Antagandet   om   EUs   medlemsstater   som   säkra   länder     52

6.2   Dublinsystemet     52 

6.2.1   Antagandet   om   EUs   medlemsstater   som   säkra   länder    52 

Tidigare i denna uppsats har Dublinsystemet ifrågasatts utifrån dess        effektivitet som en del i det solidariska arbetet. Som en åtgärd inom CEAS och        basen i artikel 78 FEUF måste förordningen också respektera grundläggande        rättigheter och flyktingkonventionen. Trots att humanitära överväganden och        asylsökandes egna preferenser spelar en roll enligt Dublinförordningen så       

191   UNHCR,   Summary   Conclusions   on   the   Concept   of   “Effective   Protection”   in   the   Context   of  Secondary   Movements   of   Refugees   and   Asylum­Seekers,   p.15(f)­(g),   fritt   översatt, 

http://www.refworld.org/docid/3fe9981e4.html .  

192   Chalal   v.   the   United   Kingdom,   app.   nr.   22414/93,   p.105­107. 

193   UNHCR’s   observations   on   the   European   Commission’s   proposal   for   a   Council   Directive   on  minimum   standards   on   procedures   for   granting   and   withdrawing   refugee   status,   p.32. 

söker dock EU, som nämnts, så långt som möjligt hindra sekundära rörelser.      ¹⁹⁴  Dublinsystemet grundar sig på det generaliserade antagandet att alla        medlemsstater betraktas som säkra länder enligt reglerna i APD, respekterar        internationella åtaganden och principen om non­refoulement.      ¹⁹⁵  Både  EU­domstolen och Europadomstolen har konstaterat i sin jurisprudens att        antagandet om säkra länder kan avvisas och att första­lands­principen inte        alltid kan tillämpas då det har visats att individens rättigheter kan komma att        överträdas. Slutsatser om att den ojämna fördelningen av ansökningar och        pressen det sätter på vissa medlemsstater måste adresseras, då det        motarbetar solidaritetsprincipen, kan också hämtas ur domstolarnas praxis.       

Detta   kommer   att   visas   nedan.  

6.2.2   Praxis    53 

M.S.S. v. Belgium and Greece (M.S.S.) anses vara en milstolpe som berör        frågan  om  förflyttning  av  en  asylsökande  till  Grekland  under  Dublinregleringen.¹⁹⁶  Europa­ domstolen fastslog att en förflyttning skulle        kränka artikel 3 i EKMR då personen i fråga stod en verklig risk för inhuman        och förnedrande behandling på grund av omständigheterna i förvaret och        boendeförhållandena för asylsökande i Grekland.        ¹⁹⁷ Domstolen bekräftade att      länder måste försäkra sig om att förflyttade personer inte kommer att        behandlas på ett sådant sätt att det kränker artikel 3 i EKMR. Stater kan        därmed inte förlita sig enbart på Dublinförordningen och antagandet att alla        länder   är   säkra   länder   enligt   internationell   standard   och   APD.   ¹⁹⁸

Fallet, som har presenterats och kommenterats ett flertal gånger,        kommer inte att ges en mer detaljerad beskrivning här.      ¹⁹⁹ Det bör dock      uppmärksammas att domstolen bekräftade pressen vissa stater står inför men       

194   Costello,   The   Human   Rights   of   Migrants   and   Refugees   in   European   Law,   s   257   och   ovan  avsnitt   4.2   och   5.1. 

195   Dublinförordningen,   artikel   3.3   och   ingressen   p.3. 

196   Europadomstolen,   M.S.S.   v   Belgium   and   Greece,   app.nr..   30696/09. 

197   Ibid,   p.   365­368.  

198   Ibid,   p.   359. 

199   Se   tex.   Mallia,Notes   and   comments,   case   of   M.S.S.   v.   Belgium   and   Greece:   A   catalyst   in   the  re­thinking   of   the   Dublin   II   regulation,   Refugee   Survey   Quarterly,   vol.   30,   nr.   3,   s.   107–128.   

att pressen inte frigjorde dessa stater från att respektera grundläggande        rättigheter.²⁰⁰ Även skiljaktiga domare Rozakis utlåtande bör uppmärksammas.       

Där betonas bristen på hänsyn till den verklighet gränsländer som Grekland        står inför. Rozakis underströk att det krävdes en förändring av Dublinsystemet        för att möta den ojämna ansvarsfördelningen och för att kunna upprätthålla ett        effektivt   skyddssystem   för   asylsökande.   ²⁰¹

EU­domstolen följde avgörandet i M.S.S. i det sammanslagna fallet        N.S. och M.E. (N.S.), där domstolen gav ett förhandsavgörande angående        tillämpning av Dublinförordningens artikel 3(2).        ²⁰² Båda fallen berörde frågan        att överföra asylsökande tillbaka till Grekland. EU­domstolen bekräftade att        stater inte kan anta att en annan stat följer reglerna i en konvention enbart på        premissen att den ratifierats.      ²⁰³ Pressen som vissa länder står inför vid stora        flyktingströmmar lyftes även i detta rättsfallet tillsammans med en notering att        Dublinförordningen saknar en reglering som som berör den verkligheten.       

Fallet slår därefter fast att “ Unionsrätten utgör hinder för att tillämpa en icke        motbevisbar presumtion om att den medlemsstat som enligt artikel 3.1 i        förordning nr 343/2003 är ansvarig respekterar unionens grundläggande        rättigheter” ^.204   Här   kan   utläsas   en   stark   kritik   mot   unionsrätten. 

EU­domstolen har i senare fall bekräftat det den slagit fast genom N.S. I        förhandsavgörandet Bundesrepublik Deutschland v. Kaveh Puid från 2013        handlade det om en asylsökande i Tyskland som skulle förflyttas till Grekland        under Dublinregleringen.  ²⁰⁵  Domstolen använder sig av målet N.S. och        upprepar att stater inte får sända en person till ett land där det, på grund av        systemetiska brister, finns en verklig risk att utsättas för inhumant och        kränkande   behandling   enligt   artikel   4   i   stadgan.   

Ytterligare rättsfall har i grunden skakat om Dublinförordningens        funktion inom EU. I en artikel från januari 2016 har ECRE listat fall från 2015       

200   EKMR,   M.S.S.   v   Belgium   and   Greece,   app.nr..   30696/09,   p.   223. 

201   Ibid,   skiljaktig   dom.  

202   Förenade   målen   C­493/10   and   C­411/10,   N.   S.   v.   Secretary   of   State   for   the   Home  Department   and   M.   E.   and   Others   v.   Refugee   Applications   Commissioner   and   Minister   for  Justice,   Equality   and   Law   Reform,   p.   99­100   och   105.  

203   Ibid   p.   99,   103.  

204   Ibid,   Opinion   of   A.G.   Trstenjak,   para.   99­100,   105. 

205   Mål    C­4/11,    Bundesrepublik   Deutschland   v.   Kaveh   Puid. 

där Dublinförflyttningar inte fått ske till Ungern.      ²⁰⁶ Tysklands administrativa    domstol har även beslutat att det finns bevis för att asylsökande , efter en        förflyttning   till   Italien   ,   troligtvis   kommer   att   utsättas   för   inhuman   behandling.  ²⁰⁷

Denna praxis demonstrerar uppenbara brister i CEAS rättsliga        regelverk, och visar att full harmonisering inte skett. Detta medför allvarliga        konsekvenser för skyddsökande individer. Langford har uttryckt att        harmonisering av CEAS och dess regelverk i medlemsstaterna är väsentligt,        då det annars kommer att leda till ytterligare misstroende mellan        medlemsstaterna.²⁰⁸  Detta må vara sant, men uttalandet utgår från en        tillämpning av solidaritetsprincipen som återigen är statscentrerad. Mitsilegas        ser EU­domstolens avgörande i N.S som en “ombalansering” av systemet mot        ett solidaritetskoncept som inkluderar asylsökande individers intressen. Han        menar   att   detta   kommer   att   vara   avgörande   för   CEAS   utveckling.   ²⁰⁹

6.3   Avtalet   med   Turkiet     55 

6.3.1   Rättsliga   garantier   för   grundläggande   rättigheter    55 

Turkiet är det land i världen som tar emot flest flyktingar, över 3 miljoner        individer, varav en majoritet är från Syrien.      ²¹⁰ Detta innebär att Turkiet har tagit        emot långt fler flyktingar än andra större och rikare EU medlemsstater har varit        villiga att ta emot. Istället har EU och dess medlemsstater som tidigare nämnts        sökt   att   hindra   asylsökande   och   flyktingar   från   att   komma   in   i   EU.   ²¹¹

Enligt  en  kommunikation  från  EU­kommissionen  måste  alla  återsändanden ske med respekt för Europeisk och Internationell lag, och i       

206   ECRE,   Case   Law   Fact   Sheet:   Prevention   of,   Dublin   Transfers   to   Hungary. 

207   Tyskland,   Administrative   Court   Minden,   10   L   314/16.A. 

208   Langford,   The   Other   Euro   Crisis:   Rights   Violations   under   the   Common   European   Asylum  System   and   the   Unraveling   of   EU   solidarity,   Harvard   Human   Rights   Journal,   s.   218. 

209   Mitsilegas,   Solidarity   and   Trust   in   the   Common   European   Asylum   System,   s.198­199. 

210   Syria   Regional   Refugee   Response,   Turkey, 

http://data.unhcr.org/syrianrefugees/country.php?id=224 

211   Se   ovan   avsnitt   1.5. 

enlighet med EKMR och EU­stadgan, behandlas individuellt.      ²¹² Kommissionen  menar att detta är fallet då avtalet följer de processuella parametrar som APD        fastställer, som demonstrerades i avsnitt 6.1. Förutom detta refererar även        kommunikationen till konceptet om  säkert tredje land i APD och bekräftar att                  konceptet kommer att appliceras på personer som kunde ha sökt asyl i Turkiet        då de är garanterade ett effektivt skydd i Turkiet.      ²¹³ Vad ett effektivt skydd        innebär har demonstrerats i avsnitt 6.1 i denna uppsats, men konceptet        demonstreras också i kommunikationen. Innan ett återsändande kan ske ska        medlemsstater vara säkra på att det tredje landet kommer att respektera        grundläggande rättigheter, icke­diskriminering och respektera internationell        rätt.