Den moderna syn på pedagogik och kunskap som framhål- ler att ett synsätt kan ställas bredvid ett annat – och att båda är lika giltiga – försvårar och underminerar i värsta fall helt lärarens uppgift att lära eleverna vilken som är rätt. För att citera ur en bok som används som kurslitteratur på kurser på lärarutbildningen i Malmö och kurser i pedagogik på Stockholms universitet och där de postmoderna synsät- ten presenteras: ”Givetvis hoppas jag att elever går vidare snarare än fastnar men frågan är vilken möjlighet vi som lärare har att kontrollera denna process? Vad elever lär sig är ju inget som går att styra och det är bara att förhålla sig ödmjukt inför detta faktum.”43
Sådana resonemang och en dylik kunskaps- och sannings- syn trivialiserar lärarnas stora och ansvarsfulla uppgift. I värsta fall blir synsättet att de inte har någonting att komma med förutom godtycklig maktutövning. Detta är givetvis problematiskt, inte minst därför att den unga individen – för att kunna undvika fördomar och felslut – först måste ges redskap att förstå vad som är sant, vad vi inte vet, vad vi tror men inte kan belägga och vad som är åsikter. Att frångå tron på vikten av universellt härledda kunskaper riskerar att 43 Björkman (2010, s. 179).
leda till en fragmentisering, där verkligheten tolkas enbart utifrån de egna värderingarna, utan hänsyn till fakta och evidens. Dagsaktuella fenomen som fake news och ”alterna- tiva fakta” gör sig påminda. Det går att diskutera huruvida de postmoderna teorierna såsom de kommit att användas har bidragit till att skapa ett samhällsklimat där man ac- cepterar relativiserande tolkningar av fakta och kunskap.
De postmoderna perspektiven på makt löper vidare risk att underkänna idén om individens autonomi och därmed i förlängningen tron på ett demokratiskt samhälle, där indi- viderna genom utbildning är utrustade och berättigade att delta i ansvaret att styra. Om barn och unga får lära sig att makten alltid är godtycklig blir de inte bara missledda och lurade utan kan komma att betrakta sin egen livssituation med frustration och missnöje. En föreställning om makten som godtycklig kan också leda till att man slutar ta den på allvar. Från en känsla av att allt är godtyckligt är inte steget långt till en känsla av defaitism och likgiltighet inför samhällsförändringar. Draget till sin spets skulle alltså den allvarligaste konsekvensen bli att idén om demokrati som ett samhälleligt ideal går förlorad.
Det finns flera paradoxala inslag i denna relativism. Enligt teorin skulle naturvetenskapen kunna kritiseras för att inte vara allmängiltig eftersom den tillkommit i en viss samhällssituation. Men samtidigt säger teorin att det inte finns någonting allmängiltigt utan att det bara finns många sanningar bland andra som tävlar i maktkamper. Det blir ett cirkelresonemang som svårligen leder någonvart. Intres- santa frågor om forskningens finansiering och tilltagande anpassning till externa intressen, eller frågor om enskilda forskares val av studieobjekt och metodik, riskerar att döljas av idéer om att allt är normativt och att allt bör kritiseras.
En upplösning av värdehierarkier blir till skada, inte bara för vetenskapen i sig utan också för alla rimliga försök att kritiskt granska olika företeelser i den vetenskapliga-politis- ka processen. Den relativistiska inriktningen i postmodern teori leder vidare till att traditionella vetenskapliga krav på belägg, objektivitet och begreppsprecision enkelt kan avfärdas.
Problemet är naturligtvis inte att det skulle vara dåligt med en kritisk blick. Ett visst mått av skepticism är po- sitivt. Att presentera olika sätt att se på en företeelse är givetvis gott. Elever bör göras medvetna om att vad de lär sig inte i varje detalj utgör sista ordet. Men det finns behov av att försvara en tro på att det finns en verklighet som existerar oberoende av oss som betraktar den, och att vi kan nå kunskap om den med våra sinnen och genom empirisk prövning. Som subjekt kan vi förstås också enskilt eller kollektivt forma vår verklighet inom ramarna för den objektivt existerande verkligheten. Medel för att forma våra verkligheter är då ting som politiska ideologier, sociala vär- deringssystem med mera.
Den kunskap vi får om verkligheten är inte alltid perfekt. Det innebär givetvis att den kan kritiseras och prövas. Men att kritisera eller problematisera ett förhållande eller en teori på ett meningsfullt sätt förutsätter gedigna kunskaper. För att kunna föra kritiska resonemang och formulera egna argument krävs en fast kunskapsgrund och en förståelse för skillnaden mellan vetenskaplig metod och spekulation. Det är vidare viktigt att upprätthålla distinktionen mellan vetenskap/kunskap och ideologi om man vill kunna bedriva kritik av politik för att uppnå förändring. Att problemati- sera begrepp och avhandla vilka normer och värden som bör gälla, eller hur våra värderingar påverkas av vår egen
kultur och tradition, är stora frågor som kräver djup bak- grundskunskap för att kunna diskuteras på ett fruktbart sätt. En postmodern kunskapssyn erbjuder ingen frisedel i detta avseende. Tvärtom. Om det är något en postmo- dern kunskapssyn förutsätter för att bli meningsfull så är det djup sakkunskap om det som ska problematiseras och dekonstrueras.
Referenser
Andersson, Bo och Åke Hellstrand (2007). Tradition och
progressivism i teori och praktik. Rapport nr 2007:04.
Göteborg: Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
Bergman, Lotta, Eva Hultin, Stefan Lundström och Gunilla Molloy (2009). Makt, mening, motstånd. Litteraturunder-
visningens dilemman och möjligheter. Stockholm: Liber.
Björkman, Lotta (2010). ”En skola i frihet – med ’miss- tagens’ hjälp”. I Janne Bromseth och Frida Darj, red.,
Normkritisk pedagogik. Makt, lärande och strategier för föränd- ring. Uppsala: Skrifter från Centrum för genusvetenskap.
Bohlin, Henrik (2014) ”Horisontsammansmältning och paradigmskiften. Gadamers och Kuhns hermeneutiska omtolkningar av vetenskapen”. I Tillsammans. Politik,
filosofi och estetik på 1960- och 1970-talen. Stockholm: Bok-
förlaget Atlas.
Broady, Donald (2007 [1981]). ”Den dolda läroplanen”. Uppdaterad och kommenterad utgåva av artikel ur- sprungligen publicerad 1981. Kritisk Utbildningstidskrift
– KRUT, nr 127, 5–69.
Bromseth, Janne och Frida Darj, red. (2010). Normkritisk pe-
Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet. Carlgren, Ingrid och Ference Marton (2000). Lärare av i
morgon. Stockholm: Lärarförbundets Förlag.
Constas, Mark A. (1998). ”The Changing Nature of Edu- cational Research and a Critique of Postmodernism”.
Educational Researcher, vol. 27, nr 2, s. 26–33.
Ekelund, Alexander (2014). ”Kampen om vetenskapen”. I Anders Burman och Lena Lennerhed, red., Tillsammans.
Politik, filosofi och estetik på 1960- och 1970-talen. Stockholm:
Bokförlaget Atlas.
Eljas, Emil, red. (1942). Den svenska folkskolan 100 år, 1842–
1942. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner.
Enkvist, Inger (2016). De svenska skolreformerna 1962–1985
och personerna bakom dem. Möklinta: Gidlunds förlag.
Freire, Paulo (1972). Pedagogik för förtryckta. Stockholm: Gummesson.
Helldén, Arne (2002). Skola på villovägar: 30 års skolpolitik. Linköping: Futurum.
Ingvar, Martin (2017). ”Inte anpassad för hjärnan”. I Magnus Henrekson, red., Kunskapssynen och pedagogi-
ken – varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas.
Stockholm: Dialogos.
Linné, Agneta (1996). Moralen, barnet eller vetenskapen? En stu-
die av tradition och förändring i lärarutbildningen, Institutionen
för pedagogik, Lärarhögskolan. Stockholm: HLS Förlag. Lundgren, Anna Sofia (2000). Tre år i g. Perspektiv på kropp
och kön i skolan. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag
Symposion.
Lyotard, Jean-François (1979, 1984). The Postmodern Condi-
tion: A Report on Knowledge. Minneapolis, MI: University
of Minnesota Press.
Anders Burman och Lena Lennerhed, red., Tillsammans.
Politik, filosofi och estetik på 1960- och 1970-talen. Stockholm:
Bokförlaget Atlas.
Persson, Anders (2003). Skola och makt. Om viljan till kunskap,
beroendet av utbildning och tvånget att gå i skola. Stockholm:
Carlsson.
Scruton, Roger (1985, 2016). Thinkers of the New Left. Har- low, Essex: Longman. I omarbetat skick i Fools, Frauds
and Firebrands: Thinkers of the New Left (2016). London:
Bloomsbury.
Sim, Stuart, red. (1998). Postmodern Thought. Cambridge: Icon Books.
Skolöverstyrelsen (1969). Läroplan för grundskolan Lgr69, 1
Allmän del. Stockholm: Utbildningsförlaget.
Sokal, Alan och Jean Bricmont (1998). Intellectual Impostu-
res. London: Profile Books.
SOU 1948:27. 1946 års skolkommissions betänkande med förslag
till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Stock-
holm: Statens offentliga utredningar.
Wennström, Johan (2014). Lärare utan frihet – när vänstern
och högern kidnappade lärarprofessionen. Stockholm: Sam-
hällsförlaget.
Zackari, Gunilla och Fredrik Modigh (2000). Värde-
grundsboken. Om samtal för demokrati i skolan. Stockholm: