligen allvarligt för de barn som kommer till Sverige några år efter skolstart. I den gruppen är det få som lyckas genomföra sin skolgång. De som kommer tidigt – och särskilt om deras föräldrar har högre utbildning – klarar sig ofta lika bra eller bättre än de som är födda i Sverige. Det framkommer inga större skillnader efter korrektion för familjens socioekonomiska
styrka.1 Men det faktum att skolan inte klarar sitt utjäm-
ningsuppdrag slår mycket hårt mot de många elever bland utrikes födda med svag socioekonomisk ställning och utbildningstradition. Det innebär också att samhällets integrationssträvanden hindras eftersom så många av de nyanlända familjerna har en svag socioekonomisk ställning som alltför ofta resulterar i en ofullständig skolgång för barnen.
På sidan 57 i utredningen På goda grunder – en åtgärdsgaranti
för läsning, skrivning och matematik2 framgår att den lägsta de-
cilen (det vill säga de tio procenten av eleverna med svagast resultat) gått från att ligga 20 procent över OECD i med- eltal till att tio år senare ligga 35 procent under OECD:s medeltal (se också Magnus Henreksons kapitel för ytterli- gare underlag).3 Just den siffran visar hur vårt skolsystem
nu sviker alla dem som mest behöver en bra skola.
Även om biologin och hjärnforskningen naturligtvis inte kan eller ska peka ut detaljer om hur skolan bör or- ganiseras, finns det vissa grundkunskaper inom området som har betydelse för hur bra utbildning bör organiseras. Tankarna kring den svenska folkskolan är fortfarande in- tressanta eftersom de ledde till att Sverige fick en ledande position i världen. Huvudtankarna var systematik, progres- sion genom formativ pedagogisk ledning och förståelse för att det behövs både inlärning av kunskaper och träning av grundfärdigheter. Grundskolan, som infördes under 1960-talet, betonade snarare inkludering: alla skulle med och ges en chans.
1 OECD (2015). 2 SOU 2016:59. 3 Henrekson (2017).
En grundläggande förståelse för hur hjärnan fungerar pekar tydligt på att flera av de fundamentala idéerna med folkskolans organisation var helt rimliga. Med samma glasögon blir det samtidigt lätt att notera viktiga svagheter i den moderna skolans sätt att se på kunskap och inlärnings- modeller. Tesen i detta kapitel är att en väl fungerande skola är viktigast för dem som av olika skäl inte har livets alla nycklar med sig till skolan. Tesen stärks av OECD:s analys av det svenska systemet.4 Utgångspunkten för kapitlet är
den beskrivning av hur skolans inre struktur av ideologiska skäl gradvis lösts upp och baktalats där den funnits kvar (se vidare Inger Enkvists kapitel i denna bok).5
Synen på kunskap och sanning är särskilt viktig att fun- dera över i det tidevarv vi lever i. Rika programledare för dokusåpor med lögnen som vapen kan nå höga politiska poster och samtidigt fylls den politiska samhällsarenan i Europa med intellektuellt tom populism. Den konstruk- tivistiska grundsynen inom pedagogiken, det vill säga att människor själva skapar och konstruerar kunskap i inter- aktion med omvärlden, gröper ur begrepp som kunskap och vetande eftersom avgörandet om vad som är kunskap överlåts till individen. Endast med en dominerande kon- struktivistisk grundsyn kan begreppet alternativ sanning vara gångbart.6 Hela den västerländska intellektuella tradi-
tionen och utvecklingsframgången kan förknippas med den antika grekiska filosofin med sin kärlek till kunskap,7 det
vill säga idén att kunskap finns och att gemensam kunskap är ett fundament för ett fungerande samhälle.
4 OECD (2015). 5 Enkvist (2017).
6 Kakutani (2017) och Wållgren (2017). 7 Andrén (2016).
Kunskapen överförs till nästa generation via arv och miljö. Den genetiska grundkoden är en viktig del i de för- utsättningar som individen har. Genetiken ger dock bara förutsättningarna och möjligheterna. Det finns myriader sätt att inte nå den potential som man som individ får med sig via generna. Samtidigt innehåller den genetiska koden informationen för många av våra grundläggande beteen- den, och kanske framför allt en guide för hur individen genom att följa andra individer kan tillägna sig kunskaper och beteenden som ger överlevnad och framgång.
Precis som samhället är formbart är hjärnan det och beter sig inte som ett linjärt system. I linjära system kan man, om man gör en förändring, förutse nästa steg. Motsatsen är det som kallas ett kaotiskt system. I ett sådant system finns vissa grundregler för funktionen men utvecklingen kan inte förutses på detaljnivå. Det ligger i grundfunktionen i hjär- nan, som är ett primärt kaotiskt system, att utvecklingen endast kan få en riktning om inre och yttre drivkrafter är koordinerade och uthålliga.
Läser man i standardverket i lärarutbildning Lärande,
skola, bildning: grundbok för lärare8 inser man snabbt att det
behövs en rejäl revision av synen på kunskap och lärande inom skolan och särskilt inom lärarutbildningen. I kapitlet ”Den lärande människan” skrivs om hur till och med en av de tidigare företrädarna för progressivismen värjde sig mot de idéer som härskar i skolan i dag. I skolor som organisera- des uteslutande efter elevens intressen och erfarenheter blev ”pedagogiken ofta otydlig för eleverna och undervisningen blev utan riktning och progression”,9 enligt Dewey. Det är
8 Lundgren, Säljö och Liberg (2012). 9 Lundgren, Säljö och Liberg (2012).
just riktning och progression som saknas i dagens skola. För att veta vart man ska behöver man veta var man är, det vill säga ha begrepp och data som visar hur långt på lärandets resa en elev hunnit. Utan detta finns inte kärnan i det som kallas den formativa bedömningen. Då blir pedagogens ord sakligt innehållslös uppmuntran som inte kan följas upp.
De barn som får riktning och progression från hemmet klarar sig bättre medan de andra halkar efter. Säljö skriver i samma kapitel att metaforen för lärande i behaviorismen är förvärv av beteenden.10 Här glöms att beteenden inte finns
utan motivation, reflektion, färdigheter, social interaktion, kunskap, inlärning och kognition – och allt annat som hör till mänskligt beteende. Misskrediteringen av behavioris- men via felaktiga beskrivningar har starka historiska rötter men har samtidigt hämmat den viktiga flervetenskapliga akademiska diskussionen om pedagogiken.
Skolan tar in alla barnhjärnor på entreprenad för att under tolv år bidra till att forma alla barns möjligheter i framtiden. Idén att alla barn går i en gemensam skola handlar om att alla ska få del av gemensamma kunskaper och värderingar samt att de barn som kommer från en ut- manad miljö ska få en mer rättvis chans att utvecklas till sin fulla potential. Med det monopol som skolan har för det viktiga samhällsuppdraget blir det viktigt att fundera över hur kunskaper och värderingar formas i vår hjärna.